Etikettarkiv: löksill

Ett modigt blogginlägg

Det blev inget regn i helgen. Inte hos oss. På Mesaraslätten på sydkusten (västerut från Ierapetra) kom det rena skyfallet i fredags och på annat håll på samma slätt brann det i veckan! Så konstigt det kan bli. Temperaturen har knäckts så imorse började jag med morgonrunda igen. O, så vacker morgon! En högröd sol hade precis tagit sig över bergen och lagt ett rött stråk i havet där några tog ett morgondopp. Annars bara lite rörelse här och där, vardagen hade inte satt fart än.

I helgen njöt jag av Abbas löksill i dagarna två! Gud, så gott! Du som tycker att det låter väl inget märkvärdigt – vänd på tanken. Du har kanske någon favoritmat som du får en gång om året när du är på semester och som du längtar till? Och när den ligger på tallriken framför dig och du tar första tuggan, kan du känna smaken och känslan? Precis så kan det vara med löksill. Längtan är kanske en av de bästa kryddorna.

Nu till rubriken med ”modigt”. Några har sagt till mig att jag borde skriva en bok, själv har jag funderat på det länge, länge. Nu har jag plockat fram en gammal idé, börjat så smått, samlat mod att lägga ut början här för att få synpunkter. Idén är att följa en person under en dag (nutid) medan det blir återblickar som leder fram till denna dag och allt får sin upplösning framåt kvällskvisten. I och med att jag lägger ut inledningen här så är jag liksom igång officiellt. Krav och prestationsångest rullar in…… Men va’ sjutton! Även om det bara blir några sidor så har jag i alla fall försökt! Så här kommer det och frågan är: skulle du vilja läsa vidare, blir du nyfiken? Låter idén vettig?

Solstrålarna lekte en stund över ansiktet och kudden innan de segrade, hon öppnade sakta ögonen. Den tunna gardinen fladdrade i den stilla morgonvinden. En ny dag, en ny resa, en ny kamp. Hon sträckte på sig som en katt, ingen muskel lämnades åt slumpen. Efter en suck svängde hon benen över sängkanten och reste sig sakta. Det tar emot att börja på nytt.

Efter toalettbesök drog hon på sig sin morgonrock och öppnade altandörren. Fåglarna sjöng, löven prasslade sakta och solen höll på att ta sig upp för sin uppförsbacke. Liv och kraft överallt, det var nästan för mycket.

Hon tog stigen ner till sjön, hoppade till när hon trampade på en tallkotte. En ekorre hoppade skrämd iväg. På stranden lät hon morgonrocken glida ner i sanden och gick ut i vattnet. Hon rös till. Ett djupt andetag och sedan klöv hennes kropp vattenytan. Fri. Äntligen fri. Hon bröt vattenytan med ett stilla ljud av vatten som rör sig snabbare än det stillastående vattnet, inte med en frustning eller ett ljud som störde tystnaden. Med långa simtag började hon ta sig utåt och kände att kroppen svarade. När hon kommit närmare den lilla sjöns mitt vände hon och styrde mot land. På stranden kände hon solen värma hennes våta kropp, men plötsligen föll hon. Hopkrupen i sanden skakade kroppen av en förtvivlad, djup gråt och efter en stund hördes ett skrik. Det gjorde ont i varje fiber av kroppen, varje muskel vred sig, hjärtat pumpade och själen tjöt. Hon tänkte ingenting.

Efter en stund klingade det av, hon reste sig sakta och drog på sig den sandiga morgonrocken. Hon vände ansiktet mot solen och stod alldeles stilla.

När hon kom tillbaka till huset rörde hon sig förvirrat, som någon som gått vilse. Det var som om huset var nytt för henne, hon hade ingen karta. Någonstans hördes ett rop och hon förstod till slut att det kom inifrån. Kroppen signalerade behov av föda och ett ord flög förbi i huvudet: frukost. Men hon kunde inte sätta samman någonting till en begriplig helhet utan stapplade fram till soffan, sjönk ner och kröp ihop. När hon blundade såg hon som i eldskrift:
Måste försöka orka en dag till.

 

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Mat, minne och mums

Nu är vädret alldeles knasigt! Igår natt fick AC:n gå hela natten. I natt fick jag lägga över mig ett lakan. Ostadigt väder på väg, t o m regn är utlovat, så det är väl därför det kommit lite kyligare luft.

Många är, med rätta, fascinerade över frukt och grönsaker här nere. Tro inte att det är samma kvalité hela tiden! Här känner jag av säsonger precis som jag gjorde som barn. Se’n fanns ju plötsligen allt tillgängligt hela året. Jag tycker det är lite synd. Det är som om vi fjärmar oss så mycket som möjligt från natur och miljö.
Vi som bor i växthusområde är lite bortskämda med en del grönsaker året om med hög kvalité. Aprikoser är ett exempel på en frukt med kort säsong. Avokado är som allra bäst nu. Persikor, nektariner mm finns det gott om hela sommaren.
Det som för tillfället inte är någon höjdare här är apelsiner. De är små, lite småsura och håller bara några dagar. Dessutom är de fläckiga och fula, men det har ingen större betydelse. Undrar om det beror på att det varit så torrt och varmt i år. Jag dricker färskpressad apelsinjuice varje morgon så jag ”följer med” apelsinerna under året. Nu får det bli juice i förpackning ett tag. Inte gott och inte lika nyttigt.

Jag var ute och åt i torsdags kväll och då slog mig en tanke. Tänk dig Medelhavet i augusti. De flesta är lediga, många turister i rörelse. Det blir kväll. Hur många grönsaker blandas i sallader, hur många potatisar skalas, hur många liter yoghurtblandningar rörs ihop (heter tzatsiski i Grekland, men finns i flera länder), hur många köttspett sätts ihop, hur mycket kött och fisk grillas, hur många paella och pasta tillagas? Hur mycket öl, vin, vatten, drinkar och lokal sprit hälls ner i törstiga strupar? Det måste vara otroliga mängder med mat och dryck varje kväll! Nästan så man tappar matlusten….

I förra veckan var det lite stohej nere i gränden, polisen var här vid två tillfällen. Inget allvarligt, tror jag, men det är en så’n situation då jag önskar att jag kommit lite längre i min grekiska. Det var likadant ifjol när jag låg på sjukhuset efter bilolyckan. När det händer saker som på något sätt känns lite otrygga eller osäkra tror jag att den önskan finns hos de flesta. Vi vill gärna förstå vad som händer omkring oss.

Nu har jag fått i mig vin och mezedes tillsammans med engelska, fransos och greker. Huvudpersoner var ett svenskt par, Jan-Erik och Ylva, ett så’nt där pensionerat par som delar sin tid mellan Kreta och Sverige. De kom i förrgår, såg väldigt pigga och fräscha ut medan vi andra visserligen har lite mer färg, men är trötta och slitna av värmen. Härligt att de är tillbaka, de har många år på nacken på Kreta. Och jag fick en kasse så ikväll blir det fest i spiti Ia! Jag har tagit upp halvmörkt bröd från frysen, ska koka ägg och potatis för att njuta av löksill! Till efterrätt blir det ett Lindts choklad. I kassen fanns också kanelgifflar som åkt in i frysen för att tas med på vandring till fika. Den här da’n kan inte bli bättre!!

En av grekerna kände igen mig, sa att han träffat mig tidigare. Jag kom lite senare på i vilket sammanhang, men oftast får jag hjärnsläpp när folk säger så. Det hände också på Harrys födelsedagskalas. Jag har ju några år här i Ierapetra under olika faser i livet (sedan 1987…) så jag blir lite nervös när någon säger så. Oftast skämtar jag bara bort det, men ibland frågar jag varför de minns mig, ”did I do something good or something bad?”
Kretensare är dåliga på namn, men har ett otroligt minne när det gäller ansikten. Det betyder att man kan inte utgå ifrån att ”jag känner igen dig” är nå’n sorts artig fras utan det är troligen helt rätt.

Nu tänker jag krypa ner i soffan med en film för nu är det helg! Frid och ro!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen!