Jag brukar inte svära på bloggen, men allt har en gräns. Och här går min. Hur mycket mothugg kan en dag innehålla? Här några exempel!

Jag inser att jag blev lite bortskämd under veckorna i Sverige där ärenden går på nolltid. Kom liksom ur det här att inte veta var varor finns, språkproblemen mm som gör att allt tar längre tid. Och kräver mer energi och tålamod. Så här känns det idag: måste här finnas så många utlänningar?

Dagen började med att morgonrundan ställdes in. Det blåste (och gör fortfarande) så det ven i huset, känns nästan som att vara i Skåne. Eftersom mer än halva rundan är utanför sta’n kändes det inte så skönt eller säkert.

Så in i bilen och hämta de måttbeställda mattorna. Ska bli SÅ roligt att lägga på dom. Och varmare! Se’n iväg på mitt ändlösa och hopplösa sökande efter rundstav som jag behöver för att hänga upp två vävnader. Hur svårt kan det vara? Har frågat några om tips så nu har jag varit på super markets, Kina-marknad, blomsterhandel (där personalen rymt för det var alldeles tomt). Till slut gav jag mig västerut där det är typ industriområde. Där låg en större trävaruaffär, men de hänvisade mig till en annan. Där beklagade dom att de inte hade rundstav, men de hade ett annat förslag, en sorts list. Tveksamt om det fungerar, men det var i alla fall en lösning.
När den var delad i de mått jag önskade var den ena sönder i en ände. Jag försökte förklara det för madame, men hon förstod absolut ingenting trots att jag visade och pekade övertydligt. Så bekvämt att kunna framkalla en liten frånvaroattack med synfel så där utan vidare när det passar. Då gav jag bara upp, betalade 2 euro och körde till grekiskan. De kan bli bra blomsterpinnar till våren. Men jag har fortfarande inga rundstavar!!

Grekiskan nästa, det är ute i en by som heter Koutsouras, nära Makrigialos. Vi stod vid stadshuset och tittade på branden i Orinoravinen som började igår. Det rök rejält och från och till slog det upp eldsflammor, elden flyttade på sig både upp och ner utmed slänten. Tänk er brand i en ravin och hård blåst – det släckningsarbetet blir inte enkelt. Rundstav och mattor och frysa och…ja, allt mitt lilla elände fick plötsligen lite andra proportioner.

Så kom jag hem, tvättade av golven och öppnade paketet med mattorna. En av dom var för kort! Jag blir så j….la trött!! La ut den som var rätt och då måste jag bl a flytta köksbordet. Du har inte sett mitt köksbord, det är massivt kan jag berätta. Och ”korridoren” där mattan ska ligga har inte en rak vägg. Puh, pust och stånk. Blev bra till slut.
Så den felaktiga. Såg väldigt konstigt ut för det var ju inte så det skulle se ut. Ilska och irritation….ska jag behöva åka tillbaka med den imorgon….och hon kan ingen engelska och jag kan ingen grekiska…hur ska jag få henne att förstå? Fram med lappen som jag sparat där måtten stod – yes, här är mitt bevis!
Men så var det den där lilla känslan i magen…det är väl inte jag…som mätt fel, alltså…. Kontrollmätning: jodå, det var jag. Ok, då slipper jag asa tillbaka den imorgon och gå en match med butiksägaren. Men hur löser jag detta? Då tackar man alla inredningsprogram på tv, fixar, testar, konstaterar att de sneda väggarna i sovrummet hjälper till att trolla lite och till slut blir det riktigt bra.

Så mattorna är på plats, men när det gäller tavlor och vävnader på väggarna så har jag efter nästan en veckas letande inte kommit ett enda steg framåt. Dags att dela ut uppgiften till ”någon”. Se’n ska jag ha tag i nå’n som kommer och sätter upp allt. Tro inte att jag tänkt köpa borr, hammare mm och se’n försöka få tag i rätt sorts skruvar och spik för att fixa det själv! Nä, nä, det finns dom som kan så’nt, jag måste inte ”själv”.

Skulle fixa fotojulklappar ikväll, men tror att det är bäst att jag ligger jäkligt stilla i soffan och sedan flyttar mig försiktigt in i sängen lite senare. Då går det förhoppningsvis att sära på mina hopknipna käkar så jag kan få en skvätt sömn.

Imorgon ska jag hämta kemtvätt, köpa glödlampor till adventsstjärnorna, leta upp en krans till dörren och ljusslinga till balkongen (det är istället för gran som jag gett upp om att köpa). Kvalificerad gissning: kavajerna har krympt till en 10-årings storlek, inga glödlampor är tillräckligt små till svenska adventsstjärnor, kransen går i sönder under hemtransporten och ljusslingan visar sig vara för lång och försedd med ljud i form av Jingle bells som upprepas i evinnerlighet. O, vad jag ser fram emot morgondagen!

(Och skriv ingen kommentar om hur roligt och stärkande och givande och kreativt och tillfredsställande det är att klara av saker själv, tack!)