Jag är snart hemma igen, Kreta!

Igår hade jag inget internet. Givetvis inte världens största katastrof, men eftersom jag skulle vandra idag och reser till Skåne tidigt imorgon bitti så blev det lite stirrigt. Fick tag i kundsupporten och efter en stund lämnade jag svenskläget och gick över till grekläget och då började det minsann hända saker. I morse ringde teknikern, men då vandrade jag så han fick komma när jag kommit hem. Och nu finns jag igen för nu är jag ute på nätet!

Härlig vandring idag! Började med 2 tim gammal sträcka där benen går av sig själva, 3 tim ny sträcka och 1 tim sträcka som jag inte går så ofta. Väldigt bra blandning. Skön avkoppling, igenkännandets glädje och nya intryck.

Jag funderade på det här med vyer. Ibland sägs det att en vy är samma som en annan vy, men det stämmer ju inte. Alltså, det kan vara samma sak man tittar på, men vinkel och nivå gör verkligen varje vy unik. Och även en och samma vy är olik sig själv pga väder, luften, betraktarens sinnestämning, bergens och havets färger, årstid…. Glöm inte att se dig omkring även när du tror att du vet hur det ser ut!

Frid och ro i allt det vackra.

Stod alldeles stilla en stund och lyssnade på tystnaden, njöt av stillhet och frid. Så hörde jag dovt, avlägset trafikbrus. Störande? Nej, precis tvärtom. Det bara underströk och förstärkte. Så olika världar det finns bredvid varandra i samma värld.

Det är inte så mycket aktivitet än ute i olivlundarna. Det brukar ta riktig fart om några veckor. Några var ute och plockade, några rensade inför plockning och några bilar dök upp med nät på flaken. Det är inte full aktivitet vid alla oljepressar än, men snart kör de dygnet runt.

Oljepressen i Vasiliki. Säckar med oliver väntar på att pressas.

Vid vandringens slut lyckades jag med konststycket att anlända mellan två bussar. Jag kostade på mig en taxi, måste ju hem till internet-teknikern. När jag kom tillbaka till sta’n fick jag uppsöka en bänk en stund för jag blev alldeles paff! Jodå, jag såg rätt, det var folk som badade.

Jag måste berätta att min chef haft den stora godheten att köpa tröjor till sin personal – visst är den snygg? Kanske jag skulle sno motivet och ha det på nya hemsidan…får fundera på det lite…

Imorgon bär det av till Skåne! Lång resdag pga att bara den tidiga bussen passar, annars kommer jag för sent. Lite tråkigt att resa ensam, framför allt väntetid på flygplatser som i alla fall jag inte tycker är de mest intressanta eller underhållande platserna. Jag ser fram emot att träffa vänner och familj, julbord och julmarknader, vara inomhus i värme (jodå, det börjar bli riktigt kyligt inomhus på Kreta…). Hur det blir med bloggandet vet jag inte, men misströsta icke! Jag ska bara vara borta drygt en vecka.

Ha det gott!

PS. Foton uppladdade på min flickr-sida!

PPS. Vänligen notera att jag i detta inlägg inte nämner något om bristen på regn…fast nu gjorde jag ju det i alla fall…

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken underbar morgon camparen fick vid den lilla spegelblanka sjön. Jag fortsatte och kom upp på en smal åsrygg. Snart kunde jag se snapphanarna trycka i buskarna till vänster och svenskarna gömma sig bakom träden till höger. Vad hade blivit om svenskarna inte vunnit? Tanken svindlar!

Inne i skogarna var det tätt, mossigt, stenigt och höga tallar. Eller vacker bokskog. Här bjuds allt! Prassel, rop, skrik och andra ljud hördes så jag var inte ensam. En del ljud kom från fåglar, resten vet jag inte.

Solen hittar alltid ett hål…

I tallskogarna låg stora, mossiga stenar. Detta är nordöstra Skånes kännetecken och jag vandrade på gränsen. Alldeles stilla runt omkring mig. Skulle inte bli förvånad om ett troll tittat fram bakom en sten och sagt ”Mossa, mossa, människobarn”, men jag hade blivit väldigt förvånad om han inte haft ett gäng rumpnissar som sällskap.

Passerade ett ödetorp, gick runt och fotograferade, plötsligen stod jag stilla och stirrade på en svart katt som stirrade tillbaka med böjd rygg. Jag störde kanske hans middagsvila. Mötte också några cyklister, ryttare och vandrare. Roligt att folk ger sig ut i naturen!

Vandrade i tropisk värme. Det var så fuktigt att det var dumt att dricka vatten för det rann rakt igenom. Och de svenska otäcka myggen samlades runt min ända vid varje kisspaus. Hur blir natten, tro? Kanske ingen sömn och bara kliande. Men det löste sig, jag lyckades tydligen hålla dem ifrån mig.

Så kom jag upp på Klinten på åsen. Där finns en bänk placerad rakt framför gläntan så det blir fri sikt ut över Hovdala-slätten. Som gjort för en paus då ögat får söka sig långt bort och tanken vila i fjärran.

Då och då korsade jag eller hade sällskap av nya ledmarkeringar som ”Höjdarnas höjdarled” och ”I Post-Nillas spår”. Hovdala slott och Hässleholms kommun har tydligen tagit tag i det här med vandring och lagt upp en del egna leder. Intressant! (Hovdala ordnar en vandringsfestival i september, men på sidan finns också möjlighet att ladda ner kartor och vandra själv.)

Några saker slog mig. Hösten knackar på dörren så smått. En otroligt vacker årstid då naturen bjuder på en färgsprakande show som gör en förstummad. Det är den tid på året som jag ibland saknar på Kreta, men i gengäld har jag grönt året om och slipper den nakna, bruna, döda vintern i Skåne.
Den andra saken som slog mig var att jag för första gången inte har något vandringsuppehåll! Jag började vandra i september ifjol efter högsommaruppehållet på Kreta och jag bara fortsätter och fortsätter. Ett oerhört privilegium samtidigt som det känns lite märkligt. Det bästa av två världar skulle man kanske säga.

Efter drygt 6 timmars vandring var jag tillbaka vid bilen i Hässleholm. Hade en härlig känsla av njutning över allt jag bjöds på. Förundrades över Skånes mångskiftande landskap som bjuder på allt som till exempel skog av alla slag, öppna landskap, åsar, betesmark, stigar, småvägar, sjöar, bäckar, små byar, vyer. Och stillheten och lugnet är svåra att hitta någon annanstans än i naturen. Där finns friden.

Avslutade dagen med att köra småvägar hemåt med en avstickare till Maltesholm. Tjusigt och många fina, intressanta byggnader samt en vacker park och imponerande uppkörsväg!

För den vandringsintresserade: jag gick alltså på i slutet av delsträcka 6 på Nord-sydleden, följde delsträcka 5 och där delsträcka 4 svänger vänster mot Hässleholmsgården fortsatte jag rakt fram till järnvägsstationen. Mer om Skåneleden finns här!

Ha en skön helg!

 

PS. Hur det gick med nya utrustningen? Ryggsäcken är jätteskön, det var ett bra köp, bättre än den gamla. Sockorna gav inte mersmak, för mycket ull. Hälgreppet fungerade nästan, tror jag vet hur jag ska justera det, men visst är det konstigt att en sko i ett par kan bli så fel.

Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

 

Biskopsbegravning

Det har varit en helg med mycket klockklang i luften, lugnt på sta’n och rofyllt i luften. Kommunen utlyste tre dagars sorg pga biskop Eugenes död. Jag vet inte riktigt vad det innebar, det var i alla fall inget som syntes tydligt på gator och torg. Han låg i sta’ns huvudkyrka i öppen kista och det hölls böner osv mest hela tiden från fredag kvällen till söndag eftermiddag.

På söndagen var begravningsceremonin på tidig eftermiddag, se’n cirka två timmars tal innan processionen kunde gå genom gator och torg till den kyrka där hans kvarlevor ska få vila. Det var en lite konstig känsla, vi var liksom belägrade av två makter. Dels en värdslig i form av poliser i bilar, på motorcyklar, till fots osv. Dels en himmelsk i form av massor med präster, en del munkar och nunnor. En del av prästerna var antagligen något högre dignitärer. Det var i alla fall många vackra ”kläder” och förgyllda tillbehör i processionen.

En sak som jag undrade över var de uniformsklädda med vapen som gick vid sidorna. De hade uniformer med mycket blått och de fanns bara vid den gruppen som hade mest utsirade ”kläder” och tillbehör. Har ortodoxa kyrkan någon egen armé eller någon form av säkerhetsstyrka? Kanske någon vet? Skriv då gärna i kommentarsfältet!

På kommunens hemsida kan man läsa om allt gott som biskopen gjorde, hur han deltog i olika arbeten och projekt. Jag har ingen aning om ifall det stämmer eller inte. Kyrkan generellt upplever jag som ganska tillbakadragen och teoretisk, men det hindrar väl inte individer från att engagera sig.

Nedan några foto från söndagens procession. Lite svårt att via ord eller foto få fram stämningen, kommer bättre fram på video:
Här en video från när biskopens kvarlevor kom till kyrkan i fredags och man började läsa böner osv.
Och här en video från processionen i söndags.

dsc02115

Processionen närmar sig.

dsc02117

Dignitärer och ”soldater”.

dsc02119

Bilen med kistan.

Ha en trevlig kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

 

 

Juldagarna i min del av världen

Juldagarna över, helgkänslan är kvar t o m trettonhelgen eller teofania som det heter här. Idag har jag varit hos frissan för man vill ju gärna göra både en snygg sorti och en dito entré nu vid årsskiftet. Dessutom ska jag på fest och man ska tänka på sina medmänniskor så nu har de något vackert att vila ögonen på (håret, alltså).

Hoppas att du haft sköna dagar och glider vidare på helgkänsla! Jag ska inte trötta ut dig med en redogörelse för mina juldagar, men några glimtar kommer här.

Julafton
Började med frukost ute och önska god jul till frukostfiket. När det är helg här nere går barnen omkring och sjunger och ”spelar” (inom citationstecken för allvarligt talat: kan man annat än slå på en triangel?) triangel. De förväntar sig en peng som visad uppskattning. Jag får två associationer när de dyker upp: Kurt Olsson och ”sjunga maj”.
Så blev det en liten promenix då jag fortsatte mitt god jul:ande. Hem till min lilla bubbla med bokläsning, ringa Sverige, filmer (har upptäckt sfanytime.se!), julbord (fick ihop ett som var så bra och fullt med läckerheter så jag orkade nästan ingen varmrätt: fisk med senapssås!) och klapputdelning. Den senare blev lite konstig men ganska typisk för en utlandsboende singel. Nästan alla julklappar under granen slogs in i julpapper av mig som la dom under min gran för att dela ut dom till mig på julafton.
Det är svårt med julstämning här nere. Dels vädret för vi fick så klart de hittills varmaste dagarna i december men tyvärr ingen snö på bergstopparna. Dels därför att ingen annan bryr sig den 24 december. På kvällen när det blivit mörkt är det lätt att tänka bort vädret och alla andra så då vällde julstämningen in!

Juldagen
Detta är min absoluta slappedag och så också i år. Sov länge, maten var klar, boken ännu inte utläst och det fanns filmer kvar att hyra. Och julspecialen i Downton Abbey på engelsk tv – en riktig högtidsstund!

Annandagen
Nu gav jag mig ut på en liten stadsrunda och det var lugnt och fridfullt. Här rusar nämligen inte folk ut på rea på helgdag utan då är affärerna stängda. En mardröm så klart för många svenskar, jag som gillar helgfrid bara njöt.
På eftermiddagen träffades ”golden girls” och åt middag. Vi är ett gäng från Holland, Tyskland, Österrike och Sverige (jag) som träffas då och då, t ex för att äta frukost. Givetvis var vi tvungna att ses i juldagarna för att önska varandra god fortsättning (bara svenskan som kunde göra det för det existerar tydligen inte på de andra språken) och gott nytt år.

Söndag
Dags för utflykt! Nu har jag varit i de tre områden (Sfakia, Roumeli och Mylopotamos) och byn (Kritsa) som osmanerna aldrig lyckades erövra. Vi besökte byn Anogia i Mylopotamos. En ”berömd” by med speciell historia, karlakarlar, många musiker och sångare, lite laglöst och ”halvkriminellt”. Enligt en del så är byn numera väldigt turistisk och vi hade inte vandrat runt länge förrän en tant försökte sälja scarvsar och rakí genom ett öppet fönster. Trist.
Vi var på ett gammalt kafenion med traditionell inredning, inte många som har den kvar. Det äldsta bevarade lär finnas i Iraklio, de slapp t o m installera toalett när den lagen kom för man ville bevara originalutseendet. Du kan hitta den på marknadsgatan en bit upp på vänster hand (om du kommer från Lejontorget).
Tillbaka till Anogia! Jag blev faktiskt lite besviken. Byn är väldigt stor så någon byatmosfär fanns inte. Egentligen mer ett ”samhälle” än by. Gamla hus trängs med väldigt modern bebyggelse. Lite sliten kändes den. Den ligger lite underligt. De flesta bergsbyar klättrar på bergssluttning eller ligger vid foten av ett berg. Denna byn ligger liksom i en håla eller en dal.
Vi hade oturen att hamna på en turisttaverna så några specialiteter från byn fick vi inte, på menyn var det bara vanliga grekiska rätter som man kan äta var som helst.
Behållningen var den underbart vackra vägen upp till byn! Vi började klättra från Iraklio och kom först upp till en platå. Grönt, grönt, grönt över allt och vart man vände sig fanns det får. Olivskörden i full gång. Plötsligen tätnade landskapet och det blev väldigt brant. Det kändes nästan som att åka på ena sidan av en ravin. Och fler får! Och får! Jag fick en tanke om att jag inte skulle vilja åka här under högsäsong med mycket turisttrafik, men det lär mestadels vara grekiska turister som tar sig upp till byn och de är väl vana vid att köra ganska smal, kurvig bergsväg.
På hemvägen en sväng inom Iraklio och en kopp kaffe.

Idag är det lite tillbaka till verkligheten. Morgonrunda i morse, nu får det vara slutslappat några dagar (och det behöver skakas bort lite julgodis…). Resten av julmaten slinker ner ikväll.
Nu ska jag fundera över två underliga ting. Hur man kan lyckas köpa två ”äggaklockor” som inte ringer. Varför man tackar sin lyckliga stjärna över att skjortklänningen i skyltfönstret var för liten och för dyr och sedan går man och köper en blus i ett material som ska strykas när man inte stryker. Vad är det för fel på mig?

Förresten så kanske jag och firman försvinner imorgon. Jag ska uppdatera till Windows 10 och folk verkar vara väldigt skiftande upplevelser av det. Kanske jag inte får igång datorn igen. Och finns man inte digitalt så finns man väl inte alls, eller hur?

Ta’t lugnt i dessa mellandagar – vi har helger kvar!

Dags att landa i julefriden!

Det här inlägget blir inte långt, jag är lite stressad. Hur kan hon vara stressad som pratar så mycket om att man ska ta det lugnt, njuta, skruva ner tempot osv? Jo, jag har bråttom till julefriden! Den påbörjas när detta inlägg är klart och jag har installerat mig i soffan med diverse godsaker som t ex Retsina (EKABH, gula etikett – allt annat är dåliga kopior).

Har hittat allt jag ville ha till mitt lilla julbord. Det innebar lite handlande idag i sista minuten vilket jag inte tycker om. Det innebar också att jag var tvungen att gå till Lidl pga ett leverpastejtips. Men det gick snabbt och smärtfritt! När jag läste på baksidan blev jag lite full i skratt. Pastejerna är fyllda med lite olika saker, bl a tyttebær. Alltså ursäkta Norge, men tytte? Hur kan lingon bli tytte?

Igår var det fikadags igen och lite småplock. Idag var det dags för städning så jag får en ren och fin jul. Sedan fick jag sätta fart för klockan hade sprungit iväg och jag skulle på utflykt! Min språklärare hade ordnat för sina elever, cirka 30 st från olika länder. Vi började i en mustfabrik i en by som heter Kavoussi. Ett litet familjeföretag, gjorde must på vindruvor, intressant. Rundturen tog inte många minuter eftersom det var ganska litet, men visst är det otroligt att man kan göra 20 olika produkter av råmust? Vi fick smaka nybakade jättegoda kakor som innehöll råmust. Och raki+råmust blir som starkt, gott vin.

Så åkte vi till en av de finaste byarna som finns, Monastiraki. Den såg inte mycket ut för cirka 10 år se’n, men är nu jättefin. Om man tycker om det traditionella kretensiska vill säga, dvs stenhus. Byn är skyddad vilket betyder att man inte får renovera hur som helst. De som inte tidigare varit i byn blev vederbörligen imponerade av utsikten. Tyvärr gick de flesta rakt in på tavernan och tog inte en liten runda i byn.
Två tavernor finns och vi åt på den nedre hos Jiannis med familj. Och det var dödligt god mat som vanligt! Åker du dit så be Jiannis visa sovrummet och muséet! Det är en upplevelse att stå i det 350 år gamla huset där hans svärmor bodde och som sedan alltså blev taverna.

Imorgon ska jag börja med frukost ute för att sedan gå en ”önska god jul”-tur. I år tror jag att jag inte får höra att det är fel dag utan de vet att den där svenskan, hon…..är lite märklig, bara håll med henne.

Sedan går jag hem och firar jul med god mat, klappar, telefonsamtal till Sverige, julsånger…..ja, allt som hör till! Och jag firar i dagarna två där juldagen är en riktigt soffeslappebokdag.

Har inte en aning om när jag hittar tillbaka in hit till bloggen, vi får se om datorn slås på över huvud taget. Ha nu en riktigt skön jul och njut för det dröjer till nästa gång!

GOD JUL
önskar
jag med hjälp av

Söndag

Idag är en stilla dag. En gåva att vara rädd om och vårda. Möjlighet att andas. Stanna upp och reflektera. Minnas. Landa och samla kraft. Vara med oss själva. Härvarande.
Tids nog hinner vi med allt annat. Tids nog är det vardag igen.

Livet finns bara där

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet
(http://svenskadikter.com/)

5529034_orig

Stunder att vårda

Kyrka på en höjd, nedanför en stilla by. Landskapet färgas blågrått i morgonljuset. Tuppar gal, en hund skäller. Solen är precis bakom bergen, himlen är klarblå och molnig på samma gång. Både vita och nästan svarta moln. Rakt fram olivlundar, Ha-ravinen och bakom den syns den snötäckta toppen på Afendis Stavromenos. Snett till höger klamrar sig lilla fina byn Monastiraki fast på en bergssluttning och till vänster skymtar Kavousi. På kyrkomuren sitter en lycklig figur och njuter av frukostyoghurt med honung från här nå’nstans. Det finns ingen annan stund än nu och ingen annan plats än här.

Med karta i en hand och mobil med gps i den andra har ny väg vandrats. Dags för varm buljong när solen bryter genom molnen ner i dalen med strålar som liknar ”bibelhimmel”. Så passande. Getternas klockor pinglar i snåren, en killing bräker övergivet. Nere på vägen i dalen kommer två lastbilar, men det är som en annan värld eller i alla fall en parallell. Här på stenen med utsikt över dal och Thriptibergen är det lugnt och stilla. En förtrollad stund. Bäst att ta en banan också, lite energikick. Det är lyckligtvis halva sträckan kvar.

Vita majestätiska och imponerande snötoppar i fjärran, vitt vindpinat och litet kapell som rastplats. Varit inne och andats in friden och tidlösheten, fyra ljus tända. Som vanligt. Det finns ett fint, fint regn i luften emellanåt så det blir de vackraste regnbågar. Ingen större aktvitet i olivlundarna. Ser några som ser över och viker ihop sina nät – ska till förvaring till nästa gång. Några olivlundar ser ut som om kriget eller en farsot farit fram, men det är bara beskärning. Små rökmoln här och där när grenar bränns. Det känns som om allting stannat upp, lutat sig tillbaka för att hämta andan, en stilla stund. Vintern är på väg för en omgång till. Våren finns här, måtte den snart kunna ge vintern en rak höger.

Vi har haft många regnbågar den senaste tiden. De flesta är halva, dvs de börjar på marken och försvinner nå’nstans upp i himlen. Ibland har vi hela regnbågar som idag. Det är vackert, men också lite bekymmersamt. Det lär ju finnas en kruka med guld där regnbågen slutar så hur blir det med en hel regnbåge? Vad är början och vad är slut? Är det 2 början och inget guld? Eller 2 slut och dubbelt guld? Hm…..värt att fundera över en stund…

DSC02808

För övrigt reser jag till Sverige om tre veckor på ett kort besök. Kan ju inte lämna Kreta för länge under en av öns vackraste perioder: mars/april. Vilken som är den andra? Det kanske jag berättar imorgon.

Foto på min flickr-sida!

 

 

God Jul med liten julgåva

Julafton – nu är det dags! Började da’n med härlig morgonrunda och när jag kom tillbaka till mina kvarter hördes barnaröster. Nu på julaftonsmorgonen går barnen runt och spelar på trianglar, sjunger julsånger om att Jesus är född och förväntar sig sötsaker el likn tillbaka. Påminner mig om att ”sjunga maj” när jag var barn.

#blogg24-utmaningen avslutas idag. Roligt med utmaningar, men detta var inte riktigt rätt tid på året. Advents- och juletid behöver inga utmaningar, det är en tid på året då allt kan få snurra lite långsammare, öppna upp för lite frid och ro.

Jag har en liten julgåva till dig! När du har 6:45 min över i juldagarna så häll upp lite glögg eller kaffe, luta dig tillbaka, klicka på denna länken och njut en stund!

Till sist önskar jag dig sköna, fridfulla juledagar med familj, vänner, go’ mat och bra (hårda!) klappar!

god jul jesus-birth

Fjärde advent

Idag en av de söndagar då butikerna får lov att ha öppet – jag flyr sta’n. Det måste finnas söndagsfrid nå’n annanstans. Vandring låter bra, styr mot Neapoli.

Kyrkklockor, frukost vid kloster lyssnandes till det mässande läsandet från kyrkan. Går in en stund på mässan, tänder ljus. Ut i grönskan igen, här står olivträden som spön i backen. Möter en jägare, besvarar hans fråga med att teckna med händerna. Olivskörden pågår – hundskall, rop, motorljud. Getpinglor. Olivplockare som fikar och lunchar. Solsken. Vindstilla. Byte till shorts. Några nya avstickare. Tänder ljus i kapell. Går förbi en festlokal i en by – hör musik och skratt. Passerar apelsin- och mandarinlundar. Katter som jäser i solen. Avslutar med ett glas iskall soumada i ett julpyntat Neapoli.

Sex timmars frid och ro och tankeflykt i ett bedårande vackert landskap. Tänk att det finns dom som undrar varför jag vandrar!

Några juliga foto på min flickr-sida.

Frid hos oss

Andra advent. Söndag. Brukar inte blogga på söndagar, tycker att de kan få vara fulla av lugn och ro, men är ju med i #blogg24. En utmaning är en utmaning. Man kan väl känna söndagsfrid i alla fall. Jag fyller ut med foto.

Söndagsfrukost på vanliga stället. Blickar ut över Libyska havet. T o m havet har tagit ledigt för efter några dagar med vågor ligger det nästan helt stilla. Fartyget, som flyktingarna kom med, ligger kvar. En komprimerad, tydlig bild över livets olika sidor: sorgens skepp i glatt solglitter.

DSC02027

Till vänster på strandpromenaden står två som metar i lugn och ro. Fem katter väntar också på napp. De har olika positioner, kanske avståndet till de som fiskar är mått på dumdristighet. Eller mod.

Längst ut på piren till höger sitter en ensam fiskare alldeles stilla. Det är bara solglittret som rör sig. Lekfullt. Kanske även lite spefullt. Fast nej, inte idag när det är söndag.

DSC02025

Så är frukosten uppäten, kaffet urdrucket, det börjar svida lite på benen i solen. Dags att strosa hemåt. Mellan stadshuset och stora torget skapar vuxna och barn dekorationer av plastmuggar, plastflaskor mm och sprayfärg. Blir nog ett väldigt vackert julträd, måste kolla imorgon!

DSC02028

Kryssar i gamla sta’ns gränder. TV-apparater är på, barnen ute och leker, annars tyst och stilla. Ingen trafik utanför, inga som hastar fram på vespor.

Det är söndag och andra advent. Det är fridfullt.