Etikettarkiv: frid

Oropedio, omalos och de andra

Jag har tidigare bloggat att jag inte är en toppvandrare, dvs att bestiga berg är inte min grej. Ibland tycks det som om det är viktigt för en del att ha varit uppe på vissa toppar, mer viktigt än själva vandringen. I det blogginlägget (som jag inte hittar nu) berättade jag att jag istället valt samla på platåer.

Fortsätt läsa

Vandringsarbete, julstämning och en cliffhanger

Jag har fortsatt att vandra sedan Mitsotakis offentliggjorde att det är ok att röra sig i sin regiondel på kod 6 (”träning”, gå ut med hunden). Igår var jag ganska högt uppe i bergen och det var en så’n där ”förena nytta med nöje”-vandring. Jag har tidigare bloggat om att som vandringsledare tar jag ofta fram nya vandringar till kunder. Ibland blir det bra, ibland blir det Fortsätt läsa

Tack för en underbar dag, Mitsotakis!

I lockdown med utegångsförbud i våras fanns på kod 6 (”träning”, rasta hund) en tydlig markering att det skulle ske nära hemmet. Så tydligt är det inte skrivet denna gång och premiärminister Mitsotakis var lite svävande på en presskonferens i början av november. Jag ville gärna ut och vandra så klart, men 300 euro i böter tyckte jag inte att jag hade råd med. Fortsätt läsa

Alla helgon, martyrer och själar

Igår gav jag och en vän oss ut på en kort vandring. Oj, vad det gjorde gott för kropp och själ efter den passiva väntan på om viruset skulle bryta ut eller ej. En god lunch som avslutning var inte fel det heller eller vad sägs om öns (kanske Greklands) godaste ostbullar och räkor med chili och vitlök?

Så är det Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Jag upplever att vi svenskar sedan ett antal år tillbaka blir mer och mer historielösa och högtider ser vi mest som ”röda dagar”. Många Fortsätt läsa

En fredag att stilla bedja om

Panda och jag på utflykt norrut mot Neápoli. Vandringsdag i ett område som de flesta ser från bilen på National Road eller på väg upp till Lasithi-platån. Ett vackert och fridfullt område. Dagen till ära låg ett tjockt men ståtligt molntäcke över slätt och berg. Temperaturen var perfekt för vandring.

I byn Choumeriakos hittade jag en bra plats för Panda, öppnade dörren, stod stilla och Fortsätt läsa

Wow!

Mäktigt. Fantastiskt. Tjusigt. Imponerande. Storslaget. Praktfullt. Väldigt. Kraftfullt. Tryggt. Ståtligt. Magnifikt. Jag kan fortsätta ett tag till. Andlös. Gripen. Betagen. Hänförd.
Jo, det blev den där vandringen igår, den som jag funderat på länge, men tänkt att den var för lång och krävande. Nu är det gjort! Men vi börjar från början.

Allra först lite fakta. Jag har vandrat från Amiras upp till platån och ner igen vid två tillfällen, Fortsätt läsa

Vilken magisk premiär!

Drygt sex veckors uppehåll fick vara nog! Igår gav jag mig iväg strax efter kl sju på årets första vandring. Jag kände direkt att det var en speciell dag. Det var så lugnt i sta’n och en otroligt vacker soluppgång speglade sig i ett nästan kavlugnt hav. Kostas och jag sa god morgon i hörnan vid kiosken som vi brukar, men med lägre röster än vanligt.

Lämnade sta’n och gick ut bland olivlundar. Inte ett löv rörde sig. På olika avstånd hördes Fortsätt läsa

Jag är snart hemma igen, Kreta!

Igår hade jag inget internet. Givetvis inte världens största katastrof, men eftersom jag skulle vandra idag och reser till Skåne tidigt imorgon bitti så blev det lite stirrigt. Fick tag i kundsupporten och efter en stund lämnade jag svenskläget och gick över till grekläget och då började det minsann hända saker. I morse ringde teknikern, men då vandrade jag så han fick Fortsätt läsa

Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken Fortsätt läsa

Biskopsbegravning

Det har varit en helg med mycket klockklang i luften, lugnt på sta’n och rofyllt i luften. Kommunen utlyste tre dagars sorg pga biskop Eugenes död. Jag vet inte riktigt vad det innebar, det var i alla fall inget som syntes tydligt på gator och torg. Han låg i sta’ns huvudkyrka i öppen kista och det hölls böner osv mest hela tiden från fredag kvällen till söndag eftermiddag.

På söndagen var begravningsceremonin på tidig eftermiddag, se’n cirka två timmars tal innan Fortsätt läsa