Etikettarkiv: lycka

Efter stormen stor tacksamhet

Ingen har väl missat vilket oväder som svepte över Kreta i början av veckan. Det drabbade nordvästra Kreta värst med bortspolade broar (8 st totalt), vägar som försvunnit, ras, isolerade byar. Några dagar tidigare slog ovädret till på Malta där de plockade fisk på gatan – så kraftigt stormade havet!

Igår skulle vi enligt prognosen ha dimma, men vem bryr sig om sådana petitesser. Det var bra att jag inte brydde mig för det blev en alldeles otroligt fin vandringsdag! Klarblå himmel, solsken och absolut vindstilla när jag startade vid halv åtta. Dimslöjor låg här och där, det var så vackert. Upptäckte efter en stund att jag vandrade mycket långsammare än jag brukar. Det var så vilsamt och njutningsfullt så kropp och själ ville ta tillvara varje steg, varje minut. Därför passar inte en massa ord och meningar utan denna gåva till dag ska beskrivas sparsamt och försiktigt. Jag delar mina intryck med dig. Luta dig tillbaka, se Kretas vackra landskap och slå på sinnena.

Tuppgal. Morgondimdroppar på blad och gräs. Inga blåsljud. Fågelkvitter. Hundskall. Värmande sol. Frisk och klar luft.

Mer fågelkvitter. Duvskrik. Rovfågelssegling. Vattenporl. Kattsmyg.

Vila. Njuta.

Studie av mandelblom och vildpäron – äntligen såg jag skillnaden! Insektsnurr. Skira fjärilsvingar. Giriga, ivriga bin.

Människosteg och ”kalimera”. Byliv. Fjärran bilmotor. Glada barnröster. Ankkvack.

Återvändande liv.

Katt som värmer sig i solen vid en vägg – solkatt? Hundskall.

Dignande, tunga träd som nästan inte orkar hålla citronerna och mandarinerna. Fruktsaften bubblar.

Forsande vatten. Vattenpölar. Pölar som små sjöar – vattenpölssjöar? Vada. Torra fötter – glädje över bra kängor. Djupa vattenfåror i grusväg.

Blomknoppar. Utslagna blommor. Fågeldans. Olivträdsblomsknoppar.

Vila. Njuta.

Från olivlund motorsågsburr och eldknaster.

Stillastående, äta glupskt med ögonen. Berg. Skrevor. Hav i fjärran. Suddig horisont. Gröna sluttningar mot snöklädda toppar.

Tändarknäpp vid veke i kapelloljeglas. Avskildhet och frid. Malvingeslag mot fönsterruta.

Små fina bomullstussmoln. Viskningsvindssus i träden.

Sinnena utanpå huden. Vid lunchen kändes varje druva i vinet, varje ägg i omeletten, varje solstråle på kinden och varje våg hade sin egen röst.

Lycka.

Här får du en solvarm och glad kram!

(klicka på foton för större format)

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En riktigt lycklig glädjemorgon!

Vaknade vi 6-tiden, konstigt fuktigt varmt i rummet, satte igång avfuktaren. Somnade om och öppnade mina ljusblå vid 7-tiden. En riktigt god natts sömn, det var ett tag sedan. Öppnade dörren till vardagsrummet och det var något som inte stämde. Lite skumt ljus, kanske gick min klocka fel? Ovan doft, det luktade märkligt, gick inte att definiera. Eller kunde det vara så att…..? Full fart ut på balkongen och ja, det hade regnat! ÄNTLIGEN!!! Himlen tjock med moln, marken blöt med små pölar här och där.

Ut på morgonrunda trots att det nog blir mer regn. Vad gör det? Tar en av de längre rundorna. En blixt, senare en åskknall. Droppandet tilltar. Landskapet är så vackert med låga molntussar, dimslöjor, dis. Himlen har fler grå nyanser än jag trodde att det kunde finnas. Något litet blått hål där solstrålar försöker leta sig ner mot havet så det blir som ”bibelhimmel” på tavlor.

När jag återvänder mot sta’n börjar elbolagets bilar synas på gatorna. Jaha, då har det blivit problem här och var. Går längs havet, det börjar regna. Känner mig som Gene Kelly för precis så glad och lycklig kan man vara i regn så att det spritter i benen. På strandpromenaden passerar jag vänner som förbereder inför dagen, vi ropar till varandra ”Rain!” och ”Nice!” och alla har leenden som går från öra till öra.

Kommer hem genomvåt, inget internet (härligt!). Fixar frukost och äter på balkongen för första gången på flera veckor. Sitter se’n stilla och bara lyssnar på dropparnas landningsljud som är olika beroende på underlaget…..

Så mycket glädje och lycka kan finnas i ett regn! Det är gott att leva!

Premiär!

Drygt halv sex lämnade jag hemmet och steg ut i en mycket mörk stad. På himlavalvet några stjärnor och en tunn, skarp månskära. Sopbilen, några fiskare på ett fik, ett par tidiga jobbare och en härlig vind var allt som rörde sig. Jag ville dansa fram, hoppa upp i luften, skrika högt: NU BÖRJAR VANDRINGSSÄSONGEN!

Förståndiga jag började alltså tidigt och det var med tanke på värmen. Den vandring jag valt är min ”Korsa Kreta” eftersom den slingrar sig in och ut genom byar så det är enkelt att bryta när som helst.

När jag närmar mig byn Vainia har mörkret skingrats lite och det sätter fart på tupparna. Hör också några cikador och blir lite förvånad. Jag trodde att de ville ha sol, gärna så mycket sol som möjligt. Kanske är några ljusskygga exemplar. Eller nattsuddare på väg hem.

Passerar byn som ännu sover. Stretar upp till ett kapell, går in och tänder ljus, tar fram min frukost och njuter av att se landskapet ljussättas av solen som höjer sig över bergen. Det är nästan som om den retar Ierapetra, kittlar sta’n med wakey, wakey! Oj, vad det är vackert! Och rofyllt. Och stilla.

Vandrar vidare till nästa by. Vet att denna vandringen blir misslyckad, det blir alltid säsongens första. Det beror på för mycket rastlöshet i kroppen, för stor längtan som rinner över, för mycket medvetenhet om ryggsäcken och vandringsskorna och takten och….för mycket koncentration helt enkelt. Det blir ingen större avkoppling idag, ingen tankarnas flykt eller tömma hjärnkontoret. Men som sagt, det brukar vara så. Bara att ta det som det är. Det är SÅ gott att vara ute och iväg igen!

Känns nästan som om det är första gången jag vandrar här, det är så längesen sist. Kan improvisera lite, hittar några nya gränder i en by, tar en omväg in om en annan by.

Stannar i en by för att vila en stund och häva i mig en god café frappé. Jag är ungefär halvvägs och klockan är runt halv nio. Solen klättrar på himlen, men vinden håller i sig. Det här blir bra!

Över kullar och genom olivlundar till nästa by och nu börjar det kännas lite. Många små pauser, mycket vätska. Stannar upp och tittar upp mot bergen, inga rovfåglar att beundra idag. Mycket är grönt, men gräs och örtväxter är bruna. Allt är dammigt. En regnskur skulle göra gott. Jag har sett tidigare hur det gröna bara exploderar på hösten efter en regnskur.

Några tjusiga agave blommar med sin karakteristiska och höga stängel. Plantan dör ju när den blommat och spridit sina frön. Funderar över att det är så sorgligt att ryckas bort under den vackraste och finaste tiden under sin levnadsbana. Fast det är inget vidare att känna sig vissen så det finns kanske nå’n uträkning med att det är som det är.

Näst sista byn och glädje över att snart vara framme. Nu börjar det blir varmt. Väljer ändå den lite längre vägen, men där står en grävmaskin och gör ett långt hål för rörläggning. Vända om och ta andra vägen. Kryper in i busskuren i Pachia Ammos så där en kvart i tolv. Lagom. Skönt. Härligt. Ner med det sista vattnet, finns butiker runt om mig. Har jag missat bussen, tro?

Har så’n tur så bussen är försenad, annars hade det fått bli lunch nere på strandpromenaden i väntan på nästa buss. Nu blir det lunch i Ierapetra på vägen hem istället.

Och nu har jag slappat i soffan och är precis slut! Kommer att sova gott i natt! Fast först ska jag lägga ut foto på flickr från idag och i söndags, de finns här.
Och nu ska jag ut på balkongen och dansa av glädje och lycka!

från mrsmodesty.wordpress.com

 

Livskvalitet

Sorterar upp mitt liv, känns som om jag sitter mitt i ett kaos.Trött, trött. Är mina planer helt vrickade? Vad är det för mastodontgrej jag startat? Blir det bättre eller sämre…hur veta? Tankarna går till begrepp som ”lycka”, ”livskvalitet” – vad står dom egentligen för? Går det att definiera eller är det upp till var och en? Vad ska ingå, vad ska räknas bort….plus och minus…..

Så faller mina ögon på ett tidningsurklipp. Hela artikeln är inte med utan bara några rader. När jag läser dom så förstår jag att det inte behöver vara stort eller komplicerat eller konstruerat utan en fråga om välbefinnande, att hitta sin plats, att vila i det man har:

Som fåraherden på Kreta som aldrig hade sett havet trots att det inte låg längre bort än tre mil: ”Jag har haft det så bra här i dalen, förstår du”.