Välj ett foto som jag ska blogga om! Mer information sist i PS. Inläggen i denna serie finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.

Rodanthi Ojalainen valde detta fotot:

Slarviga jag har inte skrivit vilket kapell, bara på vilken vägsträcka det ligger och jag tror inte det är helt rätt med tanke på stenväggen i bakgrunden. Vi är nog många som gärna går in i kyrkor och kapell för att tända ljus. Jag tänder alltid fyra stycken. När du tänder så lägg alltid en peng. Här i Grekland är det inte kyrkan som bekostar ljusen utan det sköts av privatpersoner (som det mesta som t ex kalkning). Om det inte finns tillräckligt med pengar i bössan lägger de till av egna pengar.

Varför tänder vi ett ljus för någon? Jag menar, de ser det ju inte. Kanske är det så att lågans rörelser ger oss en känsla av liv när vi står där med våra minnen. Som om ljuset från lågan kallar på den vi tänker på. Det blir som en länk mellan oss.

När fotovalet ramlade in så landade en mängd associationer i mitt knä. Ljus är nästan lika viktigt som vatten. Det är i och från ljuset allt tar kraft, växer och frodas. Men allt och alla behöver också vila, då inträder mörkret. Ett ständigt växelspel mellan de två. Och inte alla trivs i ljuset. Det finns ju blommor som blommar på natten, djur som jagar i skydd av mörkret. I människornas tillvaro är det bara skumma typer som är ute på natten och smyger omkring. Troligen avspeglar den åsikten vår rädsla för mörker. Att vara ”ljusskygg” är inte bra i dubbel betydelse. ”Efter mörkrets inbrott” anger ton av att något farligt kommit som ska undvikas. ”Kom som en tjuv om natten” – aldrig ”kom som en tjuv om dagen”.

Båda behövs. För det ligger mycket i att utan motsatser vet vi inget. Hur skulle vi kunna vara ledsna om vi inte vet vad glädje är? När har vi roligt om vi inte vet när vi har tråkigt? Att försöka tänka sig att det alltid var ljust känns som en plåga. Att försöka tänka sig att leva i ständigt mörker känns hotfullt. Det finns ett talesätt som lyder ungefär ”När du tänder ett ljus skapar du en skugga”. Så är det väl. De två är alltid närvarande, ingen av dem härskar ensamt. På dagen finns skuggorna, på natten stjärn- och månljus.

Tänk, när ljus i form av stearinljus, fotogenlampor o likn var det som fanns att tillgå. Det är inte så längesen. Min mor var 20 år 1948 när de fick el på gårdarna i Örnaberga. Elektriciteten var en revolution! Vi upptäcker hur skrämmande beroende vi är av el när den ”går”. I väntan på att den ska ”komma tillbaka” skulle det vara gott med en kopp kaffe…inte det, nej…jag kan kanske se nå’t tv-program så länge….nähä, inte det heller…. Så sitter vi där i mörkret, trevar oss fram till värmeljusen och får igång ljuslyktorna. Och det känns genast bättre.

Stearinljus o likn har också en mysfaktor, är stämningsskapande. Det trodde de inte när de stoppade strumpor i lågans fladdrande sken en gång i tiden. Om deras ljus nu är vårt mysljus – kommer glödlampan att bli kommande generationers mysfaktor? Den är ju egentligen, tycker jag, en vidareutveckling och ingen ny uppfinning. Edison tog inspiration av instängd låga som t ex fotogenlampa, drog nytta av el:en genom att sno ihop några trådar istället för lågan och voilá som de säger. Ja, ja, det var antagligen mer komplicerat än så, men medge att det ser ut som en enkel ”efterapning”!
Vad kommer att bli kommande generationers ljuskälla? Vi ska spara på jordens resurser och i dessa dagar får vi lära oss att el inte alltid är billig.

Så har vi alla uttryck som bottnar i ljus. ”Ett ljus i tunneln” (fast jag gillar mer ”Ett ljus i tunneln kan vara ett mötande tåg”…) när något börjar se bättre ut. ”Det gick upp ett ljus” när någon förstår eller får en idé. ”Se spöken på ljusan da’n” – om att vara rädd i onödan (det är ju i mörker man ska vara rädd). ”Den som för andra bakom ljuset, famlar snart själv i mörkret.” – mörker är som ett straff, där vill man inte vara. Vi söker efter saker ”med ljus och lykta”. Vilka uttryck kan du komma på?

Så har vi det mer abstrakta, dvs när ljus symboliserar något annat. Det som dyker upp i mina tankar är ”hopp”. Ett hopp tänds. Ord är laddade med ljus och mörker, t ex sanning är ljust, lögn är mörkt. Så där kan man sitta och fundera, kasta ord och tankar hit och dit.

Nu har vi kommit en bit från fotot, en bit från kyrkans frid och ro. Där förpassas mörkret ut i vrårna av ljusen. Och där får vi en stunds vila medan lågorna fladdrar, lever sitt eget liv. Skapar dansande mönster på väggar och tak, avlastar och vederkvicker. Så går vi därifrån med lättare sinne och hjärta. Stunder som vi så väl behöver.

Ha en skön fortsatt vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. En inbjudan till dig att välja ett foto som jag ska skriva om på ett eller annat sätt. Det hjälper mig med inspiration och uppslag. In och välj ett foto (behöver inte vara från Grekland) på min flickr, kopiera länken och maila den till mig på ia.lofquist@live.com eller Messenger!
Inläggen i denna serie finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.