Välj ett foto som jag ska blogga om! Mer information sist i PS. Inläggen i denna serie finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.

Ylva Öhlund valde detta foto:

Hon hade några funderingar: bor det folk i byn? finns duktiga möbelsnickare kvar på Kreta utöver fabrikerna?

Fotot är taget i byn Karidi som jag stannade till vid på en biltur och berättade om i blogginlägg Biltur på östraste Kreta (där finns också en karta). Byn ligger inom Sitia Geopark (skyddad av UNESCO) och på den hemsidan har byn en egen presentation. Det finns övernattningsmöjlighet i gamla byn och vandringsslingor vid byn. Det finns tre vägar dit varav den jag körde i ovan nämnt blogginlägg är den sämsta. Byn är uppdelad i två delar som så många byar: den gamla del (till vänster i bilden nedan) som är mest ruiner där några renoveringar pågår och den nyare del (till höger) där byinvånarna huvudsakligen bor.
Mer om byn här och här. (om du ska söka information om byn tänk på att det bara på Kreta finns flera Karidi och att byn ibland stavas Karydi!)

Från mitt besök i augusti:
”Jag valde att ge mig in i gränderna i den gamla byn. Många gamla, vackra stenhus som ruiner givetvis, men de ger möjlighet att se hur byarna var organiserade, inredning och ger utlopp för fantasin. Jag har i alla fall inga problem med att se vuxna, barn, åsnor och getter spankulera omkring. Höra mödrar kalla på sina barn. Se några som stannat vid kafenio för att ta en kaffe innan de gav sig ut till sina små åkerlappar. Se prästen skynda upp mot kyrkan. Kyrkan, ja. Den var givetvis nykalkad och grann. Den lyste gudomligt mitt ibland de gamla stenhusen.”
Bland de gamla husen stod på en förstukvist några övergivna stolar, inne i ruinerna kunde jag se inbyggda hyllor och utanför ett hus stod alltså det fina skrivbordet, fotot som Ylva valde. Har det sparats brev från Kanada eller Australien i lådan? Fast är det ett skrivbord? Är det kanske ett bakbord? Eller ett matbord? Tänk om bordet kunde tala, nu kan bara äldre byinvånare upplysa oss och snart inte de heller. Det sätter i alla fall igång tankar…. Var det mannen själv i familjen som tillverkade bordet för de hade kanske inte råd att köpa möbler. Eller bysnickaren tillverkade det mot betalning i bröd, fårost eller t o m får. När de skaffat bordet och använde det under hela livet (för så fick man tänka förr och då fanns rejäl kvalité och inte bytte man för man var ”trött” på det) kunde de väl inte föreställa sig att det en dag skulle hamna ute på backen, ratat, bortsorterat. Visst skulle det kunna bli fint igen med lite kärlek och snickarfärdighet? Och var skulle det passa bättre än i ett renoverat gammalt hus i den by där bordet alltid funnits.

Vi människor lämnar så många avtryck. Inte bara i minne och hjärta hos nära och kära utan på fler sätt. Min syster hittade i veckan en brevkladd som mor skrivit. Jag har nyckeln till mors brudkista som far gjort. Ibland talas det om att vi samlar för mycket prylar. Jag tror att vi samlar fel prylar. Visst har ett lakan med mitt monogran som mor sytt och spets som farmor virkat ett oersättligt värde? Ett värde som inte mäts i pengar, men ett redigt avtryck! Och det slutar inte där utan det är uttryck människor använde, foton, roliga presenter de gav oss, söndagsutflykter (både de lyckade och de som blev tokiga), en svarvad träskål…

Om det finns mindre möbelsnickerier på Kreta, som var Ylvas andra fundering, vet inte jag. Klart är att det tillverkas mycket möbler på ön. Jag sökte på ”carpenter furniture”, ”wooden furniture” och andra kombinationer. Jag fick massor av träffar, bl a samlingssidor som Nicelocal.
Jag tror så här: det kan mycket väl finnas duktiga möbelsnickare lite varstans, men de riktigt små har inga hemsidor på nätet. Man får fråga runt!
Jag hittade dock flera företag som tillverkar måttbeställda möbler, dörrar osv och har flera år på nacken. Här är det ibland generationer som utvecklat något enkelt till något mer modernt, följt med tiden. Och det verkar som om de sysselsätter en hel del människor. Ett exempel är Kopiadakis. År 1918 öppnade George Kopidakis och hans son en verkstad i Iraklio där de tillverkade stolar. Och se’n rullade det på!
Ofta när man surfar runt på nätet dyker det upp oväntade saker. Jag studsade till när en av träffarna på nätet var en butik som heter ”Myran” i Aten! För mig gav det associationer till second hand-butiken i Malmö. Det visade sig vara en möbelbutik som inriktat sig på skandinavisk design och de har haft flera kontrakt, t ex möblerna i Aegean Airlines Lounger!

Ha en fortsatt bra vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. En inbjudan till dig att välja ett foto som jag ska skriva om på ett eller annat sätt. Det hjälper mig med inspiration och uppslag. In och välj ett foto (behöver inte vara från Grekland) på min flickr, kopiera länken och maila den till mig på ia.lofquist@live.com eller Messenger!
Inläggen i denna serie finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.