Etikettarkiv: stämning

Påskdags och frågestund

Saknat blogginlägg från mig i veckan? Det har varit några köriga dagar med storshopping, utflykt, långlunch och igår en tysk vandrarkund. Men nu har jag landat i påsken!

Idag är det ”Good Friday”. Lite lustigt det där med vad dagar heter. Det var ju trots allt en god sak att han offrades för våra synder så det engelska namnet passar bättre än det svenska långfredag, tycker jag. I år ska jag inte vara i stan ikväll när epitaferna bärs runt och imorgon natt blir det också en ny plats för mig att vänta in uppståndelsen. Mer om det i början av nästa vecka!

Ni som läser bloggen var denna gången lite dåliga på att ställa frågor. Det går givetvis bra när som helst och tas gärna emot! Dina frågor och kommentarer är min inspiration och kan ju bli egna inlägg!

Några frågor är likartade och då har jag bakat ihop dem. Här kommer i alla fall några svar:

  1. Vad är svårast/jobbigast i Grekland?
    Svårt att svara på, jag tycker att det är lite situationsbundet. Kan inte komma på något som ligger där och mal hela tiden. Myndighetskontakter är inte enkelt och inte heller språket. Det man måste akta sig för, tror jag, är att ständigt jämföra med Sverige och tycka att allt svenskt är bra. Då gör man det jobbigt för sig!
  2. Det måste vara underbart/härligt att bo i Grekland!?
    Nja, det här kan jag inte svara på för jag behöver ställa en motfråga: vilket Grekland känner du till? Om du känner till och tycker om semestergrekland så kanske du tror att det är så dagarna ser ut när man bor här. Det gör de inte. Man lever ”bakom” semestergrekland och träffar alla möjliga människor (nej, alla greker är inte spontana och trevliga) och det finns en vardag som har sina trista dagar precis som överallt annars. Men visst, det är härligt. Också.
  3. Vad längtar du efter?
    Återigen situationsbundet och jag tror att det också är individuellt. Jag kan t ex sakna svensk ordning när könummer sätts ur spel på posten. Men främst är det nog smaker och tystnad. Tystnad får jag på vandringar eller när jag ger mig ut på biltur och strosar runt i en liten by. Smaklängtan får man bara leva med. Creme fraiche, falukorv, inlagd sill, Lindt choklad, pyttipanna, lagrad stark ost, gott vin från Australien eller Chile (var rädd om Systembolaget!), julskinka och brunkål….. Och jag saknar att kunna gå ut och äta mat från olika kök. I Ierapetra är det mestadels grekisk mat (jo, man kan bli trött på den) och jag saknar det varierade utbudet som finns i Sverige.
  4. Känner du att du fått vänner? Sådana som man kan ringa och gå ut och ta ett glas vin med.
    Vänner och bekanta hade jag redan när jag flyttade ner (och fler har det blivit). Jag vet inte om jag flyttat ner om jag inte haft det. Jag bodde utomlands på 90-talet så jag visste vad som väntade och det skulle vara alltför tufft att flytta alldeles ensam till en okänd plats. Det är här som för invandrare i Sverige – man har vänner och bekanta, men kommer inte riktigt in i hemmen eller var och ens privata sfär. Det är givetvis en annan situation om man jobbar på en grekisk arbetsplats, då lär man nog känna människor närmare. Å andra sidan sett känner jag mig betydligt mindre ensam här än vad jag gjorde i Sverige. Här kan jag gå längs strandpromenaden och hälsa på flera människor – samma sträcka i Lund skulle jag inte ha någon att hälsa på (inte riktigt rättvis jämförelse mellan en småstad och en större stad, men i alla fall…). Bara gå ut och ta ett glas vin är inte vanligt här utan väldigt mycket handlar om att samlas kring mat. Eller ta en kopp kaffe på dagen.
  5. Dejtar du?
    Först tänkte jag att det där är kanske lite privat, men så funderade jag en stund och kom fram till att jag faktiskt inte riktigt vet vad ”dejta” är! Jag har nog aldrig gjort det i hela mitt liv! Och jag har inte börjat nu. Jag tror att man måste vara lite försiktig och väldigt rak om man ska dejta i en annan kultur. Så många oskrivna regler och olika beteende. Som gjort för missförstånd. Dessutom bor jag i en liten stad vilket också manar till försiktighet. Alla känner apan….
  6. Vad är det bästa med att bo i Grekland?
    Att jag bor där jag vill bo och mår väldigt, väldigt bra! Att jag får ynnesten att vandra och vistas i ett av de vackraste landskap jag vet!
  7. Vad var du inte förberedd på?
    Jaaaa, jag tänker bakåt… Nej, jag kan inte komma på något, jag var nog väldigt bra förberedd med att känna folk på plats, ha varit här alla årstider och längre perioder, bott utomlands tidigare och ha en mångfacetterad bild av Grekland. Det enda som dyker upp i tankarna är att jag trodde att det skulle vara lättare och gå fortare att lära mig grekiska när jag var på plats och det har det inte varit, snarare tvärtom eftersom jag lever omgiven av kretensiska.
  8. Längtar du någon gång till Sverige?
    Inte till landet som sådant utan vissa bitar. Ordning och reda, ingen byråkrati, folk kan köa osv, men så’nt vänjer man sig vid. Första vintern längtade jag till svenska isolerade och varma hus. Och varje juli och augusti önskar jag att jag var någon annanstans, t ex i Sverige. Och för en julälskare som jag är det nödvändigt med resa till Sverige i månadsskiftet nov-dec. Julmarknader, alla ljus i fönstren, advent – ja, hela stämningen!

Ja, det var allt för denna gången, men hör gärna av dig!

Nu ska jag göra den sista piffen (som inredningsfolk säger på TV) på balkongen som ståtar med nya möbler och blommor! Skulle varit klart igår, men då jobbade jag så tiden var knapp.

Ha en bra och fridfull helg!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Ierapetra önskar god jul!

Jag skickade julhälsning från mig här i bloggen i fredags och nu är det Ierapetras tur.
Hoppas du har överseende med fotonas kvalité. Digitalkameran är inte så bra på att hantera så skarpa kontraster och jag har svårt att hitta fina vinklar. Det blir som det blir! Och om du klickar på fotona visas de i större format.

Detta är min femte jul (första var 2010, andra 2014 och se’n rullade det på) här så det är roligt att jämföra och en del har förändrats. År 2010 fick man gå och leta efter julen – nu är det på gränsen till för mycket. Det började väldigt tidigt i år, redan i början av november startade en del med tomtar. En lite rolig sak här är att några butiker förlänger sina skyltfönster genon att använda det som står utanför, t ex träd. Det blir en rolig effekt med benjaminfikusträd som är klädda i ljus, fina julgranskulor med mera.
Dagtid tycker jag att det mesta ser lite felplacerat ut, men så snart mörkret sänker sig kommer julstämning och det är härligt att se sta’n lysa upp.
En mysig sak: i högtalaranläggningen i centrum spelas julsånger. Kändes märkligt idag vid 11-tiden då jag passerade i strålande solsken och klarblå himmel ackompanjerad av ”O helga natt” på grekiska”…men väldigt mysigt kvällstid.

Först en varning! Ifjol dök det upp några stycken, i år verkar vi vara utsatta för en invasion! De kan också ha nästlat sig in i mina foton. Dessa plasttomtar är inte vackra, mer förfärliga, och jag kan garantera att när lite luft gått ur dem är de ännu värre. Man blir riktigt orolig för om tomten ska orka leverera några klappar….

Exempel på dekorationer på gatljusstolpar:

Vi går ner till moskén där palmdekorationerna kanske inte skulle vinna högsta pris…

Ett hus vid moskétorget och en skola eldar på desto mer! Notera att tomten har benen på fel håll, den stackaren. Han är liksom vriden i höftpartiet. Och skolbarnen är lite fel i tiden med 2015 på båten…

Vid moskén hittar vi båten som är en viktig juldekoration och du undrar kanske varför. Det anspelar på att Grekland är en nation med många öar och mycket sjöfart och kvinnor och barn stod och tittade efter männen som kom hem till högtiderna. Men kanske viktigast numera är att den grekiske tomten Vasilis kommer vid nyår med båt. Inga slädar och så’nt trams här inte!

Vi traskar genom sta’n och beundrar olika ljusdekorationer. Föreställ dig att tre slingor blinkar och pulserar, men i otakt….så ser det ut i verkligheten!

En del öser på ordentligt (det är ett vanligt hyreshus):

Vi fortsätter mot centrum och stöter på granar lite varstans. Och titta! Där är en så’n där invasionsplasttomte! Jag sa ju det, de dyker upp överallt.

Utanför arkeologiska muséet är det så här fint.

Så har vi kommit upp till Frihetstorget, vårt absoluta centrum. Här har vi två gågator som fått olika ljusinstallationer.

Foton på vår stora julgran på torget får komma i nästa blogginlägg. Den skulle tändas ikväll vilket är ganska sent i månaden. Det är butikerna som önskat att man väntade. Igår var en av de söndagar då det är tillåtet att ha öppet och nu är det ganska fria öppettider över helgerna. Så jag antar att det ligger nå’n säljtanke och lurar….
Ljusen skulle tändas kl 19, men när jag kom upp vid 19:30-tiden var festligheterna inte igång. Packat med folk och någon sorts tonårsidol levererades för tonårstjejerna gastade i högan sky och höll på att dåna. Så det lär ta ett tag innan det är klart och torget tomt. Jag tar ett foto en annan kväll.

Och till sist min absoluta favorit – ljusträdet som är lika fint dagtid då det liknar en magnolia eller japanskt körsbärsträd (jag har inte varit så nära att jag vet säkert).

Imorgon lämnar jag Ierapetra för Rethymno och Iraklio. Tillbaka igen på fredag!
Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ny kamera – inlägg 2

I tisdags var det dags för min ”fotosafari”. Efter att ha fotograferat i sta’n i söndags satte jag kurs mot byar, närmare bestämt tre stycken på Ierapetra-slätten: Episkopi, Kato Chorio och Kentri. Buss tidigt på morgonen till Episkopi, sedan strosa och fotografera. Det blev minsann 5,5 tim!

Känns något obekvämt att gå runt och fotografera. Byarna är inga levande muséer utan människors hem. Hur skulle du känna om någon gick runt i ditt område med kamera? Visst skulle det kännas som ett intrång, obekvämt, något som du inte bett om utan bara blir utsatt för. Ibland avstår jag helt enkelt från motiv av hänsyn och respekt.

Och allting är inte vad det tycks vara! Detta är inte övergivna hus (trots att det ena saknar el-mätare!). Det gäller att vara försiktig så man inte plötsligen riktar kameran rakt in i någons vardagsrum.

Jag behövde fokusera så jag bestämde ett tema: Lustifikationer och avvikelser. Som jag skrev i förra inlägget tycker jag att det finns lika mycket skönhet i det ruffiga, söndriga, ratade som det finns i det vykortsperfekta. Och båda finns överallt, det gäller bara att vara öppen.
Ett annat syfte med dagens utflykt var givetvis att fortsätta bekanta mig med kameran. Det är en ny version av den jag hade tidigare och alla ändringar är inte till det bättre, men vi ska nog komma överens.

När jag kom ut till Episkopi var det halvmörkt så jag fick vänta en stund. Härligt frisk morgonluft och en mysig atmosfär av uppvaknande när jag gick runt på de små gatorna och gränderna. Som om byn reste sig sakta och gned sömnen ur ögonen. Fler och fler ljud. En hund blev riktigt uppretad över min uppenbarelse och satte igång några andra hundar vilket störde morgonfriden.

När jag såg mig omkring med mitt kameraöga tänkte jag på något som ofta dyker upp i tankarna. Jag önskar att jag var en duktig fotograf som kan få fram linjer, vinklar, vrår osv med skuggor och ljus. Det finns massor av sådana motiv som skulle kunna bli riktigt läckra foton!
Önskar också att jag var bra på att fotografera människor. Jag undviker det så mycket jag kan eftersom många inte tycker om att bli fotograferade och jag tycker inte om foton där folk poserar. Så jag får nöja mig med ögonblicksbilder vilka ansiktet gärna få vara mer eller mindre dolt eller i skugga.

När man lämnar Episkopi går man samtidigt in i grannbyn Kato Chorio. Fast de ligger ”vägg i vägg” har de helt olika stämning. En sak som är ganska vanlig i Kato Chorio bland de renoverade husen är ytterväggarnas utseende som jag inte förstår. Det är en konstig blandning av puts och frilagd sten – beslutsångest? Jag tycker att det är fult, helt enkelt.

Vid byns torg ligger två kafenion. Där njöt jag av en god frappé och ostpaj med massor av honung. Sedan satt jag kvar medan det kom fler och fler gubbar. Har ingen aning om hur länge, jag gick vidare när jag filosoferat klart.

Genom olivlundar gick jag till den tredje byn. Det är så dammigt och torrt så det knastrar, vi behöver verkligen regn. Några var ute och tittade till sina oliver. Det får inte gå så långt att oliverna börjar torka för då blir det givetvis inte så mycket olja.

Det här med vilka byar man tycker om och inte tycker om är subjektivt. Kentri och jag har ett något märkligt förhållande. Jag tycker varken det ena eller andra om byn, har aldrig fått kläm på den. Mycket konstig känsla! Därför är jag sällan i byn och oftast bara passerar jag på hemväg från vandring. Idag bestämde jag att ge byn gott om tid så jag strövade runt. Släppte lite på mitt fototema för att verkligen ”se” allt. Men…jag vet inte….vi får nog ge upp. Kentri är ett mysterium för mig och får så förbli.

Igår laddade jag över fotona och startade första rensningen då 190 foton blev 120. I gallring till flickr.com blev det 50 st kvar som jag lagt i ett eget album. Om du inte vill titta på varje foto för sig så kan du i alla fall se titeln genom att hålla pekaren över ett foto. Klicka på länken nedan så kommer du till albumen på min flickr-sida. Klicka på album ”Three Cretan villages”. Välkommen!

Till album ”Three Cretan villages”

Imorgon börjar en ny vandringsvecka så nu hör du inte av mig förrän i nästa vecka.
Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information
http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Biskopsbegravning

Det har varit en helg med mycket klockklang i luften, lugnt på sta’n och rofyllt i luften. Kommunen utlyste tre dagars sorg pga biskop Eugenes död. Jag vet inte riktigt vad det innebar, det var i alla fall inget som syntes tydligt på gator och torg. Han låg i sta’ns huvudkyrka i öppen kista och det hölls böner osv mest hela tiden från fredag kvällen till söndag eftermiddag.

På söndagen var begravningsceremonin på tidig eftermiddag, se’n cirka två timmars tal innan processionen kunde gå genom gator och torg till den kyrka där hans kvarlevor ska få vila. Det var en lite konstig känsla, vi var liksom belägrade av två makter. Dels en värdslig i form av poliser i bilar, på motorcyklar, till fots osv. Dels en himmelsk i form av massor med präster, en del munkar och nunnor. En del av prästerna var antagligen något högre dignitärer. Det var i alla fall många vackra ”kläder” och förgyllda tillbehör i processionen.

En sak som jag undrade över var de uniformsklädda med vapen som gick vid sidorna. De hade uniformer med mycket blått och de fanns bara vid den gruppen som hade mest utsirade ”kläder” och tillbehör. Har ortodoxa kyrkan någon egen armé eller någon form av säkerhetsstyrka? Kanske någon vet? Skriv då gärna i kommentarsfältet!

På kommunens hemsida kan man läsa om allt gott som biskopen gjorde, hur han deltog i olika arbeten och projekt. Jag har ingen aning om ifall det stämmer eller inte. Kyrkan generellt upplever jag som ganska tillbakadragen och teoretisk, men det hindrar väl inte individer från att engagera sig.

Nedan några foto från söndagens procession. Lite svårt att via ord eller foto få fram stämningen, kommer bättre fram på video:
Här en video från när biskopens kvarlevor kom till kyrkan i fredags och man började läsa böner osv.
Och här en video från processionen i söndags.

dsc02115

Processionen närmar sig.

dsc02117

Dignitärer och ”soldater”.

dsc02119

Bilen med kistan.

Ha en trevlig kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

 

 

En konstkväll

Igår stängde jag av världen, det behöver jag ibland. Var inne om en sväng på facebook, annars inget. Öppnade inte ens mailen. Vilade, läste flera timmar, tittade på film. Det är gott att stoppa världen och tiden då och då.

Jag bloggade inte ens så nu ska jag berätta om tisdagskvällen! Vi gav oss iväg till Agios Nikolaos ditlockade av den här affischen som jag fångade upp på facebook:affisch2

Jag har aldrig (vad jag kan minnas) varit i Agios Nikolaos på kvällen så det var jag också nyfiken på.

Det blev blandade upplevelser. Lite för mycket turister för min smak, ganska fullt på gatorna tyckte jag. Jag har på resor alltid undvikit större turistorter och inte rest på sommaren så jag är väl ovan.

I en gammal venetiansk (antar jag) lägenhet hade de tre konstnärerna från Danmark, Norge och Italien hängt upp sina alster tillsammans med en bulgarisk gästkonstnär och grekisk silversmed. Lägenhetens golv var konstverk i sig, fantastiskt vackra mönster. Det var en speciell känsla bara att gå runt och fundera över vem som bott i huset. Det var också speciellt att se motiv från Kreta genom skandinaviska ögon. Och den italienska konstnären målade en del ikonmotiv, framför allt var hennes prästportträtt stämningsfulla. Fanns mycket som tilltalade ögat, jag fastnade för en tavla som var som gjord för mig som vandrare. Håller på att undersöka de monetära förutsättningarna.

Vi satte oss och plötsligen hördes saxen från ett annat rum spelandes folkvisetoner. Tanken tog ett hopp – här sitter jag i en venetiansk lägenhet med hemlandstoner i öronen och Kreta-motiv på väggarna. Så började växelspelet mellan saxen och poeten. Det blev en magisk stämning där de ömsom kompletterade varandra, ömsom förstärkte varandra. Toner från våra norra, gamla hemtrakter blandades med toner från våra södra, nya hemtrakter. Och däremellan fick vi oss till livs dikter och textutdrag i små doser som sjönk in när saxen tog över.

bjorn_gunnar_ericson

Jag funderade efteråt över vad det var som gav den speciella stämningen. Arrangemanget och människorna bakom? Blandningen mellan norr och söder? Lägenhetens ogrekiska design och den vackra kvällen? Att jag aldrig varit ifrån Sverige så här länge och kanske behöver lite påfyllnad? Eller kanske ett hopkok av allihop!
Jag vet inte heller om detta är ett återkommande arrangemang, om inte så borde det bli det. Det gav också inspiration och tankar om att kanske det skulle gå att göra nå’t med en viss amatörfotografs alster, vem vet….

Efteråt strosade vi lite, men det kändes lite fel att bryta stämningen med turistgatans shoppar. Vi gick ner till sjön och satte oss på en lugn plats. Sedan började det suga lite i magtrakten, det blev glass till chauffören och vin och chokladsufflé till mig. Kändes lite som pricken över i. Alla sinnen hade fått sitt.

Nu ska jag rinna ner till stranden en stund. Prognosen säger regn i helgen. Fan tro’t.

PS. Har laddat upp några nya foton på min flickr-sida!

PPS. Bilderna ovan är hämtade från facebook.

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

 

Aktiva dagar

Det är lite att ordna de här sista dagarna, träffa vänner och saker som pågår i sta’n. Roligt för se’n uppskattar jag verkligen helgfriden.

I fredags kväll var jag på modevisning. Kanske kan tyckas som en märklig aktivitet för en person som aldrig har koll på vad som är ”inne” eller ”trendigt”. Jag tycker i och för sig att själva klädskapandet är kreativt och jag gillar all kreativitet. I detta fallet var dock orsaken en annan, nämligen en av modellerna. Han är värd ett eget blogginlägg som kommer inom överskådlig framtid.

I lördags öppnade julmarknaden på stadens torg och Crete For Life, som jag är medlem i, hade ett stånd och ett bord där barn fick klippa, klistra och skapa sina egna alster. Musikunderhållning vid lunchtid och riktigt fint väder. Blåste inte så mycket och solen lyste på torget. Man kan säga att startskottet för julaktiviteter i sta’n är när borgmästaren tänder granen på torget och det gjordes i tisdags kväll. Jag var där ifjol och det var mycket folk, tal och musik. Lite roligt och stämningsfullt att göra en grej av det istället för att bara plugga i kontakten. Kanske nå’t för Sverige att fundera över!

DSC00904DSC00920

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår hade jag möjlighet att följa med till Iraklio så det gjorde jag givetvis. Mycket folk på sta’n, inte så många inne i butikerna utan mer promenerande, fika, hälsa på bekanta osv. Vi hamnade på ett café där vi upptäckte att vi satt på första parkett för Santa Run. Ett knippe människor klädda i röda t-shirts och tomteluvor som springer ett ”lopp” i sta’n. Det lär ha börjat i Norge och sedan spridit sig. Jag vet att i Chania här på Kreta går loppet den 27 december vilket jag tycker är lite märkligt. Jag menar, då har ju juldagarna passerat och den där stackars tomten ligger utslagen efter sitt närmast helvetiska leveranspass.

När chauffören gjort sina ärenden strosade vi runt på sta’n, bl a på julmarknaden. Jag var bara tvungen att stanna till vid ”isbanan” där barn och ungdomar provade på att åka skridskor. Det är en så’n underbar kontrast! Framför allt med tanke på den bild som många har av en medelhavsö, dvs att det alltid är sol, sommar och varmt.

”Som vanligt” höll jag på att säga åt vi på bästa stället i sta’n. Jag skulle ”som vanligt” bara följa med, inte handla någonting, men ”som vanligt” hade jag två kassar med mig hem. Och ”som vanligt” var det finare väder i Ierapetra både vid avfärd och hemkomst än uppe på nordkusten.
En fin utflyktsdag, alltid skönt att byta miljö och jag gillar verkligen Iraklio. Skulle absolut inte vilja bo där, men det är en härligt galen och rörig stad där lugna, smala gränder i gamla sta’n aldrig är lång borta. Rätt som man är mitt i allt vimmel så känns det som om man gick i en by. Härliga kontraster!

Idag började med morgonrunda. Solen låg så perfekt över havet och la ut en gulröd färggata i det mörka vattnet. Lägg till lite berg och ett stort moln som färgades av den uppgående solen. Andlöst! Måtte jag aldrig förlora förmågan att njuta av allt vackert som naturen bjuder på!
Se’n blev det fika och småfix. Har precis kommit hem från lektion i grekiska, det var dags för verb i dåtid. Oj, så trött jag blev! Och hjärnan gick totalt i stå. Jag framkastade en idé om att jag behöver bara prata i nutid och framtid (det predikas ju från alla möjliga håll att man ska inte se bakåt…), men det bemöttes bara med ett stort och hjärtligt garv.

Tog mig en riktig funderare tidigare idag och tror att jag ska kunna få ihop ett riktigt bra litet julbord på julafton. Vi får se om jag kan få tag i allt – rapport kommer onsdag kväll!

 

Snygga till

Julpynt och julstämning både ute och inne, dags att se över den omedelbara närmiljön. Varit hos frissan idag, var lite nervös ett tag där jag satt med blekmedel i håret och tyckte att hon sysslade med så mycket annat. Fast hon brukar ha koll. Och det hade hon idag också, jag blev snygg som sjutton i håret. Om jag kan få det lika snyggt imorgon är en annan sak.

Mellanlandade på fik på stora torget för att ladda inför storstädning. Jag vill inte kalla det julstädning, men städning av det större slaget var det. Ska väl kunna hålla ett tag med lite uppfräschning då och då för nu går jag in i helgläge.

Mitt i städandet lyckades jag på nå’t underligt sätt välta spannen med skurvattnet. Efter lite svordomar upptäckte jag att den nya mattan suger snabbt och mycket. Jag som brukar hitta både positiva och negativa sidor i det mesta funderar fortfarande på vad som är bra med denna uppsugningsförmåga. Översvämning känns inte som nå’t troligt scenario även om jag bor nära havet, men att det skulle stiga till 2:a/3:e vån (beroende på hur man räknar)…nja, tror inte det.

Igår kväll tog vi en tur på sta’n som i år verkligen lagt manken till för att fira jul och nyår. Det är stor skillnad mot jul och nyår 2010 då jag var här. Då märktes det nästan inte att det var helger, nu har vi t o m en fin julmarknad på Frihetstorget! Jag har klagat lite på att julen inte kommit igång, men det är lite förskjutning. Som svensk börjar jag 1:e advent – det gör man inte här. Eftersom den grekiske tomten kommer vid nyår så tar liksom inte julen slut vid jul. En julälskare som jag ska inte klaga utan knyta ihop och fira längre med tindrande ögon!

Shortsväder igår, jättekall nordanvind idag och det knakar och knäpper i huset. Omväxlande – det är vinterkreta. Kallt som attan inomhus, tack till den som uppfann fleece, tror jag kryper ner under fleecefilten.

Foto från igår kväll på min flickr-sida!

Sofiero lyste!

Så var allhelgona över för denna gången. Jag har haft riktig helgfrid med final igår med ”Sofiero lyser”. En vindstilla, torr och varm kväll som avslutades med middag i Helsingborg. Stämningsfullt och grannt!

Det höll på att bli en katastrofstart. Min hjärna vandrar ibland sina egna underliga och krokiga vägar, t ex kan halv fyra bli 16:30. Logiskt på sitt eget lilla vis, eller hur? Inte lyckat när det är helg med färre buss- och tågavgångar och misstaget görs i Dalby som ligger en bit ifrån Helsingborg. Milt uttryckt. Och mitt sällskap var rätt på tiden. Givetvis.

Nu går jag in i ganska intensiva dagar igen precis som i början av det här Sverigebesöket. På lördag är det dags att resa hem igen, kan bli lite ryckigt med bloggen några dagar framöver.

Foto från Sofiero finns på min flickr!

Dags för adventsläge

Jag har gått in i adventsläge vilket är underbart och här nå’nstans börjar min jul. Adventsläge betyder att jag skruvar ner livet några varv och lutar mig tillbaka. Nu är det tid för frid och ro och förväntan. Alltså en lugnt period där jul/nyår/tretton är pricken över i eller grande finale.

Jag älskar jul, min jul. Har alltid älskat jul (aldrig gillat födelsedagar så det slutade jag med vid 19; evig tonåring är inte så dumt…), tror att det är spänningen, ljusen, stämningen, förväntningarna, sångerna…ja, alltihop! Jag har aldrig blivit besviken på någon jul. Visst är det så att vi själva bestämmer hur vi vill fira!? Det finns inget som säger att man måste flå runt och hinna göra ALLT, tror inte att det blir bra. Stressar vi inte tillräckligt annars? Detta är ett perfekt tillfälle att njuta, andas och plocka russinen i kakan. Eller ”..i lussebullen” kanske passar bättre.

För att få lite julstämning lånade vi bil i söndags och gav oss ut på tur i Skåne. Vi började i Vismarlöv med julfrukost som vi sedan klarade oss på hela dagen – kan rekommenderas! Kurs och fart mot norra Skåne och julmarknader ute i samhällen. Soligt och torra vägar, roligt att komma ut i Skåne men inte riktigt vad vi förknippar med marknader. Mycket lotterier och lokala inslag på små marknader. De lite större, arrangerade julmarknaderna är mer vår melodi. Och det kommer fler helger i december.

Advent betyder också ljus vilket är en lättnad efter novembermörkret. Vi har sta’ns finaste ljusträd på vår innergård, det gamla äppleträdet har överlevt bodar och containrar under stambytet. Med adventsljusstakar och -stjärnor i fönstren och ljusträd och granar på granngårdarna blir det plötsligen väldigt ljust. Härligt!! (ja, jag vet att det blir väldigt mörkt i januari när det plockas ner, men då behåller vi vårt ljusträd till vecka 8 och i vilket fall som helst så tänker jag inte på det nu!).

Julkorten är skrivna, de flesta julklapparna inhandlade, ska bara ha tag i en fin dörrkrans. Och i helgen ska lilla granen kläs, den 15-åriga plastgranen är fortfarande jättefin. Schweizarna är ett duktigt folk! Och nästa fredag är det kaffe tidigt i soffan till tonerna av lucia. Kan man annat än må gott!?

Hur ser din advent ut – skriv gärna en ”kommentar”!