Etikettarkiv: förändring

Ett land i spännande förändring

A man and a woman once sat down
at a bare table and looked out
at the sky. What needs to be done?

they asked, so that, in later years,
their children or their grandchildren
might ask, What shall we do today?
(from ”Songs from a Dying Village” by Tom Pow, Pueblo Press, 2009)

Sedan mitt blogginlägg om hjälpsamhetssvårigheter har jag funderat vidare över det där med ”äkta”, ”genuina”, ”riktiga” och ”traditionella” grekiska som en del ofta uttrycker att de vill uppleva. Det är svårt att svara på frågor om var man kan hitta det, om det över huvud taget går att hitta vars och ens föreställning. De där orden betyder ju olika för oss alla. Men om vi antar att de betyder små byar med kafenio eller ouzeri där det sitter några gamla gubbar och spelar tavli eller bara halvsover. Och att kvinnorna sitter i en gränd och skvallrar medan de virkar och broderar. Och att byn givetvis ser ut som en så’n där vykortsby med vita huskuber som har blå fönsterluckor och dörrar, någon med en bougainvillea klättrande längs en vägg, andra med stora krukor fulla av pelargoner. Hur nära verkligheten och dagens Grekland befinner vi oss? Och är bilden realistisk?

Överallt i Europa håller byar på att dö ut. Jag minns själv från min tonårstid hur den by som jag växte upp i förändrades. Tanter och farbröder dog, husen såldes till stockholmare som kom och tyckte att ”landet” var underbart och vi charmiga. En förödande landsbygds- och jordbrukspolitik förändrade stora delar av Sverige. I byarna och på landsbygden fanns en framtid för en handfull i min generation, vi andra gav oss iväg dit det fanns utbildning och jobb.
Visst har en del byar fått nytt liv, men ofta är det inflyttade som vill bo lantligt och jobbar i sta’n. Det gör att byar förändras till satelliter till städerna istället för levande byar.

I Grekland har en utflyttning från byarna pågått sedan ett antal år. De du träffar på någon liten ö eller i en liten by kanske bara bor där under turistsäsongen. Skolor är stängda, butiker och kafenio försvinner. Några olivlundar kan inte försörja hela familjer längre, det krävs andra jobb. Kvinnor vill ut i förvärvslivet eller måste ut av ekonomiska skäl. Greker i min generation (jag är 60 år) och de som är yngre än mig – kommer de att sitta och vara ”genuina” på någon kafenio? Knappast. De har andra planer, annat levnadssätt, andra krav och önskningar.

Du kanske tror att jag bara hittar på? Att jag skulle ha någon ond avsikt med att slå sönder den typiska Greklandsbilden? Inte alls, det är bara ett faktum.
Redan 2002 skrev Christiana Stylou and Lina Yiannarou en artikel i Kathimerini om döende byar: Villages are slowly dying. Här på sydöstra Kreta har vi ett exempel. En bergsby där det enligt uppgift inte bor någon grek året om. Några utlänningar bor där året om, resten av husen är antingen ruinaktiga som väntar på att bli sålda eller hus som sålts, renoverats och sedan sålts vidare till mestadels utlänningar som fritidshus. I en annan by som ligger nära kusten fanns för 10 år sedan taverna, kafenio, butik mm. Idag finns skolan kvar, kanske pga att det inte finns skola i grannbyn.

Jag undrar hur man spelar basket med sig själv. Eller hur det är att byta lärare varje år och ha dennes odelade uppmärksamhet. Eller att inte ha någon att byta mackor med på lunchrasten. Så har Christos det på ön Arkoi. Till hösten ska han börja tredje klass. Ensam. Det bor inte ens en präst på ön!
In pictures: The Greek school with a single student
The smallest school in the EU is in Greece with only one student

Jag har sett den här utvecklingen under de år jag rest till Grekland. Den bortglömda, slitna byn är numera vanligare än den uppsnofsade och, många gånger, tillrättalagda.

Är då detta sorgligt? Nja, det vet jag inte riktigt. Grekland måste givetvis också få förändras och utvecklas. Det går inte att konservera tillvaron för att den ska passa in i en turistbroschyr. Det behövs nya idéer, nya tag där turister smetas ut från kusterna och man anpassar sig till kunderna. För turisters krav och resvanor förändras också över tiden. Grekland har stora möjligheter att erbjuda en stor och bred variation av olika sorters vistelser med olika innehåll fördelade över året.

Det är spännande just nu att bo här för Grekland rör på sig, men vart är det på väg? Bli inte ledsen över att en tidsperiod håller på att gå i graven! Häng på och ta emot! Vem vet vad vi får uppleva i denna brytningstid!? Grekerna, landskapet, historien, idéerna, musiken, maten…ja, alltihop kommer att finnas kvar men mer eller mindre förändrat. Och det är människorna själva som måste forma sin tillvaro utifrån sina behov och önskningar – inte utfirån någon annans.

Ha det gott!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Tema utombys: 3. Jag ääälskar Grekland!

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

I dagens rubrik kan sättas in vilket land som helst. Poängen är att fråga sig vad det är man egentligen ”ääälskar”. Och om funderingar går åt flytthållet – vad är det du flyttar till?
Min avsikt är inte att avskräcka någon, tvärtom. Bara att ge en blänkare om att tänka ett varv till så man inte blir besviken.

Jag tror att i en del fall förväxlar vi semester med orten eller landet. Det vi egentligen tycker om är semester och semesterlivet. Vår kunskap om orten eller landet kan vara ganska bristfällig. Det finns nog många som drömmer om avslappnade dagar med en kall öl och vy över havet. Men hur realistiskt är det? Och hur roligt och givande är det i längden?

Och jag tror att det är viktigt att fråga sig varför man vill flytta. Flyr du från problem och otrivsel och tror att det blir bättre någon annanstans?  Eller känner du att det är dags för ett nytt kapitel i livet, en förändring, ett äventyr?

Lite att tänka på

Vad är det för ort du vill bo på? Om det är en utpräglad turistort så kan du räkna med att den är väldigt olika under året. Kolla upp så att service, butiker osv fungerar året om. Och hur ”dött” är det utanför turistsäsongen.
De personer du lärt känna under semestervistelse kanske inte ens är där utanför säsongen. Eller har andra sysselsättningar. Framför allt har de familj, vänner och bekanta och egna liv att leva. Umgänget mellan personal och turister kan vara intensivt, men så är det inte till vardags. Du måste trivas med att vara ensam.
Du kanske trivs med människorna på orten, men upptäcker att du inte alls trivs med landet. Samhället kanske fungerar på ett sätt som inte alls passar dig. Gör lite hemläxa, läs på om landets historia, traditioner osv. Om inte annat så blir folk på plats glada över att du ansträngt dig och är intresserad.

Flyttar du för fint väder? Inte ens vid Medelhavet lyser solen alltid. Du har kanske besökt orten eller landet vid ungefär samma tidpunkt de flesta gångerna så prova att åka på andra tider. Det kan vara stora skillnader. Jag hade vistats alla månader på Kreta utom februari så jag tyckte att jag visste vad som väntade. När jag flyttat kom först den varmaste sommaren på 20 år och därefter den kallaste vintern i mannaminne. Då gäller det att vara mentalt förberedd!

Funderar du på att köpa hus? Börja med att hyra! Dels kan du känna dig för, du kanske inte alls trivs utan vill bo på en annan ort och då är det lätt att flytta. Dels kanske du upptäcker att tillvaron blev helt annorlunda än du trodde så du vill flytta tillbaka till Sverige igen.
Det är lättare att få tips om hus till salu, gå runt och titta, ta god tid på sig när man är på plats och inte ”sitter i sjön”.

Vilket liv vill du leva? Ska du ha en egen tillvaro ”vid sidan om” eller vill du komma så långt in som möjligt i samhället? Det är dags att fundera över vilka aktiviteter, organisationer, möjligheter som finns på orten. Lära språket, bo nära och umgås med andra utlänningar osv. Du kanske vill fortsätta gå på gym eller har andra intressen som du ogärna ”offrar”.
Tänk också några år fram i tiden! Bergsby är charmigt, men ofta finns ingen service – hur ska du ta dig till affär, bank, post? Många byar och städer har väldigt branta gator, t o m trappgator. Kanske inte den rätta delen att bo i när knän och höfter börjar säga ifrån.

Tycker du att Sverige är bäst? Då blir det jobbigt att flytta utomlands. Saker görs på olika sätt, regler är olika. Du kan inte ändra en hel struktur utan det är bara att vara öppen, lyssna in, lära och göra som de andra. Du kommer att bli tossig, men det hjälper inte. När vi flyttade till Genève för många år sedan hörde vi ett bra råd: ”Tro inte att de kommer att anpassa sig efter dig eller att du kan förändra utan acceptera och följ med. Och bit ihop ibland. Efter ett tag bara flyter det på och du kommer att trivas.”

Hur ofta vill du åka till Sverige och hur enkelt är det? Ibland glömmer man bort att kolla upp det praktiska, t ex hur snabbt kan jag vara i Sverige. Och vad kostar det totalt att åka både under säsong och utanför säsong.

Är du lite klurig och finurlig? Nyfiken och lite äventyrlig, kanske. Det har du nytta av när du ska bo utomlands. Problemlösning, rörligt intellekt, fantasi löser mycket. Och ett stort leende! Det är nämligen oftast upp till dig att ta tag i saker och se till så det händer nå’t, något som ibland kan vara ett svårt uppvaknande för en svensk.

Sedan är det massor du måste ta reda på oavsett om du ska flytta permanent eller dela din tid. Försäkringar, pensionsrätt, sjukvård, folkbokföring/registrering, medborgarskap, arvslagar (om du köper fastighet; det har precis kommit ny arvslag inom EU), hyresavtal, abonnemang, bilbesiktning…….

Framför allt…

…så sluta inte drömma utan lyssna till både kropp och hjärta, krydda med lite realism så kan drömmen bli verklighet! Och riktigt, riktigt bra!

(Det finns mycket mer att säga kring utlandsflytt än vad som ryms i ett blogginlägg och har du frågor eller undringar så får du gärna höra av dig.)

Jubileum!

fyrverkeri

Idag är det 1 år sedan jag slängde ryggsäcken på ryggen, tog mina två resväskor och checkade in på Kastrup för att flytta till Ierapetra på vackra Kreta! Så detta är en ledig dag, jag ska snart slå ifrån datorn, som mest kommer att ägnas åt reflektion, slappning och go’ middag ikväll med smakfulla drycker.

1 år. Ett år. Det känns både kort och långt. Resan började egentligen långt innan, det är kanske det som gör att det känns långt. Svårt att säga exakt startpunkt. Var det första gången jag kom till Kreta? Var det separation och sjukdomar? Var det när jag blev arbetslös? Var det när jag fattade beslutet? Finns det över huvud taget en klart definierad startpunkt eller är det så att vi är ständigt på väg, det ena går in i det andra?

När jag ser tillbaka så är det mycket planerande och praktiskt arbete, men också mycket inre arbete och känslor. Både före och efter resdagen. Jag har ibland tänkt ännu längre tillbaka och varit tacksam för den förra utlandsvistelsen i Genève. Det var andra förutsättningar, men samma saker ska fixas och ordnas. Och man ska landa och skapa sig en tillvaro. Det är bara att konstatera att det är gott med erfarenheter, det är nå’t att luta sig mot och få styrka av.

Första tiden här nere var mycket att ordna med boende, skattenummer, telefoner osv. Här var alla vänner till stor hjälp, inte minst språkligt. Man sparar så mycket tid och kraft. Ensam är inte stark.

Men visst är jag ensam också. Alla beslut måste jag ta själv, de flesta lösningar måste jag komma på, det är bara jag som kan hitta min vardag. Det gäller bara att ge upp när det inte fungerar, ta paus när orken tryter, fråga runt och ta hjälp.

De flesta jag mött har varit väldigt hjälpsamma som människor i allmänhet är. Språket är ett litet problem, mitt försök i höstas gav inte mersmak, men jag ska på det igen till hösten. Om det blir ett vettigt upplägg för det som varit nu i vår hade inte fungerat för mig.

Hösten var lite av en baksmälla. Efter full fart och framme vid ett av målen så blev det bara tomt. Ibland springer kroppen fortare än hjärnan. Bara att inse fakta, dra i bromsen, ta det lugnt och, som min mentor sa, fira och njuta av det jag gjort så långt.

Oktober en vända till Sverige. Väldigt roligt att träffa alla och att få ett kvitto på att jag gjort rätt. Det kändes verkligen som ett besök, inte som ”här bor jag”. I mars en kortvisit då jag fick njuta av stugvärme, något jag saknat och saknar.

Och det kom vänner och bekanta ner hit! Så roligt att få visa min del av Kreta och att ge en bild av var och hur jag lever. För mig blir det som en helhet – föra samman där och här.

Firmans hemsida uppe i mitten av februari så då startade den delen. Med det en ny vardag, nya lärdomar. Marknadsföring – vad är det, hur gör man? Det är roligt att lära nya saker fast i detta fallet slåss jag nog mest med min otålighet. Kan komma på mig själv med att då och då tänka ”siga, siga” (ta det lugnt). Och det rör ju faktiskt på sig – redan!

Jag vet inte hur jag ska tolka att precis efter att jag flyttat hit kom den varmaste sommaren på 20 år följd av den värsta vintern på 50 år. Tecken från ovan att här ska jag inte vara? Nä, jag ser det rent statistiskt – nu blir det 19 fina somrar och bra vintrar så länge jag finns här.

Grekland har haft en orolig tid med strandat presidentval i julas som utlöste valet och nu pågår diskussioner och förhandlingar för fullt. Det är givetvis en situation som påverkar min omgivning och oroar folk jag känner. Inte minst årets turistsäsong som än så länge ser mycket dyster ut. Det är så’nt här man kan hålla på avstånd när man är på semester 1-2 veckor, men det går inte när man lever här. Trots det så blir det lite en känsla av ”åskådare”. Dels för att jag har nå’nstans att ta vägen om något drabbar mig, dels för att hela historien är så komplicerad. Finansvärld, banker, kreditorer, politiker, euro-grupp, korruption, nationella intressen trots EU…osv osv. Måtte det snart få ett slut så att inte bara Grekland utan hela EU kan gå vidare.

Det är en gåva, en ynnest, att få leva på en plats som är så vacker som Kreta och då speciellt min del av ön, så klart. Att se solen gå upp och ner över bergen, att få vandra i naturen och njuta av stillheten, se alla dessa klara regnbågar, förvånas över havets krafter när det stormar. Stanna till i en by och bara låta stunden skölja över en. Bli glad över alla som hälsar och byter några ord.
Och så finns motvikten där när ”svenskheten” tittar fram, irritationen stiger, frustrationen känns i hela kroppen. Fast så är det väl lite överallt, det är ju lite det som är tjusningen med oss människor.

Nä, nu har jag inte tid med bloggen längre, det blir virrigt idag ser jag när jag läser vad jag skrivet. Det är mycket som snurrar! Nu ska jag stänga ner och gå ut i en av de varmaste och finaste städer jag vet. Tror att det kan bli ett besök på ”finkaféet” på stora torget….titta på folklivet…och fundera…

A’jö och Godda’

Efter en orolig natt med åska, halv storm, skyfall och t o m hagel lokalt är årets sista dag här. Jag tycker alltid att nyår är både vemod och spänning. Lite vemodigt att lämna det invanda 2014 och spännande med det nya 2015. Bläddrade tillbaka ett år här i bloggen, intressant att se hur tankarna gick inför 2014.

Det har varit ett omtumlande år för mig, blir nästan helt uttröttad när jag ser bakåt. Men också jäkligt stolt över mig själv och riktigt imponerad över beslutsamhet och kraft.
Hösten 2013 beslöt jag att det fick vara slut på en omöjlig situation. En ekonomi som ständigt gick back och ingen arbetsgivare intresserad av en arbetskraft med massor av erfarenhet, kunskap och kapacitet. Efter förberedelser under resten av året blev det under 2014 som allt sattes igång.

Försäljningen av bostadsrätten som gick trögt till en början, bohaget som såldes och skänktes, vad skulle magasineras och allt annat praktiskt. Den 25 april satt jag på golvet i en alldeles tom lägenhet som inte längre var min, men det kändes ok, det var dags för ett avslut. Den 28 april satt jag på Atens flygplats och undrade om jag var riktigt klok.

Skaffa lägenhet, telefon mm, dvs massor av praktiska saker att ordna i nya tillvaron. De minsta småsaker tog mycket tid och kraft, men gav också goda skratt när det blev dråpliga situationer. Tacksam över att ha bott utomlands tidigare så jag var beredd vilket säkert varit en stor hjälp. Det har också underlättat att jag vistats så mycket här nere sedan lång tid tillbaka och under olika perioder (faktiskt bara februari som jag inte upplevt). Givetvis också tacksam för alla här som hjälpt mig med tips, tolkning osv.
Den första delen av firman såg dagens ljus i juni med hemsidan om vandringar som finns här.

Första sommaren som var den varmaste på 20 år, sas det. Tack för det, nu kan nästa bara bli bättre. Tror och hoppas jag.
Vintern än så länge ljuvligt ljus och ett underbart vandringsklimat. Mattor och nyligen inhandlat element råder bot på kylan inomhus. Svårt för en bortskämd svensk att leva utan centralvärme och ordentlig isolering, men trösten är att dessa husen är svalare och skönare under den varma delen av året. Man kan inte få allt! Och det handlar inte om att något är bättre eller sämre – bara annorlunda.

Gamla vänskaper har fördjupats, nya knutits här nere samtidigt som kontakterna med Sverige varit levande. Mentorn, som är en hjälp med starten av firman, har varit ett stort stöd i att hantera den stora förändring som jag gjort. Bl a att det inte bara handlar om en massa praktiska saker utan också om ett ifrågasättande av sig själv och hela ens liv i och med att allt vänds uppochner. Helt ärligt tror jag inte att den mentala resan är riktigt över än, men jag har kommit en bra bit.

Besök från Sverige i september och oktober vilka jag uppskattade jättemycket! Så roligt att få visa och tipsa om området och sta’n. Fast ärligt talat så är det inte så svårt eftersom här är så himla fint!
Var i Sverige lite mer än 1 månad i höstas, nervös inför besöket. Det kändes lite märkligt, men främst fick jag ett ”kvitto” på att jag gjort rätt. Passade på att fixa lite saker och givetvis träffa så många som möjligt.

Blev världen bättre eller sämre under 2014? Ja, inte vet jag. Skam till sägandes så har jag nog varit ganska självupptagen under året. Man kan inte hinna med allt.

Förändringar, nya intryck, allt nytt man ska lära sig, den inre resan, ja, det tar tid och tröttar. Också lätt att börja tvivla på sig själv och framtiden – hur länge kan jag ha flyt… Men nu är det nya tag med nytt år som ett oskrivet blad! Resten av firman ska startas upp, nu är det dags. Öron och ögon vidöppna för möjligheter här nere – vem vet vad som dyker upp! Undrar vad jag gör i vår….och i höst…och vad jag skriver om ett år…var är jag då i mitt lilla liv?

Idag har jag ätit ”hotellfrukost” med ett gäng från Grekland, Holland, Tyskland, Österrike och jag representerade Sverige. Dagen fortsätter i lugn och ro med sillunch (ja, svensk inlagd sill!) och ikväll middag ute. En sak kommer jag att sakna vid 12-slaget: fyrverkeri. Det hör till, tycker jag, så det inte blir som en kväll ”vilken som helst”. För det är det ju inte, eller hur?

Jag önskar dig ett riktigt Gott Slut och Gott Nytt År!

Gott-nytt-år

Ankomstögonblick

Det är ingen ordning på bloggandet för tillfället. Inte mycket ordning på mig heller så här på resande fot och boendes hos andra. Några ögonblick:

I torsdags flög jag och besöket från Sverige till Sverige. Kreta verkade småsur eller litta arg eller kanske sårad för när vi lyfte var bergen insvepta i moln. Den där sista titten eller hälsningen uteblev. Besöket sa mycket klokt: ”Du är snart tillbaka!”. Jag saknade ön redan.

Allt fungerade bra, Skåne tog nästan emot i vanlig stil: grått och tradigt, men inte blåst eller regn och behaglig temperatur. Jag hämtades på Västra stationstorget i Lund av syster som viftade smågalet med svensk flagga. Ingen kunde missa den ankomsten!

Igår hämtades hyrbil och se’n var det en ganska diger ärenderunda. Började i magasinet med att hämta vinterkläder och lite annat. Jag har inte varit där tidigare eftersom de kom och hämtade mina saker. Lite märkligt att se sitt materiella liv staplat på en lastpall. Fast samtidigt kändes det bra! Väldigt tydligt att tillvaron ändrats radikalt.

In i Lund, funderade över trafiken och fick programmera om skallen. Här är det inte så att störst och snabbast går först utan folk går och cyklar fullkomligt sanslöst. Har funderat över det i många år, blev väldigt tydligt efter att ha varit borta ett tag.

Det går smidigt och bra med många ärenden när man känner sin stad. Knallade från Akademibokhandeln i AF-borgen mot Mårtenstorget via Lundagård. Då slog klockorna i domkyrkan, väldigt fint och stämningsfullt. Jag började känna efter. Besökare i ”min” stad (efter 37 år kan man väl få kalla den så även om man inte är ”lunnabo”?)!? Kändes helt ok. Jag och Lund var ”klara” med varandra när jag gav mig iväg i våras. Men missförstå mig rätt – Lund är en bra stad, väl värd att besöka. Där finns så mycket mer än domkyrkan!

Efter ett besök vid och i köpcentrum, som är ungefär det vidrigaste jag vet, där jag lyckades köpa 2 par jeans, vilket är det näst vidrigaste jag vet, styrde jag hyrbilen mot Dalby. I rondell i Lund sa det pang! Jodå, påkörd bakifrån. Jag blev nästan full i skratt. De flesta säger att trafiken på Kreta är alldeles tokig och statistiken är inte så himla bra, men där har jag klarat mig. Så kommer jag till ordentliga och duktiga Sverige och blir påkörd första da’n! Visst är det dråpligt?
Inga skador på person eller bilar, bara att köra vidare.

Njöt på kvällen av 3:e avsnittet av Downton Abbey – ett himla bra avsnitt, verkligen nå’t att se fram emot! Se’n i säng för att i morgondimman styra hyrbilen mot Österlen och modern, men det är en annan historia.

Summering: jodå, det känns lite konstigt att vara i Sverige som ”besökare”, men oh, så rätt det är med hemmet på Kreta!
Ha en skön helg!

Digital nomad – vad är det?

Jag brukar inte skriva långa blogginlägg så häll upp lite kaffe, luta dig tillbaka för det här är intressant. Kanske t o m inspirerande och lite tankeväckande? Och det är ju ganska stor text med luft mellan raderna…

När jag berättade för vänner och bekanta vad jag tänkte arbeta med framöver tog jag först hjälp av uttrycket digitala nomader. Det gjorde inte mina luddiga planer tydligare eftersom begreppet var lika okänt för dom som det varit för mig för 1,5 år se’n. Så nu gör jag ett försök att förklara begreppet och hur jag anpassar det till mig.

Definition
Efter att ha surfat runt på nätet: en digital nomad är en person som försörjer sig digitalt, dvs har sin verksamhet på nätet (allt arbete behöver inte utföras digitalt, en del nomader föreläser, leder temaveckor osv. ”på plats”). De använder olika verktyg som trådlös uppkoppling, applikationer, datorer, smartphones mm.  Vanliga verksamheter är författare, web designers, coacher, fotografer osv. I och med kreativt nytänkande kring verktygens användning kan fler och fler verksamheter läggas till, t ex kan webbkamera, internetanslutning och mikrofon göra det möjligt att följa ett ridpass och coacha direkt utan att ryttare och häst behövt transporteras. Utförare och kund behöver alltså inte träffas på en bestämd plats, t ex kan en person vara i Asien samtidigt som kunden är i Sverige. Denna digitala verksamhet leder till nästa ord: nomad. En del reser runt i världen, en del bor lite längre perioder på varje plats, en del bor utomlands del av året.

Det finns ett annat namn på gruppen som jag inte hittat någon svensk motsvarighet till: Location Independent Professionals (LIP) eller Location Independent Entrepreneurs. En del av dom som räknar sig till denna gruppen är också Perpetual travelers (PT), dvs de är i ständig rörelse, reser konstant. Bland PT:s finns de som ansluter sig till fria, närmast anarkistiska tankar där stater är ointressanta utan individens suveränitet är fokus. De identifierar sig med de som kallar sig världsmedborgare, dvs inte bundna till något land.

Funderingar kring konceptet
Jag lämnar LIP och PT (snart är tillvaron helt förkortad…) och resonerar kring digital nomad. Egentligen är namnet lite olyckligt, tycker jag. Det definierar en livsstil, ett helt koncept och det kan begränsa både inom och utom gruppen. Ett närmast nödvändigt steg in i nomadlivet är att ”resa lätt”, dvs att göra av med sina ägodelar. Jag tror att de som inte lockas av att resa utan ser det som besvärligt att ”flytta runt” och som inte vill göra sig av med allt de äger skräms bort. Och det är synd för jag tror att de missar en möjlighet: digital verksamhet.

Fler möjlighet
Vi leker med ett nytt namn, t ex digital försörjning, som förskjuter tyngdpunkten från nomad till digital. Då öppnar vi för var och en att lägga upp sin tillvaro som den önskar. Poängen är att jag tror att digital verksamhet skulle passa väldigt många som idag inte trivs på sitt arbete eller bara vill göra någonting nytt eller är arbetslösa eller inte vill flytta. Nomadlivet eller att flytta tilltalar inte, man kanske redan bor i sitt eget paradis, har barn som trivs bra i skolan osv. Fördelarna med digital verksamhet är många, här några exempel:

  • behövs inte någon stor finansiering vilket t ex är fallet om man ska starta en butik vilket innebär lokal, lager, varulager osv.
  • ger frihet att planera sin egen tid, t ex jobba medan barnen är i skolan och när de lagt sig på kvällen. Kanske man har ett stort fritidsintresse som tar mycket dagtid.
  • möjlighet att skapa en levande landsbygd. Mitt hemlandskap, Skåne, tippar över åt väster. Så bra för alla om landskapet kunde komma mer i jämvikt, om utflyttning från östra delen kunde stoppas och kanske t o m vändas i inflyttning.
  • ett alternativ för en del arbetslösa som vill bryta arbetslösheten men inte har finansiella resurser. Starta eget-bidraget är en bra möjlighet, men har sina svagheter.

Hur hamnade jag i detta och vad händer nu?
För ett antal år se’n hade jag ett jobb som jag trivdes bra med. Vi var placerade i Malmö med främst Skåne men också Sverige som arbetsområde. Kunde vara i Hudiksvall en vecka och där få mail med texter från Kristianstad, nästa vecka vara på uppföljning i Sjöbo och där svara på mailade frågor från Karlstad och några veckor senare vara i Varberg för att utbilda. Nackdelen var att vi jobbade i projektform vilket gjorde att planering och utveckling alltid var i ett kort tidsperspektiv. Tanken dök upp ibland: tänk om man kunde försörja sig digitalt.

Jag vandrar en del och då kommer tankar och beslut flygande. Våren 2012 stannade jag till uppe i bergen på Kreta och sa: så ska jag givetvis göra! Beslutet att flytta var fattat och grundade sig bl a på ett knä som börjat krångla så jag behövde flytta till marknivå eller hus med hiss. Eftersom jag kände mig färdig med Lund kunde jag flytta var som helst. Jag beslutade mig för att avvakta var jag fick jobb så fick det bestämma bostadsort.

Ett år senare (hösten 2013), över 200 platsansökningar, ett inlåsande regelsystem och ständig oro över ekonomin fattade jag mitt beslut. Arbetsgivarna i Sverige tror inte på ”gammal” arbetskraft och värdesätter inte erfarenhet, men jag tror att jag kan nå’t, jag tror att jag har nå’t att tillföra. Jag hade några månader tidigare upptäckt ”digital nomad” och fastnade för att starta eget och försörja mig via nätet. Men vägen dit, hur skulle den fungera? Man får inte starta eget när man har a-kassa eller aktivitetsstöd och man måste ju leva. Vänta lite! Här sitter jag i en bostadsrätt med oro över ekonomin vilket gett sömnproblem, begränsat handlingsutrymme och ingen ljusning i sikte – jag säljer givetvis bostadsrätten vilket frigör pengar som ger förutsättningar att ändra min tillvaro. Var ska jag bo? Ja, varför inte försöka kombinera?

Nu hoppar vi fram till idag då jag alltså flyttat till en lägenhet i Ierapetra på Kreta och ska försöka kombinera tid på Kreta med tid i Sverige. I höst kommer min verksamhet ut på nätet (fast jag har redan tjuvstartat med hemsida om vandringar). Skrämmande och spännande. När jag tvivlar över vad det är jag satt igång så tittar jag bakåt och vet att jag i alla fall har skapat ett bättre utgångsläge än det jag hade. Vad jag gör om 1 år har jag inte en aning om, men så är det ju i livet.

Och till alla er som tycker att jag är tossig och så’na knasiga idéer och det kommer aldrig att gå….ta det lugnt, jag har en mentor som hjälper mig på vägen. Plus tips och stöd från alla andra digitala nomader där ute i cyber space.

Till sist ett citat ur Christer Olssons bok ”Vart är du på väg och vill du dit?”:

”Vi har bara ett liv – och därmed har vi, håller du säkert med om, också ett stort ansvar att fylla det med något vettigt. Att sträva efter den där målbilden du har i huvudet är inget själviskt, inte dumt, inte fel. Det är helt enkelt det enda du kan göra om du ska känna frid med dig själv den dag du är åttiofem år och sitter i gungstolen framför brasan.
Där och då kommer du nästan garanterat aldrig att ångra det du gjorde, de drömmar du försökte realisera, de risker du tog – det du ångrar är det du inte gjorde.
Därför är det relevant att redan nu fråga: Vart är du på väg och vill du dit? Eller uttryckt annorlunda: Är det där du vill vara, när du fyller åttiofem? Det är bäst det, för i gungstolen är det för sent att ångra sig.
./.
Men det svåra är ju inte att tänka det. Utan att göra det.”

Beslutsångest

Jag måste fatta beslut om en lägenhet och jag måste fatta beslutet ikväll. Beslutsångest på högsta nivå! Tänk om….tänk om inte…..tänk om….

Nog är det väl jäkligt märkligt att jag tagit mig så här långt och på vägen fattat det kanske största beslutet i mitt liv, dvs att totalt ändra på allting, och så kan jag inte fatta beslut om en lägenhet!?

Kan man bli ”beslutsuttröttad”? Kanske jag inte har nå’n beslutsförmåga kvar! Hjälp!!!

Lyssna på viskningar

Kommentar på bloggen igår om att jag inte får missa det fina vårvädret så jag började dagen med en morgonrunda i vårsolens glans (ja,ja, är man Lundabo så är man…). Härlig start på dagen!

Det sista sorterat. Slutpackat. Och slut är även jag. I brist på mental kapacitet så blir det en bild idag också. Lova mig att du sätter dig ner, läser noga och låter orden sjunka in.

1978642_501482859956799_802987638_n

Jag lyssnade så nu är det som det är och blir som det blir.

Kanske inte syns

Du som följer min blogg minns kanske att jag köpt nya glasögon, annars finns inlägget här. Jag tyckte att jag förändringen var stor och definitivt till det bättre. Nu har jag träffat minst 6 personer som känner mig. De borde ha kommenterat, om inte annat så i stil med ”vad konstig du ser ut! har du ändrat frisyr eller nå’t?”. Men inte ett ljud. Trist. Hur ofta tittar vi riktigt noga på varandra, egentligen?

Kan pigga upp mig med att i alla fall jag tycker att jag ser bättre ut – i dubbel bemärkelse.