Digital nomad – vad är det?

Jag brukar inte skriva långa blogginlägg så häll upp lite kaffe, luta dig tillbaka för det här är intressant. Kanske t o m inspirerande och lite tankeväckande? Och det är ju ganska stor text med luft mellan raderna…

När jag berättade för vänner och bekanta vad jag tänkte arbeta med framöver tog jag först hjälp av uttrycket digitala nomader. Det gjorde inte mina luddiga planer tydligare eftersom begreppet var lika okänt för dom som det varit för mig för 1,5 år se’n. Så nu gör jag ett försök att förklara begreppet och hur jag anpassar det till mig.

Definition
Efter att ha surfat runt på nätet: en digital nomad är en person som försörjer sig digitalt, dvs har sin verksamhet på nätet (allt arbete behöver inte utföras digitalt, en del nomader föreläser, leder temaveckor osv. ”på plats”). De använder olika verktyg som trådlös uppkoppling, applikationer, datorer, smartphones mm. Vanliga verksamheter är författare, web designers, coacher, fotografer osv. I och med kreativt nytänkande kring verktygens användning kan fler och fler verksamheter läggas till, t ex kan webbkamera, internetanslutning och mikrofon göra det möjligt att följa ett ridpass och coacha direkt utan att ryttare och häst behövt transporteras. Utförare och kund behöver alltså inte träffas på en bestämd plats, t ex kan en person vara i Asien samtidigt som kunden är i Sverige. Denna digitala verksamhet leder till nästa ord: nomad. En del reser runt i världen, en del bor lite längre perioder på varje plats, en del bor utomlands del av året.

Det finns ett annat namn på gruppen som jag inte hittat någon svensk motsvarighet till: Location Independent Professionals (LIP) eller Location Independent Entrepreneurs. En del av dom som räknar sig till denna gruppen är också Perpetual travelers (PT), dvs de är i ständig rörelse, reser konstant. Bland PT:s finns de som ansluter sig till fria, närmast anarkistiska tankar där stater är ointressanta utan individens suveränitet är fokus. De identifierar sig med de som kallar sig världsmedborgare, dvs inte bundna till något land.

Funderingar kring konceptet
Jag lämnar LIP och PT (snart är tillvaron helt förkortad…) och resonerar kring digital nomad. Egentligen är namnet lite olyckligt, tycker jag. Det definierar en livsstil, ett helt koncept och det kan begränsa både inom och utom gruppen. Ett närmast nödvändigt steg in i nomadlivet är att ”resa lätt”, dvs att göra av med sina ägodelar. Jag tror att de som inte lockas av att resa utan ser det som besvärligt att ”flytta runt” och som inte vill göra sig av med allt de äger skräms bort. Och det är synd för jag tror att de missar en möjlighet: digital verksamhet.

Fler möjlighet
Vi leker med ett nytt namn, t ex digital försörjning, som förskjuter tyngdpunkten från nomad till digital. Då öppnar vi för var och en att lägga upp sin tillvaro som den önskar. Poängen är att jag tror att digital verksamhet skulle passa väldigt många som idag inte trivs på sitt arbete eller bara vill göra någonting nytt eller är arbetslösa eller inte vill flytta. Nomadlivet eller att flytta tilltalar inte, man kanske redan bor i sitt eget paradis, har barn som trivs bra i skolan osv. Fördelarna med digital verksamhet är många, här några exempel:

behövs inte någon stor finansiering vilket t ex är fallet om man ska starta en butik vilket innebär lokal, lager, varulager osv.
ger frihet att planera sin egen tid, t ex jobba medan barnen är i skolan och när de lagt sig på kvällen. Kanske man har ett stort fritidsintresse som tar mycket dagtid.
möjlighet att skapa en levande landsbygd. Mitt hemlandskap, Skåne, tippar över åt väster. Så bra för alla om landskapet kunde komma mer i jämvikt, om utflyttning från östra delen kunde stoppas och kanske t o m vändas i inflyttning.
ett alternativ för en del arbetslösa som vill bryta arbetslösheten men inte har finansiella resurser. Starta eget-bidraget är en bra möjlighet, men har sina svagheter.

Hur hamnade jag i detta och vad händer nu?
För ett antal år se’n hade jag ett jobb som jag trivdes bra med. Vi var placerade i Malmö med främst Skåne men också Sverige som arbetsområde. Kunde vara i Hudiksvall en vecka och där få mail med texter från Kristianstad, nästa vecka vara på uppföljning i Sjöbo och där svara på mailade frågor från Karlstad och några veckor senare vara i Varberg för att utbilda. Nackdelen var att vi jobbade i projektform vilket gjorde att planering och utveckling alltid var i ett kort tidsperspektiv. Tanken dök upp ibland: tänk om man kunde försörja sig digitalt.

Jag vandrar en del och då kommer tankar och beslut flygande. Våren 2012 stannade jag till uppe i bergen på Kreta och sa: så ska jag givetvis göra! Beslutet att flytta var fattat och grundade sig bl a på ett knä som börjat krångla så jag behövde flytta till marknivå eller hus med hiss. Eftersom jag kände mig färdig med Lund kunde jag flytta var som helst. Jag beslutade mig för att avvakta var jag fick jobb så fick det bestämma bostadsort.

Ett år senare (hösten 2013), över 200 platsansökningar, ett inlåsande regelsystem och ständig oro över ekonomin fattade jag mitt beslut. Arbetsgivarna i Sverige tror inte på ”gammal” arbetskraft och värdesätter inte erfarenhet, men jag tror att jag kan nå’t, jag tror att jag har nå’t att tillföra. Jag hade några månader tidigare upptäckt ”digital nomad” och fastnade för att starta eget och försörja mig via nätet. Men vägen dit, hur skulle den fungera? Man får inte starta eget när man har a-kassa eller aktivitetsstöd och man måste ju leva. Vänta lite! Här sitter jag i en bostadsrätt med oro över ekonomin vilket gett sömnproblem, begränsat handlingsutrymme och ingen ljusning i sikte – jag säljer givetvis bostadsrätten vilket frigör pengar som ger förutsättningar att ändra min tillvaro. Var ska jag bo? Ja, varför inte försöka kombinera?

Nu hoppar vi fram till idag då jag alltså flyttat till en lägenhet i Ierapetra på Kreta och ska försöka kombinera tid på Kreta med tid i Sverige. I höst kommer min verksamhet ut på nätet (fast jag har redan tjuvstartat med hemsida om vandringar). Skrämmande och spännande. När jag tvivlar över vad det är jag satt igång så tittar jag bakåt och vet att jag i alla fall har skapat ett bättre utgångsläge än det jag hade. Vad jag gör om 1 år har jag inte en aning om, men så är det ju i livet.

Och till alla er som tycker att jag är tossig och så’na knasiga idéer och det kommer aldrig att gå….ta det lugnt, jag har en mentor som hjälper mig på vägen. Plus tips och stöd från alla andra digitala nomader där ute i cyber space.

Till sist ett citat ur Christer Olssons bok ”Vart är du på väg och vill du dit?”:

”Vi har bara ett liv – och därmed har vi, håller du säkert med om, också ett stort ansvar att fylla det med något vettigt. Att sträva efter den där målbilden du har i huvudet är inget själviskt, inte dumt, inte fel. Det är helt enkelt det enda du kan göra om du ska känna frid med dig själv den dag du är åttiofem år och sitter i gungstolen framför brasan.
Där och då kommer du nästan garanterat aldrig att ångra det du gjorde, de drömmar du försökte realisera, de risker du tog – det du ångrar är det du inte gjorde.
Därför är det relevant att redan nu fråga: Vart är du på väg och vill du dit? Eller uttryckt annorlunda: Är det där du vill vara, när du fyller åttiofem? Det är bäst det, för i gungstolen är det för sent att ångra sig.
./.
Men det svåra är ju inte att tänka det. Utan att göra det.”