När man använder ordet ”jubileum” ska det kanske vara med en nolla. Eller kanske det duger med en femma. I alla fall på engelska för när jag nämnde ”my jubilee” för en engelsk bekant fick jag veta att nio år ”is called an anniversary”. Strunt samma. I förra veckan, den 28 april, firade jag mitt jubileum: nio (9) år sedan jag landade här med ryggsäck och två resväskor (två kartonger kom senare med posten).

Började med grillade räkor och grillad bläckfisk för att sedan hugga in på stor hummer! Vin och raki sköljde ner och kaffe med kaka blev god slutpunkt! (foto: L Norén)

EU har verkligen underlättat att flytta, i alla fall inom EU. Jag är inte så säker på att jag flyttat om det skulle innebära visum och annat mäckel. Jag var folkbokförd längre än de svenska reglerna pga vissa omständigheter, men fr o m 1 januari 2020 är jag permanent boende och registrerad i Grekland. Det var ytterligare ett steg att ta, men det kändes helt naturligt och självklart. Dock kräver allt man gör att man noga kontrollerar alla uppgifter, regler osv!

Jag känner ibland att jag vill tacka någon eller något för att jag får bo här. Det är nämligen ingen självklarhet eller rättighet utan en ynnest och ett privilegium. Men vart ska man vända sig?

”Å, du bor i paradiset!” får jag höra ibland. Men det är inte semestervistelse för mig. Ingen bäddar min säng, städar, dukar fram frukost osv. Här är vardag precis som överallt annars på jordklotet. Ibland seg och tråkig, ibland full av upplevelser, ibland bara slappt skön. Allt det som semesterfirare lämnat kvar hemma måste också göras här. Och ibland lite knökigare. Exempel: idag har jag hämtat den grekiska översättningen av meddelande från svenska Skatteverket över utbetald pension och inbetald skatt i Sverige. Denna handling ska in till det grekiska skattekontoret som kräver att originalhandlingen har Apostille-stämpel vilket bara Notarius Publicus har rätt att göra i Sverige. Alltså har dokumentet valsat runt i Sverige först innan det kom ner till mig och nu ska vidare. Lägg därtill att det är inte alla grekiska skattekontor som kräver Apostille-stämpel på detta dokument! Bara att uppfylla kraven och reglerna där man bor. Lite knökigare än att bara deklarera i Sverige.

Ofrånkomligt är att ett så’nt här jubileum sätter igång reflektion och minnen. Och tankar kring framtiden. Massor som snurrar runt!
Bläddrade i bloggen och hittade inlägget Ingenmansland då jag satt på Atens flygplats – skulle jag fortsätta eller inte…? Bläddrade bakåt bland inläggen och hittade Utburet då mitt bohag försvann till Erikshjälpen förutom 10 kartonger, en fåtölj och ett litet hörnskåp som åkte iväg till magasinet. Och inlägget Ajö’ Lund och korta Urlöjligt… samt andra inlägg före och efter 28 april.

Bläddrade igenom temat Utombys och inlägget Min flytt frågor och svar. Det märkliga med det inlägget är att ingen frågade ”Vad saknar du?”. Eller ”Händer det att du längtar till Sverige?”. Givetvis finns det saker jag saknar, främst människor. Även om det numera är enkelt och finns ingen ursäkt att inte hålla kontakt med skype, messenger, sms, e-post, vanlig post osv så finns inget som slår möten. Jag kan njuta av det öppna skånska landskapet där ögat når in i oändligheten och samtidigt älskar jag de kretensiska bergen. Jag kan längta efter tystnad, eller i alla fall dämpning, i den grekiskt bullriga miljön och tycka att det är skrämmande tyst i Skåne. Jag saknar vissa smaker och dofter härifrån när jag är där och därifrån när jag är här.

Framåt då? Jag bodde i Lund i 37 år, men i höst tangerar min adress här i Ierapetra den adress jag bodde längst på i Lund. En kul detalj!

Finns en viss osäkerhet och ibland oro inför nästa fas. Min pensionsplanering sprack i och med att regeringen drog in garantipensionen för oss utlandsboende pensionärer inom EU. Så ekonomin måste ses över och läggas om för bo kvar ska jag så länge det bara går! Svårt att öka inkomsten från vandring eftersom alla måste hålla i pengarna nu i inflationstider. Men som sagt: det ska gå!

Just nu är jag väldigt förvirrad! Försöker reda ut vad som gäller om jag dör här. Får olika information från svensk advokat respektive grekisk advokat. Båda är dock överens om att ett testamente gäller över lagar och regler. I alla fall om man inte har fast egendom för då måste man se upp, men det har inte jag. Så ett nytt testamente får det bli!
Och dokumentera mina ägodelar här och kontaktuppgifter till de som kan hjälpa till. Det är ju en jobbig situation på många sätt när någon gått bort och att då behöva ta itu med saker i ett land där man inte känner till hur det fungerar – nej, jag får försöka underlätta för anhöriga i Sverige så mycket jag kan.

Närmast väntar att ”femma” på min födelsedag som ska firas i Iraklio. Två nätter blir det, museum och en speciell idé som kanske kan sjösättas. Och god mat och dryck givetvis!

Dags att packa inför morgondagens vandring! Jag ska vända på en trotjänare och se om den fungerar ändå. Spännande för då kan den ingå i mitt utbud. I sitt nuvarande skick är den alltför tung, framför allt när det är varmt. Jag återkommer med resultat!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!