Etikettarkiv: vacker natur

Vada i naturrikedom

Igår gav jag mig ut på en av mina mest krävande vandringar. Vanligen går man upp i bergen, vandrar där i mer eller mindre kuperad terräng och sedan ner från bergen. Denna vandringen går upp och ner i stort sett hela tiden, det finns väldigt få och korta ”vilosträckningar”, dvs mer plana avsnitt. Totalt tog det 7 timmar och benen är alltid lite stumma på slutet trots att de är bergsvandringsvana. Varför utsätter sig människan för detta, undrar du kanske. Ja, jag ser det ju inte som att utsätta mig och lönen för mödan på denna vandringen är så stor eftersom den gör våren rättvisa och omvänt.
Och jag kan lugna den som planerar att vandra med mig att denna vandringen ligger på hyllan ”privat” ute på vandringslagret!

Vi börjar från början som är söder om Amiras. Jag har bloggat om detta tidigare, det är ett område där jag alltid känner en väldig respekt och vördnad. Det var här som ett 20-tal byar totalförstördes av tyskarna under andra världskriget i Viannou-massakern. Det finns ett fint minnesmonument vid stora vägen, men det är inte där jag börjar utan i den lilla byn Vachos.

Morgonen var solig och vindstilla. Fåglarna förde ett väldigt oväsen, kanske de försökte rensa struparna efter all Sahara-damm. Jag hörde en getklocka, en såg och två korpar kraxade uppe i skyn. Det var som om tiden gjort halt och jag var ensam i världen.

Ingen vacker syn, men ett fiffigt sätt att se till så att plast inte far omkring. Och alltid ha en påse till hands!

Jag vandrade i tisdags på nordsidan och igår (fredag) alltså på sydsidan. Jag skrev i förra inlägget att jag hoppades att våren skulle lugna ner sig, den är tidig och har bråttom. Den har inte lyssnat på mig, tvärtom! Kan det vara så att locket av Sahara-damm och den instängda värmen därunder skapar en miljö som liknar växthusklimat, tro. Jag kom hela vandringen att förundras över hur många blommor som är igång och hur vackra sluttningarna är. De skiftar i gult, vitt, rosa och grönt. Många vårblommor är gula, det är otroligt så många gula nyanser det finns. Och allt det gula på marken och solen i skyn gör att det liksom blir vår från alla håll. Det går inte att värja sig.

Vårvandring betyder också att sakta ner och vara observant. Visst är det roligt att hitta orkidéer och andra blommor, men jag tjusas av de som finns närmast marken. Små, små blommor i alla möjliga färger och former. Jorden är torr och de skuggas av större växter, men de ger inte upp och de är många!

I olivlundarna beskars träden och kvistarna eldades upp. Någon bil körde om, en stor hjord får och getter drevs nerför en sluttning till bättre bete. Vid lilla klostret, där jag träffade prästen Zakarias när jag vandrade förbi i december 2016, höll två personer på att ordna i och vid pilgrimshuset. Undrar om det kan vara inför påsken?

 

Det blev något av en hundvandring. Först tre hundar som hoppade ner från ett flak, men gamla mor fick tag i en gren och motade iväg dem.
Så passerade jag en olivlund och plötsligen hörde jag små klockor. Två unghundar hoppade upp på mig och hälsade glatt. Jag blev inte riktigt lika glad som de var och sa ”Oxi!” (nej på grekiska) några gånger högt och tydligt. Då vaknade husse som höll på att beskära träd och kallade på ungdomsligisterna. Jag slappande av, men snart hördes klockorna igen! Givetvis var det roligare med en främling som dessutom rörde på sig än en tråkig husse som inte brydde sig. Så de följde mig en bit, men nu höll de sig på marken.
Jag slog mig trött ner på en sten för att dricka lite vatten. Då hörde jag steg bakom mig, vände mig om och där kom en väldigt stor schäfer. Och bakom hördes skall från en unghund som var modig ”på håll”. Den stora schäfern ville bara slicka mig i stort sett överallt plus ryggsäcken plus vattenflaskan….då fick jag nog, packade ihop och fortsatte.
Nästan framme i byn och på vägen stod en pick-up med en av de största hundar jag sett här nere. Min blick letade snabbt – var är ägaren? Han stod och pratade vid en annan bil. Bara att lita på att han hade ett öra hos sin hund. Som hoppade ner och skällde. Då vaknade husse så jag kunde gå förbi.

Och mitt i vandringen, när jag bytte till shorts, kände jag det tydligt och det gick nästan att ta på: vädret slog om. Det kom fler moln, luften blev kyligare och det kom en svag vind. Tänk, så lite vi styr över. Jag var nöjd, jag fick min temperatursänkning.

Om man (som jag förr) är vårtrött, tycker illa om alla ”måsten” och människor som plötsligen är sprudlande och löjligt glada så slå dövörat till och följ istället naturen genom våren. Där blir det inte vår över en natt, där har allt sin tid och det ena avlöser det andra lugnt och fint. Här nere har vi nu 2 fina månader att se fram emot. Det är ett överflöd och enormt prunkande, men utan att vara påträngande. Jag tillåts njuta i lugn och ro. Det är gott. Och våren blir rikare och längre. Och den bryr sig inte om vilket humör du är på, det finns inga ”måsten”.

När jag kom till bilen kändes det som om jag vadat runt i massvis med vår! En skön känsla av rikedom och generositet som krupit innanför skinnet, letat upp själen och sagt ”gläds du lilla människa!”. Naturen sviker aldrig, den snurrar på som vanligt. Om och om igen. Det finns en trygghet i det. Som vi kan vila i.

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida! Titta riktigt noga på biet – ser du den nektar han lagt i sin påse på benet? DS.

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Jag är trötter

När något görs med jämna intervaller så kan det bli katastrof om det bryts. Nu påstår jag inte att världen stannade igår när jag inte bloggade, men för min egen del kändes det lite konstigt. Som om jag var en riktig svikare. Jag har jobbat med firmans hemsida de senaste dagarna. Ändrat om, uppdaterat, bytt ut foton. Till slut kände jag mig så fyrkantig och utless på den här datorn så jag kunde inte förmå mig att blogga. Tur att det finns böcker som avkoppling.

Idag har jag varit på vandring och blivit väldigt trött. Inte ofta det händer att jag blir det, vandrarbenen har fina muskler och kroppen bra tåga. Det var till viss del en arbetsvandring (som jag skrev om i fredags) där två vandringar skulle bli en. Jag har testat en gång innan, nu skulle jag tänka lite mer utifrån medvandrares perspektiv.

Den går upp till, i och nerför bergen och har en av de jobbigaste delsträckorna av mina vandringar. Men kan pilgrimmer så kan väl vi vandrare. Eftersom den går ganska högt upp och kuperat så blev det lite extra lök på laxen med min testning av alternativ. Jag har idag vandrat längre och brantare än vad som blev slutprodukten. Men bra blev det! De två vandringarna kompletterar varandra och jag blev av med bådas lite tråkiga sträckor.

Det började väldigt bra med soluppgång. Otroligt vackert när solen kämpar sig över bergen och det samtidigt ligger moln som bryter ljuset i alla möjliga riktningar i takt med solens stigande. Jag skulle kunna gå hem helt nöjd och tillfreds efter det skådespelet. Moln är inte bara bra på att ge bra vandringsväder. Jag tycker om moln och de skuggor och det spel de gör tillsammans med solen på bergen. Ständiga skiftningar, som om allt rör på sig. Jag tröttnar aldrig på bergen.

Lite knasigt kändes det när jag blev något förvirrad över några getstigar. Jag irrade runt ett tag med risk för att snubbla för getterna kan ta sig fram på de mest steniga och svåra passager. Kändes väldigt bra att jag var ensam och inte hade medvandrare med mig, men så korkad skulle jag i och för sig aldrig vara. Utforskning och misstag görs i lugn och ro. Rätt getstig är memorerad med hjälp av stadiga, tydliga kännetecken.

På tal om getter så hade jag idag en chans att föreviga ett gäng som satt uppe i ett träd och kalasade på gröna fina löv. Som vanligt bestämde de sig för att hoppa ner innan jag fått in en bra vinkel. Men en dag så!

Det är som sagt mycket som dyker upp i tankarna när man vandrar och ibland i en enda röra. När jag kom fram till slutbyn var det nästan bara gamla, krökta människor ute. Det är så det ser ut i väldigt många byar idag. Generationerna som kommer efter har flyttat och de som eventuellt stannat kvar kommer troligen inte att sitta på kafenion och vara vykortsmysiga. Så mycket är förändrat sedan jag kom till Grekland i början av 80-talet. Men det är så det blir, se på den svenska landsbygden.

Jag kände inte för att vänta 1,5 timme på skolbussen och se’n åka med den i 1,5 timme utan jag kostade minsann på mig en taxi. Och jag beställde den på grekiska! Fast taxichauffören sa att ”du pratar bra grekiska, men din engelska är mycket bättre”. Tack för den.
Tyvärr började han sedan diskutera hur det står till i Europa, tyska valet osv. Jag hängde på ett tag tills han sa att ”Grekland hade aldrig någon statsskuld, det är andra som påstår det”. Jag blev så trött! Jag trodde att den där klagovisan om hur elaka alla andra är mot Grekland (framför allt tyskarna), vilka listiga konspirationer landet utsatts för och hur oskyldiga grekerna själva är var överspelad, men den lever tydligen kvar här och där.

Tog några foton idag, de blir uppladdade imorgon. Ber om ursäkt för att det här blev lite kortfattat och snurrigt. Nu ska jag slumra en stund och ikväll blir det nödvändigt intag av kolhydrater (har inga kvar efter denna da’n!) i form av pizza med havets läckerheter och ett gott glas vin. Det smakar aldrig så gott som efter en vandring. O, det vattnas i munnen!

Ha en bra kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Första höstvandringen

Hyrbilen och jag ger oss iväg tidigt. ”Morgonstund har guld i mund” heter det, fast jag tror inte att jag får upp mina vandringsgäster så tidigt (06:00-06:30…). Vandring idag som ligger en bit bort så den ingår inte i min vandringsvecka (se hemsidan), tycker inte att värdefull vandringstid ska läggas på transport.

Bestämmer mig för att vandra på ”fel” håll vilket är ett bra sätt att få en gammal vandring att kännas som nästan ny. Ska också göra en avstickare. Slår av alla tankar, det är så mycket som snurrar med firma, livet, tillvaron, grekiskan, fix osv osv. Idag blir det bara naturen, landskapet, människorna och jag.

Börjar med en andlös vacker dal/slätt full av dimslöjor, slår mig ner på ett stengärde och äter frukost. Det är så mycket dagg så att det ser nästan ut som snö när solen lyser på den. Nu finns inget visset gräs längre, allt är grönt och blommor blommar. Naturen har fått nytt liv, nu är en av de vackraste perioderna på Kreta.

Avstickare till liten by, följer väg som slutar vid ett kapell, bara att gå tillbaka en bit.

I en by har flera samlats på ett kafenion och samtalet är i full gång. Jag hör toner från ett annat kafenion vid ett litet torg, där sätter jag mig en stund. Det är mer liv och rörelse i byarna nu när det är svalt och friskt. Och nu börjar olivskörden så sakteliga. Verkar som om människor tycker det är extra roligt med en utlänning utanför turistsäsongen och uppenbarligen intresserad av ön. De skulle bara veta hur nära jag bor…

Improviserar med att följa en liten väg upp i olivlundar. (Tips: improvisera bara på vandringsetapper som du känner till, annars stor risk att du kommer vilse.) Kommer minsann ut på den grusväg som jag trodde att jag skulle nå – perfekt! Blomdoft slår emot mig, jasmin. Fullt med insekter och fåglarna kvittrar. Har precis passerat äpple, apelsiner och citroner. Det är en ljuvlig och generös ö.

Oliverna tynger grenarna på vissa träd, på andra finns inte så många oliver. Olika sorter? Läste att bl a Italien får dålig olivskörd i år och då skulle Kreta kunna knycka lite marknadsandelar med sin olivolja. Men tyvärr. Man har inte kunnat enas om en gemensam klassificering/standardisering (kanske gäller hela Grekland) så olivoljan är svår att sälja till de stora uppköparna. De vill så klart veta vad de köper, hur den ska marknadsföras och prissättas. Synd. Alla inkomster behövs. Som jag brukar säga: ensam är svag – tillsammans blir vi starka.

Går förbi en gammal tant som ger mig det varmaste leende med glittrande ögon i ett vackert ansikte. Skulle vilja fotografera, men vet att de inte tycker om det. Dessutom skulle det nog bli ett ”fotoleende”. Jag gömmer det istället i minnesbanken och känner värmen runt hjärtat.

Så kommer jag in i byn Vrisses och blir riktigt irriterad. Jag ser så mycket onödigt skräp på gator och vägar och riktiga grovsopor ute i naturen. En försäljare åker vidare i byn och efter några meter kastar han helt fräckt ut en kasse med skräp genom fönstret. Cirka 15 sek och 10 meter senare stannar han bussen och ropar ut sina varor bredvid ett sopkärl! Förlåt, men är det så jobbigt? Jag vet att greker gärna vill ha snyggt i sina bilar, men nå’n måtta får det väl vara. Jag tar kassen och kastar den. På väg ut ur byn (samma väg som han kör) passerar jag ytterligare cirka 5 sopkärl.
Ibland försöker nå’n skylla nedskräpningen på turisterna och mitt svar är alltid detsamma: det klarar ni så bra själva.

Vid klostret är det slut på friden för i och med nybyggnaden har nunnorna skaffat sig 2 hundar som väl ska vakta, alltså skäller de. Den minsta kom fram och blev kliad så blev det tyst på den i alla fall, men som sagt: friden är borta. Undrar vad nunnorna tycker själva?

Så in i Neápoli igen, cirkeln är sluten. Fika och se’n en liten biltur över bergen till Elounda, förbi Aghios Nikolaos och hem. En alldeles magiskt vacker och fin dag!

Foto på min flickr.com!