”…eftersträvar en hög grad av gemenskap och samhörighet i samhället. Vi önskar oss ett varmare samhälle där människor känner trygghet och visar omtanke genom att ta ansvar för varandra. En förutsättning för en gemensamt finansierad välfärdspolitik, låg brottslighet och en fungerande arbetsmarknad är den gemenskapen.”

Visst är det vackert? Det står på Sverigedemokraternas hemsida. Jag undrar vad dom menar med ”omtanke”, ”ta ansvar för varandra” och ”gemenskap”.

Jag tänker inte skriva om Sverigedemokraternas ursprung för det finns det andra som gör mycket bättre. Sverigedemokraterna själva väljer att börja sin historia 1988, men det började väl lite tidigare? I alla fall för en del av dom. Och krafter ute på kanterna, såväl vänster som höger, har inte det roligaste och mest givande historiska facit – tvärtom. Det är faktiskt skrämmande.

Det finns också gott om människor som är bättre än jag på att argumentera kring Sverigedemokraternas inställning till och åsikter kring invandring. Oavsett vad man tycker om invandring så måste man väl ändå hålla sig till fakta och redovisa vad begrepp står för. På deras hemsida finns videosnutten ”Ekeroth förklarar begreppet massinvandring”, men när jag lyssnat klart är det fortfarande oklart vad ”massinvandring” står för. När blir ”invandring” ”massinvandring”? Var går gränsen?

”En ensam kvinnan har till partiet testamenterat sin lägenhet och ekonomiska tillgångar. Partiet är mycket tacksamt. Det kan vara värt att uppmärksamma att fler ensamstående borde göra detsamma eftersom tillgångarna i annat fall tillfaller allmänna arvsfonden, som finansierar bl.a. mångkulturprojekt.” (Björn Söder, facebook)
Under inlägget på facebook finns en mängd kommentarer, även de som tycker att det var fel att donera till Sverigedemokraterna. Jag har inga synpunkter, känner inte kvinnan och vet inte vad som ligger bakom hennes val, men jag blir förvånad över ordvalet och tonläget i kommentarerna. Varför är det ofta så att Sverigedemokrater sjunker till en språklig nivå som är infantil och grov? Och ändå tror att någon ska lyssna, ta dom på allvar? Stämmer det verkligen att de säger vad alla tänker men inte vill säga? Jag skulle aldrig uttrycka mig så, varken till innehållet eller ordvalet, så då är det väl jag som skiljer mig från mängden. Det kan jag leva med.

Såg ett klipp på youtube från BBC:s ”Hard Talk”. Där stod Sverigedemokraternas partiledare Åkesson och hackade sig fram nervöst på knagglig engelska – kunde ingen förberett honom bättre? Varje svensk som vänder ansiktet utåt representerar, frivilligt eller ofrivilligt, Sverige. Under det korta klippet lyckas han få mig stum och kall då han besvarar frågan varför han förvränger fakta med att han inte sagt något fel. Om inte förvränga räknas som ”fel” – vad är det då? Rätt???

Voltaire tillskrivs citatet: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem och jag håller med. Naturligtvis har Sverigedemokraterna rätt att uttrycka sina åsikter, men det blir märkligt och fel när de sedan surnar till och smågnäller om att de alltid blir missförstådda. Ger ni er in i debatten får ni också ta den – kom upp ur sandlådan!

På Kreta sitter jag med en gammal man. För många gamla greker är Sverige ett föredöme när det gäller demokrati, humanism och solidaritet. Det är 2010, det har precis varit val i Sverige, Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, han tittar på mig, skakar på huvudet och säger: ”vad är det som händer i Sverige? Hur kunde ni släppa in dom? I Sverige av alla länder?”. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag också tycker att det är förfärligt. Och tänker att det tyvärr börjar bli svårt att vara stolt över Sverige.

Det Sverige som Sverigedemokraterna vill ha, som är exkluderande och delar in människor i grupper vill inte jag leva i, det är inte mitt land. Det är en människosyn som jag inte kan ställa upp på, som är så långt ifrån de värderingar och den moral som jag växt upp med, men som kanske inte är ”svenska”. Det känns som om vi inte ens vistas på samma planet.

På tal om grupper så verkar det lite godtyckligt vilka som kan accepteras eller inte accepteras. Vissa invandrare är ok, andra inte. Fast dom är ok dom också bara dom inte kommer för nära. Om tiderna och statsfinanserna blir sämre och invandringen är stoppad – vem är då nästa grupp som inte får vara med? Jag har sedan tonåren en medicinerad epilepsi och kan inte föreställa mig hur mycket jag belastat de allmänna medlen under åren. Har jag någon framtid i Sverigedemokraternas land?

I ett samhälle där människorna blir alltmer självcentrerade, ekonomin och företagandet är internationellt sedan länge, samhällsklimatet ofta beskrivs som ”kallt” och förändringarnas vindar blåser snålt kring arbetsorganisation, vård mm – behöver vi Sverigedemokraterna? Eller kan vi andra tillsammans skapa en gemenskap som verkligen inkluderar alla och där vi tar hand om varandra – även Sverigedemokrater för vi gör inte skillnad på folk och folk.

”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad” (Martin Luther King)