Jag gör nu ett uppehåll i serien ”Tankar kring ett foto” (se under ”Teman” i menyraden) för jag bara måste berätta om en väldigt fin biltur jag gjorde i onsdags i förra veckan.
Först ska jag säga att mina bilturer inte är att köra en runda på kortast tid utan det är stanna för fotografering, njuta av vyer och strosa runt i byar. Jag tar i stort sett hela da’n på mig. Gott om tid och låg fart.
Det andra jag vill säga är att det finns två kända vägar upp till Lasithi-platån. Den ena börjar i Hersonissos eller Malia och den andra i Neapoli eller Agios Nikolaos. Men denna gång attackerade jag platån söderifrån!
Jag hade så klart start och slut i Ierapetra, men på kartan nedan utgår jag från Martha (annars skulle kartbilden bli så liten).
(klicka på foton för större format)

Jag körde Martha – Embaros – Katofigi – Kaminaki (Lasithi-platån) – Avdou – Armacha – Avli – Martha. Strunta i tidsangivelsen på kartan – Google tror att man flyger fram på plan mark.
Jag var tveksam till vägen Martha – Kaminaki, men den var asfalterad hela vägen. Smal på sina ställen, tar man det lugnt så inga problem. Nästan ingen trafik och vid de möten jag fick stod jag stilla. Kretensarna klarar små, smala passager strålande så de fick reda ut det.

I Embaros ringde kyrkklockan så där lugnt med enstaka slag och pauser. Det känns högtidligt och ödesmättat. Det var lugnt i byn, precis som det ska vara när det är begravning. På torget fanns en staty som är ett monument över de som dog 6 augusti 1944 när tyskarna omringade byn och gick in. Den välvda väggen ska symbolisera byn och området. Statyn i sig hyllar människan och livet kan man säga eftersom den ”lever”, dvs den ändrar sig beroende på var betraktaren står. Snygg, ovanlig och spännande. Och, tyckte jag, så malplacerad. Dess moderna utformning i den gamla fina byn passade inte ihop för mig.

Byn har ett restaurerat kapell, Agios Georgios, byggt på 1453. Väldigt vacker byggnad, tyvärr inte öppen. Utanför mötte jag en gammal kvinna som gick nästan dubbelvikt med käpp. Vi växlade några ord och jag berättade bl a att jag är svenska. Jag trodde hon skulle kasta käppen och börja steppa! Hon blev så glad. Man kan fortfarande träffa på gamla människor som minns Sveriges stöd och humanism under svåra tider, men de blir färre och färre.

Jag körde vidare och kom så småningom in i byn Katofigi. Här fick jag den där känslan man får ibland: ”Det här måste vara fel, jag måste ha missat en avtagsväg”. Men vägen går genom byn, den är smal så ta det lugnt!
Efter Katofigi började klättringen! Snart serverades jag vackra vyer och plötsligen en liten platå full med vinodlingar! Klättringen fortsatte, jag stannade flera gånger för att riktigt ta in bergen, sluttningarna, oaserna, ringlande småvägar…. Inte så mycket fotografering eftersom det är svårt att fånga vyer, framför allt nu på sommaren då soldiset skymmer mycket på foton.

Var inte rädd för att du ska köra vilse. Här uppe fanns inte många alternativ och i korsning fanns skyltar. Här valde jag att ta höger mot Kaminaki (som märkligt nog inte finns med på skylten…).

 

 

I Kaminaki mötte jag en annan kvinna som brast ut i ett stort leende när hon hörde att jag var från Sverige, men bor i Ierapetra. Hon berättade att hennes barn bor i Aten. Gick en liten runda i byn och snubblade på den här altanen. Varför ser inte min balkong ut så? Fast jag hade kanske inte själv fått plats…..

 

Här uppe på platån blev jag full i skratt! Svalorna var alldeles tokiga. De flög framför bilen, dök och gjorde tvära svängar. Jag bara väntade på frivolter. Bara att foga sig och dra ner på farten! Undrar vad som var på gång. Väderomslag? Party? Flygkonsttävling?
Min favorittaverna uppe på platån var inte öppen så jag beslutade att det fick bli lunch någon annanstans. Och en idé började ta form….kanske jag skulle köra den väg som jag körde upp till platån 2010? Jag hade egentligen sett ut en annan väg, men misstänkte att det var grusväg. Körde bort och tittade på början av vägen och mycket riktigt grusväg. Och grusväg över bergen kan betyda stora hål och andra skador samt att det kan vara svårt att vända. Panda och jag valde den nya idén!
På vägen ner passerade jag klostret Panagia Kera Kardiotissa som är värt ett besök. Bli inte förvånad om det står en grek inne i kyrkan insvept i en kedja – den kedjan har sin historia!
Körde inte in om Krasi eftersom jag vet hur där ser ut när det är turistsäsong. Ska du köra in så var förberedd på en liten by med turistbussar, hyrbilar och folk som snurrar omkring. Ta det lugnt!

Så kom jag till Avdou och hamnade på samma taverna som för 10 år sedan (den har samma namn som byn)! Då satt jag kvar och njöt av två musiker, denna gång gick jag en runda i byn efter att ha ätit en mycket god spetzofai. En så’n fin by! Det är den renaste byn jag varit i på Kreta, ja troligen på alla platser jag varit i Grekland. Runt omkring i byn satt skyltar om att hålla rent och tydligen var inte skyltarna bara prydnad. Dessutom hade de vid torget en vägvisare till grottor, raviner osv – det vill vi se i fler byar!

Men det fanns fler skyltar! På hus hade de satt upp vilken förrättning som en gång funnits i huset. Gamla ord. En så’n strålande idé! Och då tänker jag inte på oss utlänningar utan på framtidens generationer i byn. De som minns försvinner ju, de går ur tiden. Med de här skyltarna vet alla, kunskapen går inte förlorad. Jag fick fullkomlig fotograferingsfrossa så här är några skyltar:

Efter Avdou passerade jag dammen Aposelemi. När den konstruerades sänktes byn Sfendili vilken man kan se delar av när vattennivån är låg. Det var den inte nu. Vid dammen kan man välja att köra ut till väg 92 som sträcker sig upp till Iraklio. Jag tog till vänster och begav mig mot Aski. Så småningom närmade jag mig Kastelli där nya flygplatsen ska ligga. Premiärministern var där sent i höstas och tog första spadtaget, men det ser inte ut som om det hänt så mycket mer med militärflygplatsen. Eller så gömmer de den nya nå’n annanstans i området. Det blir skönt för Iraklio att slippa allt flygoljud och den obehagliga känslan att nästan ha flygplatsen inne i sta’n, men jag undrar vad de tycker i byn Kastelli. Start- och landningsbanan ligger redan idag nära byn så de är kanske vana.

Många vägval när jag kom ut på väg 92, men Panagia – Martha körde jag för inte så längesen så jag valde Avli – Martha. Fina vägar båda två. Se’n var det en mycket nöjd svenska som kom hem med massor av intryck. Och två nya vandringsidéer!
Plus en undran: varför kör de som hyrt fyrhjuling mitt på vägen? Modiga eller bara korkade…?

Ha en fin vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!