Igår var det dags för utflykt med Panda! Vi hade två mål: klostret Agios Georgios Epanosifis och CretAquarium. Givetvis går det att köra stora vägar, men har jag en hel dag på mig så väljs de bort så mycket det går. Jag kan tyvärr inte ange exakt var jag körde för gps:en, verkligheten och jag var inte alltid överens, signalen försvann och lite annat så det blev några extrasvängar och ändringar av den ursprungliga rutten. Men med papperskarta i andra handen ordnar det sig!

Kloster har inga officiella öppettider och kan stänga när de har annat för sig. Vanligen har de öppet på förmiddagen så jag beslutade att börja hos Agios Georgios Epanosifis.
Vi körde västerut från Ierapetra och ungefär vid Ano Kastelliana svängde jag höger. Småvägar genom byar som Gud och turisterna glömt bort. Jag förstår inte pratet om ”genuint” och ”äkta”, men om man vill stiga in i den grekiska landsbygdens vardag ska man ge sig inåt land.

Klostret Agios Georgios Epanosifis
Konstigt nog har jag aldrig hört talas om klostret utan snubblade över det en dag när jag surfade runt lite planlöst på nätet. Det är Kretas största kloster räknat i antal munkar (25 st) och har en central plats i klostervärlden på Kreta.

Klostret grundades under den venetianska tiden. Munken Paisios färdades mellan två kloster, men var tvungen att övernatta i lilla kapellet Agios Georgios som låg på feodalherren Langouvardos ägor. Under natten hade han en dröm där Agios Georgios gav honom i uppdrag att bygga ett kloster på platsen. Paisios bad Langouvardos om mark, denne vägrade, straffades av helgonet och mark avdelades. Langouvardos hade två herdar som båda hette Sifis och för att kunna skilja dem åt kallade han dem Epano Sifis och Kato Sifis, alltså övre och nedre vilket lär bero på var deras herdehus låg. Klostret ligger i närheten av Epano Sifis herdehus (mitáto) – därav tillägget till namnet på klostret.

Här fanns skola under ottomanerna och man deltog i frihetskriget och revolten på Kreta vilket gjorde att ottomanerna avrättade munkar och förstörde klostret. Klostret kollapsade i den stora jordbävningen 1856 så det är tillbyggt i omgångar ända in på 1900-talet. Det finns dock några byggnader kvar från 1600-talet i form av munkceller. Klostret deltog också 1941 i slaget om Kreta. De har under sin tid hjälpt och öppnat sin dörr för pilgrimer, förbiresande och lokala invånare, även motståndsmän. Barnhem, finansierat lärare i vanliga skolor, grundat äldreboende osv. Under sin storhetstid ägde de flera kloster och kyrkor österut, t ex vid Neapoli. Klostret har också en stor betydelse i det religiösa samfundet. Mer information finns på nätet, bl a här.

• 

• 

Jag hade lite otur för deras stora kyrka renoveras både på insidan och utsidan. Klostret var fullt av blommor och hade de mest magnifika vyer som tyvärr nu bjuder på olika nyanser av gult eftersom naturen är i sommaride. Eftersom kyrkan renoveras var inte heller muséet i full fart, men munken Kirios visade mig runt bland det som de låtit stå framme. Han bjöd på dryck och sötsaker, berättade en del om föremålen och jag berättade att jag är från Sverige, att vi varit katoliker och därför känner till Agios Georgios, dvs Sankt Göran och hans kamp med draken.
I ett av skåpen fick jag syn på en tallrik med ett par jag kände igen. Och ut mot dalen stod deras semantron.

• 

• 

Klostret har en del egna ceremonier vid påsk som det vore roligt och intressant att få uppleva, men det ligger lite för långt bort. Jag kommer dock att besöka klostret igen till våren. Då hoppas jag att kyrkan är klar, muséet i full gång och jag ska bara sitta på en bänk och njuta av friden och de fantastiska vyerna.

Panda och jag gav oss ut på stora vägen mot Iraklio, men lämnade den vid Skalánion. Nu hade vi verkligen kommit in i vinrike! De gröna vingårdarna stack av mot den gula, vilande naturen. Agave blommar med sina karakteristiska långa stänglar. Mellankreta bjuder på sitt speciella landskap som är mer kullar än berg. Påminner om ”rolling hills” i England eller Brösarps backar på Österlen. Vi letade oss in och ut ur byar, till slut lämnade vi lugnet och var framme på nordkusten. Inte helt enkelt att hitta CretAquarium, men det var ganska bra skyltat.

CretAquarium
Jag tycker om naturen och vistas mycket i den i och med att jag vandrar. På land har jag ganska bra koll på vad som rör sig, men hur ser det ut i den där stora poolen som heter Medelhavet? Jag har faktiskt aldrig varit på akvariet så det var hög tid!

Det var bra organiserat. Man tog kölapp och fick sedan vänta på sin tur att gå in. Kaféet/restaurangen var inte öppen. Man kan hyra audiotur, guidad tur mm. Här finns all information på deras hemsida.

Medelhavet är ju långt ifrån ett rent hav så jag blev förvånad över hur stor artrikedom det finns där nere i djupet. Och vilka stora firrar det finns! Och lustiga varelser! Det går inte att återberätta utan måste ses. Information vid nästan varje tank och informationen var på flera språk. Obs – det går att snurra på informationsställningarna!
Fanns också mindre glasmontrar med koraller, snäckor mm så håll ögonen öppna. I en hörna, på golvet!, spelades det upp en sekvens när sköldpaddsägg kläcks och de små liven rusar ner till havet.

Så jag var nöjd med akvariet, men förvånades storligen av de andra besökarna. Fick stänga dem ute ur mitt medvetande efter ett tag. Av barnfamiljerna var det bara tre stycken som tittade och upplevde tillsammans, de flesta besökare filmade och/eller tog foton (varför inte stanna hemma och titta på en naturfilm istället?), en del barn var för små och/eller ointresserade och hade nog uppskattat någon annan aktivitet.
En sak som jag tyckte var väldigt trist var att många hade så bråttom, de nästan sprang igenom akvariet. Skulle inte förvåna mig om de trodde att en del tankar var tomma. Besöker du så ta god tid på dig! Stanna en stund vid varje tank. Fiskarna simmar in och ut bland ”klippor” och håligheter, en del varelser får man stå en stund för att upptäcka. Och ger man sig tid så kan man få uppleva att en kräfta som såg död ut flörtar! En sten visade sig, när jag upptäckte att den andades, vara ett otroligt fiffigt proffs på att kamouflera sig. Muränan som bara låg på botten simmade plötsligt runt, betydligt smidigare och graciösare än jag trodde.

Kan rekommenderas för den som är intresserad eller bara nyfiken!
I området kring Gouves finns också dinosauriepark, aquaworld med reptiler, planetarium, waterworld.

Efter CretAquarium körde vi längs havet och sedan genom Hersonissos och Malia. Inte mina miljöer varken för semester eller att bo. Det var skönt att lämna cirkusen och komma hem till Ierapetra!

Övrigt
Idag har jag hämtat ut min ebok-läsare! Livet är åter ljust och glädjefullt!! Fick dock en överraskning: jag fick betala 10 euro i nå’n sorts ny ”importskatt” som gäller för allt som kommer från länder utanför EU.

Vi har haft storbrand uppe i bergen, flyktingar har räddats iland från en båt utanför Ierapetra, Kreta är nu i djuprött på ECDC-kartan (mitt län Lasithi är inte längre grönt på Greklands smittkarta) och sjukhusen är fulla. Men nu är det helg så vi tar lite ledigt från elände, framför allt deltas framfart.

Ha en skön och fridfull helg! Var rädd om dig och andra!