Den här bedrövliga vintern behagade utlova hyfsat väder i måndags så då fick det bli en biltur. Man kan inte sitta hemma hur länge som helst, det är inte nyttigt för den mentala hälsan. Se’n är det en annan sak att dagen bjöd på regn, snöblandat regn, sol, hård vind och nästan vindstilla.

Klostret Agios Georgios Epanosifis
Jag besökte klostret i juli ifjol, det kan du läsa om här där det finns fakta om klostret. Det var ett trevligt besök, men tyvärr höll de på att renovera stora kyrkan och naturen kring klostret låg i vila så det var olika nyanser av brunt. Läget är otroligt vackert så jag beslutade att komma tillbaka till våren. Nu var det dags! Och naturen var nästan så som jag föreställt mig! Allt är ju sent i år, men klostret flöt omkring i ett hav med fler gröna nyanser än jag trodde fanns. Lägg därtill dramatiska moln på himlen och konturer av berg i fjärran. Foton på vyer gör sällan rättvisa åt verkligheten och jag är inte tillräckligt bra fotograf, men du får en aning:

Åker du hit så kör förbi klostret på den lilla vägen som bl a går förbi kapellet där det sägs att munken Paisios övernattade. Kapellet är inte mycket att titta på, men landskapet! Vyerna! Blir man inte mållös där så vet jag inte hur man är funtad!

Besöket blev dock kort. Stora kyrkan är klar invändigt, men var låst. Byggställning kvar på ena gaveln. Nu var byggarna igång med en stor byggnad och på en skylt stod det att klostret fått EU-medel för att bevara kultur och främja turism (nå’nting i den stilen). Överallt var det låst och jag skymtade bara som hastigast en munk som i full fart gick in i en av bostäderna. Det var nämligen fruktansvärt kallt och blåsigt där uppe så munkarna höll sig inomhus. Jag gick en snabb runda, fick se mina vyer och se’n bar det vidare!
Information om klostret på cretanbeaches.com
Klostrets blogg

Nikos Kazantzakis museum
Den 25 maj 2017 var jag ute på en födelsedagsutflykt och besökte bl a Nikos Kazantzakis museum. Då skrev jag
På min karta stod plötsligen Nikos Kazantzakis museum och det kunde vara intressant. Jag letade mig in i Myrti och på väg från bilen till muséet upptäckte jag att det finns hänvisningar i byn till hans liv och verk. Det fanns informationsskyltar lite varstans. Kändes lite märkligt eftersom han inte har bott i byn. Jag visste inte så mycket om honom, men muséet var väldigt bra. Jag tog också 20-minuters videon om hans liv. Han levde ju under en otroligt omvälvande och spännande tidsperiod med Greklands frigörelse från ottomanska riket, balkankriget, första världskriget, folkutväxlingen 1924-1925, andra världskriget, inbördeskriget. Otroligt produktiv man och jag antecknade i minnet att jag skulle vilja läsa hans reseberättelser (han reste otroligt mycket!) och hans roman där huvudfiguren bygger på hans far.
Jag är fortfarande övertygad om att herr Kazantzakis inte skulle tycka om filmversionen av ”Zorba the Greek”. Filmen får liksom inte fram hans budskap, men så är det ofta med filmade böcker.

En så intressant person är det svårt att få nog av så det blev ett återbesök. Hans produktion är så stor (hur hann han?) och det finns så mycket på muséet så denna gång var det lättare att ta in allt. Han levde 1883-1957 och jag såg videon igen, bl a fastnade denna gång berättelsen när hans far tog 8-åringen till Lejonfontänen i Iraklio för att han skulle knäböja vid några hängda män. Hans far var stram, hans mor religiös. Kazantzakis var en sökare. Han skrev om kristendomen, buddhismen, filosofier och han reste mycket samt var periodvis politiker. Han organiserade flyktingar från Kaukasus (tillsammans med sin vän Zorba). Och en massa annat! Hans besök i unga år i Assisi där han fick kunskap om Helige Franciskus satte djupa spår och därför finns denna donerade skulptur av Franciskus utanför muséet:

På någon teater skulle man sätta upp ett av hans verk och han surnade till. Han sa ungefär att ingen frågade mig vad jag ville ha sagt utan de bara gjorde det som poppade upp ”in their poor little minds.”. Bestämda ord av en person som hade så väldigt snälla ögon, men givetvis ville han försvara sitt verk och inte få det misshandlat och feltolkat.
Det är inte bara Zorba the Greek som filmats utan också The Last Temptation of Christ, regi Scorsese, 1988 (efter Kazantzakis bok med samma namn). Musik av Peter Gabriel: Passion (finns på youtube).

Han säger nå’nstans ungefär att Kreta är en blandning av Grekland och Orienten och det stämmer bra, inte minst med tanke på olika riken som funnits kring Medelhavet och olika folk som varit på Kreta. Mina tankar flöt iväg till Mikis Theodorakis som själv säger i en bok eller intervju (jag minns inte vilket) att hans musik är en blandning av kretensisk musik och bysantinsk musik (hans fars- respektive morsarv). Det är väl så med det mesta. Intryck kommer från flera håll och skapar något nytt som sedan möter intryck och något nytt skapas som….

Det här citatet tycker jag är så fint:
When I said to the almond tree
‘Sister, talk to me of God’,
the almond tree blossomed.
(från muséets broschyr)
Muséets hemsida

Så var det dags att styra kosan hemåt till en lägenhet som kändes som ett kylskåp efter att ha stått tom hela dagen. På fredag ska vädret vända och vi ska äntligen få något som liknar vårväder. Jag tror det när jag ser det! Om jag inte emigrerat innan dess vill säga…

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida