Konvalescens är trist, framför allt när läkningen nått en platå där inget händer. Jag promenerar en runda varje dag nu och den blir lite, lite längre varje dag. I nästa vecka kommer pensionen så då får det bli sjukgymnastbesök.

Vi har haft skóni (Sahara-damm/Αφρικανική σκόνη – olika namn på språken runt Medelhavet) som skulle försvinna idag innan nästa omgång kommer på lördag. Men antingen har den dröjt kvar eller så har nästa laddning kommit tidigare. Hur som helst, jag ska egentligen inte vara ute med mina lite kassa luftvägar, men det finns faktiskt en fördel: jag frestas inte att gå alltför långt med knä’t!