Etikettarkiv: militär

Jubileum, historia och minne

Jag tänker knyta an till mitt förra inlägg (som du hittar här) där jag bl a skrev att ”Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse.”. Jag har nämnt den i tidigare blogginlägg när jag vandrat i området: Viannou-massakern.

Är du medveten om vad det är för jubileum i år? Jag var det inte förrän för några dagar sedan. Jag tittade på Britain’s got talent när gruppen D-Day Darlings Choir gjorde entré. De hyllar med tidstypiska sånger alla som deltog i 1:a och 2:a världskrigen. Här valde de en från 2:a världskriget:

Vi var ju inte riktigt med under de två omvälvande ”händelserna” som drabbade Europa under 1900-talet – de två världskrigen. I år är det 100 år sedan första världskriget slutade, närmare bestämt 11 november 1918. Vi delar inte deras minnen, men vi är en del av Europa. Och vi tycker så klart att det är viktigt att minnas för Europas historia är en stor del av vår historia och varför vi och vårt land är som de är.

Tillbaka till Kreta. Ön var en av de platser där tyskarna var väldigt grymma under andra världskriget. Det talas ofta om Slaget om Kreta i maj 1941. Det var dramatiska dagar då tyskarna trängde tillbaka de allierade som fick lämna ön. Men hur gick det se’n?

De allierade smög tillbaka till Kreta i omgångar och lierade sig med kretensarna som hade kunskap om landskapet och de allierade hade ammunition mm. Motståndet var hårt och smart vilket retade och irriterade tyskarna. På våren 1944 kidnappades en tysk general, Kreipe, som fördes bort från Kreta till Egypten plus några andra händelser som tillsammans förolämpade tyskarna och gjorde dem vansinniga!

Men det var inte Kreipe som skulle ha kidnappats utan en annan figur vid namn Friedrich-Wilhelm Müller. Han var dock bortrest vid kidnappningstillfället. Varför ville man kidnappa honom?

Friedrich-Wilhelm Müller var general i den tyska armén. Under 1:a världskriget var han infanterisoldat, stannade kvar i armén och steg i graderna. Han fick utmärkelser, bl a riddarkors, 1941 och 1942 som befälhavare för styrkor som stred österut. I augusti 1942 blev han befälhavare över en division i Grekland (och hade andra positioner). Nu startade han en karriär som en mycket brutal person ansvarig för flera grymheter mot den grekiska civilbefolkningen.
År 1943 ledde han de tyska styrkorna till seger över de italiensk-brittiska styrkorna på Tolvöarna (Dodekaneserna). Drygt 100 italienska befäl sköts ihjäl och las i en massgrav på Müllers order då de vägrade gå över till den forna allierade parten Tyskland.
Müller hade gjort sig känd som en brutal och grym person och skulle därför kidnappas, men han var som sagt inte på plats. Tyskarna hade redan gjort sig kända för att bränna ner hus, skjuta både civila och motståndsmän och andra attacker. Kidnappningen av Kreipe och anfall med brittiska amfibieplan som slog ut ammunitionsförråd mm (ingick i en plan som involverade att inta Sicilien, men det är en annan och mer omfattande historia) samt en attack på tyska soldater utförd av motståndsman Bantouvas och hans män höjde temperaturen ytterligare och i augusti 1944 beordrade Müller hämndaktioner som blev kända som massakerna i Vannou, Anogia, Damasta och Kedros. Müller levde upp till sitt smeknamn Slaktaren på Kreta.
År 1945 var Müller befälhavare i öst där han gav upp och överlämnade sig till Röda armén. Nu skulle han kunna försvinna i ett svart hål, men så blev det inte. Han ställdes inför rätta i Grekland, anklagades för diverse brott mot mänskligheten och dömdes till döden. Han sköts den 29 maj 1947 – samma datum som tyskarna invaderade Kreta 1941.

Viannou-massakern

Den 13 september kom cirka 2 000 tyska soldater till ett 20-tal byar (öster om Ano Viannou – väster om Ierapetra). De intygade att allt var lugnt, ingen fara. Några som flytt upp i bergen återvände hem. På morgonen den 14 inleddes aktionen som höll på i tre dagar. Byarna utsattes för en ”massutrotningskampanj” av alla män över 16 år, övriga skulle arresteras. Hus brändes (ibland med människor inlåsta), folk sköts, soldaterna plundrade och stal, förstörde gröda osv. Det verkar inte ha funnits någon brist på metoder som kunde användas. Barn, handikappade och gamla sköts också. Ingen fick återvända till sin by och döda fick inte begravas. Några av de som lyckades fly tog sig upp till Viannou-platån där de några dagar senare hanns upp och sköts.

Massakern sägs vara den största räknat i antal döda under axelmakternas ockupation av Grekland. När jag vandrar här funderar jag över hur det känns att leva i ett område där det finns ständiga påminnelser om det som hände. De människor jag möter – hur många i deras familjer, släkt och vänskapskrets fick sätta livet till? I det lugna, gröna, vackra landskapet är det svårt att föreställa sig skottlossning, brandrök, skrik och skräck.
Och hur blev det efteråt för de som höll i yxan? Hur lever man vidare med sådana minnesbilder?

Idag finns ett vackert minnesmonument utanför byn Amiras där det den 14 september varje år hålls en minnesceremoni. I varje by som drabbades finns minnesstenar över de som dog i massakern.

Ett annorlunda minnesmonument är fem husskelett. Grekiska staten hjälpte invånarna att bygga hus så de fick nya hem, men dessa fem blev aldrig färdigställda.

Till sist

Det är viktigt att minnas, viktigt att lära. Men ibland kan jag förlora tron på den fantastiska varelsen ”människan”. Det som händer i krig, grymheter, terror och annat elände borde aldrig upprepas, men istället för att lära och ändra på sig satsar vi stora pengar på ännu effektivare vapen, ännu mer tekniska finurligheter för att ta död på vår egen art. Visst är det sorgligt?

Det som förenar är viktigare än det som skiljer. Lösningar större än konflikter.

Ha en bra vecka!

Källor:
– wikipedia
http://krigochhistoria.blogspot.gr/2015/06/
http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/tysk-general-blir-bortford
https://www.cretanbeaches.com/en/history-of-crete/museums/historical-museums-and-collections/monument-and-museum-of-german-attrocities-in-viannos
– informationstavlor i området

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vandra i war zone

15 oktober 2013
Idag var det dags för vandring, spännande att se om knät håller. Det har varit ett fantastiskt vandringsår även om starten var 1 månad försenad. Så här sent på året har jag inte vandrat tidigare. Steg upp som vanligt, tog tidig buss och steg av i ett helmörkt Torna Hällestad. Inte riktigt koll på när det ljusnar…Fick vänta en halvtimme innan det gick att se var man satte fötterna.

Lite frostdimmigt över åkrarna, det gör landskapet så ömtåligt och skirt, nästan sårbart. Och allt står stilla för om det blåste det allra minsta så skulle förtrollningen brytas. Vackert!

Kom in på det militära övningsområdet och där var det aktivitet vill jag lova! Stridsvagnar, lastbilar, beskjutning. Givetvis styr det in tankarna i tankebanorna ”krig och katastrof”. Det är underligt att en varelse som utsett sig själv till den högst stående kan göra något så tragiskt och korkat som att träna sina egna för att döda sina egna. Och skjuta och bomba sönder och samman det som samma fantastiska varelse så kreativt, uppfinningsrikt och vackert konstruerat och skapat. Jag kommer aldrig att förstå, det är en alltför stor motsägelse.

Med motorljuden och skotten som en ljudridå går tankarna till trygga, krigsskonade Sverige. Det gör det så klart svårt för oss att sätta oss in i hur andra har det och har haft det. Ibland låter det nästan som om vi borde skämmas för att vi haft fred så länge, men det kan väl inte vara fel. Ska man ha krig med jämna mellanrum, kanske? Men visst, vi glömmer nog ibland att vi lever i ett tryggt, välmående land där det finns så mycket att vara tacksam för. Om man tittar lite, lite utanför sin egen lilla tillvaro, alltså.

Men militärer är nog bra på planering, organisation och problemlösning så fortsätt träna på det och skicka se’n iväg dom till katastrofområden o likn. Göra en vettig insats!

Vid Krankesjön var det alldeles stilla förutom någon som lugnt och obekymrat spankulerade omkring i vassen. Mina steg på bryggan satte fart på drönaren som visade sig vara ett vildsvin. Såg sedan spår efter fler vildsvin och ett gäng kastade sig in i skogen när jag kom, otroligt hur snabba och smidiga dom är.

Solen kom fram några gånger idag och det gör alltid landskapet annorlunda, det är nästan som om naturen ler mot en. Och livet känns så gott!

Dagens vandring: http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2421788

Tips

– vandringen går från busshållplats till busshållplats och vad jag kan se på Skånetrafiken är den inte möjlig att vandra lör-sön. Då är landsbygden avknoppad.

– för att undvika det militära övningsområdet ta buss till busshpl ”Silvåkravägen” och gå in på leden mot Harlösa.

– tydliga och täta markeringar hela vägen.

– märklig sträckning på leden i Harlösa, kanske de begärt en ”sightseeing”-sväng.

– perfekt fikaplats är utsiktsplatsen vid Harlösa kyrka. Glöm inte att titta på Donationshuset innan du fortsätter. Efter en stund passerar du Skånes äldsta daterade stenvalvsbro.

– fin vandring då den var omväxlande med skog, betesmark,  åkrar, banvall, ravin, kullar och backar. Tror att den är vackert grönskande vår/försommar.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!