Finaste ”välkommen tillbaka” från Skåne

Intensivt så här på slutet med tömning av hus och annat. Två härliga vandringsdagar fick plats och de får bli det sista inlägget från Skåne denna gången.

Lördag 19 augusti

Jag kunde inte själv beskrivit Öresund bättre och vackrare!

Denna dagen var Öresund som en glittrande silverscarf, men vi börjar från början. Parkerade bilen på Knutpunkten i Helsingborg. 10 kr/tim ok, men texten stämde inte med maskinen utan den räknade 10 kr/halvtimme. Kände mig rånad när jag gick därifrån till bussen till Höganäs. Ungefär halvvägs under bussfärden öppnade sig himlen och det öste ner! Men så skulle det ju inte vara!

När jag steg av bussen i Höganäs kom det inte en droppe! Jag började vandra längs med Öresund och såg hur det klarnade upp över Danmark. Lite kyligt, men snart sken solen från en blå himmel med bara några få moln.

Tog en sväng upp om Vikens nya kyrkogård, men kapellet var låst. Letade efter en skulptur som de gömt någonstans. Återvände snabbt till Skåneleden.

Vid ett toabesök längs vägen upptäckte jag att jag började få ”havsfrisyren”. Åt havet till stod håret rakt upp och åt land låg det alldeles platt. Ser lite ut som den frisyr en del karlar har för att dölja sin flint, fast i mitt fall har den liksom ingen funktion att fylla. Det ser bara konstigt ut.

När jag insåg att jag funderade över vad lördag heter på franska förstod jag att jag var totalt avkopplad. Det är en så’n skön känsla!

Njöt av småhamnar, natur och, som vanligt, Landborgspromenaden. Alltid spännande utsikt längs med Öresund med Danmark i fjärran och olika skepp och båtar. Öresund visade sig från sin bästa sida idag. Härliga mustiga blå och gröna färger. Jag uppskattar att få vandra längs med havet, det fungerar inte på Kreta. Såg en del människor som lockats ut av det fina vädret.

Avslutade på Ebbas fik med bakad potatis. Kan rekommendera stället, retro och mysigt, men ta inte bakad potatis.

Torsdag 24 augusti

Till min vandringsvän! Hoppas det blir fler tillfällen nästa gång!

Senast jag körde till Malmö eller Lund slog det mig att jag inte vandrat ute vid Romeleåsen och Häckeberga på minst 4 år! Detta måste åtgärdas!

På grund av att en del måste fixas de här sista dagarna började jag vandra strax efter halv elva! Det är väldigt sent för mig och kändes lite märkligt, men hela dagen var min så det blev bra.

Jag valde ”Häckeberga runt” som jag bara vandrat moturs så varför inte testa medurs! Gick fel två gånger, men det berodde inte på markeringarna utan på att jag var så avkopplad i skallen och uppmärksam på naturen att jag missade markeringar. Det gjorde ingenting, bara att gå tillbaka.

Det var tyst och lugnt och stilla hela dagen. I naturreservaten fanns en del fallna träd med klart imponerande rotvältor. Lite vind på eftermiddagen, annars höll stillheten i sig. En riktig lisa för kropp och själ.

På en liten skogsväg med gräs i mitten började jag fundera, ungefär som jag gjorde på Trolsk vandring med snapphanarna. Jag var mellan rika Lundaslätten och tillika Söderslätt med sina gårdar, gods och slott. Vem gick på den lilla skogsvägen en gång i tiden? En trött mjölkerska? En ung ryktare? Hur hade de det i livet? Vad drömde de om?

Varierat på åsen med bokskog, tallskog, granskog, kalhyggen, nyplanteringar, sly och buskar, hagar. När jag vandrar i eller passerar fullvuxen skog som är så ren och tom känns det som om jag blir inbjuden till naturens finrum. Det är tjusigt!

Sturups flygplats har inflygning över en del av rundvandringen, men de har så lite trafik att det inte stör. Cykelleder har markerats och det tackar vi för. Cyklister ska väja för oss vandrare, men det fungerar inte. De sträckor där Skåneleden och cykellederna sammafaller var givetvis sönderkörda. Jag hoppade fram i gyttja och vatten. Irriterande. Marodörer!

Jag fick se rådjur (eller hjort – hann inte riktig se vad), trollsländor, får, kor, flugor, fjärilar och de förbannade svenska myggen. Ångrade lite att jag inte hade köpt något mer än bananer, men varför klaga när naturens skafferi bjuder på härliga björnbär!

Mot slutet kom några regndroppar, men det blev inte mer än så. Efter 2,5 mil/cirka 6,5 tim nådde jag nöjd och tillfreds bilen på parkeringen vid Genarps idrottsplats.

Avslut

Så är mina sommarveckor i Skåne slut, på söndag åker jag hem till Kreta. Jag tar med mig vandringarna i det vackra och sommargrönskande Skåne som ett minne jag kan leva länge på. Känns som om Skåne ville säga att ”det var roligt att du kunde komma och välkommen tillbaka”. Och jag kommer gärna!

Blomstrande våren avlöses av grönskande sommaren och sedan tar den magnifika, färgsprakande hösten vid. Hur kan du låta bli att njuta av det? Promenera, gå, vandra. Fika, ha picknick. Ge dig ut!

Mina ben är nu inställda på det skånska landskapet – blir ett uppvakande för dem när de ska vandra i de kretensiska bergen igen! Fast det dröjer lite, måste avvakta att temperaturen faller. Under tiden kan jag minnas mina 5 vandringsdagar i sommar….

Ha det gott!

Trots en strulande kamera blev det några foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken underbar morgon camparen fick vid den lilla spegelblanka sjön. Jag fortsatte och kom upp på en smal åsrygg. Snart kunde jag se snapphanarna trycka i buskarna till vänster och svenskarna gömma sig bakom träden till höger. Vad hade blivit om svenskarna inte vunnit? Tanken svindlar!

Inne i skogarna var det tätt, mossigt, stenigt och höga tallar. Eller vacker bokskog. Här bjuds allt! Prassel, rop, skrik och andra ljud hördes så jag var inte ensam. En del ljud kom från fåglar, resten vet jag inte.

Solen hittar alltid ett hål…

I tallskogarna låg stora, mossiga stenar. Detta är nordöstra Skånes kännetecken och jag vandrade på gränsen. Alldeles stilla runt omkring mig. Skulle inte bli förvånad om ett troll tittat fram bakom en sten och sagt ”Mossa, mossa, människobarn”, men jag hade blivit väldigt förvånad om han inte haft ett gäng rumpnissar som sällskap.

Passerade ett ödetorp, gick runt och fotograferade, plötsligen stod jag stilla och stirrade på en svart katt som stirrade tillbaka med böjd rygg. Jag störde kanske hans middagsvila. Mötte också några cyklister, ryttare och vandrare. Roligt att folk ger sig ut i naturen!

Vandrade i tropisk värme. Det var så fuktigt att det var dumt att dricka vatten för det rann rakt igenom. Och de svenska otäcka myggen samlades runt min ända vid varje kisspaus. Hur blir natten, tro? Kanske ingen sömn och bara kliande. Men det löste sig, jag lyckades tydligen hålla dem ifrån mig.

Så kom jag upp på Klinten på åsen. Där finns en bänk placerad rakt framför gläntan så det blir fri sikt ut över Hovdala-slätten. Som gjort för en paus då ögat får söka sig långt bort och tanken vila i fjärran.

Då och då korsade jag eller hade sällskap av nya ledmarkeringar som ”Höjdarnas höjdarled” och ”I Post-Nillas spår”. Hovdala slott och Hässleholms kommun har tydligen tagit tag i det här med vandring och lagt upp en del egna leder. Intressant! (Hovdala ordnar en vandringsfestival i september, men på sidan finns också möjlighet att ladda ner kartor och vandra själv.)

Några saker slog mig. Hösten knackar på dörren så smått. En otroligt vacker årstid då naturen bjuder på en färgsprakande show som gör en förstummad. Det är den tid på året som jag ibland saknar på Kreta, men i gengäld har jag grönt året om och slipper den nakna, bruna, döda vintern i Skåne.
Den andra saken som slog mig var att jag för första gången inte har något vandringsuppehåll! Jag började vandra i september ifjol efter högsommaruppehållet på Kreta och jag bara fortsätter och fortsätter. Ett oerhört privilegium samtidigt som det känns lite märkligt. Det bästa av två världar skulle man kanske säga.

Efter drygt 6 timmars vandring var jag tillbaka vid bilen i Hässleholm. Hade en härlig känsla av njutning över allt jag bjöds på. Förundrades över Skånes mångskiftande landskap som bjuder på allt som till exempel skog av alla slag, öppna landskap, åsar, betesmark, stigar, småvägar, sjöar, bäckar, små byar, vyer. Och stillheten och lugnet är svåra att hitta någon annanstans än i naturen. Där finns friden.

Avslutade dagen med att köra småvägar hemåt med en avstickare till Maltesholm. Tjusigt och många fina, intressanta byggnader samt en vacker park och imponerande uppkörsväg!

För den vandringsintresserade: jag gick alltså på i slutet av delsträcka 6 på Nord-sydleden, följde delsträcka 5 och där delsträcka 4 svänger vänster mot Hässleholmsgården fortsatte jag rakt fram till järnvägsstationen. Mer om Skåneleden finns här!

Ha en skön helg!

 

PS. Hur det gick med nya utrustningen? Ryggsäcken är jätteskön, det var ett bra köp, bättre än den gamla. Sockorna gav inte mersmak, för mycket ull. Hälgreppet fungerade nästan, tror jag vet hur jag ska justera det, men visst är det konstigt att en sko i ett par kan bli så fel.

Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

 

Ny etapp

Igår var det vandring igen så upp tidigt och iväg till bussen. Liten överraskning eftersom min medvandrare Bojana valt etapp. Ingen av oss hade vandrat där tidigare. Under bussfärden kämpade solen med några moln, röd och grann försökte den komma fram.

Ja, var ska jag börja? Det är så svårt att förmedla hur vacker naturen och landskapet kan vara. Skåne är väldigt, väldigt oplatt. Vi har Söderslätt och Kristianstadslätten och några till, men däremellan är det allt annat än platt. Och minst av allt är det tråkigt, det skiftar och händer saker hela tiden.

Vi hoppade av bussen i Heingetorp och började vandra. Det var hagar där daggen låg som silver och tystnaden var total. Inte ett löv rörde sig. Funderade lite på de eländiga hagarna och enebackarna. Här kunde inte odlas något, här är vi långt ifrån den store, fete, rike skånebonden. Ännu fler tankar bakåt kom vid alunbruket. Idag tysta, stora högar – då ett dundrande, levande bruk med ett myller av människor. Och nu stod vi där en vanlig tisdag bara för ”nöjes” skull. Vilka krockar!

Linderödsåsen skjuter ut och avtar, men för oss var det branta upp och ner som avlöstes av skogsvägar. Verkeån höll oss sällskap en stor del av vägen. Vid Halla mölla var det full fart i vattenfallen, det är nå’t speciellt med vatten. Lägg i några stenar och jag är där direkt med kamera och funderingar.

Vatten fanns det gott om lite varstans, det märks tydligt att marken är mättad. Så alla vackra skiftningar bland trädens löv och buskars blad. Lägg därtill skinande sol! Jag vandrade i kortärmad t-shirt den 29 oktober – otroligt men sant. Höstens färger får ett extra skimmer och ett fantastiskt, nästan magiskt, ljus när solen behagar visa sig. Alla de rödbruna löven som fallit till marken ser ut att bilda en mörk guldmatta.

Så kom vi ut i lite mer öppet landskap och mitt knä började krångla. Inte roligt, men det går lätt att skjuta undan när Brösarps norra backar ligger framför en. Ett mjukt kulligt landskap. Och väldigt oplatt.

Som pricken över i hade vi turen att nå busshållplatsen 10 min innan bussen skulle gå och det trots att vi inte håller reda på tiden. En fantastiskt vacker och fin dag i vår sköna natur!

Foto från måndagens och tisdagens vandringar finns på min flickr!

Dagens vandring: uppladdning till min everytrail fungerar inte, du hittar etappkartor på Skåneledens hemsida. Vi vandrade från Heingetorp – Brösarp.

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– varierad och fin vandring med stigar och vägar, slätt och ås, skog och öppet landskap.

– denna vandring skulle jag inte rekommendera för den som inte vandrat tidigare eftersom det är en del branta upp- och nedgångar. Välj något planare och enklare i början eller vandra halva sträckan.

– längs leden finns olika sevärdheter som alunbruket, halla mölla. Stanna och njut!

– vandring behöver inte vara komplicerat eller kosta en förmögenhet i utrustning. Tänk på att alltid ha bra skor för ändamålet, ryggsäck med lite att äta och glöm inte dryck!

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!

En dag i mellersta Skåne

Ah, vandringsdag! Ljuvligt!! Upp tidigt och iväg till en av favoritetapperna: Sösdala – Hässleholm. Solen kom och gick, det blåste inte för mycket och inga regndroppar. Mycket bra vandringsväder. Det enda lilla abert är att man blir, så klart, lite svettig, framför allt där ryggsäcken hängt på ryggen. Lite råkall kyla kommer ganska tidigt på eftermiddagen vid denna tiden på året så då blir man lite frusen. Skönt att komma hem och njuta av varm dusch.

Full snurr i skallen, det far runt firma, jobb, relationer, Sverige, texter, foto, framtid, ekonomi….stopp! Hjärnan slås ifrån genom att fokusera på naturen som t ex alla nyanser på löven. Skönt med lite hjärnvila fast jag lyckades stänga av helt. Stod plötsligen och glodde på ett rött hus som jag aldrig sett. Då slog det mig att när såg jag senast en ledmarkering? Bara att vända och komma rätt på Skåneleden igen. Lite vaken måste man vara…trots allt.

Några tankefragment:
Väldigt lite rött bland löven eftersom det inte varit frost, men i gengäld är det milt och skönt att vara ute. Kan nog bli en lika lång och fin vandringshöst som ifjol.

Det klipptes gräs både här och där – är det inte ganska sent?

En avverkningsmaskin jobbade på. En så’n där som fäller, kvistar och kapar. Stod en stund och funderade över teknik och rationaliseringar. Och om det tillkommit lika många nya jobb som de gamla som försvunnit. Om det inte har det – hur ska vi då lösa försörjning och trygghetssystem? Kände att det blev lite för stort, vandrade vidare.

Lyssnar till trädens sus och då dyker morfar upp i minnet: ”Blunda och lyssna på skogens sus, det låter som havet!” Och det hade han rätt i, de påminner om varandra. Allt hänger ihop.

Många löv har ramlat av, men det finns fortfarande grönt kvar, lite blommor blommar, såg nyponblommor tillsammans med nypon – det verkar som om naturen är inne i en ”andra andning”. Som ett olydigt barn som inte vill gå och lägga sig utan draaar ut på det så länge som möjligt.

Så dyker tankar på ålder upp på denna vandringen också, måste vara hösten som påverkar. Vi hoppar över det!

Sitter uppe på Klinten på Göingeåsen och njuter av utsikten över Hovdalaslätten. Fina skiftningar i naturen, vilken tjusig palett!

Mycket vatten i markerna, men med rätt och bra skor är det inget problem, jag kan ta mig fram överallt utan problem. Lite får man se upp med lerig mark och blöta löv, men tar man det bara lugnt så går det bra.

Varierad vandring med lövskog, barrskog, öppna landskap, hagar, åsar, åar, bäckar, mossiga stenar (”John Bauer-skog”), vägar, stigar. Precis min melodi! Ofta glöms nog mellersta Skåne bort, det är något som passeras. Skåne handlar oftast om fiskelägen, stränder osv, men är så mycket mer. Åk ut en dag och se dig omkring vid Höör, Hörby och upp mot Hässleholm!

Laddar inte upp foto idag, nu ska jag vila fötterna för imorgon är det vandring igen!

Dagens vandring: Sösdala – Lillsjödal – Klinten – Hässleholm.

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– Skåneledens kartor visar anslutande buss och tåg, men de ligger i så fall precis vid leden. Från Sösdala station till leden vid Lillsjödal är det drygt 2 km att gå på liten väg – helt ok.

– varierad och fin vandring med stigar och vägar, slätt och ås, skog och öppet landskap.

– då och då kommer man in i små byar där man nästan väntar sig att se Emil jagandes Griseknoen…

– efter villaområdet i Hässleholm svänger Skåneleden under järnvägen, men fortsätt istället rakt fram genom ett grönområde så går du nästan rakt på stationen.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!

 

 

Öresundsvandring med snurr

Idag fick det bära eller brista – det var dags för vandring! Väderprognosen sa skurar så regnjackan åkte fram. Något ihållande regn fanns inte i prognosen, då hade jag ställt in. Att vandra med blicken i marken i timmar ser jag ingen njutning i eller mening med.

Upp tidigt och iväg med buss och tåg och buss. Hoppade av i ett grått och nymornat (i alla fall när det gällde dagsljus) Höganäs. När jag kom ner till havet slog det mig att jag missat att kolla en sak i prognosen: vinden. Det blev en blåsig vandring, men vad gör det när den var torr.

Kurs och fart mot Helsingborg! Öresund bjöd på skummigt, tångigt, vågigt och fartfyllt vatten. Himlen bjöd på ständiga skiftningar från totalt jämntjockt och gråsvart till några korta tillfällen då blåa flikar av himlen tittade fram tillsammans med solen. Den ena stunden var inte den andra lik. Underhållande, ständigt skiftande skådespel.

Och tankarna flög runt: varför tycker jag om lukten av tång? Samma sak när jag går i skog efter regn på hösten och det luktar lite förmultning.
Jag saknar ljuset i söder. Att vara hänvisad till att ”mysa” i flera dagar blir bara tråkigt. Och att färdas i mörker dessa korta dagar….nja, inte riktigt min grej.
Skönt att få massor av luft och syre till både kropp och själ. Skulle inte klara av träningsformen ”Indoor walking” – varför vara inomhus mer än nödvändigt? Vi behöver ut och få luft!
Ovanligt mycket människor i rörelse, kanske de också är trötta på att vara inomhus. Undrar vad de gör? Kanske jobbar skift eller på schema, kanske är arbetslösa.
Varför hälsar män oftare än kvinnor? Jag har inte gjort nå’n vetenskaplig undersökning, bara en reflektion.
Om man vandrar längs med kusten en blåsig dag och vill vara snygg ska man ha nå’t på huv’et. Min frisyr var väldigt…ovanlig efter ett tag. Håret på min högra sida stod rätt upp eller låg snyggt ”fönat” åt vänster.
Några textflagor till min nya hemsida for förbi, det snurrar hela tiden. Ska samla ihop det i helgen.
Nya vandringsbyxorna och nya knästöden fungerade jättebra.

När jag kommit upp från havet studerade jag en informationstavla över Sofieroskogen och Pålsjö skog. Har funderat tidigare på att ta en runda in i skogen, skulle göra vandringen mer varierad och det gillar jag. Lite osäker, borde kanske ha kollat detta lite närmare innan. Tog ett foto med mobilen och vandrade vidare. Vid Pålsjö slott bestämde jag mig: jag tar gul/grön/röd slinga och se’n röd slinga tillbaka till Landborgspromenaden. Som ett litet studiebesök, har ju vandrat ganska långt redan.

Så fin Pålsjö skog är och så tydliga markeringar! Gick och funderade på hur fint Helsingborg ligger. Jag avundas dom inte havet, men det kuperade landskapet, beror väl på att jag är född på slätten. Så jag var väldigt nöjd och positiv till sinnet när jag bytte till röd slinga.
Föreställ dig nu en bild som går i sönder och ljudet av en grammofonnål som raspar en LP-skiva – det fanns inga markeringar! Hittade en informationstavla och studerade slingorna lite närmare. Hur kan man göra nå’t så urbota dumt? Man måste gå på rätt håll! Alltså fick jag vända mig om titt som tätt för att kolla så jag var på röda slingan. Här försvann lite av min välvilja gentemot Helsingborg! Inga egna initiativ, kreativitet eller omväxling här inte! Och vad tycker Helsingborgarna? Följer dom snällt bara en färg och på ”rätt” håll?  Mycket märkligt.

Tillbaka till Landborgspromenaden som jag tycker så mycket om. Nu när inte allt är utslaget ser man hur brant det är. Här och där hittar man små informationstavlor om diktare, hus osv – trevligt! Vid Kärnan blåste det halv storm, blev inget utsiktsnjutande. Ner till Knutpunkten, bakad potatis och kaffe innan det var dags att resa tillbaka.

Gott att vandra nå’t som skiljer sig så från bergen på Kreta. Aldrig fel med variation!
Foto kommer senare i veckan, nu ska jag packa övernattningsväskan för nya äventyr imorgon.

Dagens vandring: Höganäs-Helsingborg (inte via Sofiero)
(alternativ sträckning: Höganäs-Sofiero-Helsingborg)

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– lätt att vandra och variera längs kusten så länge du har lite koll på markeringar och havet på rätt sida.

– man följer Skåneleden, men samtidigt också Kullaleden (röd markering).

– vid Kulla Gunnarstorp kan du göra en liten avstickare upp för backen för att se hela fastigheten. Ligger väldigt vackert!

– Skåneleden delar sig efter Domsten så du kan välja att gå branten upp och förbi Sofiero eller följa kusten.

– vid Sofiero går Skåneleden in på Landborgspromenaden och det blir kuperat.

– gör en liten avstickare genom den täta trädgången och ta en titt på Pålsjö slott.

– från slutet vid Kärnan kan du ramla ner till tåget eftersom stationen ligger runt hörnet.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!

Kullen

Vilken härlig dag! Fint väder utlovat och nytt vandringssällskap. Började i ett nästan folktomt Arild med glittrande Skälderviken. Vitsippor överallt.

Tog oss ner till Nimis vilket var första gången för min del. Och antagligen sista. Tänkte på väg ner att klättring är inte riktigt min grej och vad har jag gett mig in på – jag som har flyttvecka framför mig!? Här finns inte tid för stukade fötter eller värre. Väl nere började funderingar över vad det var vi såg. Konst? Njae, då får nog diskussionen börja med att definiera konst. Protest? Från början kanske, men nu har den stått så länge så den är institutionaliserad. Det närmaste jag kan komma är engelskans statement (och det är inte som jag gör mig märkvärdig).

Jag vet inte riktigt vad konstruktionerna ska likna eller symbolisera, men jag tyckte det såg ut som utkikstorn. Kanske det handlar om att tryggt lutad mot klipporna lyfta blicken ut över möjligheternas hav och förlora sig bortom horisonten…

Vi vandrade en bit till innan vi svängde av ner mot Mölle. Våren är verkligen i full fart. Maskrosor blommar, magnolia öppnar sina vackra blommor, lövsprickningen har börjat, folk ute i skogen och nere i Mölles hamn. Motorcyklar, cyklister, bilister överallt (konstrundan gjorde sitt till, förstås), 50-tals bilar – alla verkade vara ute och njuta av den otroligt soliga och varma Påskdagen.

Vi valde att lämna lederna i höjd med Mölle, njöt av sol och folkliv en stund i hamnen innan mitt sällskap tog bussen från Mölle till bilen i Arild, men jag kände inte för att åka hem än så jag vandrade till Höganäs. Bussen tyvärr försenad så det blev en ganska sen hemkomst, men vad gör det en så’n strålande dag? Sov som ett barn i natt och beundrade min ”bonnabränna” i morse…

Trodde att mina muskler i benen skulle värka idag, men det känns nästan inte alls. De här vandringsbenen är i bra form, det är sämre med flåset. Var också rädd för att jag skulle ha känningar i ryggen idag. Ryggsäcken var ett fynd prismässigt, men är för stor. Får konsultera en skräddare, tror jag.

Dagens vandring (sträcka 1): Arild – Nimis – Mölle på everytrail.
(gps:en var lite vild så kanske bättre att ladda ner någon annan karta)

Dagens foto: på min flickr.com

Tips

– tåg till Helsingborg, sedan går det bussar till Mölle och Arild (via Höganäs). Denna gången körde vi till Arild, vandrade till Mölle och tog buss tillbaka.

– se upp med Skånetrafikens förslag för de är ibland väldigt snåla med bytestid. 

– Skåneledens markeringar är små och ganska snålt utplacerade, det går lika bra att följa Kullaledens blå markeringar (norra sidan).

– när man närmar sig Mölle finns flera stigar att välja på för att lämna lederna och gå ner till byn.

– en bit efter Mölle (mot Höganäs) går Skåneleden upp på en ganska tråkig cykelväg, men det går bra att gå över betesmarker närmare havet. Håll utkik efter röda markeringar och efter en stund möter man Skåneleden.

– se upp när du har ryggsäck så du inte bär den för långt ner på ryggen! Det är ofta anledningen till att man blir trött fort eller får ont i svanken!

– vått i markerna på en del ställen så se upp med halkrisk.

 

Miljövandring

Dags för vandring, det var ett tag sedan. Kall, molnig, blåsig, ogästvänlig morgon i Hässleholm. Efter första fikan vid Hovdala trädhus kom solen och värmde. Fåglarna vaknade till liv och det blev ett närmast öronbedövande kvitter.

Försökte att inte tänka på flytt och packning och så’nt, men det är lika bra att låta hjärnan jobba på egen hand. Och tänk, några lösningar liksom bara kom!

La in växeln med det riktigt lugna vandringstempot, det där som ger fullkomligt tusan i klockor och tåg. Det får ta den tid det tar. Så gott för själen.

Tankarna flöt iväg som vanligt, jag kommenterar ibland att jag tycker att det är synd att så få människor är ute i naturen. Kom att tänka på ”rädda miljön” och ”värna miljön” och ”vara miljömedveten” osv. Vad menar vi egentligen med ”miljö”? Är det lite allmänt en önskan om ren luft i städerna? Inkluderas naturen i ”miljö”? Vi källsorterar, köper miljöklassat och blir upprörda över oljeutsläpp och koleldning. Inget fel i det, tvärtom. Men hur ofta besöker vi och njuter av den där ”miljön” som vi värnar så mycket om och som bara ligger där ute och skräpar? Nu menar inte jag att alla måste bli friluftsjunkies eller vandrare, men en fikakorg och en promenad. Det finns mycket vackert där ute, många upplevelser och dessutom frisk luft. Ut och njut!

Bitvis känner jag inte riktigt igen mig. Ingen grönska och nya kalhyggen gör landskapet tydligt, hus dyker upp som jag aldrig sett, nya sluttningar och hagar. Den som påstår att Skåne är platt har aldrig varit i närheten av en ås. Jag slutar aldrig att fascineras av Skånes många sidor eller ansikten.

Åter på Hässleholms station, nu varm och nöjd, slår jag till med en fika – har ju fått handpenningen på bostadsrätten så jag kan lyxa till det på Pressbyrån. Också en skön känsla.

Dagens vandring: Skåneleden/Finjasjöleden kring Finjasjön
Dagens foto: flickr.com

Tips

– tåg till Hässleholm, ta sedan buss till Tormestorp Nilla Pihlblad och därifrån går du ner till Björkviken vid Finjasjön där du går på Skåneleden.

– kämpa dig uppför backen till Hovdala trädhus, utsikten är värd mödan.

– när du går i alsumpskogen kommer korsar du en liten väg. Gå ner på den till sjökanten, klättra upp i fågeltornet och titta ut över sjön.

– glöm inte karta och kanske att ladda ner t ex någon av mina turer.

– Hässleholms kommun är bra på att underhålla märkningen av Skåneleden, men när man närmar sig Hässleholmsgården så är det lite si och så. Det är likadant i Frostavallens strövområde. Gissar att kommunerna vill lyfta fram sina egna slingor/leder i första hand.

– det är vått i markerna, se upp för halkrisk.

– solen värmer, men vinden är kall. Fika korta stunder och lite oftare istället.

 

Vårbalsam

Dagens vandring började inte bra! Hade läst fel på avgångstiden så det blev spring till stationen vilket inte är riktigt förenligt med min formkurva. När tåget närmar sig Ramlösa reser jag mig upp för att lägga nå’t i fickan och sätter mig ner. Hm….sitsarna på tågsäten fälls ihop… När jag och mina medpassagerare konstaterat att jag var hel och oskadd fick vi ett gott skratt.

Det blev en fantastisk dag längs ett spegelblankt Öresund där solen vräkte ner och vinden var nästan obefintlig. Tyckte riktigt synd om de jag mötte som hade lurar i öronen. De missade lärkdrill och måsskratt, humlesurr och stilla skvalp mot nå’n sten. När allt är så stilla så är det som balsam för själen. Värmen gjorde också att det mer filosofvänliga vandringstempot kunde väljas och det gick att stanna en stund lite varstans. Blev många timmar idag, men vad gör det i vårsolen och när dagen är ograverad i övrigt?!

Kameran och jag kämpar vidare, det går bättre och bättre. Censuren är hård, många foto sorteras bort. Jag är än så länge riktigt nöjd med fyndet, hoppas vår relation fortsätter utvecklas positivt.

Funderade lite på natur, hur den formar oss. Jag är uppväxt på slätten och tycker den är trist och blåsig och enahanda. För mig är det berg som gäller, gärna kompletterat med nå’t vattendrag. Så att bo i Genève och att vara på Kreta är bara perfekt.
Min lärare i franska i Genève hälsade på oss i Skåne och hade två önskningar: hon ville se slätten och havet. Sagt och gjort, det blev söderslätt, se’n ner till havet och hon njöt. Hon närmast hatade berg, ansåg att de gör människor begränsade och inskränkta.
Kan det vara så att vi ibland söker det vi inte är vana vid, kanske vi är lite uttråkade och tycker att det där andra är mer spännande.

Så fortsatte tankarna på naturspåret när det gäller vandringar i Skåne. Vilket fantastiskt landskap vi har! Slätt, åsar, klintar, dalar, skog, vattendrag, hav. Oändligheten nere på näset mot John Bauer-skogen i nördöstra hörnet. Kullen i nordväst med Stenshuvud som motsvarighet i sydost. De olika haven för Hanö är inte detsamma som Öresund. Och alla åsarna med sina speciella kännetecken. Ge dig ut! Det bara ligger där och väntar! Och det är så vackert…

Kom hem till disk och det är ju inte så kul, men när jag mår så här bra så har det ingen betydelse – det kommer en dag imorgon också! Ha en skön söndagkväll!

Dagens vandring: Ramlösa – Borstahusen/Landskrona
(tog av innan Citadellet och gick genom koloniområde)
Dagens foto: flickr.com

Tips

– lätt att vandra och variera längs kusten så länge du har lite koll på markeringar och havet på rätt sida.

– man följer Skåneleden, men samtidigt också Havsleden.

– från Ramlösa station letar du dig ner mot havet.

– vid Ålabodarna kan du göra en liten avstickare upp för backen till Örenäs slott för att njuta av fin utsikt mot Ven.

– Hilleshögs dalar och Glumslövs backar är vackra, men bitvis branta. Ta det bara lugnt, stanna och njut av utsikten då och då så orkar du!

– kan ta buss från Borstahusen till stationen, gå ändra fram till Citadellet eller gå genom koloniområdet. Stationen i Landskrona ligger på andra sidan sta’n, ganska tråkig väg att vandra så ta bussen!

 

Vårsolsvandring

Oj, vilken underbar vårvandring igår! Ett soldränkt Öresund tog emot med blå himmel och hav och nästan vindstilla. Ur ett dis som låg precis över havsytan borta vid Danmark såg det ut som om Helsingörs slott nyligen rest sig ur havet. Det var magiskt.

Det nakna landskapet kan förvirra, emellanåt känner jag nästan inte igen mig. Landskap och byggnader blir så tydliga. På ett sätt kan man säga att det blir mer varierat än när allt grönskar, mer att titta på och upptäcka, men allt har sin tjusning. Jag slås framför allt av hur brant det egentligen är på Landborgspromenaden i Helsingborg!

Det är märkligt hur benägenheten att hälsa på mötande avtar ju närmare man kommer stadsbebyggelse. Det verkar inte vara en generationsfråga utan handlar om något annat, vad vet jag inte. En sak har jag noterat (ingen vetenskaplig undersökning, bara en reflektion): när jag möter och hälsar på par och inte båda hälsar tillbaka så är det nästan alltid han som hälsar men inte hon. Är vi kvinnor lite snipigare, nonchalanta? Eller bara oartiga? Eller, lustiga tanke, känner vi igen en singel och markerar ”hands off”? Man är inte direkt på jaktstigen när man är på vandringsstigen…

Ganska många människor utlockade av vårsolen. Det är mest pensionärer och hundägare, men också några i arbetsför ålder. Då börjar fantasin flöda: är de arbetslösa som jag? Jobbar de enligt schema, dvs kvällar och helger och därför lediga? Kanske de har varit sjuka och håller på att komma tillbaka? Så lite vi vet om varandra, vi är alla små livsöden som snurrar runt.

Låter tankarna flyga vart de vill, kommer så klart upp lite om den förestående flytten. Jag har flyttat så där en 12-13 gånger så det bör flyta bra. Det är alltid en massa småsaker och som ensamstående finns en rädsla att glömma något viktigt. Denna flytten är dessutom lite annorlunda än de övriga. Så dyker det upp knoppar på buskarna och flyttfunderingar skjuts till morgondagen.

På Landborgspromenaden sitter folk på bänkar och njuter av solen. Då dyker en historia upp, något som några vänner berättade för ganska många år sedan. En bekant till dom kom till Sverige från Indien eller Pakistan. Han berättade att han blivit så lycklig när han kom till, det för honom, okända landet Sverige. Det var ett land med djupt andliga, kanske religiösa människor som så snart de stannade upp vände ansiktet uppåt och försjönk i bön eller meditation. Du har gissat det, va? Just det, han anlände på våren!

Vid Kärnan i Helsingborg är vandringen slut, men klockan är bara 2 på eftermiddagen, det går ju inte. Här måste fikas en stund i solen innan det är dags att åka söderöver!

Dagens vandring: Höganäs-Sofiero-Helsingborg
(alternativ sträckning: Höganäs-Helsingborg (inte via Sofiero)
Dagens foto: flickr.com
Tidigare blogginlägg om samma vandringssträcka: Öresund och indianer

Tips

– lätt att vandra och variera längs kusten så länge du har lite koll på markeringar och havet på rätt sida.

– man följer Skåneleden, men samtidigt också Kullaleden (röd markering).

– vid Kulla Gunnarstorp kan du göra en liten avstickare upp för backen för att se hela fastigheten. Ligger väldigt vackert!

– Skåneleden delar sig efter Domsten så du kan välja att gå branten upp och förbi Sofiero eller följa kusten.

– vid Sofiero går Skåneleden in på Landborgspromenaden och det blir kuperat.

– gör en liten avstickare genom den täta trädgången och ta en titt på Pålsjö slott.

– från slutet vid Kärnan kan du ramla ner till tåget eftersom stationen ligger runt hörnet.

Gårdagens vandring idag

Onsdag 5 mars
Härligt att ge sig ut på vandring, framför allt med stor dramatik kring bostadsrätten. Det får mäklaren sköta, nu stänger jag av. Och det gick faktiskt väldigt bra, vandring är nog för mig vad meditation, mindfulness och allt vad det heter är för andra. Fast de utlovade solchanserna uteblev idag också.

Vid denna årstiden är inte naturen så fotogenique om man säger så. Det blev foto i alla fall. Fotograferandet är för mig ännu ett öga som gör att jag ser saker ur andra perspektiv och på annat sätt. Då kan jag upptäcka saker som jag inte annars sett över huvud taget. Fotona visar ofta att dagen eller vandringen fått ett tema beroende på stämningen och vad som fångar ögat. Idag blev det förbrukad, gammal, trött, sönder.

En fördel med att naturen inte prunkar av grönska är att landskapet bakom och under blir så tydligt. Skåne är verkligen inte platt mer än på sina slätter. Det böljar och stupar och reser sig lite varstans.

Korsade en del kalhyggen och de gör mig alltid lite nedslagen. Förr gallrade man, högg ner det som var moget. Försiktigt för det tar ju så lång tid för ett träd att växa klart. Idag far man in och på bara några minuter är det rensat. Och det som efterlämnas liknar mest ett slagfält. Trist.

Det är nästan vindstilla, molnigt och stilla. Då lugnar sig också tankarna och själen. Att återvända till civilisationen vid Sösdala station tar emot.

Dagens vandring: följde en av mina tidigare vandringar www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2250982

Dagens foto: www.flickr.com/photos/ialofquist/

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– markeringarna på Skåneleden är ännu inte ifyllda och träd kan blockera stig.

– fin vandring med variation skog, kuperat, öppet landskap. Lite vandring på asfalterade vägar mot slutet, men bara korta sträckor och ingen trafik.

– cirka 3 km från Lillsjödal ner till tågstationen i Sösdala.

– tänk på och planera för de korta dagarna. De blir visserligen längre och längre, men molnighet gör tidigt skogen dunkel.

– tänk på att det är vått (och därmed halt!) i markerna, kanske inte ska vandra ensam.

– tänk på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld! Fika oftare och kortare istället.