Etikettarkiv: utveckling

Ett land i spännande förändring

A man and a woman once sat down
at a bare table and looked out
at the sky. What needs to be done?

they asked, so that, in later years,
their children or their grandchildren
might ask, What shall we do today?
(from ”Songs from a Dying Village” by Tom Pow, Pueblo Press, 2009)

Sedan mitt blogginlägg om hjälpsamhetssvårigheter har jag funderat vidare över det där med ”äkta”, ”genuina”, ”riktiga” och ”traditionella” grekiska som en del ofta uttrycker att de vill uppleva. Det är svårt att svara på frågor om var man kan hitta det, om det över huvud taget går att hitta vars och ens föreställning. De där orden betyder ju olika för oss alla. Men om vi antar att de betyder små byar med kafenio eller ouzeri där det sitter några gamla gubbar och spelar tavli eller bara halvsover. Och att kvinnorna sitter i en gränd och skvallrar medan de virkar och broderar. Och att byn givetvis ser ut som en så’n där vykortsby med vita huskuber som har blå fönsterluckor och dörrar, någon med en bougainvillea klättrande längs en vägg, andra med stora krukor fulla av pelargoner. Hur nära verkligheten och dagens Grekland befinner vi oss? Och är bilden realistisk?

Överallt i Europa håller byar på att dö ut. Jag minns själv från min tonårstid hur den by som jag växte upp i förändrades. Tanter och farbröder dog, husen såldes till stockholmare som kom och tyckte att ”landet” var underbart och vi charmiga. En förödande landsbygds- och jordbrukspolitik förändrade stora delar av Sverige. I byarna och på landsbygden fanns en framtid för en handfull i min generation, vi andra gav oss iväg dit det fanns utbildning och jobb.
Visst har en del byar fått nytt liv, men ofta är det inflyttade som vill bo lantligt och jobbar i sta’n. Det gör att byar förändras till satelliter till städerna istället för levande byar.

I Grekland har en utflyttning från byarna pågått sedan ett antal år. De du träffar på någon liten ö eller i en liten by kanske bara bor där under turistsäsongen. Skolor är stängda, butiker och kafenio försvinner. Några olivlundar kan inte försörja hela familjer längre, det krävs andra jobb. Kvinnor vill ut i förvärvslivet eller måste ut av ekonomiska skäl. Greker i min generation (jag är 60 år) och de som är yngre än mig – kommer de att sitta och vara ”genuina” på någon kafenio? Knappast. De har andra planer, annat levnadssätt, andra krav och önskningar.

Du kanske tror att jag bara hittar på? Att jag skulle ha någon ond avsikt med att slå sönder den typiska Greklandsbilden? Inte alls, det är bara ett faktum.
Redan 2002 skrev Christiana Stylou and Lina Yiannarou en artikel i Kathimerini om döende byar: Villages are slowly dying. Här på sydöstra Kreta har vi ett exempel. En bergsby där det enligt uppgift inte bor någon grek året om. Några utlänningar bor där året om, resten av husen är antingen ruinaktiga som väntar på att bli sålda eller hus som sålts, renoverats och sedan sålts vidare till mestadels utlänningar som fritidshus. I en annan by som ligger nära kusten fanns för 10 år sedan taverna, kafenio, butik mm. Idag finns skolan kvar, kanske pga att det inte finns skola i grannbyn.

Jag undrar hur man spelar basket med sig själv. Eller hur det är att byta lärare varje år och ha dennes odelade uppmärksamhet. Eller att inte ha någon att byta mackor med på lunchrasten. Så har Christos det på ön Arkoi. Till hösten ska han börja tredje klass. Ensam. Det bor inte ens en präst på ön!
In pictures: The Greek school with a single student
The smallest school in the EU is in Greece with only one student

Jag har sett den här utvecklingen under de år jag rest till Grekland. Den bortglömda, slitna byn är numera vanligare än den uppsnofsade och, många gånger, tillrättalagda.

Är då detta sorgligt? Nja, det vet jag inte riktigt. Grekland måste givetvis också få förändras och utvecklas. Det går inte att konservera tillvaron för att den ska passa in i en turistbroschyr. Det behövs nya idéer, nya tag där turister smetas ut från kusterna och man anpassar sig till kunderna. För turisters krav och resvanor förändras också över tiden. Grekland har stora möjligheter att erbjuda en stor och bred variation av olika sorters vistelser med olika innehåll fördelade över året.

Det är spännande just nu att bo här för Grekland rör på sig, men vart är det på väg? Bli inte ledsen över att en tidsperiod håller på att gå i graven! Häng på och ta emot! Vem vet vad vi får uppleva i denna brytningstid!? Grekerna, landskapet, historien, idéerna, musiken, maten…ja, alltihop kommer att finnas kvar men mer eller mindre förändrat. Och det är människorna själva som måste forma sin tillvaro utifrån sina behov och önskningar – inte utfirån någon annans.

Ha det gott!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Utflykt

Upp med tuppen igår och iväg med första bussen kl 6:30 mot Iraklio! Slumrade till lite då och då, bussen kör gamla vägen och ska stanna ofta så det tar lite tid men är en vacker tur. När vi åkte genom Malia och Hersonissos tänkte jag att å, så skönt att bo i Ierapetra! En skylt med ”God mat. God pris. Velkommen!” blev pricken över i. När det blir så turistigt att det tar över är det helt enkelt inte min grej. Och jag vet ju hur de där orterna ser ut på vintern.

KTEL, dvs grekiska bussbolaget, anpassar sig som en service till turistsäsongen så från Malia hade det satts in en extrabuss (antagligen med slutstation flygplatsen) så vi susade förbi flera hållplatser.

Jag gick in om några butiker för några ärenden, bl a ett snabbesök på H&M som öppnade i juli. Det var lika upphetsande som H&M någon annanstans, dvs trist. Jag när dock ett hopp om att kanske kunna hitta några sköna tröjor där senare i höst, trots att de inte har någon herravdelning.

Fika på stammiscafé där servitören och jag pratade grekiska, minsann! Han uppskattade nog mina försök, när han sa nå’t på engelska rättade han sig snabbt till grekiska. Liten övning i verkligheten.

Nästa språkövning blev i basaren (eller marknaden – vad man nu vill kalla den). Jag pratade med en som bl a sålde kryddor när en kvinna dyker upp och säger något på franska. Kryddmänniskan undrade om hon pratade engelska, det gjorde hon inte. Jag fick ett ryck och erbjöd min hjälp med förbehållet att jag kan lite, lite franska. Hon upprepade sin fråga och jag blev helt ställd. Världen slutade snurra, tiden stod stilla, min hjärna var tommare än en tomburk. Letade upp några franska frågeord för att försöka förstå. Jodå, det stämde. Människan stod i basaren/marknaden och frågade ”var är marknaden?”. Jag minns inte om jag sa ”här” på franska eller grekiska eller engelska, men jag pekade i alla fall neråt. Hon såg förvånad ut! ”Här?”
När hon gått tittade jag och kryddmänniskan på varandra och la upp ett gott skratt.

Något omskakad tog jag mig till dagens mål: Arkeologiska muséet. Här finns alla fynd från minoiska palats, villor och bosättningar och en bit framåt, närmare bestämt från 6 000 f Kr – 300 e Kr. Under några timmar var jag försjunken i en annan tid, men med flera paralleller till vår egen. Här några funderingar:

  • Det är som en tidsresa i utveckling som börjar med enkla föremål som sedan får enkla, stiliserade mönster. Så blir föremålen mer och mer detaljerade, mönstren tas från naturen och flera färger används, föremål blir stora och komplicerade. Allt har ett användningsområde, men människan lever inte av bröd allena – det estetiska, vackra finns alltid med. Fascinerande!
  • Från små, enkla bosättningar växer det till fler och fler mäniskor som till slut är så många att det måste organiseras, t ex distribution, lagring och ekonomiska strukturer. Kort sagt: ett samhälle tar form. Det kommer också in skiftningar av olika slag som troliga tecken på att man ville visa olika status, dvs plats i samhället, med smycken, storlek på föremål, bankettserviser osv.
  • I de första små bosättningarna avspeglas varje orts eller områdes ”layout”. T ex finns ett speciellt utseende på en kanna som bara finns i fynd i byn Vasiliki (inte så långt från Ierapetra). I och med att minoerna gav sig ut på havet och ägnade sig åt handel ökade hantverksskickligheten och tillgången på olika material (onyx, elfenben, guld, brons…). Flera tydliga tecken på utveckling av förmågor och ökad kunskap. De var bl a i Egypten, mellanöstern, nuvarande Turkiet, Cypern, Cykladerna. Det finns avbildade minoer lite varstans. De man hade kontakt med hade i sin tur kontakt med andra fjärran länder. Man gick i lära hos varandra, stannade hos varandra. De blir så tydligt att det där med att stänga gränser och ”bra karl reder sig själv” är en korkad och ofruktsam metod om vi önskar att utvecklas.
  • Minoerna hade två skrifter som ännu inte knäckts. Det känns bra, tycker jag, att det kan få finnas några hemligheter kvar. Plötsligen dyker sigill upp – användes de vid handel för att underteckna avtal? Vissa har nog använts för att trycka bilder i olika material som prydnad. Kanske också ägande?
  • Vi ska vara tacksamma över att minoerna begravde sina döda tillsammans med olika gåvor eftersom det ger så mycket information. I övrigt förstördes mycket i jordbävningar mm. Vad kommer arkeologerna att hitta om tusen år, vad berättar vi för de som kommer efter?
    Tanken blir påtaglig när jag står inför en trefotad lerbricka som är full av små, små koppar, tefat, skålar osv. Det antas att det kan vara antingen modeller inför produktion eller, håll i dig nu, leksaksservis! Jag står alltså 2016 och tittar på nå’t som ett barn lekte med si så där några tusen år f Kr. Golvet gungar! ”Tråkigt” med museum? Kom igen!
  • Jag blir förvirrad i rummen som visar minoernas ”religiösa” dyrkan. Det är så många antaganden, så många pusselbitar. Svårt att få ett begrepp om och därför svårt att förstå. Klart är i alla fall två saker: ceremonier och ritualer hade stor betydelse, även som maktspråk. Och människor har alltid trott på något oavsett vad det kallats. Själen, eller vad det nu är, ska ha sitt.

Så kommer de krigiska mykenarna och tar över, de minoer som finns kvar drar sig upp i bosättningar i bergen (precis så som man fortfarande gör vid fara, tänk bara på andra världskriget på Kreta!). Mykenarna står inte på samma nivå som minoerna så föremål utvecklas bakåt, dvs blir enklare. Det är bara palatset i Knossos som hålls igång och 1 300 f Kr faller det också ihop. Minoernas tid är definitivt slut. En högtstående kultur som gick samma väg som många andra: upp, topp, ner. Vad hade blivit om de fått fortsätta? Hur kommer det att gå för oss?
Här stoppade jag mitt besök, tar resten av muséet i höst.

En konstig känsla att stiga ut i den livliga sta’n igen med trafikbuller, butiker, gott om folk på gatorna. Jag satte kurs på Amalia’s Kitchen och fick mig en riktigt smarrig middag. Tyvärr satte dåliga samvetet igång. Har jag verkligen råd med en så dyr middag (22 euro…)? Jag fyllde snabbt i pluskolumnen på det imaginära pappret i skallen: jag använder inte smink, köper kläder när det behövs så jag är ingen ”modeslav”, har ingen bil…..ja, där stoppade jag eftersom den kolumnen vida översteg dagens goda middag!

En kort promenad med kameran blev det också, men det är egentligen för varmt för sådana övningar (foton på min flickr.sida). På vägen hem hände nå’t med bussen så vi fick byta buss, hemresan blev 30 minuter längre. Det var en ganska trött men mycket nöjd Ia som kom hem vid 20-tiden.

Iraklio har förresten kvalat in på min lista ”Var vill jag bo i mitt tredje liv?”!
(japanerna kallar pensionärsperioden för det tredje livet)

Ikväll ska jag nog gå ut och ta ett glas vin efter middagen och se om jag kan få se lite stjärnfall. Du vet väl att du tyst ska önska något när en stjärna faller och inte berätta det för nå’n? Jag vet inte om det fungerar, men det vore dumt att inte chansa!

giphy (1)

Du kan vara lugn – inga så’na här övningar på mina vandringar på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Är närvarande, vilar och hämtar kraft i naturen.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna
samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

 

Programförklaring och boktips

Ja, nu blir det lite ryckigt och inte så spirituellt i bloggen. Vi har gått in i absoluta (hoppas vi) värmetoppen i högsommaren så nu är det orken som styr helt och hållet. Var på stranden igår eftermiddag, det gav ingen svalka eller lättnad alls. Vinden har övergett oss, det räcker med att titta på väderprognosen för att svettas, känna sig småkass i kroppen och lyssna på när hjärnan smälter ihop. Jag funderade igår över att om jag kommit till Medelhavet på sommaren på min första resa söderut 1978 så hade jag kanske aldrig mer rest hit. Det är för varmt, för dyrt, för passivt, för trist och enahanda. För mig i alla fall.

strandFunderar trots allt på utflykt nästa vecka. AC i buss + AC på museum låter lockande.
Jag saknar mina berg! Utsikten från mitt fönster består mest av soldis där bergen avtecknar sig som siluetter. Nu, kl 5, står allt stilla. En tröst i eländet är att också lokalbefolkningen tycker att det här är för mycket. Vi pustar tillsammans.

Var uppe vid marknaden idag och lunchade, dvs vin/öl och mezedes, med två från England. Innan de kom så var hälften av gästerna engagerade i ommöblering och omflyttning för att jag skulle slippa sitta vid ett bord som hade lite sol. Jag intygade att det var ok, men det hjälpte inte. När allt var klart konstaterade en gubbe att nu hade han ju fått mycket bättre och finare utsikt, dvs lilla jag…

Intressant att diskutera den unga generationen engelsmäns dryckesvanor. De blir ju mer och mer ”kända” världen över för att supa skallen i småbitar och partaja. Vi kom inte fram till nå’t speciellt, men de berättade att sedan en tid tillbaka kraschar flera pubar i månaden pga att engelsmän börjat dricka hemma istället för det blir billigare. Det är givetvis ingen bra utveckling, bättre att det sker öppet.
Det finns också lite oro över att nya premiärministern inte är vald utan utsedd. Om hon utlyser val för att stärka sin ställning, kommer då folk att rösta för att ändra resultatet av folkomröstningen? De har sannerligen 2 spännande år framför sig där på ön!

ut urBoktipset är en superintressant bok för dig som är intresserad av människans bakgrund, utvecklingen i Asien och Afrika och vad som kan vara ett ”gott liv” för oss alla. Är du inte intresserad så hoppa över detta. Jag fick i julklapp en bok som heter ”Ut ut Kalahari” av Lasse Berg. Lite gnälligt och tveksamt tänkte jag att nja, reseskildringar är inte riktigt min grej (har väl antagligen inte läst någon som var bra). Den fick lägga till sig ett tag och så började jag läsa. Ville sträckläsa, men det går inte utan man måste lägga den ifrån sig då och då för att fundera. Lättillgängligt skriven, trevligt skriven (han är ju från Skåne…), backar inte för det som kan vara lite jobbigt eller obekvämt. Väldigt intressant om vårt ursprung och historia. Han reser tillbaka till platser han besökt eller bott på och jämför utvecklingen. Och funderar över varför det blivit så annorlunda i Asien och Afrika. Många års boende och resande utomlands har också gett honom ett unikt perspektiv på vår del av världen, bl a hur långt vi kommit från vårt ursprungliga sätt att leva – det som fortfarande finns inom oss och som nu mår så dåligt. Mycket tänkvärt, mycket upplysande. På slutet sätter han lite på skämt ihop några punkter som ska omfatta ”det goda livet”. De hänger i luften om man inte läser hela boken så gör det!
En bok att plocka fram då och då, bläddra i eller läsa om.

Mycket har gått framåt, men både vi vanliga dödliga och biståndsorganisationer o likn verkar vara kvar på 60- och 70-talet, lyssna ett tag på Hans Rosling! Läste nå’nstans att de flesta flickor på jorden faktiskt går i skolan. Och när vi nått ett så’nt mål som utbildning till alla kommer nästa utmaning: vilket liv önskar sig de utbildade? Har utvecklingen i resten av samhället också gått framåt? Blir de besvikna när de är hänvisade till samma liv som tidigare och vad resulterar det i? Vilken utveckling vill vi ha? Vart är vi på väg??

Oj, nu blir det AC, soffa och kall Retsina. Sugen på en bra film, antagligen pga att jag såg en dålig film igår. Imorgon kväll musik på sta’n – vi har ju festival!

Ha en skön helg!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

Storm ute och inne

Vaknade vid 4-tiden av stormen. Det är ingen bra tid att vakna, de där ”vargtimmarna” då tankarna rusar som värst och helt utan spärrar. Inte blir det då bättre av oron utomhus. Sårbarheten är stor och jag får en olustig känsla i kroppen av storm.

Soptunnorna dansade runt nere på gården, det smällde till när cykelstället välte med några cyklar. Jag måste upp och titta, varför vet jag inte. Gatlyktorna hänger över Esplanaden så när vinden far fram svänger de hit och dit, det blir ett ljus- och skuggspel som skulle platsa i vilken skräckfilm som helst.

Igår kväll öppnade jag nya datorn och satt sedan i stum förundran. Man skulle kunna säga att det kändes som att sitta i stormens öga (inbillar jag mig). Oj, så mycket konstig aktivitet på skärmen! Letade efter skivan för att kunna installera Office, men det fanns ingen, bara en kartongbit med ett nummer. Tänk, så mycket som hänt för oss it-användare sedan slutet av 80-talet, det är nästan så jag känner mig lite ”utvecklingstrött”. Kan det inte få vara ”som vanligt”? Nåja, det ska väl gå att byta denna gången också, det finns inte så många val. Ibland sägs det att ekonomer styr allting, men jag vette sjutton om det inte är den tekniska delen av mänskligheten som styr alla oss andra.

Nu, kl 10 på fm, blåser det fortfarande rejält, men solen har kommit fram och imorgon kommer regn. Låter som perfekta dagar för att fixa med datorn. Jag när ett stilla hopp om att inte vara mer galen måndag morgon än idag….

En plats i hjärtat

I blogginlägget ”Nyår – bakåt och framåt” filosoferade jag kring det här med historia – nu – framtid. Jag kan bli lite trött på allt framåtprat och utveckling osv och tycker att det som är ”jag”, dvs helheten, är ju alla tre bitarna. Tyckte inte att jag fick fram riktigt betydelsen av att se bakåt, att känna sin historia som formar och visar riktning framåt. Att det är viktigt att vara närvarande och härvarande i nuet för det blir en del av bakgrunden, av personligheten. Men så slog jag upp en julklappsbok och där var det! Varför bry sin hjärna med att komma på saker själv när andra redan gjort det bättre:

”Det som en gång fått en plats i ens hjärta finns där för alltid.
Det var någon som sa det till mig en gång. Hon sa att det var från en dikt som gjort starkt intryck på henne. Som hon tolkade det betydde det att om man verkligen tog något till sitt hjärta och gömde det djupt där inne, då bar man det alltid med sig. Vad som än hände skulle det alltid finnas där. Hon sa att det kunde gälla en person, en plats, en dröm. En livsuppgift. Något man betraktade som heligt. Hon sa också att allt det man gömt i sitt innersta för alltid hängde ihop och blev en del av ens person.”
(Michael Connelly, ”Skuggspel”)