Etikettarkiv: visning

Om taggning

Jag kom allra först i kontakt med att tagga när jag för några år sedan började lägga upp foto på flickr.com och det var inte kärlek från första stund. Ska de beskriva det jag fotograferat eller skrivet? Ska jag försöka lista ut vad folk använder för sökord? Vem vill jag ska få sökträff? Jag erkänner – mina taggningar håller inte hög klass.

Jag är heller inte bra på sökoptimering och annat obegripligt som jag snart måste ta tid och lära mig. När någon förirrar sig in och tittar på mina foto blir jag glad, ännu gladare om någon klickar ”favorit” eller skriver en kommentar och likadant är det här på bloggen. Det blir liksom lite roligare och intressantare med lite utbyte.

Ibland händer märkliga och konstiga saker i cyber space. Jag la upp foto den 2 mars där 1 foto idag nått över 100 visningar. Mycket ovanligt på mina foto så när den första glädjen lagt sig inställer sig frågan varför? Visserligen ett snyggt komponerat foto, men en vindflöjel?? Hur intressant är en så’n???

Då slår det mig – hur har jag taggat? Kan det vara så att…..In i statistiken och titta lite djupare och bland redovisningen över sökkällor hittar jag
Searched for: cock
med samma antal som visningar av fotot.

Jaha, ja, ja.

Februarihopp

Så är den här – ”glyttafebruari”. Började lite grått och trist igår för att bjuda på gott om ljus idag och en fantastiskt vacker solnedgång i Lund. Och det är inte mörkt än fast klockan är kvart i fem!

Sista veckan i januari var ungefär lika trist som resten av månaden. Tog mig i kragen en dag och städade ordentligt. Kände inte för häftig musik så jag valde ballader och tänkte att jag blir väl aldrig klar. Det gick fortare än vanligt! Kanske det är så att den påverkan vi tror att vi behöver har motsatt effekt. Snabb, häftig musik kanske stressar och dränerar mer än den bidrar med. Intressant!

Mindre intressant var besöket på vinden där vi ställer innerdörrar till våra lägenheter. En av mina dörrar är stulen. Ja, ja, jag skulle kunna skriva att den är ”borta”, ”kommit bort”, fått ben”, men den är stulen. Jag hade satt på etiketter med lägenhetsnummer och rum så någon har konstaterat att den dörren är fin, petat bort etiketterna och använder den. Utan att reagera och, antar jag, skämmas. Är så himla glad att jag av mina föräldrar lärde mig att det som inte är ditt ger du fan i (kortversionen). Det jag funderar över är vad ”någon” använder dörren till eftersom jag bor i ett gammalt charmigt hus där allt är snickrat på plats. Det går t ex inte att sätta min köksdörr i sovrummet. Kanske den blivit en snygg sänggavel? Hoppas den kommit till glädje och nytta.

I fm ringde systern och föreslog bio 12:00. Vi bestämde till slut att vi skulle gå, ont om tid, jag fick i uppdrag att köpa biljetter. 11:53 står jag utanför Filmstaden med biljetter till föreställning 15:30, hon kommer med andan i halsen runt hörnan och undrar varför jag står där, vi ska ju gå på Kino. Finns någonting farligare än att tro att man vet? Full fart!! Vi såg Philomena som bjöd på skratt, tårar och tänkvärdheter. Underbar film och fängslande livsöde.

Förra veckan ramlade det in en blomstercheck från systern som en lite uppiggande present – trevligt! Tänk så lite som behövs!? På öppna spisen står nu en stor vacker bukett tulpaner. Fina blommor, men jag tycker inte om dom när dom lägger sig. Har läst 1 000-tals tips om hur man ska göra för att de inte ska lägga sig och se döende ut, men kommer aldrig ihåg nå’t. Och inte hjälpte det i lägenhetsförsäljningen utan idag var det visning utan några spekulanter. Hm….

Jag har förresten nytt boende ordnat så nu vill det till att lägenheten blir såld…….

Hemmet och sfärer

Försäljningen av min lägenhet började med att det kom en stylist för att ge tips. Jag upplevde det som att hon dönade in på något som för henne bara var ett uppdrag, men för mig är mitt hem. Fotograferingen kändes ok och nu sitter jag i ett källarrum och skriver för idag är det visning av min lägenhet.

Känslan av ”hemma” är för mig där jag är och vad jag funderat på under senare tid är det fysiska hemmet. Jag bor nu i en lägenhet som är min, men den är underligt anonym, den är inte ”min”. Det var också ett av tipsen: ta bort allt privat som t ex foto. Och inte får det stå nå’t framme på diskbänken och inget tvättmedel vid tvättmaskinen osv. Jag förstår tanken, men det blir en lägenhet med möbler – det är inte längre mitt hem. Det ger lite en känsla av att vara invaderad, påpassad.

Det är fascinerande hur viktig den privata sfären är och jag tror att den är det för alla. Hemmet är en konkret avgränsad enhet där vi kan koppla av, styra och ställa, skratta och gråta, låta masken falla och vi  bestämmer vem vi vill släppa in. Just nu går det runt människor i mitt hem som är okända för mig och det känns underligt. Och dom tänker ”vilken konstig smak!” och ”vilken ful soffa!” och ”ett så’nt vackert skåp!”. På något konstigt sätt känner jag mig bedömd, skulle inte klara av att sköta försäljning och visningar själv även om det är billigare.

Förra gången det var försäljning och köp var 2004. Jag minns att jag tittade på flera lägenheter och var tacksam över att det var städat så jag kunde se så mycket som möjligt. Men jag minns också att jag tyckte att jag var påträngande, snokande och att det kändes konstigt att vara hemma hos någon för mig okänd människa som dessutom inte var hemma.

Jag minns också att när vi lämnade den stora fina lägenheten 2004 så lämnade vi en lägenhet och inte ett hem. Det sitter inte i väggarna, det sitter i oss själva och hur vi uttrycker oss, vilka ”märken” vi gör i vår närmiljö, hur vi organiserar den. Det finns ingenting som är så stendött, kallt och sorgligt som tomma hus!

Samtidigt så är det intressant med sfärer och roller. Var går en individs gränser? Vem släpps in och finns det olika gränser för olika personer? Hänger det samman med de roller vi spelar? Och är hemmet vår lya? Människan är ju i grunden ett socialt flockdjur, men även dom drar sig undan ibland.

Känslan av ”hemma” och det avgränsade, fysiska ”hemma” måste inte nödvändigtvis hänga ihop, tror jag. Jag kan känna mig hemma på en plats, men ett opersonligt hotellrum är inte ”hemma” förrän jag spritt ut lite saker. Det behöver inte hänga ihop utan jag kan känna mig ”hemma” i ett rum, men inte på en plats och tvärtom. Har det att göra med höger och vänster hjärnhalva, tro?

Vore roligt om du vill skriva nå’n kommentar – vad är hemma för dig? Har du också ett ”känslohemma” och ett ”fysiskt hemma”? Måste vi ha sfärer och i så fall varför?