Biltur västerut till sjön Votomos

Det är för mycket och för tungt nu med konflikten till havs, viruset, några personliga tråkigheter så nu tänker jag blogga om en alldeles vacker, bra, trevlig och go’ dag! Sista torsdagen i augusti var vi tre glada själar som gav oss ut på en heldagsutflykt till Votomos-sjön vid Zaros.
(fler bilturer mm under TTT-Tips till turist uppe i meny-raden)

Foton från bilturen finns på min flickr-sida, här i bloggen blir det för ovanlighetens skull en hel del foton på mig! Så kan det gå när man har en flitig fotograf med sig.
(här i bloggen: klicka på foton för större format)

När vi körde dit så valde vi att vika av från stora vägen och ta småvägar in om byar. Som belöning fick vi fantastiska vyer och möten med lokalbefolkning. Stundtals var vi dagens sevärdhet för ju längre in i landet eller upp i bergen man kommer och ju längre bort från ”kända” platser och byar desto mer ovana vid turister och främlingar. Men det är roligt att kunna bidra till samtalen på byns kafenio och kanske på kvällen på bytavernan!
Som vanligt strunta i Goggle Maps tidsangivelse – de tror ju att man kör med spiken i mattan i platt landskap.

I byn Pirathi satte ett par kvinnor ut möbler till oss och sparkade igång kaffekokning i ett kafenio som såg stängt ut. Gott kaffe var det! På torget stod en så’n där minnessten. Ibland kanske man tröttnar något på alla dessa minnesmärken över stridande i ottomanska kriget, andra världskriget osv, men titta noga för det handlar inte bara om historia och hjältar utan också mänskliga katastrofer och sorger:

Hjältar från tyskarnas ockupation (andra världskriget).

 

Ser du att sex stycken har samma efternamn? Och att de är söner till fyra bröder varav en broder, Manolis, förlorade tre söner!

 

 

 

 

 

Och här kommer en fotograf ångande över bytorget!

 

 

 

 

 

Förutom fotostopp, utsiktsstopp, en felkörning så blev nästa stopp Megali Vrisi. Någon källa hittade vi inte, men ett landskap som påminde starkt om Skåne innan skiftet av jordbruket. Ett lapptäcke av väldigt små fält! Vårt stopp var vid ett kapell i utkanten av byn där man också gjort en samlingsplats uppe på en liten kulle. Och det fanns många minnesstenar. Jag har nog inte tidigare sett minnestext och namn från ”Balkan-kriget” och ”Mindreasien-kriget” (kriget mellan Grekland och Turkiet efter första världskriget). Här var ingen glömd!
På kapellets östra gavel (koret ligger alltid i öster – bra att veta om du vandrar eller bara är allmänt vilse) fanns en märklig relief som vi funderade över och försökte gissa vad det föreställde.

Efter lite detektivarbete hemma på nätet kunde vi fastställa att det rör sig om en seraf som är en sorts ängel som uppvaktar Gud på hans tron. Med ett par av sina sex vingar täcker de ofta ansiktet eftersom de är så nära Gud. Så om Gud bor i öster så är det ju där serafen ska vara, eller hur?

 

 

Vidare med fler stopp för utsikt och foto tills vi kom till Zaros och körde upp till sjön. Jag har passerat och lunchat i Zaros ett flertal gånger och jag vet att Kreta har två geoparker (UNESCO) varav den ena är Psiloritis Geopark (den andra är Sitia Geopark som jag bloggat om), men inte riktigt fått ändan loss att utforska. Mina vänner hade varit vid sjön tidigare och jag är glad och tacksam att de föreslog dagens mål. Blev jag vandringssugen? Jodå, men det blir inte i år av naturliga orsaker.

Sjön Votomos är ingen naturlig sjö (Kournas är den enda naturliga sjön på Kreta), men den är en utvidgning av en källa vilka det tydligen finns många av i området. Här odlas fisk och det finns även sköldpaddor och fåglar. En taverna så klart och också en bar/café. Väldigt lugnt och stilla, bara några få personer var där. Vi slog oss ner på tavernan och åt en mycket god lunch (givetvis åt vi fisk allihop!).

Sjön suger! John och jag lastar in medan Pat fotograferar.

Medan vi åt steg temperaturen flera steg (det visade sig senare att det var 40 grader…), men stärkta av föda och dryck promenerade vi runt sjön.

Så dags att börja styra Panda österut, men vi började söderut till Moires med ett stopp i närheten av Roufas. Där var en utsikt som gjorde oss andlösa!
Ut på stora vägen, körde över Mesara-slätten som jag tycker gör sig bäst uppifrån. Det blir lite enformigt att bara se olivträd efter olivträd efter olivträd i evighet. För platt är det!

I Skinias var vi tvungna att stanna för våra kroppar krävde kaffe! Skinias är en så’n där by som man lätt susar förbi och som inte ser mycket ut för världen, men kör av stora vägar och du finner pärlor!
Vi slog oss ner på första bästa kafenio där vi hälsades av en stor hund med mycket lömsk blick. En del hundar har det, men det visade sig att den här 14-åringen var en riktig kelgris. Och byns hövding. När han låg mitt på bygatan vände andra hundar och gick hem igen. Och husse-sjuk för gud nåde honom när han serverade vid borden på andra sidan gatan! Då blev det utskällning efter noter.

Efter kaffet tog vi itu med den sista sträckan hem. Totalt var jag iväg 12 timmar (Pat och John bor längs vägen). Jag kunde nöjd med dagen återigen konstatera att centrala Kreta är väldigt vackert. Mångskiftande, kulligt mer än bergigt, varierat med olika odlingar (inte bara olivträd så långt ögat når) och de okonstlade byarna. Och ibland skymtar Kretensiska havet, ibland Libyska havet och i fjärran på ena hållet Dikti-massivet och Psiloritis på andra hållet (och när du kört förbi Psiloritis och fortsätter västerut får du det i fjärran på ena hållet och Vita bergen i fjärran på andra hållet).
Vad kan man mer begära?

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Glöm inte: En bloggläsare undrade om jag kan skriva lite om hur jag hamnade här, varför jag flyttade osv. Men oj, tänkte jag, det kan ju bli hur stort som helst! Och vad är en läsare intresserad av? Så en inbjudan till dig, kära bloggläsare, att skicka frågor och undringar till mig.
Skicka på Messenger eller till epost ia.lofquist@live.com (inte i kommentarsfält nedan eller på facebook) senast 11 september. Tveka inte över någon fråga eller undran – de som jag tycker är alltför privata tar jag mig friheten att sortera bort.


Koppla av, upplev och njut av
sydöstra  Kreta!

Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

12 tankar på “Biltur västerut till sjön Votomos

  1. Thalassa

    Tack för trevlig tur i för mig okänd trakt. Fotot på lunchen vid sjön skulle dock lika gärna kunnat vara bild på mitt favoritbord vid Kournas! Där finns förstås också sköldpaddor. Så härligt varierande att bila på Kreta – denna ö som har ALLT. Nej, vad kan man mer begära…
    Ha det så bra!

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Kournas gjorde jag ett kort stopp vid 2010 när jag var på väg till Vrisses på en ö-tur. Såg inte allt eller hela, men där var väldigt lugnt och fridfullt (slutet av november).
      Ha det gott!

      Gilla

      Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Det var det! Och en himla tur hade vi för bara några dagar senare blev det obligatoriskt med munskydd utomhus i region Iraklio. Med 40 gr hade det inte varit så enkelt eller bekvämt….

      Gillad av 1 person

      Svara
  2. Pingback: Firande av födelsedagar x 2 på annan ort | ia mitt i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s