Söndag…reflektion och eftertanke…tid att läsa och ta in…tar hjälp med bloggen av en filosof…
Livet går inte ut på att vara lycklig
MORAL. Han vänder sig mot synen på livet som ett individuellt projekt, vare sig målet är att bli lyckad eller lycklig. Lycka är viktigt, men livet går inte ut på att vara lycklig. Filosofen Bengt Brülde vill få människor att höja blicken över sin närmaste sfär och fråga sig: Vad är det som gör mitt liv meningsfullt?
”Att göra något bra för jorden, djuren och människorna gör inte bara våra liv mer moraliska och mer meningsfulla, utan dessutom lyckligare, menar filosofen Bengt Brülde.”
Inte för att Anna är någon dålig människa, tvärtom, hon uppfattas av vännerna som snäll och omtänksam. Det är bara det att hon hela tiden strävar efter det optimala.
Är Anna lycklig? Säkert. Men räcker det med att sträva efter lycka för att leva ett fullödigt liv? Nej, säger filosofen Bengt Brülde bestämt när jag träffar honom i hans bokfyllda rum på Göteborgs universitet, där han är docent i praktisk filosofi.
Då förstår man att Bengt Brülde anser att alla ”satsa-på-dig-själv-program”, hur värdefulla de än känns för en själv, har en brist – ur moralisk synvinkel och även ur ett meningsperspektiv
Nu börjar nog en och annan Anna skruva på sig. Klumpen med alla krav stiger i halsen. Någon kanske vill sluta läsa här. Men ta det lugnt, fortsätt läsa. Bengt Brülde vill att så många som möjligt ska må bra. Och den som är moralisk och gör något gott för andra blir lyckligare av det, säger han. Även det meningsfulla livet är ofta lyckligt.
Inte heller påstår han att Anna är omoralisk eller att hennes liv är meningslöst. Nej, Anna följer lagar och regler och är sjyst mot sina medmänniskor. Innehållsmässigt är Annas dagar rika, hon sätter värde på det hon gör och på sina relationer.
Dessutom vill hon inte bara ha roligt. Hon tänker sig att hon har ett mål med sitt arbete och sina fritidsaktiviteter.
Vad är då kruxet? Jo, Anna skulle må väl av att bli mer moralisk genom att höja sin blick över den lilla sfären och börja bry sig mer om lidandet i världen. Därmed skulle hennes liv också bli mer meningsfullt, det skulle inte längre kännas tomt.
Fast detta är inte den stora poängen. Bengt Brülde vill framför allt sätta ”meningstänkandet” på kartan igen. Han tror att det är mera fruktbart att fokusera på frågan om livets mening än på vad som gör oss lyckliga, eller på vad moralen kräver av oss. I ett meningsfullt liv är positiva moraliska handlingar och handlingar som gör oss lyckliga väl avvägda.
– Ett sådant fokus kan inte minst hjälpa oss att hitta en vettig balans mellan självupptagenhet och självutplåning. Det meningsfulla livet är både lyckligt och moraliskt.
Bengt säger att han börjat fundera mer på de här frågorna för egen del.
– Jag har nyss fyllt 50 och har uppnått mycket av vad jag önskat. Kanske det är därför som jag börjat längta efter något verkligt viktigt att göra.
Vad är då livets mening? Den frågan kan inte Bengt Brülde svara på. Frågan är kanske fel ställd. Den söker efter svaret på syftet med hela den förunderliga existensen, något som antagligen ligger bortom människans fattningsförmåga, små fragment som vi är, i utkanten av ett av flera ofattbart gigantiska universa.
I stället väljer Bengt Brülde att borra i funderingar kring vad som kan göra våra liv meningsfulla, och då räcker det inte med att vi subjektivt uppfattar det som vi gör som meningsfullt, det finns också objektiva kriterier – sådana vi alla kan godta genom resonemang.
Ett sätt är att undersöka livsinnehållet. Om de verksamheter, projekt, relationer och upplevelser som fyller våra liv kan sägas vara meningsfulla eller värdefulla, då är också livet som helhet meningsfullt. Och objektivt sett är det nog mer meningsfullt att betala för myggnät och vaccinationer till fattiga i Afrika än att renovera köket.
En annan tanke är att det kan ha en viss betydelse om innehållet är organiserat eller strukturerat på ett visst sätt, att livet uppvisar ett inre sammanhang. Att kasta sig, eller bli kastad, mellan konserter, föredrag och middagar, utan att det finns någon tråd som knyter samman aktiviteterna känns ju mer splittrande än meningsfullt. Brülde föreslår att vi bör se på våra liv som sammanhängande berättelser.
Ett mer krävande synsätt är att livet bara kan vara fullt meningsfullt om man har ett centralt livsmål eller en central livsuppgift. Det kanske inte passar alla eller är alla förunnat, säger Bengt Brülde, men antyder att de människor som brinner för att förbättra världen och minska lidandet är avundsvärda.
En fjärde tanke är att det är viktigt att ingå i ett större sammanhang, det kan vara en förening, en tradition eller en religion. Men ju fler människor som är inkluderade, och ju färre som är exkluderade, desto bättre är det, menar Brülde.
Den femte tanken som Bengt Brülde diskuterar är att livet får mening om det framlevs med ett visst förhållningssätt, om man exempelvis försöker vara medvetet närvarande i varje ögonblick, eller om man försöker vara så genuin och äkta som möjligt.
Om nu Anna tänker, ”ja, ja, det där låter ju bra, men jag lever för mig och mina närmaste och kan tänka mig att engagera mig för fler när jag mår bättre”, vad säger Bengt Brülde då?
– Då säger jag att man inte är fullt moralisk om man inte tittar bortom sin närmaste omgivning. 1,4 miljarder människor lever i dag på 1,25 dollar eller mindre. Vill vi veta det? Vi kan inte göra allt, men vi kan göra mer. Och vi kan göra det nu. Ur moralisk synvinkel kan vi inte vänta på att det ska kännas rätt. Börjar vi hjälpa fler, med både hjärna och hjärta, blir våra liv mer meningsfulla, och sannolikt lyckligare också.
Källa: SvD, augusti 2010
ia mitt i livet 
Vad frågar vi oss när vi frågar oss om meningen med livet? Har vi en gudscentrerad eller själscentrerad världsbild? Är meningen objektiv? Är den subjektiv, en annan från person till person? Jag känner att frågan bör angripas på detta sätt.
GillaGilla
Världsbild, objektiv, subjektiv – har det så stor betydelse? Är inte det viktigaste att vi går utanför oss själva? Jag är övertygad om människors behov av varandra, att vi hänger ihop och att vi är starkare tillsammans än ensamma.
GillaGilla
Jag tycker det har betydelse! Frågan om meningen med livet är en viktig fråga för mig och jag tycker det är svårt att få grepp om vad det betyder utan att använda mig av lite olika infallsvinklar.
Du har rätt om att vi människor behöver varandra, att det är viktigt att gå utanför oss själva och att vi är starkare tillsammans!
GillaGilla
Att ”få grepp om” meningen med livet – tror du att det bara finns en enda mening? Vem vet?
Tror första steget måste vara att överge självcentreringen. När vi stigit ur den kan vi börja fundera över vad ”meningsfullt” ska betyda och innehålla. Kan väl bli olika vinklat för olika individer, dvs ”orsak”. Det viktigaste är kanske ”verkan”, dvs att göra nå’t för nå’n annan, att betyda nå’t för nå’n annan, bli sedd och se, komma närmare varandra.
GillaGillad av 1 person
Svar på meddelandet skrivet 10 augusti, 2014 kl. 6:37 .e.m: Jag tror meningen med livet är olika från person till person. Jag känner att det du beskriver är om meningsfulla relationer. Har jag förstått dig rätt? I sådana fall bör vi försöka överge självcentreringen, som du säger,.Jag tänker på en expanderade cirkel: först kommer jag, sen, familjen, släkten, vänner, landsfränder, människofolket, djurlivet, och sist universum; jag tror att vi bör sträcka ut glädje till alla i denna expanderande cirkel. Så jag tror det är mycket viktigt att göra något för någon annan, och så vidare, och lika viktigt att göra något för sig själv!
GillaGilla
Mycket tänkvärt! För mig är det mest meningsfulla man kan göra att bidra till att göra världen till en bättre plats, men jag tycker det är viktigt att komma ihåg att man inte måste vara självuppoffrande asket för att bry sig om andra.
Jag tror att det är väldigt viktigt att ha klart för sig vilka värderingar man verkligen har och sedan leva efter dem. Det är på det sättet man kan bidra till en bättre värld och finna mening i det. När man lever efter sina värderingar blir man en inspiration och en förebild för andra och på så vis kan ens värderingar spridas, inte bara genom ens eget agerande men genom andra människors handlingar också, som ringar på vattnet. Gandhi lär ha sagt ”Be the change you want to see in the world” och det tycker jag är en alldeles brilliant attityd.
Man har kanske t ex inte möjlighet att skänka en massa pengar till svältande barn och alla kan inte bli biståndsarbetare eller frivilliga i soppkök, men man kan ta tydlig ställning för en rättvis värld, prata om det för att väcka uppmärksamhet och man kan agera på ett sätt som inte bidrar till att skapa orättvisor.
Vill man ha ett tolerant samhälle så är det t ex en bra början att inte bara låta bli att döma andra, utan att också bejaka sina egna lite mer udda sidor och inte skämmas eller tänka på vad ”grannarna ska säga” när man gillar omoderna kläder eller har någon udda hobby eller vad det nu kan vara. Ju fler som är sig själva, desto mer syns det att det finns väldigt många olika sätt att vara på, desto färre saker framstår som ”konstiga” och desto mer utrymme och frihet skapar vi för var och en att vara sig själv.
På så vis kan man finna stor mening, vara engagerad i de stora frågorna, ha den där känslan av att vara en del av ett större sammanhang med en sammanhängande berättelse, men samtidigt fortsätta med sin yoga och allt vad det nu är om det är det man vill. Det måste liksom inte alltid vara så storslaget. Vi blir alla imponerade av de där karaktärerna som gör storslagna saker för mänskligheten, men det är inte för alla. Var och en måste hitta sin väg.
GillaGilla
Håller med! Om meningen med livet bara skulle vara privat lycka blir allting väldigt konstigt. Genom att föra in meningsfullhet och det han kallar moral och du kallar värderingar så tror jag att slutresultatet blir lycka, men att den är djupare och innesluter flera.
Och det storslagna kan mycket väl vara en handling i vardagen. Eller ett lyssnande öra. Det kanske är nå’t som inte syns, men känns hos och berör någon.
GillaGilla
Precis!
GillaGilla