Hemma igen efter en vecka på västra Kreta. Tre nätter i Chania och dito i Rethymno. De dagarna får bli två egna blogginlägg i nästa vecka. Detta inlägget ska handla om första dagen som lyckligtvis visade sig inte vara typisk för resten av dagarna.

Glad i hågen lyckades jag komma iväg vid halv nio-tiden, beräknade vara framme i Chania sen eftermiddag. Jag planerar alltid in extra tid för stopp längs vägen och tar det så lugnt. En del av sträckan skulle jag köra några småvägar, tänkte jag.

Tidigt, tidigt på morgonen hade vi ett våldsamt åsk- och regnväder som slagit ner stenar och grenar på vägen. Det gällde att ta det lugnt och köra lite slalom emellanåt. Någonstans efter Martha hörde jag ett märkligt ljud på höger bakhjul. Stannade och gick ut och tittade. Kanske en gren eller nå’t jag inte sett hade fastnat. Där fanns ingenting. Ok, då kör jag väl vidare. Försiktigt. Jag är ju rädd om bästa kompisen Panda.
Efter en stund förändrades ljudet och bromsen fungerade bara om jag ”pumpade”. Nu blev jag orolig. Bromsar behöver man. Så här kan jag inte ha det, nå’t är allvarligt fel, tänkte jag.

I byn Asimion fick jag syn på nå’t som liknade en verkstad. Det stod bilar utanför och en karl hade huv’et nere i en bilmotor och en annan stod inne i verkstaden med en motor på en arbetsbänk. Jag svängde in. Det visade sig att en av dem (jag tror han var ägaren) kunde lite engelska. Jag lyckades med kroppsspråk, engelska och lite grekiska få dem att förstå vad jag hört och var. Medan de hade en konferens såg jag mig omkring och fick då syn på skylten ΗΛΕΚΤΡΟΛΟΓΟΙ ΑΥΤΟΚΙΝΗΤΑ. Aj, aj, jag hade lyckats träffa på bilelektriker, men de borde väl veta lite mer om bilar än bara el. Eller…vad vet jag.

Så fick jag frågan om jag kunde vänta och det gjorde jag givetvis gärna! Gick två timmar bra? Jag hade på tungan att säga att ”Killar, ta den tid ni behöver!”. De behövde bilens registreringsbevis vilket de fick och jag traskade in i byn i jakt på ett café. Där drack jag kaffe, pratade i telefon, läste och åt lunch. Tillbaka vid verksta’n. Där låg en okänd karl vid Pandas vänster bakhjul! Vad är det som pågår??

Ägaren förklarade att bytte man på ena sidan måste man byta på andra sidan också. Ville jag ha de gamla delarna? Det ville jag inte, men kom på andra tankar och tog dem med mig. För hur skulle jag annars förklara för min verkstad här i Ierapetra vad som bytts ut!?
Det var dags att betala och jag såg massor med pengar flyga bort mot horisonten. När han sa ”80 euro” var jag tvungen att upprepa för att kontrollera att jag hört rätt! Och han skrev ut ett kvitto vilket jag tänkte var onödigt. Jag hade inte brytt mig om han stoppat pengarna i fickan bara Panda gick att köra igen. Det kvittot skulle visa sig vara väldigt, väldigt viktigt…

När jag och Panda styrde västerut hoppade okände karlen in i en pickup och körde inåt byn. Jag förstod då att bilelektrikerna ringt till någon de kände som kom och fixade min bil!

Nu hade jag blivit av med nästan tre timmar så den där svängen på småvägar valde jag bort och fortsatte på stora vägen. Parkerade i Chania vid halv fem-tiden. Sträckte mig efter en karta i handskfacket och då slår det mig: jag glömde att få tillbaka registreringsbeviset! Satan! Måste jag skaffa ett nytt i Agios Nikolaos när jag kommer hem igen? Hur gör jag under tiden?? Utan registreringsbevis i poliskontroll betyder böter. Kan jag få tag på det på nå’t sätt…vänta! Kvittot!! Och jodå, där stod telefonnummer. Men förklara via telefon kunde bli svårt. ”Ja, ja, jag får prova imorgon, de har ändå stängt vid denna tiden.”

Checkade in och insåg att jag valt ett hotell med utmärkt service. På lördagen förklarade jag för Maria i receptionen vad som hänt och skulle hon kunna tänka sig att ringa dit? Det gjorde hon så gärna så.
Hon hann inte tala till punkt förrän hon blev avbruten. Hon skrattade och sa ”ακριβώς, ακριβώς!” (exakt, exakt). När hon meddelat att jag skulle komma förbi på torsdagen på hemväg och hämta registreringsbeviset la hon på luren. Hon berättade att ägaren varit hos polisen för att fråga vad han skulle göra med mitt registreringsbevis och de sagt att ”behåll det några dagar, hon kanske hör av sig”.

Och igår stannade jag till vid verkstaden i Asimion och hämtade bilregistreringsbeviset!

Givetvis vansinnigt irriterande när bilar krånglar och en olycklig inledning på resan. MEN fantastiskt så snälla människor det finns som gärna hjälper och fixar! De tog på sig jobbet, de ringde en kompis, de brydde sig så de gick till polisen och hotellet hjälpte mig.
Vi ska fokusera mer på de goda, snälla människorna och händelser med dem än förfärliga historier om elände och felaktigheter. För världen är full av snälla människor – vi behöver påminnas om det ofta, ofta.

(En incident till blev det några dagar senare. I Rethymno höll jag på att köra över en mycket uppretad motorcykelpolis, men det är en helt annan historia!)

Panda ska in på service måndag-tisdag. Det är han värd och vi vill inte ha fler incidenter som skadar vår fina relation.

Nu ska cirka 300 fotografier gallras och kastas, gallras igen och fler kastas. Bara ett fåtal når min flickr-sida. I nästa vecka ska du få följa med mig till västra Kreta!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!