Oj, det här är lite nervöst! WordPress, där jag skriver min blogg, har ändrat utseendet på verktyget. Det fick mig visserligen att vakna upp ur lockdown-dvalan, men hjärnan är något seg så jag hoppas att jag ska lyckas få ihop ett läsbart inlägg.

Här händer inte mycket, man skulle kunna säga att det inte händer ett dugg. En ovanligt kylig vår har avlöst den ovanligt varma vintern. Jag får fortfarande inte köra ut och upp i bergen, kanske det kommer nya direktiv vid 18-tiden idag.
Jag roar mig med att gå igenom bloggen och åtgärda alla brutna länkar. Läsare och sökmotorer gillar nämligen inte när länkar inte fungerar. Jag letade efter någon maskinell lösning, men antingen var det dyrt eller gratis med alltför begränsat. Så det var bara att sätta igång manuellt! Mer än halvvägs kunde jag konstatera att jag är alltför generös med länkar och att läsarklick på länkar är väldigt lågt. Alltså kom jag till insikt om att dra ner på länkar, men insikt är en sak och en annan är att omsätta den i praktik. I tisdags skrev jag ett blogginlägg med sju länkar så jag har en bit att gå innan jag är en bättre människa.
Två saker har jag beslutat: länkar läggs sist så är de enklare att hitta och stör inte texten samt att nästa gång ska inte snålheten bedra visheten utan då kommer jag att betala för länkkontroll.

Igår var det Greklands nationaldag! Det kan hända att nå’n försöker slå i dig att Grekland har två nationaldagar, men det stämmer inte. På hösten firas Ochi-dagen som är viktig, men Ochi-dagen är Ochi-dagen och inte nationaldag. Om man så säger. Så nu vet du det.
Nationaldagen firas till minne av då Grekland utropade sin självständighet från Osmanska riket och det gjorde man den 17 mars 1821. Men vänta, igår var ju den 25 mars!? Japp, firandet flyttades pga någon orsak med kyrkan som jag inte riktigt kunnat reda ut. Men i år var det alltså 200-års jubileum. Som inte kunde firas med parader och folkfest. Här i Ierapetra las kransar vid statyn på Frihetstorget med några utvalda representanter. I Aten var det ett officiellt firande med många uniformer, stridsvagnar och flyg av olika slag. Jag har inget emot marscher, uniformer och marschmusik men lite långrandigt blev det. Det kändes inte som om folket var representerat eller som de deltog. Det blev istället nå’n sorts styrkedemonstration som antagligen passar bra med tanke på den pågående konflikten i östra Medelhavet. Det blev tunt bland inbjudna dignitärer pga pandemin. Macron t ex satt fast i Paris som är i lockdown.

När jag såg paraden så var det två saker som slog mig. Den ena var hur denna massiva militärhyllning uppfattas av de som upplevde juntatiden. Alltså inte bara de som levde under den perioden utan de som utsattes för arresteringar, fängelse, husarrest, tortyr.
Det andra var hur känsligt och nästan fel det kändes när polisen rullade fram med motorcyklar och bilar med tanke på den senaste tidens händelse i Aten. För tillfället representerar inte polisen något positivt över huvud taget. Mångas tankar gick nog till övervåldet på torget i Aten.

Dagen till ära gjorde Hellenic Film USA länken till ”Cliffs of Freedom” tillgänglig gratis under fyra dagar. Den utspelar sig strax före självständighetskrigets start och är en historia mellan en grekisk kvinna och en osmansk militär. Jag kan inte ge något omdöme om filmen för jag orkade bara 35 minuter. Då hade jag fått nog av helgonförklarade, lidande greker och ondsinta, blodtörstande osmaner. Den hade lite väl mycket förenkling med dragning åt propagandahållet för mig.

Men Osmanska riket är, liksom många andra riken, fascinerande och intressant, tycker jag. Vad ledde till att de bildades, hur bildades de, hur länge varade de och hur fungerade de, vad ledde till deras sönderfall och vad hände sedan. Visste du förresten att det finns de som menar att många av de resningar som skedde i Europa på 1800-talet fick sin inspiration och sitt startskott från franska revolutionen och Napoleons krig?

Och nu något helt annat! Pristagarna i Årets Bild 2021 är korade. Årets Bild är Sveriges mest prestigefyllda pris för bildjournalister. Det instiftades av Pressfotografernas klubb 1942 för att främja goda yrkesprestationer och delas ut årligen av en oberoende jury.
Nytt för i år är att tävlingen är öppen för alla yrkesverksamma bildjournalister i Sverige. I en del av bilderna påminns vi om året som gått som t ex olika perspektiv på pandemin. Det blir som en årskrönika. Koka kaffe, luta dig tillbaka för en stund att njuta och minnas! Ta en titt på Årets bild, Årets reportage (från Skåne!), Vardagslivsreportage Sverige m fl. Bor du i Stockholm kan du se bilderna på Galleri Kontrast.

Nu är det helg igen – var blir dagarna av? Fast det är ju bra att de ramlar på för med varje dag kommer vi närmare ljuset i tunneln och fler blir vaccinerade.
Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

Länkar:
Nationaldagsfirande i Aten
Årets Bild
Om pristagarna i Årets Bild
Galleri Kontrast