Det blev inget regn i helgen. Inte hos oss. På Mesaraslätten på sydkusten (västerut från Ierapetra) kom det rena skyfallet i fredags och på annat håll på samma slätt brann det i veckan! Så konstigt det kan bli. Temperaturen har knäckts så imorse började jag med morgonrunda igen. O, så vacker morgon! En högröd sol hade precis tagit sig över bergen och lagt ett rött stråk i havet där några tog ett morgondopp. Annars bara lite rörelse här och där, vardagen hade inte satt fart än.
I helgen njöt jag av Abbas löksill i dagarna två! Gud, så gott! Du som tycker att det låter väl inget märkvärdigt – vänd på tanken. Du har kanske någon favoritmat som du får en gång om året när du är på semester och som du längtar till? Och när den ligger på tallriken framför dig och du tar första tuggan, kan du känna smaken och känslan? Precis så kan det vara med löksill. Längtan är kanske en av de bästa kryddorna.
Nu till rubriken med ”modigt”. Några har sagt till mig att jag borde skriva en bok, själv har jag funderat på det länge, länge. Nu har jag plockat fram en gammal idé, börjat så smått, samlat mod att lägga ut början här för att få synpunkter. Idén är att följa en person under en dag (nutid) medan det blir återblickar som leder fram till denna dag och allt får sin upplösning framåt kvällskvisten. I och med att jag lägger ut inledningen här så är jag liksom igång officiellt. Krav och prestationsångest rullar in…… Men va’ sjutton! Även om det bara blir några sidor så har jag i alla fall försökt! Så här kommer det och frågan är: skulle du vilja läsa vidare, blir du nyfiken? Låter idén vettig?
Solstrålarna lekte en stund över ansiktet och kudden innan de segrade, hon öppnade sakta ögonen. Den tunna gardinen fladdrade i den stilla morgonvinden. En ny dag, en ny resa, en ny kamp. Hon sträckte på sig som en katt, ingen muskel lämnades åt slumpen. Efter en suck svängde hon benen över sängkanten och reste sig sakta. Det tar emot att börja på nytt.
Efter toalettbesök drog hon på sig sin morgonrock och öppnade altandörren. Fåglarna sjöng, löven prasslade sakta och solen höll på att ta sig upp för sin uppförsbacke. Liv och kraft överallt, det var nästan för mycket.
Hon tog stigen ner till sjön, hoppade till när hon trampade på en tallkotte. En ekorre hoppade skrämd iväg. På stranden lät hon morgonrocken glida ner i sanden och gick ut i vattnet. Hon rös till. Ett djupt andetag och sedan klöv hennes kropp vattenytan. Fri. Äntligen fri. Hon bröt vattenytan med ett stilla ljud av vatten som rör sig snabbare än det stillastående vattnet, inte med en frustning eller ett ljud som störde tystnaden. Med långa simtag började hon ta sig utåt och kände att kroppen svarade. När hon kommit närmare den lilla sjöns mitt vände hon och styrde mot land. På stranden kände hon solen värma hennes våta kropp, men plötsligen föll hon. Hopkrupen i sanden skakade kroppen av en förtvivlad, djup gråt och efter en stund hördes ett skrik. Det gjorde ont i varje fiber av kroppen, varje muskel vred sig, hjärtat pumpade och själen tjöt. Hon tänkte ingenting.
Efter en stund klingade det av, hon reste sig sakta och drog på sig den sandiga morgonrocken. Hon vände ansiktet mot solen och stod alldeles stilla.
När hon kom tillbaka till huset rörde hon sig förvirrat, som någon som gått vilse. Det var som om huset var nytt för henne, hon hade ingen karta. Någonstans hördes ett rop och hon förstod till slut att det kom inifrån. Kroppen signalerade behov av föda och ett ord flög förbi i huvudet: frukost. Men hon kunde inte sätta samman någonting till en begriplig helhet utan stapplade fram till soffan, sjönk ner och kröp ihop. När hon blundade såg hon som i eldskrift:
Måste försöka orka en dag till.
Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen!
ia mitt i livet 
Ojoj du har ett bra spår där det vart inte Kreta för mej i år utan det vart kefalonia i stället
Det fans inga resor kvar 😥 Skulle varit skoj å komma och träffa dej på Kreta du verkar vara en
En person med mycket karisma åker säkert snart igen ha det gott och du har börjat boken riktigt bra 👍😍😀🌞
GillaGillad av 1 person
Hoppas du hade det bra på Kefalonia!
Kreta finns kvar, du är välkommen!
Tack, då får jag väl fortsätta skriva. 😉
GillaGilla
Är glad att du har fattat det beslutet. Skriv på!
Kram Kim 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack! Fast nu fick jag ju skrivkramp när alla var så positiva….. 😉
Kram
GillaGilla
Jeg blir nysgjerrig!😊 Det første kapittelet skal jo gi lyst til å lese videre!! Det har du klart!🤗
GillaGillad av 1 person
Tack! Då är det bara några sidor kvar…..:-)
GillaGilla
Jag vill läsa mer! Sätt igång! 😉
GillaGillad av 1 person
Kul! Ja, ja, stressa mig inte! 😉
GillaGilla
Mer…..!!!!! Jisses… Jag har redan tänkt en mängd tankar!! Shooot!! Jag vill ha ett ex!!
GillaGillad av 1 person
Tack! Ditt namn, Lotta, står överst på förbeställningslistan! Nu gäller det bara att få ihop resten…..
GillaGilla
När början är klar (som nu), är det bara att fortsätta! Blir det en självbiografi, Skånemiljö med grekiska inslag? Ruggig med en massa mord? Skvallra lite kan du väl? Succé blir det säkert och skrivarkurser i Ierapetra! Då blir jag med!
Kram från / Jannis
GillaGillad av 1 person
Början verkar fungera och slutet blir oväntat, nu är bara frågan hur jag ska ta mig dit….
Jag skulle vilja skriva nå’t åt det mer roliga eller lustiga hållet och då ligger nog Skåne och Grekland nära till hands, kanske i novellform. Men nu ska jag först ta itu med den här gamla idén och se om det kan bli nå’t.
Skrivarkurser kan det säkert bli, men det blir på svenska….
Kram
GillaGillad av 1 person
Först: Nu har jag äntligen kommit underfund med att jag kan tyvärr inte ”gilla” vare sig ditt blogginlägg eller en kommentar 😦 Min vanliga e-mailadress accepteras inte av WordPress, man måste först registrera sig, skapa en egen websida och skaffa ny e-mailadress + password. Jag ger upp!! 😛 (Så alla andra som kommenterar här, har alltså en egen websida?)
– Jag känner igen det där med att snålvattnet börjar rinna, bara av tanken på att man snart ska öppna munnen och njuta smaken av svensk sill, julskinka, äkta svensk knäckebröd m m. Mmm…
– Jag vill absolut läsa vad som händer med den stackars tjejen i din bok!! Bra idé med tillbakablickar på vad som hänt tidigare i hennes liv och spännande att få veta hur hennes dag slutar. Du kanske inte ens själv vet ännu om historien ska utvecklas still en sorglig, deckarspännande eller annan berättelse. Få inte skrivångest, ta den tid det tar att fundera över utvecklingen av historien, ibland dyker idéer upp när man minst anar det! 🙂 Såg här ovan i en kommentar att du även skulle vilja skriva en skojig, humoristisk berättelse. Det är du expert på, Ia! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat så tårarna rinner bara av att läsa vissa av dina blogginlägg! 😀 Vi alla har ju både skratt och gråt inom oss, jag tror du klarar av att skriva om båda sidorna!
God kväll, ha det gott! 🙂
GillaGillad av 1 person
Nej, alla har inte en egen hemsida, men de har lagt upp en profil. Jag har några halvdana profiler liggande på andra bloggsiter så jag kan kommentera och gilla. De fungerar lite olika, de där blogg portalerna.
Jag tror snart jag blir tokig om jag inte får creme fraiche……planerat besök i Sverige i november – oj, vad jag ska njuta!!!
Å, tack! Så roligt att jag kan locka till skratt, de behöver vi alla mycket av.
Ha det bra!
GillaGilla
Hade hjärnsläpp när jag skrev min kommentar. Jag kan ju kommentera här, tack o lov!, men inte trycka ”gilla” någonstans. För närvarande tänker jag inte skapa någon WordPress-profil, bara för att kunna trycka ”gilla”.. 🙂
Du saknar creme fraiche, jag saknar gräddfil och gräslök till sillen! 😀
Tack, ha det bra själv och Καλό Μήνα!!
GillaGillad av 1 person
Det räcker gott med kommentarer, de mottages tacksamt!
Jag äter sällan gräddfil i Sverige, men en dag nu i sommar fick jag akut sug – jag undrar vad det berodde på!?
Επισης!
GillaGilla
Tack! Jag fortsätter gärna att kommentera! 🙂
Jag gissar att suget efter gräddfil m m beror på att man ibland (som utlandssvensk i förskingringen) längtar ihjäl sig efter typiskt svenska matprodukter, som är omöjliga att hitta här. Jag säger bara ”pepparrot” eller ”fläskkorv med rotmos” så börjar jag dregla! 😀
GillaGillad av 1 person
Tog med mig pepparrotsvisp när jag var i Sverige i november ifjol, åt det till nästan allting…. 😉
GillaGilla
😀 😀 😀
GillaGillad av 1 person
Just hemkommen från Chania. Hela veckan längtade jag efter stekt salt sill med persiljepotatismos. Imorgon skördar jag min hinkpotatis.. På söndag bär det av till Cykladerna i 3 veckor, så det gäller att äta svensk löksill samt, gravlax och sikrom innan dess.
Boken förbeställs!
Kram!
GillaGillad av 1 person
Såg på facebook att ni tagit en sväng till Kreta. Hoppas ni hade bra dagar! Och att det blir bra på Cykladerna! Kalo taxidi!
Antecknat! 😉
Kram
GillaGilla