Dagen idag började med regn tidigt i morse. Den hårda vinden från Libyska havet har nu börjat lugna ner sig så smått. Himlen är jämntjock med molnmassor i olika lager som sveper fram. Bergen är insvepta och då och då kan jag se att det regnar både i Dikti-bergen och Thripti-bergen. Vi är inne i ett underbart halvår med väder.

Igår hade vi en fantastiskt fin dag. Vi åkte upp nästan hela vägen till byn Thripti och gick upp på en platå (cirka 800 m ö h). Därifrån får man en makalös utsikt över vackra Mirabello-bukten! Och ögat kan färdas långt över bergen för att fånga och gissa byar. Det var vindstilla och tyst. Klar, lite krispig luft. Blå himmel med liksom molnstreck strax över horisonten både över Kretensiska havet och Libyska havet. Så’na moln som förebådar väderomslag och vi visste ju vad som skulle dra in senare under kvällen.
Vi vandrade nerför, stannade ofta och såg oss omkring. Fikastopp i byn Agios Ioannis (cirka 500 m ö h). Omplanering av den fortsatta sträckan pga underlag som vi klarar av olika bra. Det fick bli asfaltvägen ner till kusten. Bredvid berg, sänka som är som en vid ravin, småvägar och bakom oss den mäktiga Stavromenos-toppen – vad kan man mer begära? Tacksamheten flödade medan vi njöt för fullt. En bänk vid vägkanten blev vårt andra fikastopp med en vy framför våra fötter som gjorde att vi nästan glömde kaffe och bulle. Fast bara nästan.
Nöjda, belåtna och trötta ringde vi efter taxi när vi nått Koutsounari. Jag kan avslöja att det idag känns i benen att vi gick nerför det mesta av tiden. Skön känsla.
Den här mästerfotografen hade lyckats ha fel inställning på kameran så några foton på de fina vyerna blev det inte (kan på facebook på Vandring på Kreta se en cirka 6 år gammal videosnutt från platån). Så högt upp såg vi givetvis både Kretensiska havet och Libyska havet samtidigt vilket Lisbeth visar på fotot nedan. Det andra fotot är från fikastopp 2 där du kan se Agios Ioannis och snett upp till höger om byn kom vi över från norra sidan.

Efter vandringen i fredags (som jag skrev om i inlägget Din tur) fick jag några frågor på facebook om hur långt jag vandrar. Det fick mig att inse att det nog är dags att ta upp det där med vandring igen här i bloggen. Det är ett tag se’n sist.

När jag startade min verksamhet 2015 visste jag att det i svenskan hade börjat slira med begreppet ”vandra”, men jag kunde inte föreställa mig hur det skulle bli. Plötsligen var det väldigt svårt att marknadsföra vandringsverksamhet mot Sverige eftersom ”vandra” användes i alla möjliga sammanhang, blivit ett modeord och började förlora sin betydelse. Det är fortfarande svårt, men jag gav upp för ett par år se’n.
Varför är det så viktigt vad ord och begrepp betyder och står för? Fundera över det här exemplet som jag såg på facebook för nå’t år se’n:
En tjej skrev i ett inlägg att folk inte tog hänsyn till att hon var vegetarian (eller om det var vegan – jag minns inte exakt). Hon beskrev lite vad folk sa och hur de betedde sig och hennes poäng var att de inte tog hänsyn utifrån hennes definition av vegetarian.
En person kommenterade att hennes definition inte stämde överens med den allmänt vedertagna så det var inte så enkelt för folk att veta hur de skulle bete sig.
Hon svarade att hon hade minsann rätt att ha vilken definition hon ville och som passade henne. Det kunde ingen förbjuda.
Personen försökte då förklara att det blir väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att över huvud taget diskutera olika saker om vi inte vet vad ord och begrepp står för. Att om var och en ska ha sin personliga definition vet folk inte hur de ska bete sig och det blir svårt att göra sin röst hörd för förändring osv.
Tjejen svarade att det struntade hon i, hon hade sin definition som passade henne och den tänkte hon fortsätta ha.

Det är här marknadsföringsproblemet ligger: vad är ”vandring”!? Engelskan använder ”walk” om allt, men ”hike” börjar komma mer och mer, tycker jag. Amerikanskan är bra – de skiljer klart och tydligt på ”walk” och ”hike”. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en sväng osv har försvunnit i svenskan. Nästan allt är nu ”vandring”. Jag anser att vandring sträcker sig över en längre tid, görs i naturen i en skön vandringslunk som möjliggör att njuta av landskap och natur. Tiden är viktig för att koppla av och sedan vila i avkopplingen en längre tid (dagen efter kommer energipåslaget!). Vara närvarande i det härvarande som Christer Olsson säger. Att vandra är att hänga på sig ryggsäcken, snöra vandringsskorna och vända ryggen åt civilisation och den egna vardagen. En halvdagsvandring är för mig cirka 4 timmar, kortare är inte vandring utan något annat.
Den andra ytterligheten är de som menar att vandring måste innehålla tältning och matlagning. De är mycket enklare att diskutera med för det går att skilja på vandring och friluftsliv. Säger jag i det sällskapet att jag dagsvandrar så vet de direkt att jag valt bort friluftsdelen.
Se’n finns det de som ska gå så långt som möjligt på kortast tid, vandra på kända platser ”typ ”måsten”), de som toppvandrar med flera varianter på anledningar till att vandra. Vi vandrare drivs av olika saker.

Ett annat begrepp som börjat leta sig in är trekking. Jag hoppas att inte det också blir urvattnat. Trekking är att ta sig fram i vild natur (alltså inte leder, stigar el likn). Kort kan man säga att trekking handlar om att ta sig från A till B ”fågelvägen” och hantera vad man möter, t ex kan det innebära klättring. Det här sysslar inte jag med, jag vandrar.

Jag har tackat nej till kundförfrågan om att ”vandra” 1-2 timmar och då förklarat att jag inte har promenad och långpromenad bland mina tjänster. Många frågar också om längd på vandringar. Jag lärde mig tidigt att i bergslandskap räknar man inte längd utan tid. En mil har olika tidsåtgång beroende på med- och motlut, slingrande stigar och vägar, underlag med mera. Vandringen som vi gjorde igår tog sex timmar (med fikapauser och fotostopp), var 15,5 km enligt Google maps och vi började på cirka 800 meters höjd. I Skåne vandrade jag runt 25 km, men det är ett helt annat landskap (även om inte hela Skåne är platt vilket många uppsvenskar tror) på annorlunda underlag.

Det är givande och roligt med vandrarkunder. Jag har upplevt många fina stunder med ”wow” och ”SÅ vackert” och andra spontana utrop. Jag har också haft förmånen att få vandra med den som var på väg tillbaka i rehabilitering, klarade hela vandringen och var både glad och lycksalig. Med vana alpvandrare som kunder diskuterades fördelen med organiserad vandring och de lyfte fram ”inga bortkastade dagar, slippa planera, kunna koppla av helt, få se platser vi inte hittat själva”. En vandrarkund satte huvudet på spiken när hon ungefär halvvägs på vandringen utbrast ”Så här avkopplad har jag inte varit på länge, länge!” samtidigt som hon började njutningsfullt se sig omkring på naturen och bergen.
Det är vandring!

Så välkommen att vandra! Jag har samlat på mig flera olika vandringar med olika svårighetsgrader och några med tema. Än så länge har alla mina kunder fullföljt och i alla fall sagt sig vara nöjda oavsett förutsättning och utgångsläge.
Och fortsätt med promenader, långpromenader, gå en sväng osv! Det ena utesluter inte det andra. Det är viktigt att vi kommer ut! Åk ut i naturen då och då med picknickkorg. Innan du vet ordet av har du kanske t o m börjat vandra så smått…

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!