Några dagars tystnad här i bloggen. Fick ihop ett bra blogginlägg i företagsbloggen i fredags som verkar väldigt uppskattat, bra trafik till hemsidan. Har gottat mig lite åt det!

Det här skulle jag skrivit i fredags eller möjligen i lördags, men det blir alltså idag söndag. Jag vandrade i fredags! Nygammal sträcka och högt upp i bergen. En variant på vandringen i förra veckan som också var via Thripti.

Buss till Koutsounari där Jan-Erik ställde upp och skjutsade mig upp till Agios Ioannis. Jag visste inte hur sträckan uppe i bergen såg ut så jag ville spara lite energi och kraft. Väldigt bra med egen taxiservice!

Och så bra tänkt! Det var verkligen motlut från byn och upp till Thripti. Belöningen är de vidunderliga vyerna och stillheten. Allt som hördes var vinden och fågelkvitter. Och en och annan getklocka. Ljusgröna fält, mörkgröna träd, gråblå berg, blå himmel och hav. Vad kan man mer begära?

Uppe på en stor sten på en bergstopp låg en get. Tror att han njöt av solvärmen medan han tittade ut över haven på båda sidorna och Dikti-bergen, ja kanske han såg toppen på Ida. Jag ska definitivt bli get i nästa liv!

GPS:en ballade ur, men man har givetvis papperskarta med sig. (Tips: ha alltid det även om du ska vandra en markerad led!) Jag har en liten defekt, jag kan inte väderstreck. Alltså, jag vet att de heter norr och väster osv och att det finns nordpol och sydpol och att solen går upp i öster. Jag kan inte så där säkert och tjusigt ta ut väderstreck ute i naturen eller inne i en stad. Jag har helt enkelt ingen aning. Länge trodde jag att det var helkasst och allmänt dumt, men så bestämde jag att börja lita på det som jag kallar för min inre kompass. Ge mig en karta, ett mål och jag kommer dit. Fråga mig inte hur det går till, jag bara ”vet” vilket håll som är rätt eller fel. Jag har också ett jäkla bra bildminne och kan använda riktmärke som t ex ”åt det hållet” ligger sta’n. Jag måste bara få göra det på mitt sätt. Kör jag aldrig fel eller går fel? Jodå, men det gör dom som kan väderstreck också så det jämnar ut sig.
Det går helt enkelt att göra saker på olika sätt och det viktigaste måste vara resultatet.

Kom över bergskammen och utsikten över Libyska havet avlöstes av vacker utsikt över Mirabellobukten. Så vandrade jag in i skogen! Jodå, det finns små skogsområden kvar på Kreta, runt Thripti finns en av dom. Många säger att Kreta är en karg ö, men de borde ge sig ut på upptäcktsfärd. Man måste inte vandra, man kan hyra bil.
Skönt med skuggan i skogen för solen stod högt på den klarblå himlen. Jag är inte riktigt van vid solgasset än.

Valde bort E4 på väg ner eftersom den inte fick godkänt av mig i förra veckan. Gick på egna små vägar och blev nästan lite snurrig av höjden. Kändes lite berusande. Det gör väldigt mycket att komma upp en bit, det var svårt att låta bli att stanna och stanna och stanna….bara för att njuta av landskapet.

Fastnade ett tag i lilla kapellet Agia Anna för att testa lite med kameran. Tur jag gav upp och kom iväg igen. Det är lite farligt, ”ska bara testa en grej till”….

Så började jag fundera på vilken väg jag skulle ta, vilken busstation är närmast, hinner jag. Och när så’na tankar kommer bryts förtrollningen. Raskt beslut: jag går ner till Kato Chorio, har bussen gått så ringer jag efter taxi. Lugnet och ron återställd.

En mycket nöjd och lycklig människa kom hem med bussen och fick syn på sitt röda ansikte i spegeln. Och da’n efter kändes några muskler i benen trots att jag vandrar så mycket och i ett minst sagt kuperat landskap. Men vaddå, det finns många härliga bilder på näthinnan….

Ha en skön söndagskväll!

Foto på min flickr-sida!