Vada i naturrikedom

Igår gav jag mig ut på en av mina mest krävande vandringar. Vanligen går man upp i bergen, vandrar där i mer eller mindre kuperad terräng och sedan ner från bergen. Denna vandringen går upp och ner i stort sett hela tiden, det finns väldigt få och korta ”vilosträckningar”, dvs mer plana avsnitt. Totalt tog det 7 timmar och benen är alltid lite stumma på slutet trots att de är bergsvandringsvana. Varför utsätter sig människan för detta, undrar du kanske. Ja, jag ser det ju inte som att utsätta mig och lönen för mödan på denna vandringen är så stor eftersom den gör våren rättvisa och omvänt.
Och jag kan lugna den som planerar att vandra med mig att denna vandringen ligger på hyllan ”privat” ute på vandringslagret!

Vi börjar från början som är söder om Amiras. Jag har bloggat om detta tidigare, det är ett område där jag alltid känner en väldig respekt och vördnad. Det var här som ett 20-tal byar totalförstördes av tyskarna under andra världskriget i Viannou-massakern. Det finns ett fint minnesmonument vid stora vägen, men det är inte där jag börjar utan i den lilla byn Vachos.

Morgonen var solig och vindstilla. Fåglarna förde ett väldigt oväsen, kanske de försökte rensa struparna efter all Sahara-damm. Jag hörde en getklocka, en såg och två korpar kraxade uppe i skyn. Det var som om tiden gjort halt och jag var ensam i världen.

Ingen vacker syn, men ett fiffigt sätt att se till så att plast inte far omkring. Och alltid ha en påse till hands!

Jag vandrade i tisdags på nordsidan och igår (fredag) alltså på sydsidan. Jag skrev i förra inlägget att jag hoppades att våren skulle lugna ner sig, den är tidig och har bråttom. Den har inte lyssnat på mig, tvärtom! Kan det vara så att locket av Sahara-damm och den instängda värmen därunder skapar en miljö som liknar växthusklimat, tro. Jag kom hela vandringen att förundras över hur många blommor som är igång och hur vackra sluttningarna är. De skiftar i gult, vitt, rosa och grönt. Många vårblommor är gula, det är otroligt så många gula nyanser det finns. Och allt det gula på marken och solen i skyn gör att det liksom blir vår från alla håll. Det går inte att värja sig.

Vårvandring betyder också att sakta ner och vara observant. Visst är det roligt att hitta orkidéer och andra blommor, men jag tjusas av de som finns närmast marken. Små, små blommor i alla möjliga färger och former. Jorden är torr och de skuggas av större växter, men de ger inte upp och de är många!

I olivlundarna beskars träden och kvistarna eldades upp. Någon bil körde om, en stor hjord får och getter drevs nerför en sluttning till bättre bete. Vid lilla klostret, där jag träffade prästen Zakarias när jag vandrade förbi i december 2016, höll två personer på att ordna i och vid pilgrimshuset. Undrar om det kan vara inför påsken?

 

Det blev något av en hundvandring. Först tre hundar som hoppade ner från ett flak, men gamla mor fick tag i en gren och motade iväg dem.
Så passerade jag en olivlund och plötsligen hörde jag små klockor. Två unghundar hoppade upp på mig och hälsade glatt. Jag blev inte riktigt lika glad som de var och sa ”Oxi!” (nej på grekiska) några gånger högt och tydligt. Då vaknade husse som höll på att beskära träd och kallade på ungdomsligisterna. Jag slappande av, men snart hördes klockorna igen! Givetvis var det roligare med en främling som dessutom rörde på sig än en tråkig husse som inte brydde sig. Så de följde mig en bit, men nu höll de sig på marken.
Jag slog mig trött ner på en sten för att dricka lite vatten. Då hörde jag steg bakom mig, vände mig om och där kom en väldigt stor schäfer. Och bakom hördes skall från en unghund som var modig ”på håll”. Den stora schäfern ville bara slicka mig i stort sett överallt plus ryggsäcken plus vattenflaskan….då fick jag nog, packade ihop och fortsatte.
Nästan framme i byn och på vägen stod en pick-up med en av de största hundar jag sett här nere. Min blick letade snabbt – var är ägaren? Han stod och pratade vid en annan bil. Bara att lita på att han hade ett öra hos sin hund. Som hoppade ner och skällde. Då vaknade husse så jag kunde gå förbi.

Och mitt i vandringen, när jag bytte till shorts, kände jag det tydligt och det gick nästan att ta på: vädret slog om. Det kom fler moln, luften blev kyligare och det kom en svag vind. Tänk, så lite vi styr över. Jag var nöjd, jag fick min temperatursänkning.

Om man (som jag förr) är vårtrött, tycker illa om alla ”måsten” och människor som plötsligen är sprudlande och löjligt glada så slå dövörat till och följ istället naturen genom våren. Där blir det inte vår över en natt, där har allt sin tid och det ena avlöser det andra lugnt och fint. Här nere har vi nu 2 fina månader att se fram emot. Det är ett överflöd och enormt prunkande, men utan att vara påträngande. Jag tillåts njuta i lugn och ro. Det är gott. Och våren blir rikare och längre. Och den bryr sig inte om vilket humör du är på, det finns inga ”måsten”.

När jag kom till bilen kändes det som om jag vadat runt i massvis med vår! En skön känsla av rikedom och generositet som krupit innanför skinnet, letat upp själen och sagt ”gläds du lilla människa!”. Naturen sviker aldrig, den snurrar på som vanligt. Om och om igen. Det finns en trygghet i det. Som vi kan vila i.

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida! Titta riktigt noga på biet – ser du den nektar han lagt i sin påse på benet? DS.

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

15 thoughts on “Vada i naturrikedom

  1. anette lärjedal

    Underbart läsa och förstår till fullo din njutning. Gissar att du ” möter ” många ” vakt ”? hundar, kanske du ska skaffa en själv! Tur dom inte ” välte ” dig. Alltid trevligt följa dig även om det är från min fåtölj, min operation blir 9/4 sedan träna igång mig för ridning och vandringar lite crawl också. Ikväll har vi Mellofest i Sverige. Må gott utan förkylning eller skavsår. Efgharisto

    Liked by 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Tack! Hund skulle vara trevligt sällskap, men man blir så bunden (har varit hundägare).
      Op rycker närmare – måste vara skönt!
      Mellofest…nja, jag njuter bra program på bbc istället.
      Ha det gott!

      Gilla

      Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Tack! Antar att du menar Spili uppe vid Rethymnon? Jag vet inte hur långt våren kommit där uppe. Jag vet att de inte hade så mycket Sahara-damm så de slapp kanske ”växthuseffekten” så att våren inte tagit ett så’nt skutt som här nere. Är du på väg ner? Du får ge dig ut på orkidéjakt och se vad du kan hitta!

      Gilla

      Svara
  2. Ingalill Franzén Polikarpidou

    Tack för trevlig läsning och UNDERBARA foton, Ia!! Jag blev så glad över det söta lilla biet med sin nektar 🙂 Jag tror att jag såg högst 5 (FEM) bin häruppe hos oss förra våren/sommaren, likadant året innan. Samma med humlor, fjärilar och andra insekter! 😦 😦 . De är på väg mot utrotning. Om inget görs snarast för att stoppa multinationella företags giftbesprutningsprodukter (vilka även dödar insekterna!), då är mänskligheten väldigt illa ute! Jag ”skriver på” alla online petitioner om detta jag kan se, vad annat kan en liten ”internet warrior” som jag göra? Det känns frustrerande. En av de största bovarna i dramat är företaget Monsanto, som gör allt för att bevisa att deras giftprodukter är ofarliga, ej dödar bin och ej är cancerframkallande för människan. Men de börjar nog bli lite ”oroliga” för utvecklingen, EU har t ex EJ gett dem förlängd licens för så många år som de ville ha i Europa. Mycket på grund av att miljontals människor över hela världen har ”skrivit på” online petitioner från bl a den ideella organisationen Avaaz (f.n. 46 miljoner medlemmar). Monsanto har nu STÄMT Avaaz, de ser att många sköna dollar går förlorade! 😛
    Ha en skön vårvecka! 🙂

    Liked by 2 people

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Tack! Jag blev själv förvånad när jag kom hem och såg hur bra fotot blev!
      Nja, det där med fjärilar och bin och insekter är väl inte bara en besprutningsfråga? Utdikning har en stor del eftersom våtmarker försvunnit. Vi brer ut oss mer och mer vilket ger krympande ängar osv. Jag vet att man i vissa delar av England har olika projekt för att öka antalet insekter, bl a genom att uppmuntra folk med trädgård att plantera mer blommor som fjärilar och bin tycker om. Vi förändrar och påverkar naturen lite till mans och på olika sätt. Det är dags att vi tar hand om den både i stort och smått.

      Gilla

      Svara
  3. juliann66

    Fantastiskt fina bilder och trevlig läsning, som vanligt! Jag är ju rädd för bin, men tänker ändå att vi ska ha växter i trädgården som drar till sig dem och fjärilar, när vi kommer så långt i våra planer. Just nu känns det som att våren är väldigt långt borta och vi har fortfarande massor att göra inomhus, men det går trögt!

    Liked by 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Tack!
      Flytta är jobbigt och man kommer till ”hållplatser” då man bara vill ge tusan i alltihop. Låt det ta sin tid! Och allt måste kanske inte bli ”rätt” med en gång. Ibland är det bara skönt att få upp allt och se’n fixa en sak i taget när lusten och inspirationen infinner sig.
      Och våren kommer!!! Det vet jag för den är ju här! 🙂

      Liked by 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s