Resan norrut – del 2

Innan jag berättar vidare om resan norrut måste jag nämna dagens händelse. Världsberömde Mikis Theodorakis avled idag, 96 år gammal. Han var känd kompositör, författare, politiker, frihetskämpe med mera. Theodorakis kom från ön Chios, men hans far kom från Kreta. Han har önskat att bli begravd på Kreta och det kommer att genomföras. Premiärminister Mitsotakis har utlyst tre dagars landssorg.
Kort om Theodorakis liv
Reaktioner och uttalanden från olika personer
(båda artiklarna är på engelska)

Så återvänder jag till resan norrut! Innan du fnyser att detta har väl inte med Kreta och Grekland att göra så jo, det har det. Jag bor på Kreta permanent och är skåning – alltså vävs de två samman. Och det gör de på flera sätt, bl a när det gäller landskap och natur.
Välkommen att vandra på Kreta – börja gärna hemma! Här några tips söderut.

Under mitt Skåne-besök i augusti (tänk, det är bara en vecka se’n jag kom hem…känns längre sedan…) gav vädret möjlighet till vandring, närmare bestämt tre stycken. Jag bär med mig Skåne här på Kreta och vice versa. Eftersom det var två år sedan jag var i Skåne på sommaren blev det en del jämförelser och de flesta bara slog mig.

Jag vandrar inte längs med vatten på Kreta så det försöker jag göra när jag är i Skåne.
(klicka på foton för större storlek)

Finjasjöleden lördag 21 aug
Systerdotter Frida och jag hade samma tanke – vandra Finjasjöleden. Hon hade inte vandrat där tidigare, jag har gjort det många gånger. Vi parkerade vid Björkviken och startade längs med sjökanten. Snart leddes vi in i skog, kom ut till sjökanten igen, ut på öppet fält, in i skog. Så fortsatte det och du förstår att leden är väldigt varierad. Jag insåg att förutom vatten saknar jag att vandra i lövskog. Vi passerade också ”Europas regnskog” där vi gick på Sveriges längsta alsumpspång.
Vandring visade sig vara ett utmärkt sätt att umgås. Stundtals gick var och en i sina egna tankar, där emellan pratade vi om det vi såg och funderade över. När man umgås flera dagar i streck och inte har setts på över 18 månader kan det bli intensivt. Vandring blev en avkoppling och samtidigt ett fokus. Båda älskar vi att vara i naturen.
Perfekt vandringstemperatur och vindstilla. Det ger en frid och en ro som är speciell. Bra markerat, bara två oklarheter och då delade vi på oss. Det är ju bara att ringa på mobilen för den som först hittar markering. Några mindre bitar var nydragna så jag fick lite nytt och lite gammalt. Det slog mig så enkelt det är att göra mindre ändringar i ett landskap som inte är bergigt. Svårare att få variationer på en vandring på Kreta.
Jag som kom från ett ovanligt torrt Kreta med växter i sommaride tyckte nästan det var jobbigt med all grönska! Det var nästan som om den anföll med all sin klorofyll. Jag tyckte mig höra växtvärksgny lite varstans.
Det gladde oss att vi mötte andra vandrare! Roligt att människor tar sig ut i naturen.
Batteriet i min kamera tog slut och reserven låg…ja, hur som helst så är fotot till höger taget av Frida.

Längd: 20 km.
Mer information om leden: Hässleholms Turist Centrums hemsida.
Det står att man ska starta på Hovdala, men strunta i det om det inte passar. Leder som går runt kan man hoppa på var som helst.

Höganäs – Helsingborg måndag 23 aug
Återigen en lugn, fin dag. Vi skilde på oss för olika aktiviteter och jag ensamvandrade längs Öresund, en av mina favoritsträckor. Det är nå’t speciellt med sundet. Som bygdeskalden Bo Ivar Nilsson så vackert beskriver det:
Det smala vattnet ligger mellan två länder likt en sidenscarf som en ung flicka tappat.
Blicken ger sig ut till havs och möter land vid horisonten. Det finns en trygghet i det.
Lättvandrat på strandmark och det slog mig så olika kusterna är här och på Kreta. Strandmark saknas och framför allt kan man inte gå kilometer efter kilometer längs havet eftersom det skjuter ut klippor lite överallt.
På sträckan passeras också små byar och fiskelägen. Det finns några statyer (”Storfiskaren” i Viken nedan är ett exempel), gamla skyttevärn som ingick i Skånelinjen under andra världskriget, naturreservat och massor med vresrosor som det kämpas mot. Jag kände att jag höll på att få sendrag i nacken eftersom jag njöt av att gå och titta ut över sundet. Fartyg och båtar kommer och går vilket ger liv åt havet. Hos oss i sydost på Kreta ser vi sällan båtar och fartyg. Förra sommaren låg det militärskepp varje dag utanför sydöstra kusten och jag tänker att jag föredrar trafik med containerfartyg och en och annan segelbåt.
Efter en stund när man lämnat Höganäs tittar Helsingör fram på andra sidan. Slottet blir sedan tydligare och tydligare ju längre söderut man kommer och plötsligen kan man se färjorna som pinnar fram och tillbaka.
När jag närmade mig Helsingborg där leden delar sig valde jag bort Sofierovägen och fortsatte framåt. Så var det dags att ta sig upp och bort till Landborgspromenaden. Helsingborg ligger otroligt vackert! Landborgspromenaden var nu grönskande och det var skönt att få lite skugga efter flera timmar i öppen strandmark. (För att se lutningen ska man promenera Landborgspromenaden på hösten!) Det går upp och ner in i sta’n och målet: Kärnan.

Längd: 25 km.
Mer information om etapperna 5 och 6 på SL5 Öresund: Skåneledens hemsida.

Snogeholmsleden tisdag 24 aug
Vill moster ha vatten så ska hon få det, tänkte kanske Frida när hon föreslog Snogeholmsleden. Den rör sig nämligen mellan tre sjöar! Jag har aldrig vandrat den och det var flera år sedan Frida gjorde det. Vi började med att förundras över stillheten i Kejsardammen där vattnet gav ”spegelblankt” en ny betydelse. Så följde vi Snogeholmssjön en bit, men leddes snart in i skogar, genom hagar och över kullar. Funderade över skogarnas sammansättning tills vi hittade en skylt där vi fick veta att det jobbas med blandskog på olika sätt. När vi vandrade genom tallskog fick jag en känning av pinjeskog – precis som jag får på Kreta fast tvärtom. De båda träden påminner så starkt om varandra och doftar lika.
Vi kom upp på en utsiktspunkt och där njöt vi av fantastiska vyer. Skåne låter blicken förlora sig långt, långt bort tills den stöter på en ås eller horisonten. Det ger en speciell frihetskänsla och evighetsnärvaro som jag också känner när jag står uppe i bergen på Kreta och det är bara fåglarna, jag, molnen och de urgamla bergen. I båda fallen blir himlen en sorts blå ostkupa utan gränser. Allt flyter ut samtidigt som det har form. Då kan man villigt förlora sig själv till naturen och landskapet!
Vi var nära Sövdeborgssjön och rörde oss i kanten av Sövdesjön – det gjorde oss lite vilsna. I kanten av någon av de två sjöarna fick vi se ett skådespel: en ägretthäger landade i sjökanten, in träder en hopkrupen gråhäger och gör utfall. Budskapet var tydligt, ägretthägern lyfte och gav sig av. Förutom detta såg vi en butter hare, en mycket död kopparödla, en pigg liten snok, hörde och såg ett litet träd prassla som vi inte tog reda på vad det var (ville inte störa, kan ha varit ett litet vildsvin). Trollsländor, fjärilar och andra flygfän. Kom ut i öppet landskap och där gick hästar och kor. Där fick jag en deja vu – där hade jag vandrat för ett antal år sedan! Jag måste försöka minnas, bilden var så tydlig och klar…
Fika på ett gammalt stengärde och då stannade ett vandrarpar. De tyckte som vi – en magisk dag, så stilla och rofylld. De sa också att det är en gåva att kunna och få njuta av en så’n dag. Så tog kvinnan sig på huvudet och sa ”nu är det lugnt här” och sedan la hon handen på bröstkorgen och sa ”och här också”. Vi kunde inte sagt det bättre!!
Det var två vandrare med mycket trötta, sega ben som kom fram till bilen. Och vår känsla att leden var ungefär lika lång som Finjasjöleden visade sig stämma: Fridas app sa 19.4 km. Det officiella 16,5 km är fel.

Längd: 19,4 km.
Mer information om leden: Skånska landskaps hemsida.

Kreta och Skåne är varandras motsatser i årstider. När Skåne är frodigt sommargrönt är Kreta torrt och naturen vilar. När Kreta är som vackrast med sin vintergrönska och sina vinterblommor är Skåne avskalat, grått och trist. Men allt behövs! Det är genom motsatser vi kan uppskatta olika saker. Tänk om båda varit vackert grönskande alltid? Då hade vi inte sett det, tagit det för givet. Och jag är övertygad om att vi människor behöver årstiderna för att må bra. Naturen ger oss en rytm och det är bara att vila i den, inte kämpa emot.

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida (manual i högermarginalen här på bloggen)!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

PS. Finns också på facebook

7 tankar på “Resan norrut – del 2

  1. stadsmadam

    Du har rätt i det: Hade det alltid varit grönt och skönt, hade vi förmodligen uppskattat det mindre. Men . .. skånsk vinter är inte rolig utan en enda lång transportsträcka till våren. Det gäller att hitta på saker att göra även då, annars förgås man av allt det gråa, blåsiga och disiga.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Ja, jag kan leva med gult och brunt i 2-2,5 månad mot att ha grön vinter! Skånsk vinter är förfärlig om den är väldigt dimmig. man kan dimma in i november och inte titta ut förrän i slutet av februari…usch! Och korta dagar utan redigt dagsljus. Tur att advent och jul bryter lite med ljus, ljus, ljus!

      Gilla

      Svara
  2. Pingback: Premiär! | ia mitt i livet

        1. iamittilivet Inläggets författare

          Problemet är också att här är inte kusten rak. Höganäs-Helsingborg är 25 km varav cirka 20 km längs havet – det går inte här, finns inte så långa, obrutna sträckor längs kusten.

          Gillad av 1 person

          Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s