Etikettarkiv: bok

En önskan om hjälp…nej, ett rop på hjälp!

”Liten tuva stjälper stort lass” heter det. I mitt fall var det gammal, sliten sko som på morgonrunda sprack bak i hälen på insidan. Det kändes lite konstigt och när jag kom hem upptäckte jag det största skoskav jag nå’nsin sett! Inte djupt, men brett. Skor är inte att tänka på trots Compeed, tur att vädret tillåter sandaler. Det värsta är att jag nu påtvingats ett vandringsuppehåll. Funderat över vad jag kan sysselsätta mig med. Läsa, sova, kontorsarbete, äta. Så dök fönsterputsning upp, men då bytte jag spår och tänkte på nå’n annat. Kommer jag att vara frustrerad om några dagar? Är det tur att jag lever ensam??

I min livsmedelsbutik (ja, jag äger den inte, alltså…) kom stor tomte och lite andra prydnader upp för lite mer än en vecka sedan. Sol, blå himmel, sandaler, kortärmat, shorts, grekisk musik i högtalarna = julstämning? Inte ett smack. Men jag misströstar icke! I månadsskiftet blir det några dagar i Skåne och julbord är bokat. Några julmarknader ska också hinnas med. Vi har många mysiga julmarknader i Skåne. Du har säkert också julaktiviteter av olika slag nära dig. Stöd och njut det lokala!

Så är vi framme vid ropet på hjälp!

Du som följt bloggen ett tag vet att jag skrivit en bok som nu är iväg på genomläsning innan den ska gå till förlag och försöka bli publicerad (spännande och skrämmande…). Dags för nästa projekt! En av mina grekiska vänner tyckte att jag skulle skriva en guidebok på svenska om östra Kreta. Tanken var väl att locka hit fler skandinaver. Av flera anledningar tänker jag inte skriva någon guidebok. Jag tänker skriva och samla en hop berättelser (noveller eller kåserier eller artiklar låter så pretentiöst; lite över min förmåga) hämtade från mitt liv på Kreta. Så den skulle väl kunna heta Mitt Kretaliv eller nå’t i den stilen.

Nu behöver jag din hjälp med urval och inspiration! Vad skulle du vilja läsa i en så’n samling? Vad tycker du absolut ska vara med? Jag tänker mig en blandning av fakta, allvar och humor – vad tycker du om det? Ska jag plocka in några av mina foton? Finns det kanske något blogginlägg som du tyckt om och gärna skulle vilja läsa mer om?
Alla synpunkter mottages tacksamt! Du kan skriva nere i kommentar eller skicka e-post till ia.lofquist@live.com.

I nästa vecka kommer ett inlägg ”nyhetsbulletin” med bl a översvämningarna i en del av Aten.
Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

Med vänster hand

Jag måste erkänna att det här inlägget skrivs lite med vänster hand och något okoncentrerat. Eftersom väderprognosen lovade åska och regn denna veckan har jag inte gett mig ut på vandring utan fokuserat på bokskrivandet. Och det har gått riktigt bra och varit roligt. Nu är jag i slutet och filar, blir väl klar i början på nästa vecka. Se’n är det dags att ta reda på nästa steg.
Imorgon blir det inget bokskrivande för då ska vi fira ochi-dagen. En del påstår att det är Greklands andra nationaldag vilket är fel för Grekland har bara en nationaldag och det är i mars. Ochi-dagen (ochi betyder nej) firas till minne av en mycket modig handling av premiärministern 1940. En italiensk ambassadör framförde ett ultimatum från Mussolini: kapitulera och ni blir inte angripna. Svaret från Metaxas var alltså nej och på morgonen gick italienska trupper in i Grekland som då drogs in i andra världskriget. Och resten är, som det heter, historia.

I övrigt har veckan bjudit på ångest, funderingar och förvåning.

I början av veckan upptäckte jag att de två butiker som sålt knäckebröd nu har annat på hyllorna. Kris och katastrof! Vad ska jag nu ta mig till? Vitt bröd är bara inte att tänka på med en midja som verkar bli blygare och blygare. Sluta äta verkar inte vara en bra idé. Få skickat från Sverige överspänt och de går ändå bara sönder. Igår var jag ute en kort promenad, tog en vända in om nya super marketen och vad faller mina ögon på omedelbart? Just det, knäckebröd! Så nu har jag en ny hovleverantör och jag kan leva igen.

Nerverna är dock i högspänning. Några hus ifrån mitt har någon skaffat hund, en stor, som tillbringar sitt liv på balkong på tredje våningen. Givetvis är hunden både rastlös och frustrerad vilket resulterar i att den skäller på allt som rör sig. Snart balanserar jag bort till honom via räcken på balkong och takterass för att strypa honom långsamt.

I veckan kom jag till skott med att kryptera min hemsida. Eller rättare sagt jag kom till skott med att köpa certifikatet. Installationen visade sig bestå av flera steg med nedladdningar, konfigurering, flytta filer. Jag kände förtvivlan knacka på dörren och gav hellre upp. Certifikatet ligger i tre år så en dag när jag är i riktigt bra form eller stöter ihop med en hjälpande människa kan det aktiveras.

En som nog inte heller har haft en så rolig vecka är Tsipras. Han var ju i USA och träffade bl a deras pajas. Bland annat resulterade besöket i ett avtal mellan Grekland och USA om uppdatering av jaktflyg. Inte hel uppdatering utan en deluppdatering. Jag går fortfarande och funderar över om det var ett klokt eller dumt drag av regeringen. Förlorar man väljare på att de tycker att så’nt finns det minsann pengar till medan pensioner sjunker och skatter höjs. Eller vinner man väljare på att visa kraft och handling utåt, dvs främst gentemot Turkiet. Det är ju ett känt faktum att ett samhälle i kris och splittring kan enas genom att uppmärksamheten riktas mot en yttre fiende. Knepigt det där. Jag får nog fundera lite till.

Igår sjönk nästan hela Chania i störtregn och storm. Idag har vi här nere fått stilla regn under förmiddagen, men vi behöver mycket mer. Glädjande dock att höra det underbara ljudet!

Ett litet öga har jag haft på Sverige och upptäckt att jag är hopplöst ”ute”. Får väl göra som andra s k minoriteter och skapa en särgrupp. På sociala medier har #metoo exploderat. Hur jag än vänder och vrider på mitt liv och hur långt bak jag än går så hittar jag ingenting. Kanske ska starta en egen kampanj med #menot.
Och jag såg en mystisk ”artikel” flimra förbi om att någon stolle önskar att alternativa högern ska bli lika populär i Sverige som i USA. Jag tar mig för pannan!

När jag behöver vila en stund från skrivandet umgås jag med herrar. Två stycken närmare bestämt: herr Ehrenmark och herr Olsson. Dessa underbara och kluriga kåsörer som både roar och oroar, Ehrenmark har dessutom skrivet en hel del kåserier om England där han bodde i många år och de får en ny vinkling nu i och med Brexit.

Och innan jag slutar ska jag givetvis avslöja svaret på den lilla tankenöten (!) jag gav i förra inlägget: det finns inga nötter på pinjeträd så var kommer pinjenötter ifrån? Som jag har gått och spanat efter de där nötterna, t o m tvivlat på att pinjeträd verkligen var pinjeträd. Svaret är att fröna som sitter inuti kottarna har ett ganska hårt, skyddande skal och det är troligen därför de kallas pinjenötter när pinjefrön är det korrekta.

Jag har nya foton att ladda upp, men det får bli en annan dag. Nu ska jag bygga upp och pussla ihop det oväntade slutet…

Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ett modigt blogginlägg

Det blev inget regn i helgen. Inte hos oss. På Mesaraslätten på sydkusten (västerut från Ierapetra) kom det rena skyfallet i fredags och på annat håll på samma slätt brann det i veckan! Så konstigt det kan bli. Temperaturen har knäckts så imorse började jag med morgonrunda igen. O, så vacker morgon! En högröd sol hade precis tagit sig över bergen och lagt ett rött stråk i havet där några tog ett morgondopp. Annars bara lite rörelse här och där, vardagen hade inte satt fart än.

I helgen njöt jag av Abbas löksill i dagarna två! Gud, så gott! Du som tycker att det låter väl inget märkvärdigt – vänd på tanken. Du har kanske någon favoritmat som du får en gång om året när du är på semester och som du längtar till? Och när den ligger på tallriken framför dig och du tar första tuggan, kan du känna smaken och känslan? Precis så kan det vara med löksill. Längtan är kanske en av de bästa kryddorna.

Nu till rubriken med ”modigt”. Några har sagt till mig att jag borde skriva en bok, själv har jag funderat på det länge, länge. Nu har jag plockat fram en gammal idé, börjat så smått, samlat mod att lägga ut början här för att få synpunkter. Idén är att följa en person under en dag (nutid) medan det blir återblickar som leder fram till denna dag och allt får sin upplösning framåt kvällskvisten. I och med att jag lägger ut inledningen här så är jag liksom igång officiellt. Krav och prestationsångest rullar in…… Men va’ sjutton! Även om det bara blir några sidor så har jag i alla fall försökt! Så här kommer det och frågan är: skulle du vilja läsa vidare, blir du nyfiken? Låter idén vettig?

Solstrålarna lekte en stund över ansiktet och kudden innan de segrade, hon öppnade sakta ögonen. Den tunna gardinen fladdrade i den stilla morgonvinden. En ny dag, en ny resa, en ny kamp. Hon sträckte på sig som en katt, ingen muskel lämnades åt slumpen. Efter en suck svängde hon benen över sängkanten och reste sig sakta. Det tar emot att börja på nytt.

Efter toalettbesök drog hon på sig sin morgonrock och öppnade altandörren. Fåglarna sjöng, löven prasslade sakta och solen höll på att ta sig upp för sin uppförsbacke. Liv och kraft överallt, det var nästan för mycket.

Hon tog stigen ner till sjön, hoppade till när hon trampade på en tallkotte. En ekorre hoppade skrämd iväg. På stranden lät hon morgonrocken glida ner i sanden och gick ut i vattnet. Hon rös till. Ett djupt andetag och sedan klöv hennes kropp vattenytan. Fri. Äntligen fri. Hon bröt vattenytan med ett stilla ljud av vatten som rör sig snabbare än det stillastående vattnet, inte med en frustning eller ett ljud som störde tystnaden. Med långa simtag började hon ta sig utåt och kände att kroppen svarade. När hon kommit närmare den lilla sjöns mitt vände hon och styrde mot land. På stranden kände hon solen värma hennes våta kropp, men plötsligen föll hon. Hopkrupen i sanden skakade kroppen av en förtvivlad, djup gråt och efter en stund hördes ett skrik. Det gjorde ont i varje fiber av kroppen, varje muskel vred sig, hjärtat pumpade och själen tjöt. Hon tänkte ingenting.

Efter en stund klingade det av, hon reste sig sakta och drog på sig den sandiga morgonrocken. Hon vände ansiktet mot solen och stod alldeles stilla.

När hon kom tillbaka till huset rörde hon sig förvirrat, som någon som gått vilse. Det var som om huset var nytt för henne, hon hade ingen karta. Någonstans hördes ett rop och hon förstod till slut att det kom inifrån. Kroppen signalerade behov av föda och ett ord flög förbi i huvudet: frukost. Men hon kunde inte sätta samman någonting till en begriplig helhet utan stapplade fram till soffan, sjönk ner och kröp ihop. När hon blundade såg hon som i eldskrift:
Måste försöka orka en dag till.

 

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Falla i farstun, upplyft och sprittande

En stor del av det som kallas livet är väl våra känslor och upplevelser, eller hur? De kan vara till sorg och stor glädje. Ibland hittar vi det som lyfter just vårt lilla liv, som ger det där lilla extra vi så väl behöver. Få lite fart på de där livsandarna när de slöat till eller tappat lusten.

Falla i farstun

Det finns ett helt koppel av skådisar och artister som anses höja pulsen hos betraktaren. Jag har aldrig tillhört de där som faller i trans över mer eller mindre bildsköna typer. Nej, det måste till lite utstrålning, lite ”det” vad nu det står för. Och gärna lite kraft bakom pannbenet i form av engagemang eller proffsighet. Då kan det bli oemotståndligt, men det händer inte ofta. Nu har jag uppnått en ålder då de som fått mina knän att röra sig sidledes och magen att pirra så där märkligt har uppnått en hög ålder. Ibland med ytterligare guldkant, ibland sorgligt. Så jag tänkte att ja, ja, den tiden är förbi.

Så faller jag i farstun (fast bokstavligen har jag ingen farstu för det har man inte i Grekland) så det bara dånar om det! Resten av kvarteret måste ha undrat vad som hände. Engelsk skådespelare, mycket duktig, proffsig, talangfull, otrolig närvaro, koncentrerad intensitet. Och ovanpå det blick och charm i mängder! Jag är såld, patetisk, förlorad, over the moon. Lite splittrad känner jag mig då och då, men det känns inte alldeles obekvämt. Läste nå’nstans att en av de saker han tycker mycket om är att vandra. Kanske eventuellt det skulle gå för sig att skicka en inbjuda…….nä.

Upplyft

Det finns böcker och det finns böcker och det finns böcker. De som kan läggas undan utan något större intryck. De som var bra, t o m jättebra, vilkas författare man gärna återvänder till och gärna rekommenderar boken till andra. Och så finns det de där som liksom skakar om en, lyfter upp en till ett högre plan, sätter livet på rätt spår igen, får en att se allt kristallklart. Om någon tilltalar en så tittar man upp med förvirrad blick och undrar vem det där är och vad den vill mig. Jag har just avslutat en så’n bok. Kände mig lite splittrad kring en del bekymmer och snurrande tankar, men allt fick sina rätta proportioner. Nu är jag på gång igen, på rätt spår, som en hel människa som mår bra, fått en riktig kick.
Boken? Jo, det var uppföljaren till ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker som heter ”Hjärtats innersta röst”. Oväntat slut? Nja, vilket annat val kunde hon gjort?

Alla sanningar går inte att förklara. Allt som går att förklara är inte sanning.

Sprittande

Musik kan vara full av minnen. Melodier och toner når in i det allra innersta och pillar så det utlöses alla möjliga reaktioner och upplevelser och känslor. Den kan få tårar att skölja över kinderna. Ibland förstärker den en upplevelse, ungefär som när jag står i de kretensiska bergen med gregorianska sånger i ena örat och i det andra fågelsång och vindsus. Det är mäktigt!

Den kan också reta små nervkopplingar och stelnande leder så det är omöjligt att vara stilla. Spritter är ett otroligt bra och beskrivande ord. Det finns t o m musik som egentligen kanske inte är så bra musikaliskt, men rytmisk! Den sätter fart på oss, den gör allt lättare för när vi rör oss får hjärnen mindre energi och uppmärksamhet. Bara tänk på en så’n sak som varför så många tycker om att städa till musik. Och varför gräl slutar när parterna rör på sig!

Jag kan ibland känna att jag skulle kunna dansa en hel natt, men var ska jag gå? Dagens disko- och klubbmusik lockar inte, folkdans o likn har liksom inte rätta stunsen. Då sätter jag på musik som jag vet fungerar och se’n spritter det i hela lägenheten, ja hela huset!

Var rädd om det lilla och njut!

Vi ska ta tillvara det enkla och tillgängliga som ger oss glädje eller tillfredsställelse eller lugn eller lycka eller vad det nu kan vara. Världens elände blir varken bättre eller sämre för att jag är glad en stund. Det är upp till oss själva att hitta och vårda det där som triggar igång oss, låter oss hänryckas och lyfter oss. Och ger massor med kraft och energi! Backa inte för känslor, rid på vågen!

Så nu vid 50+ finns stunder då även en tant oavsett omständigheterna i övrigt kan känna sig så här livfull och knasig:

giphy

Ha en skön kväll och en fridfull söndag!

PS. Jag funderar fortfarande på den där inbjudan…..

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!