Etikettarkiv: flytta

Människoliv

I söndags tillbringade jag en god eftermiddag i bergsbyn Kato Perivolakia tillsammans med norska vänner. När vi ätit färdigt kom tavernaägaren och satte sig en stund. Vi berättade att jag kört Armeni – Pano Perivolakia för några år sedan och att det var den värsta väg jag nå’nsin kört. Bergsvägg på ena sidan, stup på den andra. Och bara plats till en bil på grusvägen.
Han berättade då att när han var 8 år red han kl 5 på morgnarna iväg över bergen från Kato Perivolakia till Chandras. Jag har kollat på Google Maps och det är ungefär 7,5 km vilket till fots ska ta 1 tim 45 minuter. Han skulle hämta något i Chandras och sedan infinna sig i skolan.
På vägen passerade han en kyrka och där var han alltid så väldigt, väldigt rädd. På denna tiden var nämligen Gud, precis som i gamla tider i Sverige, den bevakande och straffande guden. Vid ett tillfälle tappade han det han hämtat så han fick klättra ner i ravinen och plocka upp det. Tänk om han trampat fel och ramlat ner!
Anledningen till att inte alla detaljer fastnade hos mig var att jag kunde bara se den ensamme lille pojken på åsnan i gryningsljuset på den vidriga vägen. Och jag kunde känna i hjärtegropen hur hemskt det var att han var rädd. Han borde ju ha kännt sig extra trygg där vid kyrkan om han istället fått höra om Gud som någon som vakar och hjälper.
Och mina tankar gick också till min morfar som när han bara var ett barn fick skjutsa prästen till kyrkan med häst och vagn.
Det är inte så förtvivlat längesen.

Idag på stranden uppe på nordkusten gick tjejer omkring och tog beställningar på kaffe och annat. Jag kallade på en av dem och vi började prata. Det visade sig att hon bor bara några kvarter ifrån mig här i gamla sta’n!
Hon undrade var jag kommer ifrån, hur länge jag bott i Ierapetra osv. Så berättade hon att ”jag vill lämna Kreta och flytta till i Aten eller Thessaloniki.” Jag tyckte att ”varför inte, du kan väl flytta tillbaka om det inte fungerar?”.
Då berättade hon att hennes mamma inte tycker om planerna, att hon är väldigt beskyddande ”för hon har gjort misstag i sitt liv och hon vill inte att jag ska göra några.” Då blev jag lite sorgsen och kände med den unga tjejen. Och jag blev också väldigt upprörd, men det lyckades jag dölja. Jag kunde bara svara att ”det kan jag förstå, men alla gör misstag och du måste ju få göra dina.”
Är det verkligen rätt att hindra någon från att uppfylla en önskan? Ska inte en förälder vara stöttande och dela med sig av sin erfarenhet? Tjejen behöver ju inte göra samma misstag som sin mamma, men misstag kommer hon att göra. Och lära. Ingen kan skydda någon annan från livet.
Jag hoppas att hon kommer iväg och att det går bra för henne!

Modern till 8-åringen var kanske utom sig av oro, men var tvungen att skicka iväg honom. Medan tjejens moder väljer att göra precis tvärtom. Och om någon av situationerna är mer fel eller tokig än den andra så tycker jag att det är den sistnämnda.

Värmen har återvänt och jag har av någon underlig anledning blivit så väldigt hungrig! Här måste in en pizza!!

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Påskdags och frågestund

Saknat blogginlägg från mig i veckan? Det har varit några köriga dagar med storshopping, utflykt, långlunch och igår en tysk vandrarkund. Men nu har jag landat i påsken!

Idag är det ”Good Friday”. Lite lustigt det där med vad dagar heter. Det var ju trots allt en god sak att han offrades för våra synder så det engelska namnet passar bättre än det svenska långfredag, tycker jag. I år ska jag inte vara i stan ikväll när epitaferna bärs runt och imorgon natt blir det också en ny plats för mig att vänta in uppståndelsen. Mer om det i början av nästa vecka!

Ni som läser bloggen var denna gången lite dåliga på att ställa frågor. Det går givetvis bra när som helst och tas gärna emot! Dina frågor och kommentarer är min inspiration och kan ju bli egna inlägg!

Några frågor är likartade och då har jag bakat ihop dem. Här kommer i alla fall några svar:

  1. Vad är svårast/jobbigast i Grekland?
    Svårt att svara på, jag tycker att det är lite situationsbundet. Kan inte komma på något som ligger där och mal hela tiden. Myndighetskontakter är inte enkelt och inte heller språket. Det man måste akta sig för, tror jag, är att ständigt jämföra med Sverige och tycka att allt svenskt är bra. Då gör man det jobbigt för sig!
  2. Det måste vara underbart/härligt att bo i Grekland!?
    Nja, det här kan jag inte svara på för jag behöver ställa en motfråga: vilket Grekland känner du till? Om du känner till och tycker om semestergrekland så kanske du tror att det är så dagarna ser ut när man bor här. Det gör de inte. Man lever ”bakom” semestergrekland och träffar alla möjliga människor (nej, alla greker är inte spontana och trevliga) och det finns en vardag som har sina trista dagar precis som överallt annars. Men visst, det är härligt. Också.
  3. Vad längtar du efter?
    Återigen situationsbundet och jag tror att det också är individuellt. Jag kan t ex sakna svensk ordning när könummer sätts ur spel på posten. Men främst är det nog smaker och tystnad. Tystnad får jag på vandringar eller när jag ger mig ut på biltur och strosar runt i en liten by. Smaklängtan får man bara leva med. Creme fraiche, falukorv, inlagd sill, Lindt choklad, pyttipanna, lagrad stark ost, gott vin från Australien eller Chile (var rädd om Systembolaget!), julskinka och brunkål….. Och jag saknar att kunna gå ut och äta mat från olika kök. I Ierapetra är det mestadels grekisk mat (jo, man kan bli trött på den) och jag saknar det varierade utbudet som finns i Sverige.
  4. Känner du att du fått vänner? Sådana som man kan ringa och gå ut och ta ett glas vin med.
    Vänner och bekanta hade jag redan när jag flyttade ner (och fler har det blivit). Jag vet inte om jag flyttat ner om jag inte haft det. Jag bodde utomlands på 90-talet så jag visste vad som väntade och det skulle vara alltför tufft att flytta alldeles ensam till en okänd plats. Det är här som för invandrare i Sverige – man har vänner och bekanta, men kommer inte riktigt in i hemmen eller var och ens privata sfär. Det är givetvis en annan situation om man jobbar på en grekisk arbetsplats, då lär man nog känna människor närmare. Å andra sidan sett känner jag mig betydligt mindre ensam här än vad jag gjorde i Sverige. Här kan jag gå längs strandpromenaden och hälsa på flera människor – samma sträcka i Lund skulle jag inte ha någon att hälsa på (inte riktigt rättvis jämförelse mellan en småstad och en större stad, men i alla fall…). Bara gå ut och ta ett glas vin är inte vanligt här utan väldigt mycket handlar om att samlas kring mat. Eller ta en kopp kaffe på dagen.
  5. Dejtar du?
    Först tänkte jag att det där är kanske lite privat, men så funderade jag en stund och kom fram till att jag faktiskt inte riktigt vet vad ”dejta” är! Jag har nog aldrig gjort det i hela mitt liv! Och jag har inte börjat nu. Jag tror att man måste vara lite försiktig och väldigt rak om man ska dejta i en annan kultur. Så många oskrivna regler och olika beteende. Som gjort för missförstånd. Dessutom bor jag i en liten stad vilket också manar till försiktighet. Alla känner apan….
  6. Vad är det bästa med att bo i Grekland?
    Att jag bor där jag vill bo och mår väldigt, väldigt bra! Att jag får ynnesten att vandra och vistas i ett av de vackraste landskap jag vet!
  7. Vad var du inte förberedd på?
    Jaaaa, jag tänker bakåt… Nej, jag kan inte komma på något, jag var nog väldigt bra förberedd med att känna folk på plats, ha varit här alla årstider och längre perioder, bott utomlands tidigare och ha en mångfacetterad bild av Grekland. Det enda som dyker upp i tankarna är att jag trodde att det skulle vara lättare och gå fortare att lära mig grekiska när jag var på plats och det har det inte varit, snarare tvärtom eftersom jag lever omgiven av kretensiska.
  8. Längtar du någon gång till Sverige?
    Inte till landet som sådant utan vissa bitar. Ordning och reda, ingen byråkrati, folk kan köa osv, men så’nt vänjer man sig vid. Första vintern längtade jag till svenska isolerade och varma hus. Och varje juli och augusti önskar jag att jag var någon annanstans, t ex i Sverige. Och för en julälskare som jag är det nödvändigt med resa till Sverige i månadsskiftet nov-dec. Julmarknader, alla ljus i fönstren, advent – ja, hela stämningen!

Ja, det var allt för denna gången, men hör gärna av dig!

Nu ska jag göra den sista piffen (som inredningsfolk säger på TV) på balkongen som ståtar med nya möbler och blommor! Skulle varit klart igår, men då jobbade jag så tiden var knapp.

Ha en bra och fridfull helg!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Hipp hurra!

Så är det dags för årstidsväxling igen under de närmaste veckorna. När mandelträden börjar blomma i februari är det våren som knackar på dörren. Nu är det sommaren som knackar lite försiktigt genom att temperaturen stigit och när oleandern börjar blomma i maj är sommaren här. Känns lite surt att jag inte kunnat vandra denna veckan, men tänker ta tillvara de två följande för att kunna njuta av vårens final.

Idag är en alldeles speciell dag! Det är tre år sedan jag gav mig iväg från Kastrup med två resväskor och en ryggsäck. Bostadsrätten i Lund såld, det mesta av bohaget skänkt eller sålt. Bloggade om en känsla av ingenmansland på Atens flygplats. Landade på Iraklions flygplats med en korttidshyrd semesterlägenhet som nästa station.

Jag tror att vi behöver se bakåt ibland och att speciella dagar kan vara en sorts milstolpar för minnet. Hur blev det? Blev det som jag hoppades eller bättre alternativt sämre? Har det varit en bra tid? Vad har egentligen hänt under de här tre åren? Hur har jag förändrats, vad har jag lärt mig och upplevt? Gjorde jag rätt? Har jag ångrat mig?

Jag inbillade mig inte att det skulle vara samma sak som semester att bo här. Många föreställer sig det kanske så och då blir det ett hårt uppvaknande när skimret försvinner och vardagen smyger in. Tillvaron lägger sig liksom i en annan fil.
Precis som överallt annars går livet upp och ner här också med dagar och perioder som är trista respektive roliga. När jag ser tillbaka på det som var innan jag gav mig iväg och sedan på de här tre åren så kan jag inte fånga det bättre än Kretas egen store författare:

While experiencing happiness, we have difficulty in being conscious of it. Only when the happiness is past and we look back on it we do suddenly realize — sometimes with astonishment — how happy we had been.
Νikos Kazantzakis

Och med allt det som hänt och vad det gett mig som ett nytt bagage går jag framåt. Här vill jag leva och bo länge, länge. Och jag hoppas få fortsätta att njuta av öns landskap och natur. Det är där vi två möts, där jag känner mig hemma.

Jag borde så klart fira ikväll med en riktigt god brakmiddag, men de antiinflammatoriska pillren sätter käppar i hjulet. Sista pillan imorgon så det kan bli firande imorgon kväll. Eller kanske jag ska slå ihop denna dagen med de tre milstolpar som kommer i maj? Jädrans vilket firande det skulle kunna bli!

Nu ska jag ägna mig åt lite mer eftertanke och fler goda minnen…  Ha en skön helg!

PS. Foto: Hans Hanson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Tema utombys: 3. Jag ääälskar Grekland!

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

I dagens rubrik kan sättas in vilket land som helst. Poängen är att fråga sig vad det är man egentligen ”ääälskar”. Och om funderingar går åt flytthållet – vad är det du flyttar till?
Min avsikt är inte att avskräcka någon, tvärtom. Bara att ge en blänkare om att tänka ett varv till så man inte blir besviken.

Jag tror att i en del fall förväxlar vi semester med orten eller landet. Det vi egentligen tycker om är semester och semesterlivet. Vår kunskap om orten eller landet kan vara ganska bristfällig. Det finns nog många som drömmer om avslappnade dagar med en kall öl och vy över havet. Men hur realistiskt är det? Och hur roligt och givande är det i längden?

Och jag tror att det är viktigt att fråga sig varför man vill flytta. Flyr du från problem och otrivsel och tror att det blir bättre någon annanstans?  Eller känner du att det är dags för ett nytt kapitel i livet, en förändring, ett äventyr?

Lite att tänka på

Vad är det för ort du vill bo på? Om det är en utpräglad turistort så kan du räkna med att den är väldigt olika under året. Kolla upp så att service, butiker osv fungerar året om. Och hur ”dött” är det utanför turistsäsongen.
De personer du lärt känna under semestervistelse kanske inte ens är där utanför säsongen. Eller har andra sysselsättningar. Framför allt har de familj, vänner och bekanta och egna liv att leva. Umgänget mellan personal och turister kan vara intensivt, men så är det inte till vardags. Du måste trivas med att vara ensam.
Du kanske trivs med människorna på orten, men upptäcker att du inte alls trivs med landet. Samhället kanske fungerar på ett sätt som inte alls passar dig. Gör lite hemläxa, läs på om landets historia, traditioner osv. Om inte annat så blir folk på plats glada över att du ansträngt dig och är intresserad.

Flyttar du för fint väder? Inte ens vid Medelhavet lyser solen alltid. Du har kanske besökt orten eller landet vid ungefär samma tidpunkt de flesta gångerna så prova att åka på andra tider. Det kan vara stora skillnader. Jag hade vistats alla månader på Kreta utom februari så jag tyckte att jag visste vad som väntade. När jag flyttat kom först den varmaste sommaren på 20 år och därefter den kallaste vintern i mannaminne. Då gäller det att vara mentalt förberedd!

Funderar du på att köpa hus? Börja med att hyra! Dels kan du känna dig för, du kanske inte alls trivs utan vill bo på en annan ort och då är det lätt att flytta. Dels kanske du upptäcker att tillvaron blev helt annorlunda än du trodde så du vill flytta tillbaka till Sverige igen.
Det är lättare att få tips om hus till salu, gå runt och titta, ta god tid på sig när man är på plats och inte ”sitter i sjön”.

Vilket liv vill du leva? Ska du ha en egen tillvaro ”vid sidan om” eller vill du komma så långt in som möjligt i samhället? Det är dags att fundera över vilka aktiviteter, organisationer, möjligheter som finns på orten. Lära språket, bo nära och umgås med andra utlänningar osv. Du kanske vill fortsätta gå på gym eller har andra intressen som du ogärna ”offrar”.
Tänk också några år fram i tiden! Bergsby är charmigt, men ofta finns ingen service – hur ska du ta dig till affär, bank, post? Många byar och städer har väldigt branta gator, t o m trappgator. Kanske inte den rätta delen att bo i när knän och höfter börjar säga ifrån.

Tycker du att Sverige är bäst? Då blir det jobbigt att flytta utomlands. Saker görs på olika sätt, regler är olika. Du kan inte ändra en hel struktur utan det är bara att vara öppen, lyssna in, lära och göra som de andra. Du kommer att bli tossig, men det hjälper inte. När vi flyttade till Genève för många år sedan hörde vi ett bra råd: ”Tro inte att de kommer att anpassa sig efter dig eller att du kan förändra utan acceptera och följ med. Och bit ihop ibland. Efter ett tag bara flyter det på och du kommer att trivas.”

Hur ofta vill du åka till Sverige och hur enkelt är det? Ibland glömmer man bort att kolla upp det praktiska, t ex hur snabbt kan jag vara i Sverige. Och vad kostar det totalt att åka både under säsong och utanför säsong.

Är du lite klurig och finurlig? Nyfiken och lite äventyrlig, kanske. Det har du nytta av när du ska bo utomlands. Problemlösning, rörligt intellekt, fantasi löser mycket. Och ett stort leende! Det är nämligen oftast upp till dig att ta tag i saker och se till så det händer nå’t, något som ibland kan vara ett svårt uppvaknande för en svensk.

Sedan är det massor du måste ta reda på oavsett om du ska flytta permanent eller dela din tid. Försäkringar, pensionsrätt, sjukvård, folkbokföring/registrering, medborgarskap, arvslagar (om du köper fastighet; det har precis kommit ny arvslag inom EU), hyresavtal, abonnemang, bilbesiktning…….

Framför allt…

…så sluta inte drömma utan lyssna till både kropp och hjärta, krydda med lite realism så kan drömmen bli verklighet! Och riktigt, riktigt bra!

(Det finns mycket mer att säga kring utlandsflytt än vad som ryms i ett blogginlägg och har du frågor eller undringar så får du gärna höra av dig.)

Möte med man med livsöde

När jag flyttade ner förra våren och började gå mina morgonrundor fick jag syn på en man och hans hund på stranden. Det var på håll, men jag kunde se att både mannen och hunden hade höftproblem. De klädde varandra skulle man kunna säga.

Så kom den varmaste sommaren på 20 år och morgonrundor var ett minne blott. Under hösten såg vi varandra då och då och började hälsa. Den värsta vintern i mannaminne särade på oss igen och i våras hade vi olika tider. Dvs jag var inte uppe och ute i ottan.

Jag har under denna tid kommit underfund med var han bor och att han är engelsman. När jag ska upp på sta’n passerar jag ofta hans hus där dörren antingen var stängd eller öppen för vädring och då nickade vi till varandra ibland. Ofta hördes musik eller något som lät som TV eller radio. Kanske han tycker om att titta på film, vad vet jag. Av någon underlig anledning fick jag för mig att han lever ett ganska ensamt liv, men det kan ju vara rikt och bra i alla fall.

För två veckor sedan sågs vi för första gången i super market, hälsade och han sa:
– Om jag hade visst att du skulle hit kunde jag skickat med min handlelista! (fast han sa det på engelska, alltså…)
Vi började prata vid bananer och potatis på hörnan av grönsaks- och fruktdisken. Vilka öden människor går och bär på! Ibland hör man ”alla har sitt” och det stämmer verkligen.

När han gjorde lumpen i engelska marinen (eller flottan – jag är inte så bra på att skilja på dom) var han bl a i Iraklion, det var hans första besök på Kreta. Han och hans fru besökte Elounda 4-5 gånger i slutet av 90-talet och bestämde att de skulle pensionera sig här. (för er som inte bor på Kreta kan jag berätta att Elounda ligger norr om Aghios Nicholaos som ligger öster om Iraklion)

Sagt och gjort! De hittade ett hus på internet i staden Ierapetra (japp, det är där jag bor) där de aldrig varit. Som han sa:
– Vi visste inte ens att staden fanns!
De köpte huset utan att ha sett det i verkligheten och det blev dags för pensionering och flytt. De kom på plats, men två månader senare dog hans fru i cancer. De visste att hon var sjuk, men inte att det var så illa eller att det skulle gå så fort. Hon begravdes på kyrkogården i Ierapetra och dit går han 1-2 ggr i veckan.

Nu har han bott i sitt hus i 12 år, hans barn tycker att han ska flytta tillbaka så han inte är så ensam. Själv sa han:
– Mitt liv är kanske lite tråkigt, men jag har det bra. Och du vet, en gång valde hunden mig och nu är hon för gammal för att flyga så inte kan jag flytta.

Ibland när jag går förbi ligger hunden på terassen, dörren är öppen och han sitter och läser. Då hojtar vi till varandra, det kan låta så här:
– Hello Harry! It’s hot today!
– It’s bloody hot! We need rain.
– That would be so nice. Have a nice day!
– You too!!

Vi löser inga världsproblem, men vi ser varandra.

Dan före dan

Sov 2 timmar i natt, hittade ingen orsak så det var väl fullmånen. Det är i alla fall för lite sömn när man ska flytta i värmen.

Flyttat det mesta av mina pinaler. Storhandlat på Mega market. Hyrbilen guld värd! Förmiddagen som ett enda långt träningspass med vikter (bära) och motstånd (lasta och trappor).

Köpt tvättmaskin. I nästa vecka levereras och installeras den och jag får en demonstration om hur den ska användas. Hm…vi får väl se hur det går…

Så jädra trött på knivar och burkar och handdukar och spannar och allt annat nödvändigt så jag var bara tvungen att nöjesshoppa lite mitt i alltihop.

Trött, svettig, hungrig. Vilostund, dusch, god middag. Och se’n, förhoppningsvis, en god natts sömn.

Utburet

Sitter i mitt tomma hem. Eller rättare sagt en tom lägenhet. Det ekar. Nu ska jag åka till systern i Dalby och slå läger några dagar. Imorgon är det bara det allra, allra sista som ska fixas.

Nästan 10 år blev det på denna adressen. Skratt. Gråt. Sjukdom. Och en massa annat. Jag tror ju på att vi är en summa av vår historia-nuet-framtiden. Det går inte att bara titta och rusa framåt om man ska kunna lista ut vem man är och varför man gör som man gör. Men ibland är det lite jobbigare att titta bakåt, det kan behövas lite distans, att man ger sig själv lite tid. Så inför avskedet imorgon ska jag memorera refrängen på Ratatas ”Se dig inte om”:

se dig inte om nu
fortsätt bara gå
du går din egen väg nu
det kommer alltid vara så
och se dig inte om nu
här finns inget kvar
följ dit vinden bär dig
och den viskar dig ett svar

Lyssna på viskningar

Kommentar på bloggen igår om att jag inte får missa det fina vårvädret så jag började dagen med en morgonrunda i vårsolens glans (ja,ja, är man Lundabo så är man…). Härlig start på dagen!

Det sista sorterat. Slutpackat. Och slut är även jag. I brist på mental kapacitet så blir det en bild idag också. Lova mig att du sätter dig ner, läser noga och låter orden sjunka in.

1978642_501482859956799_802987638_n

Jag lyssnade så nu är det som det är och blir som det blir.

Bråda dagar

Nu är det körigt vill jag lova. Imorgon blir lika körigt med många svåra beslut och knepig packning. På torsdag flyttfirma och magasinering. Fredag…pust och stön, det är för långt fram. Och det är ingen vanlig flytt, men det får du veta mer om i helgen när jag hämtat andan lite.

Har en jäkla bra planering och den håller minsann! Skönt eftersom det på insidan råder förvirring. Huvudvärk. Skruva ner. Packa. Kasta. Beslut, beslut! Skulle skruva ner en taklampa, höll på att gå illa. Dags att pausa lite.

Jag tyar inte tänka mer. Vad ska jag ha till middag idag? Beslut, beslut…..

1511516_490610144381287_1649510542_n