Jag har fortsatt att vandra sedan Mitsotakis offentliggjorde att det är ok att röra sig i sin regiondel på kod 6 (”träning”, gå ut med hunden). Igår var jag ganska högt uppe i bergen och det var en så’n där ”förena nytta med nöje”-vandring. Jag har tidigare bloggat om att som vandringsledare tar jag ofta fram nya vandringar till kunder. Ibland blir det bra, ibland blir det inte bra och ibland vill jag behålla en vandring för mig själv.

I området där jag var igår var det mitt tredje försök att få ihop en bra vandring. Det blev inte så. Man kan vandra av olika skäl vilket jag också bloggat om tidigare. Jag vandrar för att vistas i naturen, njuta, koppla av, få vila och energi. Inte prestation, inte utmaning, inte för motionen (den får man på köpet). När en vandring är mer arbete än njutning så är den inte bra. Och så blev det igår. Tre delsträckor var bra, men den fjärde och sista var usel. När koncentration och kraft måste riktas på rent muskelarbete och ork så är det inte vandring för mig.
Men jag fick en ny idé för området….måste bara lösa logistiken….

Det kan låta underligt för solbadare som reser hit på sommaren att jag igår var glad över mina vantar och den varma tröjan och långa vandringsbyxor! Det blir rejält kyligt uppe i bergen på vintern, fikapauserna blir inte långa. Eftersom man är i rörelse hela tiden så fryser man inte utan det är egentligen perfekt vandringsväder. Och jag hade ett oväntat sällskap: bäckfåra med vatten! Det brukar jag stöta på när snön smälter och inte så här tidigt. Ett tydligt tecken på att det regnat ovanligt mycket.
(fler foto på min flickr-sida)

Nu hoppas jag på en vandring i mellandagarna innan detta dåliga vandringsår är slut, det sämsta jag haft under 10 års vandring. Med dåligt menar jag att det inte blivit så många vandringar utan mycket uppehåll. Ofrivilliga. Men det kan jag givetvis leva med för jag är frisk, har mat i kylen, tak över huvudet och kläder på kroppen.

Nu sänker sig julefriden i Palazzo Löfquist! Glöggen står och drar. Allt är inhandlat och klart. Hyacinterna och värmeljusen sprider ljuvlig juledoft. Pratat med halva familjen, tar andra halvan ikväll. Tänk, trots allt elände så blir det jul i år! Inte som vanligt, men det är ju inget annat heller. Och istället för att koncentrera sig på vad som inte blir så kan man ägna en tacksamhetens tanke åt det och de man har.
Ta vara på juldagarna, njut och vila – vi är alla slitna efter detta året!

Lite julstämning från Ierapetra och mig:

Just det, jag får inte glömma ”cliffhangern”: kan en kamera gå upp i rök? Den historien ska jag berätta i mellandagarna!

Jag önskar dig en god och fridefull jul!
ΚΑΛΑ ΧΡΙΣΤΟΥΓΕΝΝΑ!