Etikettarkiv: irritation

Ur verkliga livet

Två historier ur verkliga livet: när det kör ihop sig i kubik och när det bara flyter på. Eftersom det handlar om hyrbilar kanske det passar bättre med ”backa med handbromsen åtdragen” kontra ”gasa i högsta växel”.

Söndag den 27 augusti och dags för hemresa från Kastrup, men först lämna hyrbilen i Malmö. Den ska lämnas kl 11 och jag gillar att vara ute i god tid. Jag är framme strax efter kl 10 vid hyrbilskontoret på Gasverksgatan där jag hämtade ut bilen. Det regnar, kontoret är stängt men det sitter en lapp att nycklar ska lämnas i nyckelinkastet och en pil som pekar åt höger. (dåliga foton, jag vet, de är tagna med mobilen i regn och irritation…)

Det finns inget nyckelinkast. Jag går runt byggnaden, inget nyckelinkast. På lappen står också ett telefonnummer som jag ringer. Då kommer jag till ett automatiskt meddelande om öppettider som meddelar att det är stängt på söndagar. Jo tack, jag är väldigt medveten om det. Alltför medveten.

Jaha, vad gör jag nu? Gott om tid till flyget på eftermiddagen så det behöver jag inte tänka på. Jag har inte lust att betala för ett onödigt extradygn, alltså måste detta lösas före kl 11. Funderar ett tag på att bara lämna bilen, kasta in nycklarna i en brevlåda (som hade texten ”OBS! Inga bilnycklar här!!”) eller lägga under golvmattan på förarsidan. Men tänk om någon tar nycklarna och snor bilen? Då skulle jag vara ansvarig. Trots regnjacka börjar jag bli blöt, framför allt om fötterna, och i takt med att blötan blir blötare tilltar irritationen.

Konsulterar internet på mobilen, får tag på ett telefonnummer till ett Avis-kontor i Malmö – abonnemanget upphört. Hittar ett annat kontor som ska öppna kl 12, ringer det telefonnumret. Då får jag äntligen kontakt med en levande människa, tillika Avis-anställd! Förutom att jag nu är blöt och irriterad börjar jag bli stressad, men känner hoppet spira så sakteliga.
Ett samtal mellan två irriterade personer utspinner sig. Han ifrågasätter om jag letat ordentligt och om jag är vid rätt kontor. Min irritation minskar inte, jag håller igen och svarar enstavigt och kort. Då höjer han rösten och upplyser mig om att det är minsann inte enkelt för honom för, och håll i dig nu, ”jag sitter inte i Malmö”. Nu var det här samtalet inte någon SIFO-undersökning om arbetsplatsers geografiska placering så den informationen kändes minst sagt irrelevant. Jag ger mig inte utan förväntar mig information från Avis om hur jag ska göra med den Avis-hyrbil jag hyrt av Avis. Kanske en orimlig förväntan. Börjar kännas som moment 22 eller som om jag landat på fel planet.
Han konsulterar kollegor i två (2) omgångar medan jag väntar i telefon. Och i regnet. Till slut säger han att jag kan lämna bilen på ett annat kontor. Var då, undrar jag och han svarar Centralstationen. Är det kontoret öppet nu?, undrar jag. Ja, svarar han. Jag, mitt dumma spån, tror att han vet vad han pratar om. Antagligen var han bara på fikarast.

Jag kör genom Malmö till Centralen, klockan börjar närma sig 11. På baksidan av stationen inga hyrbilsfirmor. Var fasen är dom? Slänger undan hyrbilen i en lastzonsruta och skyndar in på Centralen. Ingen informationsdisk. Vem kan tänkas veta, vem känner till centralstationen bättre än jag…kanske de som jobbar där och kanske allra bäst de som jobbar med trafik!? Tar ett turnummer på Skånetrafiken. Massor med folk före mig. SJ mitt emot är tomt på folk. Kan inte vara alldeles ovanlig att folk som kommer med tåg ska ha hyrbil så jag stegar in där och frågar efter var hyrbilsfirmorna håller till, t ex Avis. Den lilla människan svarar då, och håll i dig igen, att det vet hon inte för ”jag bor inte i Malmö”. Då känner jag att jag mister tron på Sverige! Har alla slagit ifrån sina hjärnor?? Jag ger blanka tusan i var folk ”sitter” eller var de bor.

Hon drabbas av ett ögonblick av tankeverksamhet och knappar på sin dator. Jo minsann, Avis ska finnas på Stormgatan. Hon konsulterar sin kollega som inte vet var Stormgatan ligger eftersom hon inte heller bor i Malmö (!). Ingen av dem försöker ta reda på det eller slås av tanken att söka på Google maps på datorerna de har framför sig (man vågar väl inte föreslå en papperskarta under disken…) – tur att jag inte kom från Sverige (norr om Skåne) eller utlandet…. Jag upplyser dem om att jag vet var Stormgatan ligger och tackar så väldigt mycket för hjälpen. Och jag lyckas låta bara tacksam och inte ett dugg ironisk. Bara en så’n sak!

Springer ut, kl är nu 10:55, och har inte fått p-bot, kör bort till Stormgatan. På Avis-kontorets dörr står att de öppnar kl 12 på söndagar. Ingen p-plats så jag ställer bilen på en tom plats framför en utfart, går bort till kontoret och ser att där inne rör sig folk. Laddar för att knacka på dörren, tar ett djupt andetag, men hinner inte knacka för en personal öppnar på alldeles eget initiativ! Jag förklarar snabbt läget i en komprimerad version, visar var bilen står och hon tar emot nycklarna. Jag tar mina resväskor och bara går iväg.
Känner mig som Don Quijote som just vunnit ett slag fast jämförelsen haltar med tanke på att han levde i en imiginär värld där vindmöllor blev jättar medan min värld och mina strider denna förmiddag var, tyvärr, högst reella. Kanske jag är mer som en cowboy som rider bort mot solnedgången efter väl förrättat värv med att vinna en bit av the Wild West.

En råbiff (nog den godaste jag nå’nsin ätit!) med ett gott glas vin på Kastrup får mig att må riktigt bra igen!

Vid halv tio på kvällen landar mitt flyg på Iraklions flygplats. Får väskorna snabbt, går igenom och där står Manolis (Yiotis Rent a car) med min hyrbil. Jag har bytt hyrbilsfirma så detta är bara min tredje hyrning. Jag har inte haft möjlighet att ta ut euro, men har kreditkort. Han viftar undan kortet och säger ”kom in och betala imorgon, det är ok, inga problem, kom när du kan på förmiddagen”.

Två ytterligheter på samma dag – man kan bli trött för mindre! Vid nästa Sverige-besök blir det antingen hyrbil som hämtas och lämnas på Kastrup eller gamla stabila fd Statoil. Jag minns tydligt första gången jag hyrde av Yiotis (det finns i inledningen på detta blogginlägget från december) och servicen bara fortsätter så givetvis fortsätter jag att hyra där!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

En så’n jävla dag

Jag brukar inte svära på bloggen, men allt har en gräns. Och här går min. Hur mycket mothugg kan en dag innehålla? Här några exempel!

Jag inser att jag blev lite bortskämd under veckorna i Sverige där ärenden går på nolltid. Kom liksom ur det här att inte veta var varor finns, språkproblemen mm som gör att allt tar längre tid. Och kräver mer energi och tålamod. Så här känns det idag: måste här finnas så många utlänningar?

Dagen började med att morgonrundan ställdes in. Det blåste (och gör fortfarande) så det ven i huset, känns nästan som att vara i Skåne. Eftersom mer än halva rundan är utanför sta’n kändes det inte så skönt eller säkert.

Så in i bilen och hämta de måttbeställda mattorna. Ska bli SÅ roligt att lägga på dom. Och varmare! Se’n iväg på mitt ändlösa och hopplösa sökande efter rundstav som jag behöver för att hänga upp två vävnader. Hur svårt kan det vara? Har frågat några om tips så nu har jag varit på super markets, Kina-marknad, blomsterhandel (där personalen rymt för det var alldeles tomt). Till slut gav jag mig västerut där det är typ industriområde. Där låg en större trävaruaffär, men de hänvisade mig till en annan. Där beklagade dom att de inte hade rundstav, men de hade ett annat förslag, en sorts list. Tveksamt om det fungerar, men det var i alla fall en lösning.
När den var delad i de mått jag önskade var den ena sönder i en ände. Jag försökte förklara det för madame, men hon förstod absolut ingenting trots att jag visade och pekade övertydligt. Så bekvämt att kunna framkalla en liten frånvaroattack med synfel så där utan vidare när det passar. Då gav jag bara upp, betalade 2 euro och körde till grekiskan. De kan bli bra blomsterpinnar till våren. Men jag har fortfarande inga rundstavar!!

Grekiskan nästa, det är ute i en by som heter Koutsouras, nära Makrigialos. Vi stod vid stadshuset och tittade på branden i Orinoravinen som började igår. Det rök rejält och från och till slog det upp eldsflammor, elden flyttade på sig både upp och ner utmed slänten. Tänk er brand i en ravin och hård blåst – det släckningsarbetet blir inte enkelt. Rundstav och mattor och frysa och…ja, allt mitt lilla elände fick plötsligen lite andra proportioner.

DSC01970

Så kom jag hem, tvättade av golven och öppnade paketet med mattorna. En av dom var för kort! Jag blir så j….la trött!! La ut den som var rätt och då måste jag bl a flytta köksbordet. Du har inte sett mitt köksbord, det är massivt kan jag berätta. Och ”korridoren” där mattan ska ligga har inte en rak vägg. Puh, pust och stånk. Blev bra till slut.
Så den felaktiga. Såg väldigt konstigt ut för det var ju inte så det skulle se ut. Ilska och irritation….ska jag behöva åka tillbaka med den imorgon….och hon kan ingen engelska och jag kan ingen grekiska…hur ska jag få henne att förstå? Fram med lappen som jag sparat där måtten stod – yes, här är mitt bevis!
Men så var det den där lilla känslan i magen…det är väl inte jag…som mätt fel, alltså…. Kontrollmätning: jodå, det var jag. Ok, då slipper jag asa tillbaka den imorgon och gå en match med butiksägaren. Men hur löser jag detta? Då tackar man alla inredningsprogram på tv, fixar, testar, konstaterar att de sneda väggarna i sovrummet hjälper till att trolla lite och till slut blir det riktigt bra.

Så mattorna är på plats, men när det gäller tavlor och vävnader på väggarna så har jag efter nästan en veckas letande inte kommit ett enda steg framåt. Dags att dela ut uppgiften till ”någon”. Se’n ska jag ha tag i nå’n som kommer och sätter upp allt. Tro inte att jag tänkt köpa borr, hammare mm och se’n försöka få tag i rätt sorts skruvar och spik för att fixa det själv! Nä, nä, det finns dom som kan så’nt, jag måste inte ”själv”.

Skulle fixa fotojulklappar ikväll, men tror att det är bäst att jag ligger jäkligt stilla i soffan och sedan flyttar mig försiktigt in i sängen lite senare. Då går det förhoppningsvis att sära på mina hopknipna käkar så jag kan få en skvätt sömn.

Imorgon ska jag hämta kemtvätt, köpa glödlampor till adventsstjärnorna, leta upp en krans till dörren och ljusslinga till balkongen (det är istället för gran som jag gett upp om att köpa). Kvalificerad gissning: kavajerna har krympt till en 10-årings storlek, inga glödlampor är tillräckligt små till svenska adventsstjärnor, kransen går i sönder under hemtransporten och ljusslingan visar sig vara för lång och försedd med ljud i form av Jingle bells som upprepas i evinnerlighet. O, vad jag ser fram emot morgondagen!

(Och skriv ingen kommentar om hur roligt och stärkande och givande och kreativt och tillfredsställande det är att klara av saker själv, tack!)

Ingen bra dag

Se det positiva och det finns en mening med allt och varje dålig erfarenhet kan vändas till nå’t bra och…..så trött jag blir! Ibland är vissa dagar bara ruttna och misslyckade och kassa och fel. Och lite till. Det här är en så’n dag.
Egentligen ska väl inte blogginlägg skrivas när man är upprörd eller irriterad, men som sagt – vissa dagar är bara så’na och det hymlar vi inte med här.

Efter en väldigt god natts sömn traskade jag till byn Vainia för första kurstillfället i grekiska. Var lite svettig när jag kom fram, men det var skönt med lite rörelse och luft. Så fick vi veta att vi är 3 nybörjare, för att kolla lite hur mycket vi kan och försöka få ihop gruppen ägnas de första gångerna åt repetition.
Under 3 timmar pratar bara läraren så hur vi ska lära oss nå’t övergår min begreppsförmåga. Nästan allt rullas upp som jag snubblat på vid 2 försök att lära mig grekiska i Sverige och då fick vi både läsa och prata. Hur man kan konstruera ett språk så himla komplicerat är för mig en gåta. Eller vad sägs om 5 olika sätt att skriva ”i”? Inget av de språk jag kan fungerar som referens eftersom de inte liknar grekiskan. Jag är ingen siffermänniska, matte var inte min grej. Nu är det bara att inse att jag är ingen språkmänniska heller. Jag undrar vad som är ”min” grej, förresten.
Ok, jag ska inte ge upp än, ger det några gånger till. Men det är tungt och ledsamt vilket inte gör dagen till en bra dag.

Fick skjuts till Ierapetra, tog en sväng in på Lidl och det gör ju ingen gladare. De är de enda jag vet i sta’n som har vettig müsli utan choklad och liknande underliga ingredienser. Kom ut så snabbt jag kunde, inte ett upplyftande besök denna dåliga dag.

På hemväg går jag in på busstationen för att få avgångstiden för skolbussen upp till en by i bergen. Det är dags för vandring imorgon! Tror du att skolbussen går? Givetvis inte, jag vet inte om barnen tagit slut. Det blir till att ta ”bergsbyringbussen” 05:45 och åka lite mer än 1,5 tim för en resa som annars tar cirka 20 min.
Men jag är inte förvånad, detta är ingen bra dag.

Massa småsaker som irriterar på vägen hem, sjunker till slut ner i soffan med lunch och bok. Någon har sagt till mig att det måste vara lågmält under siestan på em. Det har några av mina grannar aldrig fått information om. Siesta och kväll – då är rösterna som högst. Svårare att slå ifrån och låtsa som ingenting när irritation redan fått fäste. Idag behövde jag en liten slummerstund, men det kunde jag glömma.
Så kom lite huvudvärk som ett brev på posten och det höjer inte en redan dålig dag.

På tal om post så klarar inte grekiska postverket av att leverera post från Sverige, i alla fall inte brev som min 86-åriga mor plitat ihop med stor ansträngning. Nu har hon gett upp vilket jag förstår, men det är trist för mig.
Ett brev kan annars muntra upp på en dålig dag.

Kanske jag skulle försöka få ihop den där marknadsföringsslogan till min firma? Jag har en halv – kan man be folk fylla i resten själva eller måste jag göra allting! Fast jag kan nog inte få min överarbetade och tröttkörda hjärna att prestera någonting kreativt idag.
Det är helt enkelt ingen bra dag.

Nu tänker jag inte utmana denna dagen mer. La ut några foto på flickr.com för att bli lite gladare, men de blev inte så bra som jag hoppades. Kameran och jag kommer inte riktigt överens för tillfället.
Om jag håller mig hemma så kan väl inte så mycket mer hända idag. Såvida jag inte bränner mig eller får en stöt av spisen när jag ska laga lite mat. Eller snubblar på tröskeln till badrummet. Tror jag ska dricka lite juice…fast då sätter jag väl i halsen.

Kort sagt är detta, ursäkta uttrycket, en riktig skitdag!

Vill du följa bloggen så klicka på ”Hem” och titta i höger kolumn, du kan välja epost eller RSS. Välkommen!