Etikettarkiv: jubileum

Utflykt och jubileum!

Pust och stön! Vi har fått en liten värmebölja med junitemperaturer. Vad sägs om att plötsligen ha över 29 grader? Inget vidare. Vi hade det i onsdags. Man hinner inte med varken psykiskt eller fysiskt när det rusar på det sättet. Men så är det med vårväder!

Ingen vandring denna veckan utan idag stack Panda och jag till Agios Nikolaos. Där är säsongen igång, i stort sett allt är öppet. Folk här och där på stränderna, ”ringmärkta” och omärkta turister på sta’n. Jag strosade bort från bottenlösa sjön (som inte är bottenlös) och där i gränderna var det lugnt och stilla. Funderade över hur man kan bosätta sig i AN när man blir pensionär. Jag menar, en sluttande och kuperad ort – hur går det när höfter och knän säger ifrån? Då säger man kanske som Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det!”.

I hamnen låg det trålare, minsann! Så stora båtar har vi inte i Ierapetra.

Jag åt på en av mina favoritrestauranger så det blev underbart god pasta med sparris och räkor i vin- och parmesanost. Jo, jo! Är det jubileum så är det!

Så sa jag ”hej då, vi ses i höst!” till Agios Nikolaos. Där tar nu turismen över och det blir som en marknadsplats där kommersen går på helfart. Skönt att styra mot sydöst!

På vägen hemåt körde jag ner på en liten väg i Istro för att leta upp ett kapell och landade på en fin strand! Bara en handfull människor. Det gäller verkligen att ha ögonen öppna för skyltar med ”Beach” eller ”Paralía”. Jag kan tänka mig att det är en perfekt strand om man har barn. Fri sikt, ingen blir störd av att barnen rusar runt och letar stenar och snäckor. Och en liten lekplats vid sidan om parkeringen.

Vad är det för jubileum, undrar du kanske. Jo, för 4 år sedan la jag ikväll ner det sista i mina två resväskor. Bostadsrätten var såld, bohaget sålt och bortskänkt, några flyttlådor och en fåtölj placerade i magasin, sagt ”hej då” till folk. Imorgon för 4 år sedan blev mitt beslut verklighet, då åkte jag till Kastrup och på Atens flygplats skrev jag detta inlägget.

Ångrat mig? Icke! Imorgon fortsätter jag fira!

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foto från dagens utflykt finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Gnäll?

Det finns dom som säger att man ska inte prata om sjukdomar å sånt för det är trist och gnälligt. Jaha, då tycker jag att vi slutar prata så mycket om dåligt väder, dåliga tider, knäppa politiker, ökad brottslighet…..osv. Klart att man får berätta om man inte mår bra, men tricket är väl att inte fastna där så att man bara älter sjukdomar. För det är ganska trist.

Nu är det min tur att rapportera/gnälla (stryk det som ej önskas)!

Som du läste i blogginlägget i måndags så hade jag en bra helg, kände mig halvvägs på topp. I alla fall tills jag slockande i soffan. Ont i halsen på kvällen, men det låtsades jag inte om. Fick en del gjort i tisdags, bla ett väldigt bra blogginlägg i företagsbloggen som du kan läsa här. På kvällen fick jag ge upp för då hade jag feber. Halsfluss? Snälla, jag vill inte. Onsdag fick bli en ”kurera Ia-dag”: sova, alvedon, dricka, alvedon, sova, dricka, läsa, alvedon, dricka, slöa, dricka, alvedon. Och på kvällen kändes halsen nästan ok!

Men då hade förkylningen gått ner i luftrören. Ja, det är förkylning, inte lunginflammation (som man så lätt får när lungorna inte används fullt ut…) säger husdoktorn. Som är jag, alltså. Det som finns i lungorna måste upp och inget nytt får komma ner. Hur fasiken ska jag hosta med två sprickor i bröst- och revben?

Träning ger färdighet! Det fungerar ganska bra och idag har jag dessutom börjat hiva i mig Bisolvon. Så i eftermiddags bestämde jag att jag var så trött på lägenheten så jag gick ner och tog en kaffe vid Libyska havet. Så skönt! I alla fall i början.

Jag fick syn på de vackra bergen som badade i solsken och mina vägar som t ex vägen till ”fåglarnas dal”. Och kapellen som är så fina med olika utsikt. Oj, vad det drar i själen! Och det spritter i benen! Det är där jag vill vara, inte rörelseoförmögen och trötter på en stol vid havet.

Så kom första hostattacken. Det gick inte så bra. Alltså, jag kunde hosta, men jag fick så konstiga blickar. Jag förstod. Det måste se konstigt ut när en medelålders kvinna plötsligen omfamnar sin högra sida och sitt högra bröst medan hon hostar. Jag kunde höra att de tänkte: hostningen är nog bara kamouflage, vad sysslar människan med egentligen? Och här och nu??

Så jag får väl stanna kvar här i lägenheten ett tag till. Tills jag beter mig någorlunda normalt igen. Det var roligt och skönt att få komma ut en liten stund i alla fall.

Kom på en sak idag. Jag har två jubileum i veckan, men det finns jubileum och det finns jubileum om man säger så. I tisdags var det fyra veckor sedan jag vandrade (och blev av med kameran) och idag är det tre veckor sedan bilolyckan. Hepp!

Ha en skön kväll!

Jubileum!

fyrverkeri

Idag är det 1 år sedan jag slängde ryggsäcken på ryggen, tog mina två resväskor och checkade in på Kastrup för att flytta till Ierapetra på vackra Kreta! Så detta är en ledig dag, jag ska snart slå ifrån datorn, som mest kommer att ägnas åt reflektion, slappning och go’ middag ikväll med smakfulla drycker.

1 år. Ett år. Det känns både kort och långt. Resan började egentligen långt innan, det är kanske det som gör att det känns långt. Svårt att säga exakt startpunkt. Var det första gången jag kom till Kreta? Var det separation och sjukdomar? Var det när jag blev arbetslös? Var det när jag fattade beslutet? Finns det över huvud taget en klart definierad startpunkt eller är det så att vi är ständigt på väg, det ena går in i det andra?

När jag ser tillbaka så är det mycket planerande och praktiskt arbete, men också mycket inre arbete och känslor. Både före och efter resdagen. Jag har ibland tänkt ännu längre tillbaka och varit tacksam för den förra utlandsvistelsen i Genève. Det var andra förutsättningar, men samma saker ska fixas och ordnas. Och man ska landa och skapa sig en tillvaro. Det är bara att konstatera att det är gott med erfarenheter, det är nå’t att luta sig mot och få styrka av.

Första tiden här nere var mycket att ordna med boende, skattenummer, telefoner osv. Här var alla vänner till stor hjälp, inte minst språkligt. Man sparar så mycket tid och kraft. Ensam är inte stark.

Men visst är jag ensam också. Alla beslut måste jag ta själv, de flesta lösningar måste jag komma på, det är bara jag som kan hitta min vardag. Det gäller bara att ge upp när det inte fungerar, ta paus när orken tryter, fråga runt och ta hjälp.

De flesta jag mött har varit väldigt hjälpsamma som människor i allmänhet är. Språket är ett litet problem, mitt försök i höstas gav inte mersmak, men jag ska på det igen till hösten. Om det blir ett vettigt upplägg för det som varit nu i vår hade inte fungerat för mig.

Hösten var lite av en baksmälla. Efter full fart och framme vid ett av målen så blev det bara tomt. Ibland springer kroppen fortare än hjärnan. Bara att inse fakta, dra i bromsen, ta det lugnt och, som min mentor sa, fira och njuta av det jag gjort så långt.

Oktober en vända till Sverige. Väldigt roligt att träffa alla och att få ett kvitto på att jag gjort rätt. Det kändes verkligen som ett besök, inte som ”här bor jag”. I mars en kortvisit då jag fick njuta av stugvärme, något jag saknat och saknar.

Och det kom vänner och bekanta ner hit! Så roligt att få visa min del av Kreta och att ge en bild av var och hur jag lever. För mig blir det som en helhet – föra samman där och här.

Firmans hemsida uppe i mitten av februari så då startade den delen. Med det en ny vardag, nya lärdomar. Marknadsföring – vad är det, hur gör man? Det är roligt att lära nya saker fast i detta fallet slåss jag nog mest med min otålighet. Kan komma på mig själv med att då och då tänka ”siga, siga” (ta det lugnt). Och det rör ju faktiskt på sig – redan!

Jag vet inte hur jag ska tolka att precis efter att jag flyttat hit kom den varmaste sommaren på 20 år följd av den värsta vintern på 50 år. Tecken från ovan att här ska jag inte vara? Nä, jag ser det rent statistiskt – nu blir det 19 fina somrar och bra vintrar så länge jag finns här.

Grekland har haft en orolig tid med strandat presidentval i julas som utlöste valet och nu pågår diskussioner och förhandlingar för fullt. Det är givetvis en situation som påverkar min omgivning och oroar folk jag känner. Inte minst årets turistsäsong som än så länge ser mycket dyster ut. Det är så’nt här man kan hålla på avstånd när man är på semester 1-2 veckor, men det går inte när man lever här. Trots det så blir det lite en känsla av ”åskådare”. Dels för att jag har nå’nstans att ta vägen om något drabbar mig, dels för att hela historien är så komplicerad. Finansvärld, banker, kreditorer, politiker, euro-grupp, korruption, nationella intressen trots EU…osv osv. Måtte det snart få ett slut så att inte bara Grekland utan hela EU kan gå vidare.

Det är en gåva, en ynnest, att få leva på en plats som är så vacker som Kreta och då speciellt min del av ön, så klart. Att se solen gå upp och ner över bergen, att få vandra i naturen och njuta av stillheten, se alla dessa klara regnbågar, förvånas över havets krafter när det stormar. Stanna till i en by och bara låta stunden skölja över en. Bli glad över alla som hälsar och byter några ord.
Och så finns motvikten där när ”svenskheten” tittar fram, irritationen stiger, frustrationen känns i hela kroppen. Fast så är det väl lite överallt, det är ju lite det som är tjusningen med oss människor.

Nä, nu har jag inte tid med bloggen längre, det blir virrigt idag ser jag när jag läser vad jag skrivet. Det är mycket som snurrar! Nu ska jag stänga ner och gå ut i en av de varmaste och finaste städer jag vet. Tror att det kan bli ett besök på ”finkaféet” på stora torget….titta på folklivet…och fundera…