Etikettarkiv: försäljning

Facebook, påskande och lite annat

På facebook är jag med i en del grupper som är inriktade på Grekland och Kreta. Några av dessa grupper är svenska. Eftersom huvuddelen av de skandinaviska resenärerna åker till nordvästra Kreta så kommenterar jag ibland inlägg med ”Välkommen till sydöstra Kreta!” eller t o m ”Välkommen till Ierapetra!”. Jag gör det för att uppmärksamma på att ön är stor, vacker och mångfacetterad, väcka nyfikenhet, hjälpa de som vill söka sig utanför de stora turiststråken, pusha för ”min” del av Kreta osv. Jag är övertygad om att både ön, befolkningen och turisterna vinner på om vi gäster sprider ut oss. Se’n är det givetvis roligt om någon vandringssugen hittar hit!
När Ving återigen öppnade Ierapetra 2015 (efter 25 års paus) och Apollo kom året efter var folk här nere så glada. De såg fram emot att skandinaverna skulle återvända, en turistgrupp som de tycker mycket om och har saknat. Den väntade rusningen uteblev.
I år tänkte jag skruva upp min aktivitet eftersom det ser ut att bli ett svagt reseår, speciellt från Sverige. Jag har dock fått reaktioner som tyder på att mina kommentarer upplevs tjatiga och irriterande så jag lägger ner. Om någon kontaktar mig eller jag blir ”taggad” på facebook kommer jag givetvis att svara.
Men bloggen är min och här är jag hur tjatig och pushig jag vill! Och jag kommer att fortsätta dela den som inlägg i grupper. Välkomna till Ierapetra och sydöstra Kreta! Vi har mycket att bjuda på! Jag ger gärna tips om boende, sevärdheter, bilhyra osv.

Mycket påskande i år! Den oortodoxa påsken firades bl a med påsklunch i söndags med inlagd sill från Sverige och annat gott, nedsköljt med Hallands fläder och Skåne, tillsammans med en hög andra svenskar (och en engelska). Mycket trevlig och go’ eftermiddag!

Under veckan har jag varit totalt förvirrad på veckodagarna, men jag kom ihåg att åka på utflykt i onsdags. Min språklärare ordnar några gånger om året utflykter (eller vad man ska kalla det). Det är roligt därför att han känner till saker som vi inte vet om och han kan öppna dörrar där vi inte skulle kunna komma in på egen hand. I onsdags var vi vid en utgrävning av en minoisk bosättning som upptäcktes av en slump i höstas. Efter det åkte vi upp till amerikanska INSTAP (deras arkeologiska center för studier och forskning) där vi fick en rundtur. Väldigt intressant! Jag är lite ruin- och historienörd så det passade mig perfekt. Avslutning på taverna i vackra bergsbyn Monastiraki.

I veckan har jag varit ute en runda med informationsblad om vandring. De flesta av de stora hotellen har inte öppnat än, det gör de i nästa vecka. Jag är verkligen ingen försäljare eller marknadsföringsmänniska, tycker att det känns kymigt att saluföra mig själv. Ja, ja, jag vet att det är fel tänk, det är ju vandringarna jag saluför, men det känns personligt. En del av hotellen lägger infobladen i en låda eller ett skåp. Jag vet inte om gäster inte frågar på hotellen efter olika saker eller om de resebolag hotellen har avtal med inte tillåter annan information än deras egen. Strunt samma, det är inget jag kan påverka.

 

 

Igår var jag ute på vandring och grottbesök. Jag berättar mer om det i nästa vecka, under helgen ska jag försöka lugna ner mig. Jag blev nämligen väldigt ilsken och då ska man varken skriva eller prata.

Hela denna vecka kallas ”Megalo evdomada” (Stora veckan) och det är mycket aktivitet i kyrkorna. Varje dag har ”Stora” framför sig så idag är det Stora fredag. Imorse var det gudstjänst och det är dags igen ikväll. Stadslivet är lugnare än vanligt så det känns att det inte är en vanlig vardag. Under dagen ringer det i kyrkklockorna med jämna mellanrum. Det är väldigt rofullt, stämningsfullt och ödesmättat. En påminnelse om att det är en stor dag idag.
Grekiska påskägg är röda där färgen ska påminna om död (blod) och själva ägget om uppståndelse (pånyttfödelse). Vi kommer att få en helröd påsk för vi har ett lock av Sahara-sand som gör att luften blir kvav och instängd, värmen klibbig.
Jag ska ut till en by ikväll för att vara med när de bär runt epitafen och imorgon vid midnatt traskar jag nog ner till vår huvudkyrka, Agios Giorgos, för uppståndelsen. Och så blir det ny påsklunch på söndag!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Hemmet och sfärer

Försäljningen av min lägenhet började med att det kom en stylist för att ge tips. Jag upplevde det som att hon dönade in på något som för henne bara var ett uppdrag, men för mig är mitt hem. Fotograferingen kändes ok och nu sitter jag i ett källarrum och skriver för idag är det visning av min lägenhet.

Känslan av ”hemma” är för mig där jag är och vad jag funderat på under senare tid är det fysiska hemmet. Jag bor nu i en lägenhet som är min, men den är underligt anonym, den är inte ”min”. Det var också ett av tipsen: ta bort allt privat som t ex foto. Och inte får det stå nå’t framme på diskbänken och inget tvättmedel vid tvättmaskinen osv. Jag förstår tanken, men det blir en lägenhet med möbler – det är inte längre mitt hem. Det ger lite en känsla av att vara invaderad, påpassad.

Det är fascinerande hur viktig den privata sfären är och jag tror att den är det för alla. Hemmet är en konkret avgränsad enhet där vi kan koppla av, styra och ställa, skratta och gråta, låta masken falla och vi  bestämmer vem vi vill släppa in. Just nu går det runt människor i mitt hem som är okända för mig och det känns underligt. Och dom tänker ”vilken konstig smak!” och ”vilken ful soffa!” och ”ett så’nt vackert skåp!”. På något konstigt sätt känner jag mig bedömd, skulle inte klara av att sköta försäljning och visningar själv även om det är billigare.

Förra gången det var försäljning och köp var 2004. Jag minns att jag tittade på flera lägenheter och var tacksam över att det var städat så jag kunde se så mycket som möjligt. Men jag minns också att jag tyckte att jag var påträngande, snokande och att det kändes konstigt att vara hemma hos någon för mig okänd människa som dessutom inte var hemma.

Jag minns också att när vi lämnade den stora fina lägenheten 2004 så lämnade vi en lägenhet och inte ett hem. Det sitter inte i väggarna, det sitter i oss själva och hur vi uttrycker oss, vilka ”märken” vi gör i vår närmiljö, hur vi organiserar den. Det finns ingenting som är så stendött, kallt och sorgligt som tomma hus!

Samtidigt så är det intressant med sfärer och roller. Var går en individs gränser? Vem släpps in och finns det olika gränser för olika personer? Hänger det samman med de roller vi spelar? Och är hemmet vår lya? Människan är ju i grunden ett socialt flockdjur, men även dom drar sig undan ibland.

Känslan av ”hemma” och det avgränsade, fysiska ”hemma” måste inte nödvändigtvis hänga ihop, tror jag. Jag kan känna mig hemma på en plats, men ett opersonligt hotellrum är inte ”hemma” förrän jag spritt ut lite saker. Det behöver inte hänga ihop utan jag kan känna mig ”hemma” i ett rum, men inte på en plats och tvärtom. Har det att göra med höger och vänster hjärnhalva, tro?

Vore roligt om du vill skriva nå’n kommentar – vad är hemma för dig? Har du också ett ”känslohemma” och ett ”fysiskt hemma”? Måste vi ha sfärer och i så fall varför?