Jag måste erkänna att det här inlägget skrivs lite med vänster hand och något okoncentrerat. Eftersom väderprognosen lovade åska och regn denna veckan har jag inte gett mig ut på vandring utan fokuserat på bokskrivandet. Och det har gått riktigt bra och varit roligt. Nu är jag i slutet och filar, blir väl klar i början på nästa vecka. Se’n är det dags att ta reda på nästa steg.
Imorgon blir det inget bokskrivande för då ska vi fira ochi-dagen. En del påstår att det är Greklands andra nationaldag vilket är fel för Grekland har bara en nationaldag och det är i mars. Ochi-dagen (ochi betyder nej) firas till minne av en mycket modig handling av premiärministern 1940. En italiensk ambassadör framförde ett ultimatum från Mussolini: kapitulera och ni blir inte angripna. Svaret från Metaxas var alltså nej och på morgonen gick italienska trupper in i Grekland som då drogs in i andra världskriget. Och resten är, som det heter, historia.

I övrigt har veckan bjudit på ångest, funderingar och förvåning.

I början av veckan upptäckte jag att de två butiker som sålt knäckebröd nu har annat på hyllorna. Kris och katastrof! Vad ska jag nu ta mig till? Vitt bröd är bara inte att tänka på med en midja som verkar bli blygare och blygare. Sluta äta verkar inte vara en bra idé. Få skickat från Sverige överspänt och de går ändå bara sönder. Igår var jag ute en kort promenad, tog en vända in om nya super marketen och vad faller mina ögon på omedelbart? Just det, knäckebröd! Så nu har jag en ny hovleverantör och jag kan leva igen.

Nerverna är dock i högspänning. Några hus ifrån mitt har någon skaffat hund, en stor, som tillbringar sitt liv på balkong på tredje våningen. Givetvis är hunden både rastlös och frustrerad vilket resulterar i att den skäller på allt som rör sig. Snart balanserar jag bort till honom via räcken på balkong och takterass för att strypa honom långsamt.

I veckan kom jag till skott med att kryptera min hemsida. Eller rättare sagt jag kom till skott med att köpa certifikatet. Installationen visade sig bestå av flera steg med nedladdningar, konfigurering, flytta filer. Jag kände förtvivlan knacka på dörren och gav hellre upp. Certifikatet ligger i tre år så en dag när jag är i riktigt bra form eller stöter ihop med en hjälpande människa kan det aktiveras.

En som nog inte heller har haft en så rolig vecka är Tsipras. Han var ju i USA och träffade bl a deras pajas. Bland annat resulterade besöket i ett avtal mellan Grekland och USA om uppdatering av jaktflyg. Inte hel uppdatering utan en deluppdatering. Jag går fortfarande och funderar över om det var ett klokt eller dumt drag av regeringen. Förlorar man väljare på att de tycker att så’nt finns det minsann pengar till medan pensioner sjunker och skatter höjs. Eller vinner man väljare på att visa kraft och handling utåt, dvs främst gentemot Turkiet. Det är ju ett känt faktum att ett samhälle i kris och splittring kan enas genom att uppmärksamheten riktas mot en yttre fiende. Knepigt det där. Jag får nog fundera lite till.

Igår sjönk nästan hela Chania i störtregn och storm. Idag har vi här nere fått stilla regn under förmiddagen, men vi behöver mycket mer. Glädjande dock att höra det underbara ljudet!

Ett litet öga har jag haft på Sverige och upptäckt att jag är hopplöst ”ute”. Får väl göra som andra s k minoriteter och skapa en särgrupp. På sociala medier har #metoo exploderat. Hur jag än vänder och vrider på mitt liv och hur långt bak jag än går så hittar jag ingenting. Kanske ska starta en egen kampanj med #menot.
Och jag såg en mystisk ”artikel” flimra förbi om att någon stolle önskar att alternativa högern ska bli lika populär i Sverige som i USA. Jag tar mig för pannan!

När jag behöver vila en stund från skrivandet umgås jag med herrar. Två stycken närmare bestämt: herr Ehrenmark och herr Olsson. Dessa underbara och kluriga kåsörer som både roar och oroar, Ehrenmark har dessutom skrivet en hel del kåserier om England där han bodde i många år och de får en ny vinkling nu i och med Brexit.

Och innan jag slutar ska jag givetvis avslöja svaret på den lilla tankenöten (!) jag gav i förra inlägget: det finns inga nötter på pinjeträd så var kommer pinjenötter ifrån? Som jag har gått och spanat efter de där nötterna, t o m tvivlat på att pinjeträd verkligen var pinjeträd. Svaret är att fröna som sitter inuti kottarna har ett ganska hårt, skyddande skal och det är troligen därför de kallas pinjenötter när pinjefrön är det korrekta.

Jag har nya foton att ladda upp, men det får bli en annan dag. Nu ska jag bygga upp och pussla ihop det oväntade slutet…

Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!