Med rubriken menar jag inte att jag har haft två födelsedagar och plötsligen uppnått den aktningsvärda åldern 128. Eller att jag firat födelsedagen två gånger vilket jag ska göra, men det är en senare historia. Vad ”x 2” anspelar på är att vi var två personer som firades samtidigt.

Det andra födelsedagsbarnet hade önskat utflykt med lunch. Våra födelsedagar inföll 25 maj respektive 28 maj så den 26 maj var vi tre stycken som styrde kosan mot Zaros, närmare bestämt Zaros-sjön. Vi körde stora vägen västerut och vi råkade känna oss kaffesugna i Asimion (Asimi). Att jag skriver ”råkade” beror på att det var ju i den byn jag fick hjälp med bilen i oktober ifjol!
Nå’nstans före Moires (fanns skylt till Zaros) tog vi till höger in på en för mig okänd väg. Kanske en gammal väg till Zaros. Vi passerade i alla fall den vackraste skolbyggnad jag sett här på ön! Det är ju annars skolådor i glada färger omringade av staket eller murar.

Fördelen med mitt bandage var att jag inte kunde köra bil, jag har bara varit passagerare i fem veckor. Gissa om huv’et har snurrat för att ta in varenda liten by, bergsskreva, kapell, grönska – ja, allt på denna så otroligt vackra ö! Vi körde över Messara-slätten som är ganska tråkig, men oj, så imponerande när man ser den lite uppifrån. Den är så stor, faktiskt Kretas största slätt!

‘Beneath me, stretched as a never ending magical carpet, lies the flatland of Messara. From this height this all looks like ‘the garden of Eden’. (skrev den brittiske författaren Henry Miller när han tittade ut över slätten från kullen vid Festos)
Varför har det blivit en så stor slätt just där? En mindre bergskedja (som jag tror heter Asterousia) skiljer slätten från Libyska havet – varför berg just där? Kretas landskap bjuder verkligen på skönhet och nyheter och skiftningar och tankefrön hela tiden och överallt!

Zaros är lite stökig att köra i. Huvudgatan är ganska smal, tidvis mycket trafik och se upp för stora lastbilar – det är ju härifrån flaskvattnet Zaros kommer! Byn är väl inte den mest upphetsande eller charmiga jag stött på. Sväng upp mot sjön (om jag minns rätt står det ”Zaros Limani” på en skylt)!

Zaros-sjön heter egentligen Τεχνητη Λιμνη Βοτομος vilket betyder ”Konstgjorda sjön Votomos”. Den är inte stor men en riktig oas. I sjön simmar fiskar och små sköldpaddor. Fåglar dyker ner och svalkar sig, trollsländor snurrar omkring. Svanar, ankor och änder seglar omkring och grodorna ropar. Vid sjön finns en restaurang som har väldigt god mat. Du sitter precis vid sjökanten med berg och grönska nästan i knä’t – kan inte bli vackrare. Inga sjöaktiviteter utan här ligger lugn och ro stadigt och skönt. Här suckar man djupt och bara kopplar av.

Vill man arbeta upp aptiten kan man gå någon av de slingor som utgår från sjön, men tänk på att det är nära berget så det är brant. Några kom ner medan vi satt där och de var mer eller mindre slutkörda. Att starta sent på dagen för att vandra brant i över 30 graders värme är ju inte det mest intelligenta man kan ta sig för.
Vill man smälta maten kan man strosa runt sjön. Precis lagom efter rökt öring och andra läckerheter plus värmen.

En nyhet sedan vi var här senast: Nature Park. Eftersom vi inte visste att den fanns hade vi inte avsatt tid för besök. Enligt skylt ska den innehålla bl a djur, växter, traditionella yrken och hantverk. Får bli ett besök nästa gång!

Vi körde rakt ner till Moires där vi mötte stora vägen. På hemvägen fikade vi i Skinias – en by vid stora vägen, men man får avvika från den för att komma in till kafenio.

Området kring Zaros har mycket att bjuda på, det kan du hitta på nätet. Till sjön åker man för en lugn och god stund och på vägen dit och tillbaka hem väljer man kanske olika vägar för att uppleva mycket av Kretas landskap. Ha gott om tid för fika, stopp för att njuta av vyer, stanna och strosa i en by.
Jag har en tid funderat på att vandra i området, bl a förbi klostret Agios Nikolas Zaros, och kanske det blir av i höst. Oktober-november skulle kunna passa bra med en-två övernattningar.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Vi var vid Zaros-sjön i augusti 2020 och i det blogginlägget finns foton och beskrivning av den väg vi valde att köra då!