Panda och jag styrde österut i tisdags med ny AC och fyra nya däck! Det var ett tag se’n jag var därute och jag ville också besöka en, för mig, ny by och köra en ny sträcka. Så vi gav oss iväg strax efter kl 9 och var tillbaka vid 17:30-tiden. Som jag sagt tidigare här i bloggen tycker jag om att ha gott om tid, ta det lugnt och stanna ofta.

I Koutsouras svängde vi inåt land mot Stavrochori. Det är ”gamla” vägen till Sitia och den är väldigt vacker och fin. Här kan du njuta av det speciella hedlandskapet – frygana – som är typiskt runt Medelhavet. Få träd ju längre österut du kommer, men fullt med olika buskar, örter och gräs. Just nu blommar timjan vilket ger sluttningar och vägkanter härliga lila inslag i det gröna.
Den här vägen körde vi:

Ett stopp vid Paraspori spring där jag lyssnade på cikador. Eller lyssnade och lyssnade. Parningssäsongen är på sin höjdpunkt så det är mer så att ljudet (oväsendet) anfaller och det går inte att höra något annat!
När vägen går in i byn Achladia så ta det lugnt! Där är ett stort, stort hål i vänster körfält som varit där i över ett halvår. Man kan ju undra varför ingen gör nå’t åt det, det är ju inte bra för någon bil.

Ett mål på bilturen var Roussa Ekklisia som jag hört en del om och som har fladdrat förbi på nätet då och då. Som om den kallade på mig. Jag provade först en väg från Piskokefalo mot byn som var väldigt smal och ledde mig upp till kapellet Panagia Trapezonta. Makalös utsikt över Sitia, bukten och bergen!

Se’n tyckte gps att jag skulle in på en eländig grusväg, men då valde jag att köra tillbaka till Piskokefalo och styra mot Sitia. Det får vara måtta på vad Panda ska klara av!

Det är tydligt skyltat i Sitia mot Palekastro – Vai – Touplou så man kör i utkanten av sta’n. Väl ute på kustvägen håll utkik efter skylt mot Roussa Ekklisia till höger! Och nu kommer du in på en väg som kräver att du stannar då och då för att njuta av utsikten!

Roussa Ekklisia strosade jag runt i och njöt av alla blommor. Det var blommor nästan överallt, de måste älska att det prunkar.

I en liten gränd växte en av de största bougainvilleor jag sett i form av ett fint och jämt träd. Jag undrade om bynamnet hade något att göra med ”röd kyrka” och hittade senare information på nätet att det finns olika teorier. En bygger på att byns, som är rik på vatten, gamla kyrka Agios Nikolaos ansågs byggd på en vattentäkt, en ”flytande” kyrka – dvs Roussa Ekklisia. Mer om byn här.

Jag hittade tavernan, någon pysslade i köket men där var stängt. Och jag som kände lite sug i magtrakten…en kaffe vore inte dumt… Byn är värd att besöka, jag fick en känsla av att där bor ganska många utlänningar vilket ger, i alla fall mig, en annan stämning.

Dags att komma vidare! Skulle jag köra söderut ner till Karidi eller återvända till kustvägen och köra österut? Vägen till Karidi såg inte stor ut på kartan. En vägskylt pekade söderut och det skulle den väl inte göra om vägen var dålig. Men man vet aldrig. Beslut: jag kör en bit, är vägen alltför dålig vänder jag. Vägen ner till kustvägen måste vara vacker att köra nerför så jag vinner i vilket fall som helst.

Vi gav oss iväg! Asfalt – strålande. I Krioneri tog asfalten slut, resten av vägen var grusväg. Inga stora hål eller bortspolad väg, men bitvis väldigt stenig. Har du hyrbil så se till att hyra en som är hög undertill, t ex Panda. Underredet ingår oftast inte i försäkringen hur ”helförsäkrad” och ”allt ingår” som du får höra.
Vi färdades långsamt och försiktigt. En märklig känsla att köra uppe i bergen utan att se en människa. Som att vara uppe på ett tak dit ingen kommer. Det slog mig att det var så nära ”uppe i bergen” man kan komma utan att vandra.

Så var vi framme i Karidi och min föraning ”tror att jag varit där tidigare” visade sig vara korrekt (3-4 år se’n), men då kom jag från ett annat håll och gick inte in i byn.
Byn är egentligen två byar: den gamla (”Karidi Traditionell Village”) och en nyare. Jag valde att ge mig in i gränderna i den gamla byn. Många gamla, vackra stenhus som ruiner givetvis, men de ger möjlighet att se hur byarna var organiserade, inredning och ger utlopp för fantasin. Jag har i alla fall inga problem med att se vuxna, barn, åsnor och getter spankulera omkring. Höra mödrar kalla på sina barn. Se några som stannat vid kafenio för att ta en kaffe innan de gav sig ut till sina små åkerlappar. Se prästen skynda upp mot kyrkan. Kyrkan, ja. Den var givetvis nykalkad och grann. Den lyste gudomligt mitt ibland de gamla stenhusen.
Mer om byn här.

(Kan tillägga att det finns rum och lägenheter att hyra för turist i båda byarna!)

Nu började vi klättra neråt mot Zakros till favorittavernan Xyloporta. Åker du dit så ta en stund och titta på fotografierna på väggarna! Här blev det både lunch och kaffe. Och jag blev så paff när en av karlarna sa ”Du är från Sverige, eller hur?” (ja, han sa det inte på svenska utan på engelska). Jag kunde inte tänka mig att de kom ihåg att jag berättat det för längesen s jag undrade hur han kunde veta det. ”Det hörs på din accent.” Jaha, där var nog en person med ”språköra”!

Nu började vi tänka på hemfärden och körde mot Xerokampos, östra kusten. Ett område med villor och rum att hyra, tavernor och café, fina stränder. Ingen egentlig by och allt ligger utspritt, ingen stor anläggning. Här semestrar en hel del brittiska familjer (har jag fått intryck av) och greker kör gärna hit på helgen. En av skandinaver bortglömd sträcka. Här finns också några dramatiska och majestätiska raviner (flest raviner på Kreta finns på östra delen av ön, men många av dem är tyvärr otillgängliga för vandrare, även en hel del för klättrare). Vägen upp från Xerokampos kräver också några stopp för att njuta av vyn. Om inte annat kan man försöka räkna hur många nyanser havet har. I tisdags fanns flera från turkos till djupblått.

Så landade vi i Goudouras på sydkusten, den sista bosättningen i sydost. Därifrån till Analipsi hittar man raviner och Kapsa-klostret. Ett tips är att titta på Google Maps i satellit-läge för här är många fina, men ofta gömda från vägen, små badvikar!

En riktig heldag! Skönt att komma ut och överlycklig över att Panda var i god form! (dagen efter small vajern till handbromsen…) Givetvis kan jag inte låta bli att titta efter tänkbara vandringar och fick några idéer…får ut och prova.

Fler foton finns på min flickr-sida (manual till flickr finns här ute i högermarginalen)!
Tidigare bilturer och utflykter finns här uppe i menyn TTT – Tips Till Turist.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Glöm inte inbjudan som jag lagt ut tidigare: välj ut ett foto som jag skriver om. Förra årets inlägg finns uppe i menyraden under Teman och heter ”Tankar kring ett foto”. In och välj ett foto (behöver inte vara från Grekland) på min flickr, kopiera länken och maila den till mig på ia.lofquist@live.com eller Messenger!