Idag är det 1 år sedan jag slängde ryggsäcken på ryggen, tog mina två resväskor och checkade in på Kastrup för att flytta till Ierapetra på vackra Kreta! Så detta är en ledig dag, jag ska snart slå ifrån datorn, som mest kommer att ägnas åt reflektion, slappning och go’ middag ikväll med smakfulla drycker.

1 år. Ett år. Det känns både kort och långt. Resan började egentligen långt innan, det är kanske det som gör att det känns långt. Svårt att säga exakt startpunkt. Var det första gången jag kom till Kreta? Var det separation och sjukdomar? Var det när jag blev arbetslös? Var det när jag fattade beslutet? Finns det över huvud taget en klart definierad startpunkt eller är det så att vi är ständigt på väg, det ena går in i det andra?

När jag ser tillbaka så är det mycket planerande och praktiskt arbete, men också mycket inre arbete och känslor. Både före och efter resdagen. Jag har ibland tänkt ännu längre tillbaka och varit tacksam för den förra utlandsvistelsen i Genève. Det var andra förutsättningar, men samma saker ska fixas och ordnas. Och man ska landa och skapa sig en tillvaro. Det är bara att konstatera att det är gott med erfarenheter, det är nå’t att luta sig mot och få styrka av.

Första tiden här nere var mycket att ordna med boende, skattenummer, telefoner osv. Här var alla vänner till stor hjälp, inte minst språkligt. Man sparar så mycket tid och kraft. Ensam är inte stark.

Men visst är jag ensam också. Alla beslut måste jag ta själv, de flesta lösningar måste jag komma på, det är bara jag som kan hitta min vardag. Det gäller bara att ge upp när det inte fungerar, ta paus när orken tryter, fråga runt och ta hjälp.

De flesta jag mött har varit väldigt hjälpsamma som människor i allmänhet är. Språket är ett litet problem, mitt försök i höstas gav inte mersmak, men jag ska på det igen till hösten. Om det blir ett vettigt upplägg för det som varit nu i vår hade inte fungerat för mig.

Hösten var lite av en baksmälla. Efter full fart och framme vid ett av målen så blev det bara tomt. Ibland springer kroppen fortare än hjärnan. Bara att inse fakta, dra i bromsen, ta det lugnt och, som min mentor sa, fira och njuta av det jag gjort så långt.

Oktober en vända till Sverige. Väldigt roligt att träffa alla och att få ett kvitto på att jag gjort rätt. Det kändes verkligen som ett besök, inte som ”här bor jag”. I mars en kortvisit då jag fick njuta av stugvärme, något jag saknat och saknar.

Och det kom vänner och bekanta ner hit! Så roligt att få visa min del av Kreta och att ge en bild av var och hur jag lever. För mig blir det som en helhet – föra samman där och här.

Firmans hemsida uppe i mitten av februari så då startade den delen. Med det en ny vardag, nya lärdomar. Marknadsföring – vad är det, hur gör man? Det är roligt att lära nya saker fast i detta fallet slåss jag nog mest med min otålighet. Kan komma på mig själv med att då och då tänka ”siga, siga” (ta det lugnt). Och det rör ju faktiskt på sig – redan!

Jag vet inte hur jag ska tolka att precis efter att jag flyttat hit kom den varmaste sommaren på 20 år följd av den värsta vintern på 50 år. Tecken från ovan att här ska jag inte vara? Nä, jag ser det rent statistiskt – nu blir det 19 fina somrar och bra vintrar så länge jag finns här.

Grekland har haft en orolig tid med strandat presidentval i julas som utlöste valet och nu pågår diskussioner och förhandlingar för fullt. Det är givetvis en situation som påverkar min omgivning och oroar folk jag känner. Inte minst årets turistsäsong som än så länge ser mycket dyster ut. Det är så’nt här man kan hålla på avstånd när man är på semester 1-2 veckor, men det går inte när man lever här. Trots det så blir det lite en känsla av ”åskådare”. Dels för att jag har nå’nstans att ta vägen om något drabbar mig, dels för att hela historien är så komplicerad. Finansvärld, banker, kreditorer, politiker, euro-grupp, korruption, nationella intressen trots EU…osv osv. Måtte det snart få ett slut så att inte bara Grekland utan hela EU kan gå vidare.

Det är en gåva, en ynnest, att få leva på en plats som är så vacker som Kreta och då speciellt min del av ön, så klart. Att se solen gå upp och ner över bergen, att få vandra i naturen och njuta av stillheten, se alla dessa klara regnbågar, förvånas över havets krafter när det stormar. Stanna till i en by och bara låta stunden skölja över en. Bli glad över alla som hälsar och byter några ord.
Och så finns motvikten där när ”svenskheten” tittar fram, irritationen stiger, frustrationen känns i hela kroppen. Fast så är det väl lite överallt, det är ju lite det som är tjusningen med oss människor.

Nä, nu har jag inte tid med bloggen längre, det blir virrigt idag ser jag när jag läser vad jag skrivet. Det är mycket som snurrar! Nu ska jag stänga ner och gå ut i en av de varmaste och finaste städer jag vet. Tror att det kan bli ett besök på ”finkaféet” på stora torget….titta på folklivet…och fundera…