15 oktober 2013
Idag var det dags för vandring, spännande att se om knät håller. Det har varit ett fantastiskt vandringsår även om starten var 1 månad försenad. Så här sent på året har jag inte vandrat tidigare. Steg upp som vanligt, tog tidig buss och steg av i ett helmörkt Torna Hällestad. Inte riktigt koll på när det ljusnar…Fick vänta en halvtimme innan det gick att se var man satte fötterna.

Lite frostdimmigt över åkrarna, det gör landskapet så ömtåligt och skirt, nästan sårbart. Och allt står stilla för om det blåste det allra minsta så skulle förtrollningen brytas. Vackert!

Kom in på det militära övningsområdet och där var det aktivitet vill jag lova! Stridsvagnar, lastbilar, beskjutning. Givetvis styr det in tankarna i tankebanorna ”krig och katastrof”. Det är underligt att en varelse som utsett sig själv till den högst stående kan göra något så tragiskt och korkat som att träna sina egna för att döda sina egna. Och skjuta och bomba sönder och samman det som samma fantastiska varelse så kreativt, uppfinningsrikt och vackert konstruerat och skapat. Jag kommer aldrig att förstå, det är en alltför stor motsägelse.

Med motorljuden och skotten som en ljudridå går tankarna till trygga, krigsskonade Sverige. Det gör det så klart svårt för oss att sätta oss in i hur andra har det och har haft det. Ibland låter det nästan som om vi borde skämmas för att vi haft fred så länge, men det kan väl inte vara fel. Ska man ha krig med jämna mellanrum, kanske? Men visst, vi glömmer nog ibland att vi lever i ett tryggt, välmående land där det finns så mycket att vara tacksam för. Om man tittar lite, lite utanför sin egen lilla tillvaro, alltså.

Men militärer är nog bra på planering, organisation och problemlösning så fortsätt träna på det och skicka se’n iväg dom till katastrofområden o likn. Göra en vettig insats!

Vid Krankesjön var det alldeles stilla förutom någon som lugnt och obekymrat spankulerade omkring i vassen. Mina steg på bryggan satte fart på drönaren som visade sig vara ett vildsvin. Såg sedan spår efter fler vildsvin och ett gäng kastade sig in i skogen när jag kom, otroligt hur snabba och smidiga dom är.

Solen kom fram några gånger idag och det gör alltid landskapet annorlunda, det är nästan som om naturen ler mot en. Och livet känns så gott!

Tips

– vandringen går från busshållplats till busshållplats och vad jag kan se på Skånetrafiken är den inte möjlig att vandra lör-sön. Då är landsbygden avknoppad.

– för att undvika det militära övningsområdet ta buss till busshpl ”Silvåkravägen” och gå in på leden mot Harlösa.

– tydliga och täta markeringar hela vägen.

– märklig sträckning på leden i Harlösa, kanske de begärt en ”sightseeing”-sväng.

– perfekt fikaplats är utsiktsplatsen vid Harlösa kyrka. Glöm inte att titta på Donationshuset innan du fortsätter. Efter en stund passerar du Skånes äldsta daterade stenvalvsbro.

– fin vandring då den var omväxlande med skog, betesmark,  åkrar, banvall, ravin, kullar och backar. Tror att den är vackert grönskande vår/försommar.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!