Har du tänkt på att allt du gör efter nyår gör du för första gången? Det tomma, nya bladet fylls sakta men säkert. Minnen är viktiga, men det nya ger möjlighet att prova andra sätt, andra vägar. Man måste inte göra som man alltid gjort.

I måndags var det dags för årets första vandring! Jag körde upp till Lasithi-platån för att få igång jul- och nyårslovskroppen. Platt landskap, bara att vandra på. Kallt när jag började kvart över nio, men efter cirka en timme hade jag fått upp värmen. Stora kaffetermosen nerpackad för att öka värmen inifrån.

Vädret har än så länge varit heltokigt. Alldeles för varmt så växter och djur mår inte bra. Blommor som ska blomma i mars blommar redan. Nya skott på buskar och träd. Gott om myggor. Ormar får ingen vila. Fjärilar vimsar runt. Inte bra för människor heller i långa loppet.

På Lasithi-platån var det lugn och stilla. De borde ha snö nu, men platån lyste grön. Jag vet att de är förvånade och oroliga. Det som är sått ska följa och behöver årstiderna. Jag håller tummarna att säden blir bra. I veckan ska de äntligen få snö!
Säd sådd på flera fält, därför så grönt. Den enda grödan är kål här och var, gissar att den klarar kyla och snö bra.

Det där med väder är väldigt sammansatt och ofta frågar många bara om temperaturen, men den är bara en del. Luftfuktighet, vind och molnighet är delar av vädret. Här kan du se temperaturskillnad igår mellan platån och Ierapetra:

Oftast pågår plöjning, sådd och skörd på platån, men nu var det stilla. Ingen arbetade på åkrarna mer än en liten traktor. Solen värmde och vinden var stilla nästan hela tiden. Några få pick-up körde sakta, ingen brådska. Det kändes konstigt men samtidigt fridfullt. Jorden och människorna vilar.

Jag tog några småvägar som jag inte vandrat på ett tag. Det ger olika perspektiv och vyer, bitvis fler träd. Många träd har tappat sina löv vilket gör att ögat kan se hur långt som helst samt njuta av trädskulpturer.

Plötsligen hörde jag kyrkklockor ringa på ett sätt som jag aldrig hört! Jag kan ha fel, men jag läste senare att en kvinna, känd av många, avlidit igår. Så det kan ha varit en klockringning liknande vår själaringning som kungjorde dödsfall.

SÅ skönt att vara igång igen!

Vägen hem gick via Agios Konstantinos, Lato och Kroustas ner till Ierapetra. Så vacker väg! Jag tittade på ”Där ingen kan tro att någon kan bo” (svtplay.se) som jag tycker mycket om – både vacker miljö och intressanta människoöden. I ett program sa en bofast att hon var glad eller tacksam ”för att jag fått bo här”. Precis så känns det! Det är ingen rättighet eller självklarhet utan jag är tacksam över att få bo här.

Idag en underbar dag med mäktiga och dramatiska molnformationer. Så kallat ”dåligt väder”. Jag tycker om olika väder så flera gånger har jag njutit av utsikten med skiftande moln på himlen, regnfronterna uppe i bergen, vinden i palmerna, suset runt knuten…
Tyvärr mådde inte Panda så bra på hemvägen. Förhoppningsvis kan vi komma till verkstaden på fredag. Inget vandringsväder innan dess så bra ”tajmat” kan man säga!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!