Innan du lämnar bilen på parkeringen i byn kontrollerar du att mobilen ligger i vänster ficka och är i tyst läge, ”hundskrämman” i höger ficka och kameran sitter fast i livremmen. Vandringen kan börja!

På väg ut ur byn ser du en kvinna framför ett hus. Ni hälsar. Vid grinden står hennes katt. Den ser mycket nöjd och välmående ut, nästan lite mopsig. Har nog precis ätit frukost.

Du tar den jobbigaste delen först. Upp för sluttningen. Solen värmer i ryggen. Morgonens fräschhet dröjer kvar. På marken glittrar daggdroppar. I omgångar med motlut är du till slut över en kam och det bär neråt. Du är på jakt efter tecken på att naturen kommit igång och hittar snart blommor. Regnen har, som vanligt, väckt växterna efter deras sommarslummer. Allt är rentvättat, inget damm. Det är tyst och stilla.
Mellan bergen är landskapet som en gryta. En pickup kör förbi. Flaket är fullastat med olivgrenar. Getterna ska få ett skrovmål.
I grytan finns blommande ljung i mängd. Ser nästan ut som odlade fält. Så vackert, tänker du. Och känner att nu har axlarna sjunkit ner, stegen saktat in.

Vid källan stannar du och fikar. Nu är du ute ur grytan och tittar ner på nästa by. Tankarna far omkring. Gamla minnen, nya händelser. Du behöver reda ut några tankar så du pratar för dig själv. Det hjälper.
Du samlar ihop termos, plastpåse, mugg och sittdyna. Du går i utkanten av byn, förbi olivpressen där det är aktivitet. En hund skäller ut dig efter noter. Den blir tystad av sin matte. Du möter en kvinna på väg till sopkärlen. Hon har svårt för att gå, stöder sig på en gren. Ni hälsar och önskar en god dag.

Du går i utkanten av Armenichandras-platån på väg till nästa bergiga del. På väg bland små odlingsfält och skjul skymtar du en annan by, men dit ska du inte. Du svänger åt motsatt håll. Sopor, skräp och avfall har dumpats igen en bit ifrån byn. Du tar foton med Themis och sänder iväg dem. Themis kommer att meddela Sitia kommun.

Så passerar du den stora hagen med getter och flera hundar. Det var här du en gång såg ett gäng brungamar kalasa på nå’nting. Hundarna bryr sig inte om att skälla idag, kanske de inte är där.
Nu tar vinden i en smula och du får motvind. Molnen far runt på himlen. Solen skyms en stund. Du funderar över att det steniga landskapet ser nog vissa som ogästvänligt och vasst. Du tycker bara att det är vackert och alla former underhållande.

Framme vid T-korset, du svänger vänster. Snart är du inne på lilla odlingsplatån och omgiven av vingårdar. De förbereder sig för sin vinterslummer. Solen har kommit fram igen, raderna sprakar i gult och brunt.
En röd personbil? Så ser du mannen som plockar xorta*. Han ser lite undrande på dig, tycker väl det är konstigt att du hittat hit. Ni hälsar så klart. Ett kort möte. Han böjer sig ner och fortsätter plocka, du sätter ena foten framför den andra för att fortsätta vandra. Var och en till sitt.

Nästa by hälsar med hundskall och sol. Du får syn på ett snyggt stilleben som kan bli ett bra foto. Du tar ett. I en liten vinodling ser du en ända. Det är en man som är ute och beskär. Han är så upptagen att han inte ser rörelsen uppe på vägen. Du säger inget, vill inte störa, bara vandrar förbi.
På vägen får du sällskap med en liten gräshoppa. Några bin surrar förbi. Inga rovfåglar idag, men en skrattande korp. Du noterar att vildpäronen håller på att mogna och att ekollonen är klara.

Snart är du framme vid ditt ”rastkapell”. Dags för en fika. På ängen framför går en kvinna och plockar xorta*. Den har väl också fått fart i och med regnen. Det är ju de mjälla, fina skotten man vill åt. Ni byter några ord, sedan går hon i riktning från där du kom. Ska väl hem till lilla byn.
Du sitter stilla med tomt huvud. Bara njuter av friden. Solen och molnen. Tänker att nu har den vackraste tiden börjat. Den som sträcker sig från de första regnen efter sommaren till slutet av april. Många går på om våren med sina blommor och sommaren med värme, men det är när ön prunkar så det hörs och grönheten breder ut sig, temperaturen är behaglig och vädret skiftande som är den vackraste tiden. Om det går att rangordna ”vackert”. Var tid har sitt.

Fikapausen slut och du startar sista sträckan. Nu är vinden bara en smekande fläkt. Du passerar övergivna ruinbyn där du tydligt kan se deras inmutningar av odlingslappar. Rakt fram ser du långt, långt. Efter en kurva flyter Ziros-platån ut framför dina fötter. På väg till bilen ser du fårhjordar som betar. Full fart vid olivpressen. Och plötsligen hör du till vänster en berghöna och en annan svarar på din högra sida!

Framme vid bilen stannar du upp och summerar dagen. Perfekt vandringsväder. Omväxlande landskap. Fart i naturen. Frid och ro i tystnaden. Själ och hjärta har fått vila. Och energipåslaget kommer imorgon. Precis när du ska backa ut kommer en man som parkerat sin pickup bredvid dig. Han lägger upp en säck på flaket. Se’n hälsar han och kelar med sina tre hundar. En fin slutbild att ta med sig.

En dag att vara tacksam och glad över.

Ta känslan med dig in i helgen och ha det skönt! Var rädd om dig och andra.

*xorta (χόρτα) är ”grönt” som plockas och tillagas. Lite olika sorter under olika tider på året. Vansinnigt gott med olivolja och citron!

PS. Fler foton på min flickr-sida!