Etikettarkiv: tystnad

Wow!

Mäktigt. Fantastiskt. Tjusigt. Imponerande. Storslaget. Praktfullt. Väldigt. Kraftfullt. Tryggt. Ståtligt. Magnifikt. Jag kan fortsätta ett tag till. Andlös. Gripen. Betagen. Hänförd.
Jo, det blev den där vandringen igår, den som jag funderat på länge, men tänkt att den var för lång och krävande. Nu är det gjort! Men vi börjar från början.

Allra först lite fakta. Jag har vandrat från Amiras upp till platån och ner igen vid två tillfällen, men detta var alltså första rundvandringen. Jag vandrade från Kefalovrisi – Kato Symi – Viannou-platån – Kefalovrisi. 2,8 mil tog 9,5 tim. Startade på cirka 750 m ö h, platån ligger på 1 350 m ö h. Vid den nordvästliga utgången är man uppe på cirka 1 460 m ö h. Platån ligger i Dikti-massivet, inte så långt från dess högsta topp på 2 148 m ö h.
(klicka på foton för större storlek)

Tidig morgon. Ginsten börjar blomma så det är vackert gult längs vägen. Fåglarna är som tokiga, jag rullar ner fönstret en stund för att lyssna till allt kvitter som överröstar bilmotorljudet. Tråcklar mig in i lilla slitna byn Kafalovrisi, äter frukost, förbereder det sista och så bär det iväg. Efter en stund passerar jag några hus där en ung kille kommer ut och säger god morgon. Möter lite senare en taxi och jodå, det var killens skolskjuts! Kommer fram till vägen upp till Kato Symi, stannar en stund och njuter av den stilla, tysta friden. Det är fåglarna, bina, fjärilarna och jag.

Kommer in i Kato Symi och hör ett porlande. Det första i år! Det visar sig att ett vattendrag som kommer uppifrån bergen rinner genom byn. Antar att det normala år är mer fart. Första stopp är den arkeologiska utgrävningen av Ermis och Afrodites tempel. Det är kraftigt motlut, soldis så havet syns knappt. Dramatiska bergsformationer och en härlig pinjeskog. Det finns de som påstår att östra Kreta ”är som en öken”. Jag undrar var de varit. Vi har massor med växtlighet, våra berg är inte kala som Vita bergen i väst utan klädda med buskar, träd osv. Jag tror människor skulle se sig lite mer omkring och kanske inte bara färdas längs med kusterna.

Den arkeologiska utgrävningen är tom och övergiven. Det står en liten biljettluda strax utanför stängslet, men där är ingen som vill sälja biljetter. Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse. Jag hittar skugga och en bra sittsten. Nu vill benen ha vila och kroppen påfyllning av energi.

Det blir brantare och brantare ju högre upp jag kommer. Benen blir tunga. Det kommer några enstaka vindpustar och jag önskar att det kunde börja blåsa. Här uppe är luften frisk och skön. Förstår både av landskapet och kartan att jag börjar närma mig. Snart ska jag gå in på platån!

Plötsligen vandrar jag i ett landskap som är ganska platt, saknar de vanliga marktäckande buskarna och örtväxterna. Här finns istället en mängd olika lövträd och inte är de små. Jag förstår att jag är på platån, men är förvånad eftersom jag väntade mig ett öppet fält. Försöker orientera mig med hjälp av gps på mobilen – ingen täckning. Här skulle jag vilja vara fåraherde!


Stannar upp och bara ser mig omkring. Tänk, de berg som omger mig fanns här innan Medelhavet bildades. De rör fortfarande på sig, förändras av vind, getter och växtlighet. Inget är statiskt eller stillastående. Vad är jag och mitt liv i naturens och landskapets perspektiv? En liten sten i jättebygget. Här kan ingen vara självuppfylld, här kan ingen tillmäta sig själv stor betydelse, här kan man bara bli ödmjuk. Visst har våra handlingar betydelse, främst de mot andra människor, men i övrigt kan vi tona ner oss. Och njuta av att leva. Bara det är stort i sig.

Så tar träden slut och platån öppnar sig. Två fårhjordar betar i lugn och ro. Jag följer vägen vid ena kanten för att ta mig bort till kapellet. Fåglar seglar i skyn. En svag vind för med sig en underbart vacker doft, den är som parfym. Jag ser inga blommor så var kommer det ifrån? Det är som att vara på en liten isolerad ö bortkopplad från resten av världen. Vid 12:30 har jag tänt ljus i kapellet, tagit en titt på minnesstenarna, hälsat på en fåraherde och dukat fram lite lunch. Nu blir det en halvtimmes vila för benen.

Så är det dags att påbörja vandringen neråt fast den börjar uppåt. Strax innan det börjar gå neråt stannar jag och ser ner på platån.

Så lyfter jag blicken och ser mig omkring. Här står jag i närheten av Diktis högsta topp, borta i soldiset ligger Ida (Psiloritis) och jag är lika högt som högsta toppen i Thripti-bergen. Det svindlar, jag tappar andan.


Soldiset gör att utsikten blir begränsad, men det är en upplevelse i sig. När ögat inte kan förlora sig i fjärran landar det istället på den närmaste omgivningen. Detaljer blir tydliga. Bergssluttningar, stenar, träd – ja, allt bjuder på något nytt, på skiftningar och mönster. Så är den där doften där igen! Det enda jag ser i närheten är en sorts gula buskar som jag inte sett någonstans tidigare. Går fram och luktar. Där är den! Det är därifrån doften kommer!

Soldiset övergår i mer och mer moln och då blir det äcklig, tjock värme när locket läggs på. De stumma benen mår bättre efter vila och att få skifta till nedför, men fötterna är inte så pigga och glada. Värmen lockar fram nästa härliga doft – barr och kåda. När pinjeträd blir varma doftar de mycket så att gå in i en mindre skog är som att uppslukas av ett doftmoln. Det blir många långa och njutningsfulla andetag.

Sista sträckan till byn Kefalovrisi är stupbrant grusväg. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och gå försiktigt. Det vore snopet att ramla nu efter flera timmars vandring!
Yrar runt i byn en stund, får hjälp med gränder och gator så jag kan hitta Panda. Trött, svettig, tung i kroppen, tom i skallen – väldigt nöjd och tillfreds!

Avslutningen, dvs att komma hem, stiga in i duschen, sträcka ut sig i soffan, få en kopp kaffe, ut och äta smarrig pizza med ett gott glas vin var kronan på verket. Pricken över i. Grädde på moset.

Kommer jag att vandra denna vandring igen? Nej, den var för lång och krävande, framför allt Kafalovrisi – Kato Symi – platån. Men jag har hittat en alternativ väg så kanske i november….

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Utflykt med vandring. Eller tvärtom.

Ur led är tiden! I fredags trodde jag inte mina ögon, men jag fick det bekräftat igår: mimosan blommar! Det är ungefär 2 veckor för tidigt. Nu hoppas jag att vi inte får en kort, intensiv vår utan att det kommer lite kyla som lugnar ner.

Efter min vandring över berg på Alla hjärtans dag läste jag att vid luftrörskatarr ska man ”undvika fysisk ansträngning”. Jaha, det kan jag väl göra för att bli helt frisk snabbt, men vad ska jag ta mig till när resten av kroppen ropar ”Ut! Natur! Vandring!”? Funderade över var det är så plant som möjligt, men då skulle det bli promenad eller långpromenad vilket inte var intressant. Så gick det upp ett ljus: Lasithi-platån! Kan kombinera vandring med utflykt, det blir perfekt.

Lasithi-platån är Kretas största platå och den bär på mycket historia. Om man sett foton på de vackra möllorna som pumpade upp vatten blir man besviken för de finns inte längre. År 1987 hade jag förmånen att få se platån med möllor och det var som ett vitt hav! Otroligt vackert mot den gröna platån och de gråblå bergen runt omkring. Jag läste för två år sedan om ett projekt med syfte att återinstallera möllorna av miljöskäl, men det syns inget uppe på platån. Längs den väg som går runt platån är byarna tyvärr ganska märkta av turism. Jag har vandrat den vägen och det var ingen höjdare. Denna gången tänkte jag istället vandra inne på platån där det finns ett väldigt fint nät av småvägar.

Väntar på att få tjänstgöra!

Vid Límnes började klättringen upp längs den vackra vägen i dramatiskt landskap med fina vyer. Väl uppe parkerade jag vid klostret Kristallénias och vandrade in på en liten väg. Platån badade i solsken, det var vindstilla och tyst. Dikti-massivets snöklädda toppar avtecknade sig tjusigt mot en blå himmel. Ganska snart upptäckte jag att det var väldigt vått i markerna, inget vårbruk än så länge. De har fortfarande nattemperaturer kring 0. På morgonen, vid 7-tiden, denna fredag var det -1,2 gr. Här uppe växer inte olivträd utan det är traditionellt lantbruk som gäller. Lite aktivitet såg jag under dagen. Kålhuvudsplockning (alltså det som plockades och inte de som plockade…), beskärning av fruktträd och sprida gödning (till fots). Givetvis också några fårhjordar med tillhörande herdar med hundar.

 

Platån är plattare än en skånsk slätt, men på sätt och vis påminner den om Skåne. Inte mycket vintergrönt och träden avtecknade sig som mörka skelett. Det kändes som att åka ungefär 3 veckor bakåt i tiden. Våren kröp försiktigt längs marken med små blommor, men annars höll vintern fortfarande sitt grepp. På mandelträden blommade några förlöpare försiktigt och de var antagligen utskickade av de övriga för att checka läget. Fåglarna kvittrade glatt så kanske de kände vår i luften.

Fler och fler moln kom från sydost. Jag tror inte att Dikti-massivet någonsin blivit så fotograferat som det blev av mig. Det ändrades hela tiden! Molnen och solen lekte med bergsformationer och snö. Allt eftersom det blev fler moln blev platåns hela inramning en bioduk. Solen träffade ett kapell eller en by – pang, nästan bländande. Så skiftade det och en bergssluttning blev solbelyst. Strålarna letade sig in i olika skrevor och skuggor skapades. Då framträder vackra mönster och man undrar hur berget kunnat formas så. Och plötsligen försvann en topp in i ett moln. Jag skulle kunna sätta mig ner mitt på platån och bara bli underhållen resten av dagen.

Det blev en speciell stämning av att vara så nära byar, men vistas i tyshet och stillhet. Som om tiden hade stannat. Eller som om jag fått ynnesten att uppleva lugnet före stormen, dvs när traktorerna sätter igång med vårbruket. Det gjorde verkligen gott för själen.

Lasithi-platåns motsvarighet till ”Ensamma trädet” i Rörum, Österlen! (se Mandelmanns gård på tv4!)

När jag efter 4,5 tim kom tillbaka till klostret kändes det lite snopet att det redan var slut. Det beror väl på att jag här nere är mest van vid kuperad terräng.
Jag gick in en sväng på klostret Kristallénias och såg mig omkring. Lite ovanligt kloster med både små hus och en länga med celler. Var nere i ett litet, litet kapell. Jag såg inte en människa och klostret gav mig inte samma ro som kloster, kyrkor och kapell brukar göra.

Jag hade kört i cirka 10 min då himlen öppnade sig och åskan kom. Hade bestämt att köra ner vägen mot Malia som bjuder på otroliga vyer, men de försvann i de mörka molnen. Och haglet som la sig vid vägkanten.
Tips: Kör du här så stanna vid klostret Panagia Krasis och gå in i kyrkan. Du kan få se någon stå där invirad i de heliga kedjorna, jag vet inte om de är läkande eller vad. Lite längre ner kan du välja mellan att köra in om byn Krasi, men tänk på att det är ett inferno under sommaren med alldeles för mycket trafik och folk i den lilla, lilla byn! Parkera utanför och gå in eller ta inte av mot byn utan fortsätt rakt fram.

Kom ner till Malia och körde fel som vanligt, men hittade snabbt rätt. Och sedan var det full fart hemåt. När jag svängde höger i Pacheia Ammos mot Ierapetra kom solen. Ierapetra levererar – som vanligt!
En härlig dag som visade sig bli en bra början på en fin helg.

Fler foton från dagen finns på min flickr-sida, bl a underbara Dikti-massivet.

Jag hoppas få ihop en nyhetsbulletin i nästa blogginlägg. Ha en skön vecka!

Pågående erbjudande på vandringsvecka bokad senast 31 mars!

Jag är snart hemma igen, Kreta!

Igår hade jag inget internet. Givetvis inte världens största katastrof, men eftersom jag skulle vandra idag och reser till Skåne tidigt imorgon bitti så blev det lite stirrigt. Fick tag i kundsupporten och efter en stund lämnade jag svenskläget och gick över till grekläget och då började det minsann hända saker. I morse ringde teknikern, men då vandrade jag så han fick komma när jag kommit hem. Och nu finns jag igen för nu är jag ute på nätet!

Härlig vandring idag! Började med 2 tim gammal sträcka där benen går av sig själva, 3 tim ny sträcka och 1 tim sträcka som jag inte går så ofta. Väldigt bra blandning. Skön avkoppling, igenkännandets glädje och nya intryck.

Jag funderade på det här med vyer. Ibland sägs det att en vy är samma som en annan vy, men det stämmer ju inte. Alltså, det kan vara samma sak man tittar på, men vinkel och nivå gör verkligen varje vy unik. Och även en och samma vy är olik sig själv pga väder, luften, betraktarens sinnestämning, bergens och havets färger, årstid…. Glöm inte att se dig omkring även när du tror att du vet hur det ser ut!

Frid och ro i allt det vackra.

Stod alldeles stilla en stund och lyssnade på tystnaden, njöt av stillhet och frid. Så hörde jag dovt, avlägset trafikbrus. Störande? Nej, precis tvärtom. Det bara underströk och förstärkte. Så olika världar det finns bredvid varandra i samma värld.

Det är inte så mycket aktivitet än ute i olivlundarna. Det brukar ta riktig fart om några veckor. Några var ute och plockade, några rensade inför plockning och några bilar dök upp med nät på flaken. Det är inte full aktivitet vid alla oljepressar än, men snart kör de dygnet runt.

Oljepressen i Vasiliki. Säckar med oliver väntar på att pressas.

Vid vandringens slut lyckades jag med konststycket att anlända mellan två bussar. Jag kostade på mig en taxi, måste ju hem till internet-teknikern. När jag kom tillbaka till sta’n fick jag uppsöka en bänk en stund för jag blev alldeles paff! Jodå, jag såg rätt, det var folk som badade.

Jag måste berätta att min chef haft den stora godheten att köpa tröjor till sin personal – visst är den snygg? Kanske jag skulle sno motivet och ha det på nya hemsidan…får fundera på det lite…

Imorgon bär det av till Skåne! Lång resdag pga att bara den tidiga bussen passar, annars kommer jag för sent. Lite tråkigt att resa ensam, framför allt väntetid på flygplatser som i alla fall jag inte tycker är de mest intressanta eller underhållande platserna. Jag ser fram emot att träffa vänner och familj, julbord och julmarknader, vara inomhus i värme (jodå, det börjar bli riktigt kyligt inomhus på Kreta…). Hur det blir med bloggandet vet jag inte, men misströsta icke! Jag ska bara vara borta drygt en vecka.

Ha det gott!

PS. Foton uppladdade på min flickr-sida!

PPS. Vänligen notera att jag i detta inlägg inte nämner något om bristen på regn…fast nu gjorde jag ju det i alla fall…

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Längtans olika riktningar

Idag är det svettigt. Ingen vind. Var precis i affären, nu i soffan och det bara rinner. Hur kan någon tycka att det här är skönt!? Ska försöka blogga, men det blir nog lite rörigt.

I förra inlägget skrev jag att min hemlängtan skiljer sig från ”semestergreklandslängtan”. Tänkte att jag kanske skulle utveckla det lite mer. Först: vad är längtan? Det är att vilja ha något som man inte har, dvs längtan till. Men kan ju också vara att vilja komma bort från något man inte vill ha, dvs längtan bort. ”Semestergreklandslängtan” är lite komplicerad för handlar det om att längta till Grekland eller längta till semester eller längta bort från vardagen? Se där något att fundera över!

Att dömma av foton och kommentarer på sociala medier tycks de flesta längta efter en kall öl, grekisk mat (många nämner underligt nog gyros!), stränder och hav. Inget fel i det, men så ser inte min längtan ut. Och alla platser och länder är så mycket mer, både positivt och negativt.

Jag har lätt för att finna mig tillrätta var som helst ganska snabbt, har ”hem” till största delen inom mig. Men en fast punkt vill jag ha som blir en fysisk plats: här bor jag. Och det är dit jag längtade när jag skrev ”hemlängtan”. Den där fasta punkten kan vara mer eller mindre attraktiv och ”rätt” och denna är mer av allting.

Nu känner jag att jag börjar sväva ut lite så vi ska kanske gå in
på mer konkreta saker!

När jag inte kom i säng och vaknade varje natt halv två pga ljuset i Sverige (tänk vad man glömmer på tre somrar!) längtade jag hit där det är mindre skillnad på dagslängd under sommar och vinter. Och här är det mörkt när man ska sova och ljust när man är vaken.

Gick några rundor på Systembolaget och njöt! Även om monopolet skulle avskaffas så måtte vi aldrig ta bort dessa otroliga fackbutiker med så brett utbud från nästan hela världen, bra priser, hög kvalité och stor kunskap. Likadant var det när vi bodde i Schweiz. Där såldes också alkohol i livsmedelsbutiker och urvalet var litet och ingen högre kvalitet. Jag dricker bara vitt vin så jag kan inte uttala mig om rött vin, men jag har ännu inte hittat något gott vitt vin här på Kreta. Det kommer kanske.

Sorgligt att lämna creme fraiche, falukorv, ishavsräkor, råbiff, lagrade ostar och alla de kök som representeras i olika restauranger. Framför allt creme fraiche såg jag till att blanda i det mesta, jag vet ju vilka längtansanfall jag kan få.
Jag längtade inte efter grekisk mat under sommaren. Det blir kanske så att det man har till vardags lite förlorar sin charm. Därför har jag börjat dela upp grekisk mat i årstider. Stifado, varm och mustig, passar bäst höst och vinter till exempel. Traditionell grekisk sallad äter jag nästan bara på sommaren.

Service funderar jag inte så mycket över. Den är bra och dålig både här och där, det handlar mer om vilken person man möter.

När cyklister och gångtrafikanter i Sverige går rakt ut i gatan utan att se sig om och är alldeles omedvetna om att de gör sig skyldiga till ”vårdslöshet i trafik” längtar jag hem. När jag kör på National Road och möter en bil som ligger i omkörning eller försöker hitta inne i en stad i förmiddagstrafik längtar jag till Sverige. När det blir kaos i en korsning i Sverige längtar jag hem till ögonkontakt och att tillsammans reda ut situationen.

Jag bodde i sommar i ett ganska tyst villaområde i en ganska tyst och stilla by. Då kom jag på mig själv med att längta efter mamman nere i gränden som ropar ”JIAAANIS!” med högre och högre röst när sonen saknas i hemmet. Eller grannen far ihop med tonårssonen och storgrälar så hela kvarteret hör. Och någon hund skäller en bit bort, kyrkklockorna ringer, en vespa far genom gränden bredvid, ett barn ropar till ett annat barn och fåglarna kvittrar. Då blir tystnaden dyrbar och skön. Som just nu.

Jag längtade i sommar efter en dag på stranden, men vädret i Skåne ville annorlunda. Det är nå’t speciellt friskt över strand och hav i Sverige. Ingenstans är väl kaffe och bulle eller halvkletig macka så gott!

Skillnaden i natur blev påtaglig. I Skåne prunkade och grönskade det så man blev alldeles överväldigad. Här hemma är naturen som allra sämst under högsommaren. Gräs och späda buskar är bruna, allt täcks av ett lager damm. Men så kommer det första regnet som spolar rent och det andra som väcker till liv! Sedan är det grönt och härligt när den skånska vintern är brun, avlövad och grådisig.
Visst fanns det ändå en längtan efter bergen, men jag vet ju att de står kvar. Precis som de gjort i så många år. Det är en del av deras charm och mystik.

Tillbaka till mat: i Sverige större utbud av grönsaker och frukt, men smaken finns här. Hellre mindre utbud och säsongsbetonat med rik smak än motsatsen. De apelsiner jag köpt idag skulle aldrig lyckas ta sig in i en svensk livsmedelsaffär, långt mindre köpas av någon. Här bryr vi oss inte hur de ser ut bara de smakar bra. Apelsinerna har inte sin höjdpunkt just nu, de är saftiga men lite syrliga.

Nu känner jag mig som en engelsk cirkulationsplats! Jag kan ju inte hålla på att flumma runt hur länge som helst, ska nog försöka summera. Detta temat verkade så bra på idéstadiet, men det var då det.
Denna sommaren var min längsta vistelse i Sverige sedan jag flyttade hit i april 2014. Man glider snabbt och lätt in i gamla mönster, men jag kunde ändå konstatera att det är här jag känner mig hemma. Människor som inte vill flytta på ålderns höst säger ibland att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga gröt”. Jag får väl säga att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga moussaka”.

Finns ju ingen röd tråd i det här över huvud taget….tror att jag får sätta på AC:n en stund…

Huset är ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Summering efter besök i Sverige – likheter och olikheter

Hemma igen! I natt landade jag i Iraklio, ny hyrbilsfirma väntade. Hjälp! De hade tagit en automatare! Den snälla människan körde bakom mig hela vägen ner till Ierapetra. Det kan man kalla service! Idag har jag bytt till en manuellt växlad bil så ”ordningen är återställd”.

Kom hem till en kall lägenhet. Inte mycket skillnad på temperaturen när jag öppnade kylskåpet och ”värmen” i rummet. Vi har kallt här nere just nu och ganska kraftig blåst gör inte saken bättre.

Ett år sedan jag var i Sverige – vilka reflektioner och funderingar dyker upp? Här är några stycken! Märk väl att jag inte gör jämförelser typ bra – dåligt el likn utan bara lika – olika.

Tystnad

Ute i byar och samhällen i Skåne är det tomt på folk, det är tyst. Många tror att folk här på Kreta tillbringar mycket tid utomhus, men så är det inte på vintern. Här är också ganska folktomt, speciellt en dag som den här som är kall och blåsig.
Rent allmänt ser jag oftare människor här och det är olika åldrar. Jag tror inte att klimatet är den enda orsaken utan det handlar också om olika omständigheter som t ex att här är fler hemmafruar som har sina barn hemma.
Jag uppskattar tystnaden fast efter ett tag blir det nästan för tyst…

Man ska inte överskatta folklivet här på Kreta och tro att det är liv och rörelse överallt. Bergsbyarna håller långsamt på att avfolkas, samma utveckling som vi sett i Sverige. Man kan även här komma in i en by utan att se en människa.

Nyheter

Här har jag en känsla av att leva mitt i ett nyhetsflöde. Visst, det är lokala nyheter också, men EU och konflikter är närmare i och med Greklands ekonomiska kris, flyktingström, konflikter österut osv. En kväll i Skåne var Rapports huvudnyhet en 4 år gammal undersökning av AF-handläggares attityder gentemot arbetssökande. Jag kan inte hjälpa att det känns lite ”ankdamm”…det finns en hel värld där det händer saker hela tiden!

Bemötande

Varför hälsar vi inte på butikspersonal, busschaufförer osv i Sverige? De flesta tittar inte ens på dem. De är också människor. Vad säger det om oss om vi inte längre ser varandra? Det blir ganska kallt och opersonligt.
Här hälsas det och tackas så man nästan tycker att det är tjatigt. Men det är trevligt!

Mat

Oj, vilken stor variation vi har på mat i Skåne! Vi har tyvärr tappat en del husmanskost vilket är synd, men det har kommit in så många andra influenser. Här på Kreta kan man säga att det är tvärtom. Den kretensiska maten finns kvar, är ganska traditionell. Den är både god och hälsosam, men det händer inte så mycket. Dels skulle det vara roligt om den utvecklades lite, dels skulle det vara gott om några andra kök och influenser kom in vid sidan av den kretensiska maten.

Väder

Jag hade väldig tur med vädret denna gången, ingen snö eller is. En morgon fick jag skrapa rutorna, undrar när jag gjorde det senast? Å ena sidan klarar jag mig utan det grå, mörka vintervädret i Skåne. Å andra sidan längtar jag efter svensk sommar när det är juli-augusti här. Man är aldrig nöjd, heter det ju…
Jag uppskattar vinterhalvåret mer här nere än sommaren och det beror inte bara på temperaturen. Under vinterhalvåret är vädret växlande medan det under sommaren är ganska enformigt. Det låter kanske konstigt, men efter flera veckors sol är det väldigt skönt med en molnig eller regnig dag.

Och som jag nämnde under Tystnad – här är ganska folktomt under vintermånaderna. Folk håller sig inomhus.

Trafik

En del säger att de inte vågar köra bil på Kreta och jag har all respekt för det. Jag undrar hur det känns för besökare och turister som kommer till Sverige! ”Väjningsplikt” har verkligen ställt till det. Jag tror att jag kan räkna på ena handens fingrar de personer jag sett som tittat sig omkring innan de gick ut på övergångsställe eller cyklade över vägen. Det verkar som om det inte finns någon respekt för trafik. Är inte folk rädda om sig? Speciellt nu under den mörka årstiden är det lätt att missa mörkklädda personer. Jag tyckte att det var riktigt otäckt.

I en stor korsning i Malmö var trafikljusen ur funktion och blinkade gult. Ingen sökte ögonkontakt med någon annan, inget samarbete. Alla körde samtidigt. Jag blev helt kall och tänkte att snart smäller det eller så avstannar allt i fullkomlig kaos. På något sätt lyckades jag komma helskinnad igenom. Här nere söker man kontakt, viftar och samarbetar (och ibland rycks det på axlarna åt de man tycker är korkade…). Senast idag var jag med om en mindre trafikstockning, men det redde vi snabbt ut.

Vandra, natur och kommunikationer

Jag uppskattar verkligen markerade leder och Skåneleden är fantastiskt fin. Förutom den finns olika strövområden med flertalet slingor. Här på Kreta finns E4 som man kan hitta på nätet. Det finns en del lokala slingor, men de går oftast inte att hitta på nätet eller få tag i kartor. Det är enkelt och smidigt att vandra i Skåne – här på Kreta behöver man helt klart hjälp. Här är landskapet och naturen verkligen en outnyttjad resurs.
Glädjande nog i söndags såg vi en del människor ute i Fulltofta trots dimma! Annars är det sällan man möter någon ute i skog och mark i Skåne. Synd.

Här kan jag sakna sprakande höstfärger och vårens skira grönska som finns i Skåne. I Skåne saknar jag vintergrönt. Allt är kalt, dött, trist. Här finns också årstidsväxlingar, men de är inte så stora som i Skåne. Ett stort charterbolag påstår att det på Kreta finns två årstider vilket är fel. Här finns fyra precis som i Skåne. Jag tror att jag upplever dem tydligare eftersom jag vandrar.

Kommunikationer gör det enkelt att ta sig ut i naturen. De allmänna kommunikationerna i Skåne, i alla fall i den västra delen, är fantastiskt bra. Här på Kreta är bussförbindelserna bra mellan större orter, annars är det bil som gäller. Jag tycker inte att man ska underskatta hur viktigt det är med allmänna kommunikationer eftersom de underlättar besök och kontakter. Och visst är det märkligt att ett folk i ekonomisk kris inte kräver bättre kommunikationer så de kan ställa bilen?!

Ja, det var några små funderingar. Nu ska jag förbereda för vandring imorgon och krypa i säng tidigt för det blev inte många timmars sömn natten till idag. Jag har lagt ut foton från Skåne på min flickr-sida, förresten!
Ha en skön kväll!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!