Söndagen den 21 juli var det dags för vandring! Jag hade haft ”upprop” på facebook och i bloggen och det finns några vandringsresenärer i bekantskapskretsen så jag trodde att vi skulle bli ett gäng. Fyra intresserade anmälde sig varav en inte kunde komma pga logistikproblem. Vi var alltså en glad trio som såg fram emot en härlig dag i Skånes vackra landskap. Det var undertecknad, systerdottern Frida och Ann-margreth som jag lärde känna i början av maj i år då hon njöt en vandringsvecka på Kreta under min fantastiska ledning.
Vi tänkte oss etapp 5 och 4 på SL 2 Nord till syd. Pga bränd kabel som förorsakat problem i tågtrafiken parkerade vi en bil i Hässleholm och möttes i Sösdala där vi började vandra till Lillsjödal.
Detta är en av mina favoriter så jag har bloggat om den tidigare, t ex i inläggen En dag i mellersta Skåne (2014) och Trolsk och magisk vandring (2017).

Man kan inte få en vackrare start på en vandring än Lillsjödal. Jag tror inte att jag någonsin sett en krusning på den lilla sjöns yta. Skogen, himlen och molnen speglar sig så klart och tydligt att man blir alldeles snurrig. Vad är upp och vad är ner?

Härifrån fram till Göingeåsen passerade vi skogar med stenar och mossa – trolskt!, hagar med vackra dubbla stengärden, byar med Emil-varning, gårdar på slätt och i skog, åkrar där ögat kan förlora sig långt bort i fjärran. Vi vandrade på stigar och grusvägar, genom högt gräs och små asfalterade vägar. Passerade kor och hästar. Aldrig enformigt, något nytt bakom varje kurva. Ett landskap att vara glad och stolt över, ett landskap att hämningslöst bada i och njuta av. Det är ljuvligt att i tätbefolkade Skåne med många stora trafikstråk kunna stå stilla och lyssna på tystnaden. Det är balsam för själen!

Undertecknad kände ett sug i magen, men de övriga ville inte stanna än på ett tag. Och bra var det för plötsligen snubblade vi över en liten jaktstuga med bänkar och bord utanför. Bra vila för benen!
Naturen bjöd förresten på förfriskningar lite varstans i form av vildhallon, blåbär, smultron, björnbär, körsbär, vinbär (vid en husruin). Vi inte bara såg, hörde och kände naturen utan fick också smaka på den. Prata om att använda sinnena!

Vi höll nästan på att bli fyra stycken inne i en skog då vår väg korsades av en svampplockare som verkade gå runt planlöst. Kanske vi skulle tagit honom under våra vingars skydd, men vi lät honom och hans plastkasse försvinna in mellan tallarna.

Så kom vi fram till Göingeåsen där leden hade fått en annan sträckning sedan jag vandrade där 2017. Den nya sträckningen visade sig vara jobbigare men finare än den gamla. Vi kom upp till en fin utsiktspunkt som heter Hjässan och vi passerade imponerande bergsvägg med stora portar vilket visade sig vara Bergrummet, en stridsledningscentral under kalla kriget. Hittade ett vackert gammalt hus som vi efteråt förstod var Posta-Nillas hus, en kvinna att beundra. Hon gick 4,5 varv runt jorden (17 856 mil) när hon gick med post till och från Hovdala slott! Vi kom upp till Klinten som bara har en öppning kvar mellan träden där man ser Finjasjön.

Efter en stund när vi sicksackat runt på åsen kom vi ut till trädgårdstrollen och jag kände igen mig. I Magle våtmark började tröttheten kännas i benen och jag insåg att vi stött på en ny sträckning. Markeringen av Skåneleden var rena snurren, de två små kvadraterna på stolpen pekade åt samma håll! Vi skulle väl inte gå tillbaka!?
Mina medvandrare litade på mig så vi gick den gamla sträckningen och efter sju timmars vandring (drygt 29 km) var vi glada över att se min hyrbil på parkeringen vid Norra Station i Hässleholm.

Sammanfattning
Vi hade otrolig tur med vädret! Det regnade här och var i norra Skåne, vi fick bara lite droppar vid tre tillfällen. Lite klibbigt väder växlade med uppfriskande vind. Helt enkelt perfekt vandringsväder!
Jag uppskattade dels att få vandra i ett helt annat landskap än det jag vanligen vandrar i numera. Dels att få en vandring i kroppen under en period då det inte går att vandra på Kreta.
Roligt att få dela en favoritsträcka med två personer som uppskattar natur och att de tyckte om sträckan!
Vi kunde konstatera att Skåneledens avståndsinformation på etapp 4 är den gamla. Med de nya sträckningarna blir det längre.

Ge dig ut! Givetvis är det roligt att åka på vandringsresa (främst till sydöstra Kreta, så klart…), men det finns natur och vackert landskap överallt. Låt vandringsbacillen gripa dig! Och nej, du måste inte fjällvandra eller idka friluftsliv med matlagning och övernattning. Gör det enkelt! Börja med en utflykt med en fikakorg. Det finns så mycket vackert där ute och massor av ljus och frisk luft! Och knopp och kropp får vila och ny energi på samma gång! (glöm inte slå ifrån mobilen, i alla fall sätta den på ljudlös)

Ha det gott!