Detta är bara förfärligt. Kl är snart 11 och det är fortfarande inte dagsljus i Lund. Jag vill inte!

Ljus lyfter och mörker omsluter. Det ska vara ljust på dagen när man förväntas uträtta nå’t och mörkt på natten för man ska kunna sova. Lätt som en plätt!

Förr tyckte jag sämst om våren. Man skulle vara pigg och tycka att allt var underbart och känna sig energisk och sprudla och börja banta för att komma i bikinin men allt jag ville var att få vara ifred. Att krypa in i höstmörkret i stora tröjor och mysa i kravlöst halvmörker och känna friden i naturen som gick i dvala var favoriten och riktigt gott.

Så bodde vi 2 år i Genève och jag insåg att ljusflödet kan vara jämnare under året. Visserligen inga sena, ljusa sommarkvällar, men vad gör det när man får mer dagsljus under vinterhalvåret? Dessutom måste inte allting runt omkring vara avklätt och dött och trist utan det finns massor med vintergrönska. Det var väldigt tungt att flytta norröver igen.

I mitt jobb (när jag hade ett…) utbildade jag handledare, bl a ett glatt gäng från Piteå. Jag reste upp för en uppföljning och vi pratade då om ljus och årstider. Min undran var om ljuset halva året kompenserar mörkret under andra halvåret, att tanken på allt kommande ljus kan få en att stå ut. Dom tittade på mig som om jag var helkorkad och intygade att nej, det hjälper inte ett dugg att tänka så.

Under de senaste åren har jag vistats på Kreta i två längre perioder som täckt vinterhalvåret. Kretensarna kommenterade att det blev mörkt tidigt och jag tänkte ”You ain’t seen nothing yet….”. Även där mådde jag jättebra så för mig är det helt klart att jag är beroende av mer regelbunden tillgång på ljus året om. Då mår min kropp och själ bra.

Jag tror att min vårtrötthet förr var ett resultat av allt mörker under höst/vinter. Kanske är det också så att med åren ger man katten i krav utifrån, bara känner efter och mår gott.

Så’na här dagar vill jag inte gå ur sängen över huvud taget. Samtidigt får man akta sig för att sjunka ner i höstdepp. Lite farligt att vara arbetslös för då måste man inte bita ihop och masa sig iväg varje dag. Viktigt att väga upp med positiva saker och det finns inte kring mig just nu eller vad sägs om nästan inget intresse för min lägenhet och tjafs med avslutet i vårt stambytesprojekt (ja, det är inte klart än…otroligt nog…väldigt segt…).

Jag tror att jag måste planera några vandringar så jag är beredd när solen tittar fram och har något att se fram emot. Och snart är det advent med alla ljus överallt som gör tillvaron lite mjukare och skingrar mörkret.

Hur tar du dig genom mörkret?