Etikettarkiv: stress

Viktigt meddelande till vissa och några småsaker

Du som är i Grekland just nu kanske ser ökad aktivitet på gator, torg och tavernor i form av ”reklam”. Det är inte reklam utan kandidater till borgmästare och kommunval som är ute och visar upp sig och delar ut information. Det är kommun- och regionsval på söndag.
Du har kanske uppmärksammat att momsen är sänkt på mat mm från 24 % till 13 %? Du gnuggar förtjust händerna och tänker att nu blir det ännu billigare i Grekland! Glöm det. De Läs mer

Ur verkliga livet

Två historier ur verkliga livet: när det kör ihop sig i kubik och när det bara flyter på. Eftersom det handlar om hyrbilar kanske det passar bättre med ”backa med handbromsen åtdragen” kontra ”gasa i högsta växel”.

Söndag den 27 augusti och dags för hemresa från Kastrup, men först lämna hyrbilen i Malmö. Den ska lämnas kl 11 och jag gillar att vara ute i god tid. Jag är framme strax efter kl 10 vid hyrbilskontoret på Gasverksgatan där jag hämtade ut bilen. Det regnar, kontoret är stängt men det sitter en lapp att nycklar ska lämnas i nyckelinkastet och en pil som pekar åt höger. (dåliga foton, jag vet, de är tagna med mobilen i regn och irritation…)

Det finns inget nyckelinkast. Jag går runt byggnaden, inget nyckelinkast. På lappen står också ett telefonnummer som jag ringer. Då kommer jag till ett automatiskt meddelande om öppettider som meddelar att det är stängt på söndagar. Jo tack, jag är väldigt medveten om det. Alltför medveten.

Jaha, vad gör jag nu? Gott om tid till flyget på eftermiddagen så det behöver jag inte tänka på. Jag har inte lust att betala för ett onödigt extradygn, alltså måste detta lösas före kl 11. Funderar ett tag på att bara lämna bilen, kasta in nycklarna i en brevlåda (som hade texten ”OBS! Inga bilnycklar här!!”) eller lägga under golvmattan på förarsidan. Men tänk om någon tar nycklarna och snor bilen? Då skulle jag vara ansvarig. Trots regnjacka börjar jag bli blöt, framför allt om fötterna, och i takt med att blötan blir blötare tilltar irritationen.

Konsulterar internet på mobilen, får tag på ett telefonnummer till ett Avis-kontor i Malmö – abonnemanget upphört. Hittar ett annat kontor som ska öppna kl 12, ringer det telefonnumret. Då får jag äntligen kontakt med en levande människa, tillika Avis-anställd! Förutom att jag nu är blöt och irriterad börjar jag bli stressad, men känner hoppet spira så sakteliga.
Ett samtal mellan två irriterade personer utspinner sig. Han ifrågasätter om jag letat ordentligt och om jag är vid rätt kontor. Min irritation minskar inte, jag håller igen och svarar enstavigt och kort. Då höjer han rösten och upplyser mig om att det är minsann inte enkelt för honom för, och håll i dig nu, ”jag sitter inte i Malmö”. Nu var det här samtalet inte någon SIFO-undersökning om arbetsplatsers geografiska placering så den informationen kändes minst sagt irrelevant. Jag ger mig inte utan förväntar mig information från Avis om hur jag ska göra med den Avis-hyrbil jag hyrt av Avis. Kanske en orimlig förväntan. Börjar kännas som moment 22 eller som om jag landat på fel planet.
Han konsulterar kollegor i två (2) omgångar medan jag väntar i telefon. Och i regnet. Till slut säger han att jag kan lämna bilen på ett annat kontor. Var då, undrar jag och han svarar Centralstationen. Är det kontoret öppet nu?, undrar jag. Ja, svarar han. Jag, mitt dumma spån, tror att han vet vad han pratar om. Antagligen var han bara på fikarast.

Jag kör genom Malmö till Centralen, klockan börjar närma sig 11. På baksidan av stationen inga hyrbilsfirmor. Var fasen är dom? Slänger undan hyrbilen i en lastzonsruta och skyndar in på Centralen. Ingen informationsdisk. Vem kan tänkas veta, vem känner till centralstationen bättre än jag…kanske de som jobbar där och kanske allra bäst de som jobbar med trafik!? Tar ett turnummer på Skånetrafiken. Massor med folk före mig. SJ mitt emot är tomt på folk. Kan inte vara alldeles ovanlig att folk som kommer med tåg ska ha hyrbil så jag stegar in där och frågar efter var hyrbilsfirmorna håller till, t ex Avis. Den lilla människan svarar då, och håll i dig igen, att det vet hon inte för ”jag bor inte i Malmö”. Då känner jag att jag mister tron på Sverige! Har alla slagit ifrån sina hjärnor?? Jag ger blanka tusan i var folk ”sitter” eller var de bor.

Hon drabbas av ett ögonblick av tankeverksamhet och knappar på sin dator. Jo minsann, Avis ska finnas på Stormgatan. Hon konsulterar sin kollega som inte vet var Stormgatan ligger eftersom hon inte heller bor i Malmö (!). Ingen av dem försöker ta reda på det eller slås av tanken att söka på Google maps på datorerna de har framför sig (man vågar väl inte föreslå en papperskarta under disken…) – tur att jag inte kom från Sverige (norr om Skåne) eller utlandet…. Jag upplyser dem om att jag vet var Stormgatan ligger och tackar så väldigt mycket för hjälpen. Och jag lyckas låta bara tacksam och inte ett dugg ironisk. Bara en så’n sak!

Springer ut, kl är nu 10:55, och har inte fått p-bot, kör bort till Stormgatan. På Avis-kontorets dörr står att de öppnar kl 12 på söndagar. Ingen p-plats så jag ställer bilen på en tom plats framför en utfart, går bort till kontoret och ser att där inne rör sig folk. Laddar för att knacka på dörren, tar ett djupt andetag, men hinner inte knacka för en personal öppnar på alldeles eget initiativ! Jag förklarar snabbt läget i en komprimerad version, visar var bilen står och hon tar emot nycklarna. Jag tar mina resväskor och bara går iväg.
Känner mig som Don Quijote som just vunnit ett slag fast jämförelsen haltar med tanke på att han levde i en imiginär värld där vindmöllor blev jättar medan min värld och mina strider denna förmiddag var, tyvärr, högst reella. Kanske jag är mer som en cowboy som rider bort mot solnedgången efter väl förrättat värv med att vinna en bit av the Wild West.

En råbiff (nog den godaste jag nå’nsin ätit!) med ett gott glas vin på Kastrup får mig att må riktigt bra igen!

Vid halv tio på kvällen landar mitt flyg på Iraklions flygplats. Får väskorna snabbt, går igenom och där står Manolis (Yiotis Rent a car) med min hyrbil. Jag har bytt hyrbilsfirma så detta är bara min tredje hyrning. Jag har inte haft möjlighet att ta ut euro, men har kreditkort. Han viftar undan kortet och säger ”kom in och betala imorgon, det är ok, inga problem, kom när du kan på förmiddagen”.

Två ytterligheter på samma dag – man kan bli trött för mindre! Vid nästa Sverige-besök blir det antingen hyrbil som hämtas och lämnas på Kastrup eller gamla stabila fd Statoil. Jag minns tydligt första gången jag hyrde av Yiotis (det finns i inledningen på detta blogginlägget från december) och servicen bara fortsätter så givetvis fortsätter jag att hyra där!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Kortis

Det här blir ett kort inlägg, mer som en hälsning. Jag är nämligen något stressad, dock inte i närheten av positiv stress. Vilat armen (musarm/tennisarm för dig som inte läst tidigare inlägg) över helgen, medicinen fungerade bra till söndag kväll då den försatte magen i ett något instabilt tillstånd. Armen verkade nöjd, men igår satte den igång och bråkade lite. Det blir ingen vandring denna veckan, tror inte att det lämpar sig. Och eftersom jag är dålig på tålamodskrävande väntan så är jag alltså STRESSAD och det börjar krypa in i humöret. Det börjar kännas lite som himlen såg ut i lördags kväll:

Jag kan dock finna ett visst mått av glädje i att se mig själv i spegeln eftersom jag idag släppt loss min frissa. Fantastiskt vilka underverk hon kan prestera! Med lite gegga, schampo, sax och kam trollar hon bort sisådär 5-6 år och lyftet höjer också känslan av fräschhet och pigghet.

Hur som helst! I söndags var det Agios Georgous’ (Sankt Göran) namnsdag. Han är Ierapetras skyddshelgon (jodå, varje ort, eller i alla fall stad, har sitt helgon) och vår huvudkyrka är tillägnad honom. Så efter gudstjänsten vad det ett litet tåg med orkester från kyrkan till torget. Jag var inte där, men hörde orkestern på mitt frukostställe så ägg och bacon blev både festligt och högtidligt. När jag passerade kyrkan på väg hem satt det folk utanför på innergården och åt och drack. Antar att det bjöds på någon kaka eller bröd. Jag gick in och tände ljus samt fotograferade blomsterställningen med hans ikon. Epitafen från i påskas stod i ett hörn så det var mycket utsmycknad i kyrkan.

 

Jag är inte uppdaterad på nyheter eftersom jag ska använda datorn så lite som möjligt, men jag har snabbkollat delutbetalningen av tredje stödlånet. Och precis som jag trodde har samtalen inte kommit längre, IMF vill fortfarande inte vara med eftersom eurogruppen inte vill ge skuldlättnader. Men nu börjar det verkligen brinna i knutarna! I juli ska nämligen Grekland göra en avbetalning så nya pengar måste betalas ut innan dess. Rena snurren!

Nu ska jag gå och laga middag vilket i dessa dagar betyder en annan soppa än igår. Livet leker…


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Vandrande funderingar

I kontakt med vandrarkunder, både presumtiva och reella, får jag ta emot frågor och tankar som sätter igång funderingar hos mig. En del resulterar i korrigeringar av vandringar, bokningsrutin med mera. En del är mer övergripande och just nu snurrar det runt funderingar kring vad jag egentligen sysslar med, hur nå ännu fler människor och hur hantera etiketter.

I vandringsvärlden finns vandrare och vandrare. Jag hör till dagsvandrarna som återvänder hem eller till hotell/lägenhet på kvällen. Den andra gruppen är de som kombinerar vandring med friluftsliv, dvs de lagar mat och sover över ute i naturen. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att vistas i naturen, få upplevelser och koppla av.
Det finns också frågan varför man vandrar. Jag hör till de som gör det för avkopplingen, naturen, hämta energi, få frisk luft, må bra. Det finns de som ser prestationen som det primära, t ex hur långt man kan gå på en viss tid, hur svårt väder man kan klara av.
Det verkar också finnas de som har en lista över vad och var man ska vandra. Och det finns de som åker på vandringsresor, men inte vandrar annars. Ingen av dessa tilltalar mig så jag vet inte vilka leder eller toppar man ska vandra och jag är så gripen av själva vandrandet att jag gör det året om.

Inget av det jag nämnt så här långt är något bekymmer för mig. Det går inte att säga att den ena naturupplevelsen är bättre än den andra. Det enda jag funderar lite över ibland är de som åker på vandringsresor, men inte vandrar regelbundet. Jag kan tycka att det är väldigt synd att inte uppleva sin närmiljö och att regelbunden vandring kan ge så mycket i en jäktig tillvaro. Dessutom tycker jag att det skulle vara jobbigt att vandra i flera dagar efter ett långt uppehåll. Samtidigt är vandringsresor bättre än inget vandrande alls och chansen finns att bli biten!

Problemet för mig ligger i andra änden. ”Vandra” börjar bli urholkat i svenskan och betyda lite vad som helst. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en tur osv är uttryck som jag ser alltmer sällan. Det verkar som om allt är att vandra. Det här gör det svårt att marknadsföra vandringar då det kan bli ett stort gap mellan förväntningar och vad som erbjuds.

Jag tycker inte att man vandrar när man går en promenad eller en långpromenad. Vandra är inte bara att gå – det inbegriper så mycket mer som närvaro, naturupplevelser, koppla av med mera. När man hänger ryggsäcken på ryggen och snörar på skorna för att vistas i naturen omkring 4 timmar är man ute på en halvdagsvandring, tycker jag. Någonstans där går gränsen för mig. Det behövs tid för att varva ner och lägga i vandringsväxeln, skifta från jäkt och problem till att uppleva och njuta av det som finns runt om, tömma skallen och bara ta in här och nu. Sedan ska man vistas i det där tillståndet ett tag för att efteråt känna sig utvilad och full av energi.

Jag kan mycket väl gå långpromenader med den som så önskar, men då kommer jag att kalla det för det. De är en väldigt bra inkörsport till vandring och kan jag hjälpa och inspirera fler till att ta steget vidare till vandring så gör jag gärna det.  I mars gick jag en långpromenad med en riktig stadstjej som efteråt sa att hon ville prova längre sträckor.

Som vandringsledare är det omväxlingen mellan olika kunder som är givande och att få berätta om den här ön, lite historia och annat som det finns intresse för. Andra ögon kan öppna mina ögon för saker som jag inte sett även om det är en vandring jag gjort många gånger. De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha ett par vana alpvandrare som kunder och då visa den kretensiska våren i det omväxlande landskapet. En annorlunda natur än vad de är vana vid och som de verkade uppskatta och njuta av. Vi pratade också om hur bra det är med organiserad vandring bl a för att inga dagar blir bortkastade, slippa planering, kunna koppla av helt, få se platser man inte hittat själv.

Det där med etiketter på olika saker fascinerar mig dels rent språkligt, dels varför de behövs. Vi kan inte försöka vara närvarande i det härvarande utan det ska kallas mindfulness. Vi kan inte göra flera saker på en gång eller ha många bollar i luften utan det ska kallas multi tasking. Och på tal om det verkar vi ha svårt för att ”bara” göra en sak utan flera saker ska kombineras även när vi är lediga. När man är ledig vill man väl koppla av fast det heter ju relax och det finns t o m relax-avdelningar. Vill vi vila kropp och själ söker vi inte ensamhet utan då åker vi på retreat. Det finns många exempel. Det som jag finner lite lustigt och märkligt språkligt är varför vi så ofta tar till utländska ord. Varför behövs de här etiketterna och blir det vi avser bättre, finare och mer upphöjt om det är utländska ord? Något att fundera över!

Nu har det dykt upp även inom vandring. Angeliqa Mejstedt har i vandringsbloggen.com lanserat uttrycket hikefulness:

Hikefulness är ett ord som inte finns i någon ordbok. Men alla som upplevt naturen på nära håll kan relatera till den känslan som uppstår när solljuset faller precis rätt mellan träden, vinden får löven i trädkronorna att rassla och du drar in doften av våt jord och mossa efter ett sommarregn. Det kan vara den där stunden efter en lång vandringsdag när du sätter dig ned vid vattenbrynet, tänder en brasa och ser lågorna dansa under månskenet. När livet för en stund är helt fulländat. När det inte finns något igår eller något imorgon. Bara här och nu. Hikefulness.

Jag tänder ingen brasa, men sätter mig ofta och bara njuter av det som finns omkring mig så definitionen, som är bra, stämmer in även på en dagsvandrare. Men behövs etiketten? Och varför engelska? Jag är lite tudelad. För en del av mig tänker att om det nu ska vara så svårt att nå ut till människor med vandring och naturupplevelse så kanske det behövs ett uttryck som kan tävla med alla de andra. Jag får väl gå och suga på det ett tag!

Kanske jag tar lite ledigt från funderingar för nu är vi i påskveckan. Kommer mer om den framöver i bloggen. Jag hinner inte med eller känner till alla traditioner så undrar du något om påsken i Grekland så googla, men tänk på att det finns lokala skillnader så lägg till Kreta. Det blir min fjärde påsk här och jag lär mig något för varje gång. I år ska jag inte köpa något påskbröd (dyrt och smaklöst), men försöka komma ihåg att köpa en ljuslykta (till vad får du veta om några dagar).

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Mellandagstankekorn

Lite mellandag idag, ska snart hämta hyrbil för de sista dagarnas aktiviteter. På lördag är det dags att åka hem till den vackra ön med sitt magiska ljus, sköna natur, underbara och gästvänliga människor…osv…! Det far runt en massa tankar och känslor, men det får jag reda ut senare. Jag kan i alla fall konstatera att den stora förändring jag gjorde i april var helt rätt, jag hamnade där jag vill och ska vara. Läs mer

Om fria zoner och livet

Berättade igår att jag gjort lite fynd vid rensning av filer på datorn. Ett om social kompetens fick du igår och idag kommer nästa: hur få ett roligare, bättre liv och inte dö i förtid. Trots att texten har några år på nacken känns den aktuell.
Det är viktigt med fria zoner, jag tror att det ligger mycket i resonemanget. Mina fria zoner är bl a vandringar, söndagsfrid, välja bort ”måsten” ibland (damm ligger kvar till nästa dag…). Läs mer