Etikettarkiv: lägenhet

På sätt och vis berusad

Resten av den här da’n kan gå åt häcklefjäll, jag bryr mig inte. Jag ska skriva detta inlägget innan jag fullkomligt ger efter för att ge mig hän åt en stor, stor glädje. Den är inte helt olikt berusning och lika angenäm.

Några skickade jag i paket och några bar jag i resväskan. Det var runt mitten av november. Sedan var det dags att börja fråga runt efter rundstav, 4-5 personer konsulterades och någon skulle fixa. Och det stod stilla.

Efter några misslyckade butiksbesök blev rundstavarna inköpta och sedan kapade i ett snickeri. Dags för nästa steg, dvs montering. Lokaliserade hjälp, en ond tand kom emellan. Och det stod stilla.

Men idag på cirka 30 minuter! Mina tavlor och mina bonader är uppsatta. Och det blev SÅ bra! Nu är lägenheten väldigt tydligt MIN med en härlig mix av grekiskt och svenskt.

Jag tror att jag ska ta med mig en bok och gå ut i solen. Det är bättre att spricka utomhus än inomhus.

Om allt och ingenting

Veckan som gått har varit lite oregelbunden och ryckig så nu är det dags att få lite ordning på vardagen. Morgonpromenaden ska in på programmet igen, tänkte jag igår. Imorse hade lusten eller tanken traskat iväg nå’n annanstans. Jädra snooze-funktion.

Jag både älskar och är beroende av dagspromenad så det är väl bara att inse att tröttheten är större för tillfället. Shoppat lite till idag, börjar bli shoppinguttråkad. Dagligen olika små situationer som hakar upp sig för det är något jag inte tänkt på eller det måste fixas av nå’n. Svårt att få flyt, behöver det nu. Ja, ja, jag är lite gnällig.

Min hjärna känns som och fungerar som om den var fylld med tapetklister. Inte för att jag vet hur tapetklister fungerar, men så känns det i alla fall. Skummade bloggen några veckor tillbaka och det är tusan så’n fart det varit. Lite märkligt det där med tid. Man kan tycka att det står stilla, att inget händer. När man se’n tittar bakåt så förundras man ibland över hur mycket som faktiskt hände och vilken fart det var.

Inga större sensationer i denna delen av världen. Sängen skakade igår eftermiddag när jag låg och läste, var jordbävning i närheten (troligen ute till havs). Idag ser turisterna lite förvirrade ut för det är molnigt och lite klibbigt. En riktig mellandag.

Jag kryssar runt på olika caféer och tavernor varje dag för att få en stunds internettid. Det installeras nog inte förrän nästa vecka i min lägenhet, men tvättmaskinen ska komma denna veckan. Kan roa mig med den så länge.

Vill du vara med och testa min adress med ett vykort el likn? Fyll i ”Kontakt” eller maila mig så får du adressen. Roligt att kolla om jag finns och en syn att se brevbäraren knäa på sin runda, han kanske blir tvungen att dra in skyddsombudet. Kan bli kul det här, vi kan sätta lite fart på sta’n!

Målgång

Så där, då har jag betalt och packat ner tandborsten. Dags att flytta till lägenheten. Slog mig igår att lägenheten blir min fjärde bostad på mindre än fyra veckor. Ska bli skönt att få komma till ro även om det kanske tar lite tid.

Jag är alltså framme vid halva målet: bo på Kreta. Med perioder i Sverige så klart, där finns familj och många vänner. Och kanske uppdrag/arbete som inte kan göras via nätet. Den andra halvan av målet, försörjning via nätet, har en bit kvar.

När jag fått allt på plats ska jag ha semester en vecka. Vandra. Lata mig på stranden där jag inte varit än. Bara njuta. ”Resan” har pågått i flera månader så det finns kanske en risk att jag går in i törnroselik sömn. Kanske behövs, men det vore lite trist och snöpligt!

Läste om en person som länge drömt och planerat om en sak och som den dagen den blev en realitet sa att ”detta är ett påtagligt förverkligande av en ganska fantastisk dröm”. Mitt i prick! Nu ska jag gå och ta på och vara i min dröm. Nu är det på riktigt.

Urlöjligt…

…jag vet, och inte ett dugg intressant för den stora allmänheten eller samhällsomstörtande eller av betydelse för världsfreden, men jag bara måste få ladda upp en fånig bild. Kontraktet skrivet, första hyran betald, det är MIN lägenhet fr o m idag! Jag har nu nycklarna till mitt nya hem. Stor lättnad och glädje!!!

DSC00487

 

Beslutsångest

Jag måste fatta beslut om en lägenhet och jag måste fatta beslutet ikväll. Beslutsångest på högsta nivå! Tänk om….tänk om inte…..tänk om….

Nog är det väl jäkligt märkligt att jag tagit mig så här långt och på vägen fattat det kanske största beslutet i mitt liv, dvs att totalt ändra på allting, och så kan jag inte fatta beslut om en lägenhet!?

Kan man bli ”beslutsuttröttad”? Kanske jag inte har nå’n beslutsförmåga kvar! Hjälp!!!

Fredagsblandning

Fredag för en vecka sedan lämnade jag mina nycklar till mäklaren. Känns overkligt. Eller i alla fall väldigt länge se’n.

Lite märklig efterdyning från gårdagens vandring, vet inte om jag ska kalla det skada eller erfarenhet eller bara dumhet: jag har bränt halsen. På utsidan, alltså. Den avtecknar sig mörkrött och mindre vackert mellan en blek kropp och ett något mindre blekt ansikte. Svider och stramar lite i nacken. Jag gissar att ett passande uttryck skulle kunna vara ”there is a first time for everything!”.

Så märkvärdig hon är, tänker du nu, som redan glömt svenskan. Nästan som skrönan om Anita Ekberg. Men så är det inte alls. Min trötta hjärna kan knappt prestera något vettigt på något språk över huvud taget. Gissar att det tagit mer energi och kraft än jag varit klar över att komma fram till detta beslutet, ta reda på information, förbereda och sedan genomföra. Målet har varit så tydligt och funnits så länge att det nu nästan känns….tomt. Har fått upp så’n fart så jag rusar på i samma takt som jag gjort de senaste veckorna och undrar varför det inte händer nå’t varje dag. Siga, siga! Calma, calma! Lugn, bara lugn! Börjar fatta, börjar snurra långsammare. Försöker landa i tiden och följa den och inte tvärtom. En sak i taget, jag har inte bråttom, har ju redan färdats en lång väg.

Idag har jag tittat på tre lägenheter! Två st tillsammans med en mäklare och jag blev full i skratt, men fick behärska mig eftersom jag inte hade kunnat förklara. Plötsligen kändes det som om jag deltog i ett avsnitt av TV-programmet ”En plats i solen”. Det blev både komiskt och surrealistiskt på samma gång. Okända människor som går runt och tittar på nya hem utomlands och ska börja nya liv – och nu är det JAG som går runt och tittar!

Nya lärdomar: mäklaren betalas av båda parter, vatten ingår inte i hyran och jag börjar förstå att jag måste skaffa ett ”tax number”. Det verkar ha samma funktion som svenska personnummer, dvs ”Sesam, öppna dig!”

Körde en runda i eftermiddag upp i bergen väster om Ierapetra. Svårt att se mig mätt på landskapet klätt i vårskrud. Följa molnen som färdas, nästan lekfullt, mellan bergen och låta tankarna göra detsamma. Det är gott.

Funderar över lägenheterna över helgen, nya tag på måndag! Imorgon ska hyrbilen få ta mig till Aghios Nicholaos. De har nästan lika goda crépes som i Genève. Bara en så’n sak!

Snurr och dramatik

Idag har jag vandrat, men jag kan inte berätta något om det, inte idag. Det får vänta tills imorgon. Minns den där bostadsrätten som jag haft till salu en tid och som nästan ingen kommit och tittat på? Igår kväll var det visning igen….gäsp…..men budgivning började direkt på visningen! Den har fortsatt idag och avslutas ikväll så förstå att jag är snurrig i skallen. Otroligt att något kan stå stilla i månader och se’n är det plötsligen dramatik och spänning på högsta nivå!

Detta inlägget är kasst, jag vet. Om jag inte hade varit med i Blogg100 så hade det inte skrivits. Nu ska jag försöka få ner lite middag. Go’ kväll!

Filosofiskt

En medalj till i söndags – härligt OS så här långt! Redan flera höjdpunkter som t ex när Martin Fourcade höjde armarna efter sista skottet eller alla glada miner på tjejerna som överlevde superkombinationen.

Försöker förstå varför ingen vill köpa ny bostad, inte ens komma och titta. Satt och filosoferade över olika anledningar när jag slogs av att just filosofi var ett ämne som jag aldrig begrep i skolan. Kan svaret finnas där? Har nå’t suddigt minne av en genomgång där ett bords existens ifrågasattes, dvs fanns bordet verkligen framför oss eller fanns det bara i vårt medvetande. Nåja, alltid kul att sätta tänderna i nå’t nytt, i en utmaning så ut på nätet för att hitta information!

Oj, oj, oj, det här var inte lätt eller vad sägs om:
Vad är skillnaden mellan tro och vetande? En skillnad tycks vara att vetande måste vara sant, men det räcker inte, ty man kan tro på något, som faktiskt råkar vara sant, utan att man vet att det är sant.

Eller det här:
Vissa filosofer har tänkt sig att verkligheten består av ”fakta”, men vad är i så fall ett faktum? Kan det finnas fakta om allt som finns är materia och energi? Är vissa fakta mer ”objektiva” än andra, och vad innebär i så fall detta?

Kan det vara så att min lägenhet inte finns, att jag bara tror att den finns? Då är det inte konstigt att ingen kommer!
Det finns kanske inte heller några ”spekulanter”?
Men…om jag inte kan vara säker, om jag inte har fakta så kanske det inte finns några spekulanter pga att det inte finns några människor…då finns ju inte jag heller…kan det vara sant? Då är jag i alla fall inte arbetslös längre…eller?

Jag ger upp, får söka andra förklaringar och leta upp lösningar.

Filosofi kallar man en snillrik översättning av det oförklarliga till det obegripliga.
(Hans Clarin)

Februarihopp

Så är den här – ”glyttafebruari”. Började lite grått och trist igår för att bjuda på gott om ljus idag och en fantastiskt vacker solnedgång i Lund. Och det är inte mörkt än fast klockan är kvart i fem!

Sista veckan i januari var ungefär lika trist som resten av månaden. Tog mig i kragen en dag och städade ordentligt. Kände inte för häftig musik så jag valde ballader och tänkte att jag blir väl aldrig klar. Det gick fortare än vanligt! Kanske det är så att den påverkan vi tror att vi behöver har motsatt effekt. Snabb, häftig musik kanske stressar och dränerar mer än den bidrar med. Intressant!

Mindre intressant var besöket på vinden där vi ställer innerdörrar till våra lägenheter. En av mina dörrar är stulen. Ja, ja, jag skulle kunna skriva att den är ”borta”, ”kommit bort”, fått ben”, men den är stulen. Jag hade satt på etiketter med lägenhetsnummer och rum så någon har konstaterat att den dörren är fin, petat bort etiketterna och använder den. Utan att reagera och, antar jag, skämmas. Är så himla glad att jag av mina föräldrar lärde mig att det som inte är ditt ger du fan i (kortversionen). Det jag funderar över är vad ”någon” använder dörren till eftersom jag bor i ett gammalt charmigt hus där allt är snickrat på plats. Det går t ex inte att sätta min köksdörr i sovrummet. Kanske den blivit en snygg sänggavel? Hoppas den kommit till glädje och nytta.

I fm ringde systern och föreslog bio 12:00. Vi bestämde till slut att vi skulle gå, ont om tid, jag fick i uppdrag att köpa biljetter. 11:53 står jag utanför Filmstaden med biljetter till föreställning 15:30, hon kommer med andan i halsen runt hörnan och undrar varför jag står där, vi ska ju gå på Kino. Finns någonting farligare än att tro att man vet? Full fart!! Vi såg Philomena som bjöd på skratt, tårar och tänkvärdheter. Underbar film och fängslande livsöde.

Förra veckan ramlade det in en blomstercheck från systern som en lite uppiggande present – trevligt! Tänk så lite som behövs!? På öppna spisen står nu en stor vacker bukett tulpaner. Fina blommor, men jag tycker inte om dom när dom lägger sig. Har läst 1 000-tals tips om hur man ska göra för att de inte ska lägga sig och se döende ut, men kommer aldrig ihåg nå’t. Och inte hjälpte det i lägenhetsförsäljningen utan idag var det visning utan några spekulanter. Hm….

Jag har förresten nytt boende ordnat så nu vill det till att lägenheten blir såld…….

Hemmet och sfärer

Försäljningen av min lägenhet började med att det kom en stylist för att ge tips. Jag upplevde det som att hon dönade in på något som för henne bara var ett uppdrag, men för mig är mitt hem. Fotograferingen kändes ok och nu sitter jag i ett källarrum och skriver för idag är det visning av min lägenhet.

Känslan av ”hemma” är för mig där jag är och vad jag funderat på under senare tid är det fysiska hemmet. Jag bor nu i en lägenhet som är min, men den är underligt anonym, den är inte ”min”. Det var också ett av tipsen: ta bort allt privat som t ex foto. Och inte får det stå nå’t framme på diskbänken och inget tvättmedel vid tvättmaskinen osv. Jag förstår tanken, men det blir en lägenhet med möbler – det är inte längre mitt hem. Det ger lite en känsla av att vara invaderad, påpassad.

Det är fascinerande hur viktig den privata sfären är och jag tror att den är det för alla. Hemmet är en konkret avgränsad enhet där vi kan koppla av, styra och ställa, skratta och gråta, låta masken falla och vi  bestämmer vem vi vill släppa in. Just nu går det runt människor i mitt hem som är okända för mig och det känns underligt. Och dom tänker ”vilken konstig smak!” och ”vilken ful soffa!” och ”ett så’nt vackert skåp!”. På något konstigt sätt känner jag mig bedömd, skulle inte klara av att sköta försäljning och visningar själv även om det är billigare.

Förra gången det var försäljning och köp var 2004. Jag minns att jag tittade på flera lägenheter och var tacksam över att det var städat så jag kunde se så mycket som möjligt. Men jag minns också att jag tyckte att jag var påträngande, snokande och att det kändes konstigt att vara hemma hos någon för mig okänd människa som dessutom inte var hemma.

Jag minns också att när vi lämnade den stora fina lägenheten 2004 så lämnade vi en lägenhet och inte ett hem. Det sitter inte i väggarna, det sitter i oss själva och hur vi uttrycker oss, vilka ”märken” vi gör i vår närmiljö, hur vi organiserar den. Det finns ingenting som är så stendött, kallt och sorgligt som tomma hus!

Samtidigt så är det intressant med sfärer och roller. Var går en individs gränser? Vem släpps in och finns det olika gränser för olika personer? Hänger det samman med de roller vi spelar? Och är hemmet vår lya? Människan är ju i grunden ett socialt flockdjur, men även dom drar sig undan ibland.

Känslan av ”hemma” och det avgränsade, fysiska ”hemma” måste inte nödvändigtvis hänga ihop, tror jag. Jag kan känna mig hemma på en plats, men ett opersonligt hotellrum är inte ”hemma” förrän jag spritt ut lite saker. Det behöver inte hänga ihop utan jag kan känna mig ”hemma” i ett rum, men inte på en plats och tvärtom. Har det att göra med höger och vänster hjärnhalva, tro?

Vore roligt om du vill skriva nå’n kommentar – vad är hemma för dig? Har du också ett ”känslohemma” och ett ”fysiskt hemma”? Måste vi ha sfärer och i så fall varför?