Etikettarkiv: byar

Biltur västerut till sjön Votomos

Det är för mycket och för tungt nu med konflikten till havs, viruset, några personliga tråkigheter så nu tänker jag blogga om en alldeles vacker, bra, trevlig och go’ dag! Sista torsdagen i augusti var vi tre glada själar som gav oss ut på en heldagsutflykt till Votomos-sjön vid Zaros.
(fler bilturer mm under TTT-Tips till turist uppe i meny-raden) Läs mer

Alla vägar bär till Lasithi!?

Jag gör nu ett uppehåll i serien ”Tankar kring ett foto” (se under ”Teman” i menyraden) för jag bara måste berätta om en väldigt fin biltur jag gjorde i onsdags i förra veckan.
Först ska jag säga att mina bilturer inte är att köra en runda på kortast tid utan det är stanna för fotografering, njuta av vyer och strosa runt i byar. Jag tar i stort sett hela da’n på mig. Gott om tid och låg fart.
Det andra jag vill säga är att det finns två kända vägar upp till Lasithi-platån. Den ena börjar i Läs mer

Följ med upp i bergen!

Idag blir det inte mycket text utan du ska med fotons hjälp få följa med på min vandring som jag gjorde igår! Jag vandrar inte ofta lite längre österut eftersom landskapet där är mer ”ihoptryckt” så det är brant och små raviner. Mer jobbigt än njutning och svårt att få ihop rundvandring, det måste ju till så att jag kommer tillbaka till Panda. Men ibland behöver man omväxling och det kände jag för igår så det bar iväg upp till bergsbyn Stavrochori. Det är en by Läs mer

Village hopping och ny rubrik

Som vanligt så blev idén med att sätta ihop något om byarna runt Ierapetra, ”Village hopping” som jag kallar det, plötsligen ett projekt som tog mycket tid i anspråk. Därför blev det inget blogginlägg i slutet av förra veckan, men jag hoppas att du hade en bra helg i alla fall!

Jag har funderat över det här med tips. Resebloggar delas in i två kategorier: dels de som reser, dels de som bor utomlands. Jag hör till de senare, men skriver ju inte bara om sevärdheter o likn utan också om vardagen. Ibland finns tips liksom invävt i något som jag gjort eller upplevt och det är svårt att skilja ut (du som läsare kan använda sökfunktionen för jag är ganska bra på att tagga!). Då och då handlar blogginlägg om en stad eller by eller sevärdhet och det skulle jag kunna samla under en rubrik. Så föddes ”TTT- Tips Till Turist” som nu finns i menyn! Jag kommer att fylla på under veckan med sidor så lugna dig lite. Där ligger några alster redan, bl a om byarna runt Ierapetra.
Hoppas tipsen ska vara till nytta och glädje!

Foten mår bra, det blev nog en mjuk stukning i och med att benet sov. Imorgon ska jag ge mig ut på långpromenad för att testa och om det känns bra så blir det vandring på fredag. Ska bli så skönt att få komma ut igen!

Härom kvällen åt jag på taverna där det var ett barnkalas med 15 barn. Ålder? Nja, det är så väldigt svårt, men cirka 10-12 år. Det var ett himla liv med höga, glada skratt och röster som pratade och skämtade. Först störde det mig lite, men jag blev snabbt botad. Vid bordet bredvid mig satte sig fyra unga män (sisådär 20-25). De pratade inte med varandra utan pillade på mobiler och en av dem tittade på nå’n film el likn. De pratade med servitrisen när hon kom och lite medan de åt. Sedan var det mobilerna igen, en stunds tv och sedan gick de. De verkade inte ha det speciellt roligt. Jag tänkte för mig själv att jag hoppas att kvällen blir roligare för er, grabbar.
Hellre stoj och stim med glada miner än upplysta, nollställda ansikten!

På tal om glada miner så har jag just nu en del kontakt med svensk sjukvård inför mitt besök i Sverige i slutet av november. Inte alltid de samtalen gör en så glad, framför allt inte när man får någon i andra änden som skulle behöva andra arbetsuppgifter som inte involverade kontakt med andra männniskor. Idag fick jag en människa på tråden som var så rätt och så bra! Trevlig att prata med, gav hjälp och ska fixa. Då blev jag glad. Och lättad. Och människan var inte ens ordinarie personal på mottagningen.

Jag går och lurar lite på hur jag ska kunna nå ut ännu bättre med mina vandringar. Kreta är inget vandringsresmål, jag kan bara hoppas att det ska bli ”trendigt”. Begreppet ”vandra” börjar bli så urvattnat i Sverige att det är svårt att nå fram. Vad gör dig nyfiken, får dig att vilja läsa vidare, när du ser en annons om resa?

Nu dags att få i mig lite lunch! Ha det gott!

PS. Nej, jag har ännu inte hittat tvättklämmorna.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Väldigt lyckad spontanutflykt

Temperaturen har sänkts något under helgen med hjälp av ganska kraftig vind från norr – ljuvligt! Plötsligen gick det att andas igen, lust och möjlighet att göra något kom. Så vad tar man sig till en söndag efter långfrukost? Jo, en biltur!
I min pågående strandinventering ingår att undersöka Xerokampos, en plats som ofta nämns när det pratas stränder. Men det är en bra bit dit från Ierapetra, jag skulle inte köra dit bara för en stranddag utan kombinera med något annat, t ex en biltur. Startar man tidigt från Ierapetra, säg vid 8-tiden, så kan man få 3-4 timmar på stranden. Startar man senare så blir det kanske bara ett dopp och en liten stund att torka i solen. Allt efter behag!
Jag fick idén sent så jag strök strandtid. Lämnade Ierapetra vid 11:30 och var tillbaka vid 18-tiden. Körde sakta, stannade då och då för att läsa karta, njuta och fotografera.

För att inte kartan skulle bli för plottrig tog jag bort kuststräckan Ierapetra – Makri-Gialos! (klicka på bilden för större format)

Det finns de som påstår att östra Kreta är som en öken. De har antagligen bara färdats längs med kusterna och på sommaren. Om man drar en streck från Ierapetra upp mot Pachia Ammos vid Mirabellobukten så är landskapet höger om den strecken ett spännande landskap. Här blir ravinerna fler och fler ju längre österut man kommer. Det är som om landskapet slitits sönder eller bara spruckit. Det känns inte öde, bara orört och mäktigt. Men berg är aldrig ogina så här och var finns slätter rika på odlingsmöjligheter och olivträd. Och det händer något hela tiden! Det är som om naturen och landskapet vill säga: ”Välkommen! Roligt att du kom! Nu ska vi underhålla dig och visa allt vi har och kan!”
Min mor säger att ”Den som inte kan uppskatta naturen är fattig”. Jag skulle vilja fortsätta meningen med ”…och den som inte grips och förundras av landskap är avdomnad.”

Nu kör vi!

Sträckan Ierapetra – Goudouras är mer eller mindre transportsträcka. Från Goudouras upp mot Ziros får du ett första smakprov på hur underbart dramatisk och växlande östra delen är! Landskapet känns orört och stilla, här finns ingen trängsel. Och precis när du undrar om det bara finns berg här så öppnar sig en stor odlingsslätt vid Ziros fötter. Här blir det tydligt varför byar byggs där de byggs. Vi kan undra varför man bygger på bergssluttning när det skulle vara enklare att bygga på plan mark, men på bergig ö måste all odlingsbar mark tas tillvara.

Så svänger du ner mor Xerokampos och upptäcker att det står att litet flygplan parkerat på din vänstra sida! Lugn, du kör längs med ett militärt område där Greklands flygvapen (Hellenic Air Force) håller till. Kör en bit, stanna sedan vid kanten och titta snett bakom inåt land. Mäktigt, eller hur? En slående utsikt med berg efter berg som avtecknar sig i fjärran.

Snart börjar vägen ringla sig ner till Xerokampos. Ta det lugnt och bara dra in vyn över vägen, stranden, havet och himlen! Här har du inget val – det går inte att stressa. Xerokampos är lite underlig, jag hittade ingen egentlig by. Här finns gott om mindre pensionat, hus, rum att hyra, B&B, ”guest house”. Jag såg tavernor, men det här är nog en plats man söker sig till för en semester i lugn och ro. Här finns flera stränder, men mer om dem i mitt strandinlägg i slutet av månaden.

Från Xerokampos kör du mot Zakros och nu får du hålla i ratten! Du färdas genom raviner som får dig att känna dig precis så liten som du är. Bergsväggarna känns inte hotande utan mer omslutande och vaktande.
Och innan du har hämtat andan ramlar du ut på Zakros-slätten och allt är olivgrönt. Jag hade tur med vinden för den gör att olivträden växlar i silver och grönt vilket är något av de vackraste fenomen jag vet. Som ett böljande sädesfält i Skåne.

Nu klättrar du upp till byn Adravasti där du tar av mot väster. Bergen fortsätter att bjuda på nya vyer och formationer hela tiden. Du hinner nästan inte njuta av en förrän den avlöses av en annan. Vid byn Sitanos dyker det upp vindkraftverk och solcellsanläggningar. Störande? Nej, tycker jag inte. De är bara uppställda, inga stora ingrepp i naturen. De visar tillsammans med det urgamla landskapet att gamla och nya tider kan samsas alldeles utmärkt, att varje tid har sina behov.

I Sitanos kan du välja att fortsätta söderut, jag valde västerut. Min plan var att strax ovanför byn Sandali gena över på en liten väg till Maronia. När jag väl stod där så visade mina två papperskartor, Google Maps och verkligheten olika versioner. Jag satsade på verkligheten, ville inte utsätta Panda för några jeepliknande vägar, så jag fick fortsätta norrut. Men det gjorde ingenting för jag hann inte köra långt förrän pang! Där kom en annan odlingsslätt och i fjärran låg Sitia och solade sig. Började fundera över hur mycket vackert man kan ta till sig när det bara kommer och kommer i en aldrig sinande ström.

Är du sugen på något eller hungrig så stanna till vid tavernan i Stavromenos. Jag åt där för ett par år sedan. Underbart god mat och så löjligt lågt pris att jag nästan föll av stolen! Och då är utsikten gratis.

Vid Epano Episkopi beslutade jag att testa en vägstump som jag sneglat på när jag passerat på stora vägen. Vilket lyckokast! Vägen ledde rakt ner i en grön gryta där det inte bara grönskade utan fanns en mängd olika träd och buskar. En sådan blandning ger fler gröna nyanser än man visste fanns.

I Etía finns tydligen en väldigt välbevarad och fin venetiansk villa läste jag senare på kvällen på nätet. Så kan det gå när man inte läser på före, men nu har jag ju en ursäkt att få köra dit igen.
Här vill jag varna dig för att välja att köra mot Epano Pervolakia! Det är, i klartext, den absolut värsta körupplevelse jag haft över huvud taget någonsin. Och jag har inte svindel. Det är en grusväg som går mitt på en ravinsluttning så du har bergvägg på ena sidan och stup på den andra. Vägbredden är högst en bil. Kör istället nöjd och glad ut till stora vägen för transport hemåt.

Det är svårt att få fram hur storslaget och underbart vackert landskapet på östra Kreta är och vilka upplevelser, framför allt känslomässiga, det ger. Jag önskar att jag var bättre på att förmedla alltihop. Alla ord som jag saknar nu medan jag skriver kommer att dyka upp när jag skickat ut blogginlägget i cyber space.
Den musik som då och då ute i landskapet ljuder i min skalle är klassisk musik. Den passar så bra tillsammans med det som omger mig. Majestätiskt, dramatiskt, uråldrigt, tryggt, varierande, bedårande, vackert, unikt och…ja, bara så himla grant!
Och inte blev det sämre av att jag efter en kurva fick njuta en stund av en rovfågel, kände mig som den gäst jag är här på jorden.
Mitt i bilturen dök en tanke upp hos mig: ”Hur skulle jag nå’nsin kunna flytta ifrån det här?”. Så jädra fantastiskt är det!

Imorgon fortsätter strandinventeringen även om jag hellre gett mig upp i bergen och ut i naturen igen, men kretensisk högsommar är obarmhärtig. Temperaturen ska gå upp igen och vinden lägga sig imorgon.

Ha en skön kväll!

PS. Några foton på min flickr-sida!

PPS. I lördags fick jag tag i hundägaren (se inlägg Biten)! Utan knot fick jag ersättning för utlägg och ”Sorry, sorry, sorry”.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Ett land i spännande förändring

A man and a woman once sat down
at a bare table and looked out
at the sky. What needs to be done?

they asked, so that, in later years,
their children or their grandchildren
might ask, What shall we do today?
(from ”Songs from a Dying Village” by Tom Pow, Pueblo Press, 2009)

Sedan mitt blogginlägg om hjälpsamhetssvårigheter har jag funderat vidare över det där med ”äkta”, ”genuina”, ”riktiga” och ”traditionella” grekiska som en del ofta uttrycker att de vill uppleva. Det är svårt att svara på frågor om var man kan hitta det, om det över huvud taget går att hitta vars och ens föreställning. De där orden betyder ju olika för oss alla. Men om vi antar att de betyder små byar med kafenio eller ouzeri där det sitter några gamla gubbar och spelar tavli eller bara halvsover. Och att kvinnorna sitter i en gränd och skvallrar medan de virkar och broderar. Och att byn givetvis ser ut som en så’n där vykortsby med vita huskuber som har blå fönsterluckor och dörrar, någon med en bougainvillea klättrande längs en vägg, andra med stora krukor fulla av pelargoner. Hur nära verkligheten och dagens Grekland befinner vi oss? Och är bilden realistisk?

Överallt i Europa håller byar på att dö ut. Jag minns själv från min tonårstid hur den by som jag växte upp i förändrades. Tanter och farbröder dog, husen såldes till stockholmare som kom och tyckte att ”landet” var underbart och vi charmiga. En förödande landsbygds- och jordbrukspolitik förändrade stora delar av Sverige. I byarna och på landsbygden fanns en framtid för en handfull i min generation, vi andra gav oss iväg dit det fanns utbildning och jobb.
Visst har en del byar fått nytt liv, men ofta är det inflyttade som vill bo lantligt och jobbar i sta’n. Det gör att byar förändras till satelliter till städerna istället för levande byar.

I Grekland har en utflyttning från byarna pågått sedan ett antal år. De du träffar på någon liten ö eller i en liten by kanske bara bor där under turistsäsongen. Skolor är stängda, butiker och kafenio försvinner. Några olivlundar kan inte försörja hela familjer längre, det krävs andra jobb. Kvinnor vill ut i förvärvslivet eller måste ut av ekonomiska skäl. Greker i min generation (jag är 60 år) och de som är yngre än mig – kommer de att sitta och vara ”genuina” på någon kafenio? Knappast. De har andra planer, annat levnadssätt, andra krav och önskningar.

Du kanske tror att jag bara hittar på? Att jag skulle ha någon ond avsikt med att slå sönder den typiska Greklandsbilden? Inte alls, det är bara ett faktum.
Redan 2002 skrev Christiana Stylou and Lina Yiannarou en artikel i Kathimerini om döende byar: Villages are slowly dying. Här på sydöstra Kreta har vi ett exempel. En bergsby där det enligt uppgift inte bor någon grek året om. Några utlänningar bor där året om, resten av husen är antingen ruinaktiga som väntar på att bli sålda eller hus som sålts, renoverats och sedan sålts vidare till mestadels utlänningar som fritidshus. I en annan by som ligger nära kusten fanns för 10 år sedan taverna, kafenio, butik mm. Idag finns skolan kvar, kanske pga att det inte finns skola i grannbyn.

Jag undrar hur man spelar basket med sig själv. Eller hur det är att byta lärare varje år och ha dennes odelade uppmärksamhet. Eller att inte ha någon att byta mackor med på lunchrasten. Så har Christos det på ön Arkoi. Till hösten ska han börja tredje klass. Ensam. Det bor inte ens en präst på ön!
In pictures: The Greek school with a single student
The smallest school in the EU is in Greece with only one student

Jag har sett den här utvecklingen under de år jag rest till Grekland. Den bortglömda, slitna byn är numera vanligare än den uppsnofsade och, många gånger, tillrättalagda.

Är då detta sorgligt? Nja, det vet jag inte riktigt. Grekland måste givetvis också få förändras och utvecklas. Det går inte att konservera tillvaron för att den ska passa in i en turistbroschyr. Det behövs nya idéer, nya tag där turister smetas ut från kusterna och man anpassar sig till kunderna. För turisters krav och resvanor förändras också över tiden. Grekland har stora möjligheter att erbjuda en stor och bred variation av olika sorters vistelser med olika innehåll fördelade över året.

Det är spännande just nu att bo här för Grekland rör på sig, men vart är det på väg? Bli inte ledsen över att en tidsperiod håller på att gå i graven! Häng på och ta emot! Vem vet vad vi får uppleva i denna brytningstid!? Grekerna, landskapet, historien, idéerna, musiken, maten…ja, alltihop kommer att finnas kvar men mer eller mindre förändrat. Och det är människorna själva som måste forma sin tillvaro utifrån sina behov och önskningar – inte utfirån någon annans.

Ha det gott!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Ny kamera – inlägg 2

I tisdags var det dags för min ”fotosafari”. Efter att ha fotograferat i sta’n i söndags satte jag kurs mot byar, närmare bestämt tre stycken på Ierapetra-slätten: Episkopi, Kato Chorio och Kentri. Buss tidigt på morgonen till Episkopi, sedan strosa och fotografera. Det blev minsann 5,5 tim!

Känns något obekvämt att gå runt och fotografera. Byarna är inga levande muséer utan Läs mer

Tema ”Turist på östra Kreta”: 4. Vägar och byar

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

greeceathensaegeaninfo_com

Bild: greeceathensaegeaninfo.com

Idag blir det lite vägtips och jag skriver inget om orter och platser som jag nämnt i tidigare Läs mer

Söndagsutflykt i strålande sol

Helgvädret med lätt regn/skurar kom av sig, solen hoppade snabbt in och tog över. Nu kommer två fina dagar då mina ben kommer att dra ut mig på vandringar. Icke förhandlingsbart och ingen diskussion. Läs mer

Halvdagar blir heldag

Idag var det dags för vandring! Ylva (svenska med hus här nere se’n 20 år tillbaka) och jag hade planerat vandra från Agios Ioannis till Episkopi. Det säger inte dig så mycket, men det är start i bergsby, över bergstoppar, ner i dal och in i by. Otroligt vackert! (och en av de vandringar du kan följa med mig på, se hemsidan! så fick jag det sagt…) Läs mer