Så är första delen av besöket över, det i Chania län. Måndag och dags att sätta kurs mot Rethymno!

Jag fick ju problem med bilen på väg upp till Chania och mitt Rethymno-besök startade med att jag nästan körde över en motorcykelpolis. Han var väldigt arg och upprörd. Denna olyckliga start kastade dock ingen skugga över de följande dagarna.

Jag bodde (som vanligt) på Pension Rethymno House. Läget är mitt i smeten i gamla sta’n, ändå tyst och lugnt nattetid. Jag tycker om att hitta boende som speglar platsen jag är på och Rethymno House är i ett gammalt venetianskt hus med den där verandan och allting.
De serverar inte frukost utan en smal gränd leder bort till Stella’s Kitchen – en riktig pärla! Det är som att vara hemma hos henne i det stora köket där hon rumstrerar med pannor och stekhällar och stämningen är familjär. Hon serverar även lunch så leta upp henne nästa gång du är i Rethymno!

Första kvällen promenerade jag runt och försökte orientera mig. Det är drygt två år sedan jag var i Rethymno så minnet behövde friskas upp. Middag blev det på Peperoncino. Bra service, men maten var ingen höjdare. Jag får skylla mig själv som glömde fråga om tonfisken var färsk eller frusen.

Tisdag
– En dag i sta’n. Jag letade mig upp till Museum of Contemporary Art of Crete. Efter att ha varit stängt så länge hade de letat i gömmorna och tagit fram en del konstverk. Inte mycket som inspirerade eller tilltalade mig. I ett litet rum kördes en hopklippt video med bilder ända från slutet av 90-talet från olika utställningar och det var intressant att ta del av.
– Tittade in på det sista (påstås det) bageriet där de bakar filodeg till kataifi (påminner om baklava) på det gamla, traditionella sättet (Handmade Traditional Philo Workshop). Jag fick se de stora degarna läggas ut varvade med säckväv och när jag passerade lite senare höll de på att vika ihop utkavlade degarna. Nästa gång ska jag gå dit senare på eftermiddagen och se vad nästa steg är.
– Jag besökte Cloclo’s Art och blev några euro fattigare. Mycket personligt och originellt, hon finns även på nätet. Ett besök i en antikaffär var lite som att gå på folklivsmuseum. Där var fullt med saker och ting som jag antar att de köpt/fått från dödsbon och andra butiker. Även här skildes jag från några euro…
– Dags för fika och jag fick den tjockaste crepes jag nå’nsin sett – dåligt. Men kaffet var gott!
– Fortsatt strosandet som ledde in i tre kyrkor: Church of Our Lady of the Angels, Metropolitan Church och Church Of Four Martyrs. Finns så mycket vackert att titta på i kyrkor. Den första har en fantastiskt dekorerad biskopsstol, den andra ett vackert klocktorn och där stod ”ställningen” till Jesu epitaf väntande på påskens utsmyckningar. Den tredje är nog den jag tycker bäst om. Den har ett fantastiskt ljus och det var i den kyrkan jag för ett antal år sedan blev vittne till ortodox ”bikt” eller snarare enskilt samtal med präst. Kyrkor bjuder också på en stillhet och frid som är skön att vila i.
– En fundering: Rethymno är det främsta exemplet på en kretensisk renässansstad. Det borde tas tillvara betydligt mer. Många venetianska verandor håller på att falla samman, hela gamla sta’n behöver ett ansiktslyft.
– På kvällen tog goda vänner mig med till en by utanför sta’n (de vill inte att jag berättar vilken). Ett litet torg vid kyrkan, en taverna med oss tre och tre kretensare vid ett annat bord. Tyst och lugnt. En så’n där ljuvlig kväll, en ”Lady och Lufsen”-kväll. Dessutom fick vi väldigt god mat, mycket vin och extra raki!

• 

• 

Onsdag
Jag hade lagt upp en klosterrunda, men den blev något modifierad pga öppettider och avstånd.
– Började med Profitis Ilias Monastery nära byn Roustika. Det sägs vara ett ganska okänt kloster, men med en betydelsefull och händelserik historia. Värt att notera är att deras klocktorn är tillsammans med klocktornet i Arkadi-klostret de enda kvarvarande venetianska klocktornen på Kreta. När jag kom dit var en hantverkare och en munk i färd med att byta ett glas i kyrkan. Munken agerade mest rådgivare och arbetsledare, tror jag. Han försvann en stund från kyrkan och det visade sig att han öppnat till deras matsal och några andra dörrar så jag kunde kika in. I kyrkan var relikskrin uppställda på ett bord. Nästan makabert för en person från den protestantiska delen av världen. Fantastisk utsikt – jag skulle (nästan) kunna gå i kloster bara för att få leva i så vackra omgivningar! Mer om klostret finns här.
– Nästa stopp Agia Irini Monastery (hit kan man åka buss från Rethymno). Ett av Kretas äldsta kloster (byggt före 1362) och påminner om en borg uppe på en klippa. Nunnorna var nog inte hemma för kyrka och museum var stängt. Värt att besöka i alla fall för att njuta av den fina restaureringen som de fått pris för: Europa Nostra Award (från European for cultural heritage for conserving its architecture – jag antar att det är nå’n del av EU). Kloster är ju självförsörjande, men det finns troligen pengar att söka så de kan bevaras. Bra gjort av nunnorna! Klostren är inte bara religiösa centra utan har haft stor och avgörande roll i historien plus att de är arkitektoniskt intressanta så det finns flera skäl till bevarande. Mer om klostret finns här.
– Jag såg en skylt, tyckte det lät intressant och svängde in. Upptäckte att här var jag ju för cirka fyra år se’n, men då var det stängt! Nu var det öppet så jag besökte den senminoiska kyrkogården utanför byn Armeni (Postminoan Cemetery). Märklig plats som verkligen fick mig att tänka på vad många säger: man kan börja gräva var som helst på Kreta (och på många platser runt Medelhavet) och stöta på något gammalt. Gravfältet upptäcktes av tyskarna under andra världskriget då de grävde för att montera två maskingevärsposter och några mindre skyttegravar. Gravplatsen hängde samman med en bosättning som till viss del är utgrävd (nära byn Kastellos). Gravarna består av en ingångspassage som leder neråt till gravkammare. I början gällde att Ju större grav desto rikare eller högre status medan mindre grav var fattigare personer och de låg i olika delar av området. Senare blandades gravarna. Intressant är att ingångarna pekar mot öster – precis som koret på alla ortodoxa kyrkor och kapell! Och att själva arkitekturen påminner om gång plus gravkammare i egyptiska pyramider och tomber i Mykene. Lärde minoerna sig av egyptierna och sedan kom mykenarna och plockade upp konstruktionen? Mer om fynd, människornas leverne osv finns här.
– En smarrig omelett blev lunch på Mylonas taverna i byn Roussospiti. En familj åt också lunch där, de kom med ”röd buss” från Rethymno.
– På väg tillbaka till Rethymno snubblade jag över Halevi Monastery nära byn Chromonastiri. Klostret lydde direkt under patriarken i Konstantinopel vilket är en signal att klostret var viktigt. Det är övergivet, bara kyrkan finns kvar med vackra väggmålningar. Det fanns ett plakat som sa ungefär att ”nunnorna har börjat smycka väggarna med målningar och tar tacksamt emot bidrag”. Jag fann senare att klostret numera hör till Agia Irinis kloster (se ovan). Mer om klostret finns här.
– Middag på Petite Fleur. Mycket god mat och utmärkt, personlig service!

• 

• 

• 

Torsdag
Dags att köra hem till Ierapetra! Jag hade planerat att köra genom underbara Amari-dalen till Zaros och sedan ut på stora vägen. Men det blev inte så denna gång. Jag litade inte helt på Panda utan körde söderut via Spili – samma väg som första dagen. Om Panda skulle bjuda på fler besvärligheter var vi i alla fall på stor väg. Passerade Asimion där jag på verkstaden fick tillbaka regsitreringsbeviset för Panda! Slutet gott, allting gott.

Mer om reflektioner, funderingar, intryck osv kommer i ett eget blogginlägg i nästa vecka.

Fler foton på min flickr-sida! (manual till flickr finns ute i högermarginalen)

Ha en skön och fridfull helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Inför min tur sökte jag information på bl a cretanbeaches.com (missvisande namn – den innehåller så mycket mer än stränder!), tidigare besök i Rethymno och, givetvis, Google.