Högsommaren skyndar bort, vandringsuppehållet är över och igår startade jag vandringssäsong 2021/2022! Man kan kanske säga att vandringarna i Skåne var en smygpremiär eller extra lök på laxen. Så kroppen är igång, nu gäller det att få kilometer i benen. Och den gamla kroppen mår så bra av uppehåll och svarar direkt. Det är en skön känsla!
Men först två nyheter – en uppdatering och en potentiell katastrof.

Mikis Theodorakis begravning har valsat runt i pressen. Han skickade ett brev 2013 till en person i Chania där han skrev att han vill begravas i Galatas på Kreta vid sidan om sin far och bror (själv är han född på Chios), men att delar av familjen inte kommer att instämma i hans önskan. Så var dottern i media och menade att han skulle begravas i närheten av Korint, men att hans ben skulle forslas till Galates efter två-tre år. Sonen har uttalat sig att faderns önskan ska respekteras. Nu har domstol klivit in och du kan läsa deras utslag här. M Theodorakis ska begravas på Kreta och ANEK Lines har gått ut med att de erbjuder gratis resor till ön. Vi får hoppas att det inte blir en tillställning som gör stort avtryck i antal smittfall.

Den potentiella katastrofen är en storbrand på Mount Athos. 40 brandmän och fyra släckningsplan är där, vindarna är hårda. Grekland har i dagarna ett väder med regn och hårda vindar – låt oss hoppas att det börjar regna på Athos. Landet är knastertorrt!

Tillbaka till min premiär! Med tanke på väderprognosen gav jag mig iväg tidigt. Jag borde klara mig fram till tidig eftermiddag, men när jag kom upp till platån hade mörka moln samlats som ett lock. För övrigt, på väg upp mötte jag brandbilar och passerade en släckt brand. Jag tänkte som så att jag kan ju korta vandringen lite så har jag inte kört förgäves och jag bör klara mig från regn.

Jag började gå och efter en stund fanns flera blå luckor i molntäcket. Så höll det på att skifta under hela vandringen och jag älskar skådespelet! Tycker du om blå himmel? Jag tycker om när även himlen lever. Stundtals blå luckor, svart kring bergstopparna, solgläntor på sluttningar. Och en stund den vackraste ”bibelhimmel” – du vet när solen strålar genom molnen så där som den gör på gamla religiösa tavlor. Och berg och moln som tillsammans är en fröjd att se. Ibland lekfullt, ibland dramatiskt. Alltid vackert.
Fem droppar föll på mig, inget mer.
Nu efter den torra perioden behövs några regn för att naturen ska vakna ur sitt ide. Redan det första regnet gör ön grönare eftersom det sköljer bort allt damm. På fotot till höger ser du hur dammigt det är (jag gjorde ren en liten fläck på ett blad).
(klicka på foton för större storlek)

• 

• 

Eftersom vädret svängde fram och tillbaka bestämde jag att inte korta ner utan vandra i något högre tempo än vanligt. Det var skönt uppe på platån. Inte varmt, närmast kyligt när jag startade. En frisk, skön vind dök upp emellanåt. Det är så gott att få dra ner friskt syre i lungorna efter högsommarhettan och fuktigheten!

Det skördades lite här och var, men det var lugnare än jag förväntade mig. Troligen avvaktar de vädret denna veckan. Torrt, torrt! Kunde se jordflykt vid några tillfällen vilket inte alls är bra. Tre fårhjordar var ute och rörde på sig. Djuren i en av dem hade vid middagstid samlat sig i grupper vid träd och stod stilla. Middagsvila eller kände på sig vädret?
Några nyplanteringar fanns det och fält i träda kan bli väldigt vackra:

• 

• 

Lugn och skönt, turisterna hade inte vaknat än så inga bussar och hyrbilar. Jag vandrar inne på platån, men om det är mycket trafik så kan den höras in. Så gott att se bergen igen! Inne på platån känns det som om de är en skyddande cirkel, en stor trygg famn.

Lantarbetare (dvs pakistanier) plockade tomater, packade potatis med mera och ett äldre par var ute på sin jordlott. I övrigt kör grekerna mest omkring i bilar, lastar och övervakar arbetet. Såg en familj som satt och hade fika eller lunch tillsammans med sina lantarbetare.

Det är så gott att vandra på platån för den och livet där skiljer sig så mycket från landsbygden i övrigt. Bara en så’n sak som att slippa se ett enda olivträd!

Jag styrde stegen in till cantinan vid kapellet och fick, som vanligt, otroligt god mat! Hemmagjorda pommes som inte var hårt friterade och inte heller mosiga eller fulla med olja och souvlaki i ”den gamla stilen”, dvs små spett med små köttbitar. Jag blev full i skratt för när någon bil körde förbi och tutade svarade alla på cantinan ”Jia!” (betyder Hej). Som en inövad, unison kör.

Tillbaka vid bilen bytte jag skor och drack upp det sista kaffet. Efter en och en halv timmes körning upp och fyra timmars vandring behövdes lite koffein och socker för hemresan.

Nöjd med dagen och väldigt glad över att vandringssäsongen nu är igång! Nu väntar månader av vyer, natur och årstidsväxlingar i det vackra landskapet.
Välkommen att vandra på Kreta du med!

Du hittar mer om Lasithi-platån uppe i menyn under ”Vandringar Kreta” och ”TTT Tips Till Turist”. Eller använd helt enkelt sökrutan!

Ha en bra vecka! Var rädd om dig och andra!
PS. Fler foton på min flickr-sida (manual ute i högermarginalen)!